Så arg ; RICE ft) Sör ka ) vå ”. MAN Ten bårint NR INN Wlhe KDE H dad pra HY plug fyr ARN RI ck TRA HT KORTET Näs ad Mys br En UTSER TR TALA » UNNA p LTR jäviga LK rd N d söskNin HITLER 47 UPS It NIGELESTST Ha Åh dj påsta Janken! NISIUY LOK ACE id d ANT UN FN sedigagröra så IAN UA i pa IL regn, (EN ER KIELI PVERT ELIT LAGE Ia HAkgr fr ediline nan dre Ori 00 Ar RR AM ET 3 > 80 RR far br IM ba färg ads begå de då stövel HILAA bi Vär pe ke 4 ) FINRA [ERE LG ALT (Cl R JM år Rn NORM HARE Logh es få a hök IA rm yra färd Lpla la 4 23 - Wi pIa pra ä-Jtpsin di gen Wan DIKEN vol fale uret ära Åsa) åh DÅ NEO RR BE AE ML dr 4 4 (OT) dis Aten höv ' BUCKS AN SNES HI LOL ia | H g NIA UR vt ULEEER Ta NOT Kida u (vå 4 VR sivla HU 1 sh al Län HH | 118 i I HI da kelnd N Sälve h H Y hu FAR är Vår star (4,4 lb) " h NONSUE . IK + ork nd fall rt a ER Id od a SEN 4 rn ÖFVERSIGT : FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS FÖRHANDLINGAR. 1903—1904. | HELSINGFORS, ; J. SIMELII ÅRFVINGARS BOKTRYCKERI ÅKTIEBOLAG, 1904, Innehåll: A. Vetenskapliga meddelanden. 1. Entomologiska forskningsresor i Medelhafstrakterna och Centralasien, företagna åren 1895—1896 samt 1898—1899. Reseberättelse III. Resor i Caucasien, Transcaspien och Turkestan, af John Sahlberg. 2. Die Copulation der Conidien bei Ustilago Tragopogi pratensis Pers., von Harry Federley. ; 3. Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å observatoriet | . i Helsingfors under tiden Juni 1902 till Maj 1903, af Anders Donner. 4, Capsidae novae rossicae, II, depscriptae af O. M. Reuter. | 4 5. Antonin von Florens och den senare Medeltidens politisk-sociala från . N af Hjalmar Orohns. | de 6. Der osmotische Druck im Meerwasser. Mitteilung aus dem Laboratorium der Finnischen hydrographisch-—biologischen Kommission, von 1 Sigurd ji | Stenius. in 7. Ein angebliches Lautgesetz im Griechischen, von Ivar A. Heikel. Meddelanden från Universitetets Agvrikulturkemiska Institution. I. Om förekomsten af karboner i våra lösa jordlager, af Arthur Rindell. 9. Zwei neue Ausgaben von Minucius Felix, von C. Synnerberg. » 10. Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum, , Scripsit O. M. Reuter. Fungi novi, paucis exceptis, in Sibiria a clarissimo O. A. F. Loennbohm col- lecti. Auctore -P. A. Karsten. Mindre meddelanden från universitetets kemiska laboratorium. Några deri- |) SE vat af d-kamfersyra, af M. Bäckström. 13. Drei neue Arten der Gattung Tachinus Grav. aus Öst-Sibiriéd; beschrie- ben von B. Poppius: 14. Capsidae palaearcticae novae et minus cognitae descriptae ab O. M. Reuter. LD Uebersicht der paläarktischen Stenodema-Arten, von O. M. Reuter. - 16. Neue paläarctische Coleopteren, beschrieben von B. Poppius. FELT. Bemerkungen iiber einige Phimodera-arten, von O. M. Reuter. kö 2 19. Berättelse Finska Ven kaps Sorietetets 5 Meldorginet a — stalts verksamhet under året I 1903, af Ernst Biese. ( 20. Finska Vetenskaps- -Societetens årshögtid den 29 April 1904: | SL Ordförandens helsningstal. . ; C IL. SET afgifven af ständige sekreteraren. n September + 1903-—Maj 1904. ; ba bibliotheque de la Société des Seienoes de Pinlande. ARE få 4 LA PYTaA 4 ( ÖN Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XLVI. 1903—1904. N:o 1. Entomologiska forskningresor i Medelhafstrakterna och Centralasien företagna åren 1895—1896 samt 18598—1899. ÅF JOHN SAHLBERG. Reseberättelse. TEE. Resor i Caucasien, Transcaspien och Turkestan. I första delen af denna reseberättelse har redan fram- hållits de skäl, hvilka föranledde mig att uppgifva planen att våren 1896 utsträcka mina exkursioner till Syrien och Mindre Asien samt 1 stället under sommaren samma år före- taga en forskningsfärd i Centralasien. En omständighet, som äfven i någon mån bidrog till detta beslut, var den, att från vårt land samma år redan på våren afgått en naturalhistorisk expedition för att undersöka hufvudsakligast östra delen af den ryska andelen af Centralasien eller trakterna af Issyk kul sjö och Alataus bergstrakter. ; I denna expedition deltogo nämligen såsom botanist den kände bryologen D:r V. Brotherus samt såsom zoolog D:r 0. | Stenroos, hvilken hade till biträde och preparator stud. - Czarnecky. Då en af dessa D:r Stenroos, som hufvudsakli- gen skulle egna uppmärksamhet åt okisbratse och lägre -vatten-evertebrater, hvilka utgöra hans specialitet, tillika hyste stort tres för insekter, särskildt Coleoptera, och därför under sin resa, så vidt tiden det medgaf, skulle för Universitetets museum insamla däraf, kunde jag hoppas att få till mitt förfogande ett rikligare alert till Central- asiens Coleopter fauna, än om jag vore hänvisad uteslutande till egna insamlingar. HSärskilda omständigheter gjorde, att lad - Z till platsen under bänkarna. 2 John Sahlberg. | & jag kunde anträda min resa först i Juni månad, och var därför af intresse att till mina samlingars complettering ha 7 D:r STAT rika värskörd från dessa trakter. jag den reseplan, att ara vägen genom AH och Baku samt sedan fara tvärs Le RT hafve färdades utan afbrott dag och natt genom Moskou, Woror och Taganrog. I början var resan ganska svår och tröt voro till trängsel upptagna. Ytterst plågade af trötthe behof af sömn under natten nödgades vi taga vå En stor oljad tältduk, den midt emot belägna, första natten till ända. Efter sen som vi nalkades sus förbättrades situationen, och senare delen af r enformiga färden. Ett litet missöde hade jag dock nemligen att under en natt från min portör fö så nödiga verktyg troligen under min sömn bli terade af någon RCTORA RON för hvilken de säke igen hade något värde. : ; : Den 9 Juni på aftonen anlände vi till Sad åt Wlad d kas, belägen vid foten af Caucasus, samt företogo Fn i stadens närhet. Skörden blef ej betydli hastigt infallande mörkret tvang oss snart att åter AS Ja SSR EST RAN BENTE BER | SN:0-1] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. 2 staden, men en art, Carubus (Sphodr istocarabus) Adamsi, tydde SFtloGk därpå, att vi befunno. oss inom det rädsla berg- landets naturhistoriska gebiet. Emellertid voro vi tvungna att FEN resan, beställde hästar och tarantass för att längs den storartade chasséen, den s. k. grusiska krigsvägen, som är byggd öfver bergs- ryggen, färdas till Tiflis. Vägen följer i början en vid, helt långsamt stigande dal, som har rik gräsväxt och omgifves af — bergssluttningar bevuxna med mångahande löfträd samt vackra buskväxter, som nu stodo i blom. : Vid första stationen upphunnos vi af en stor diligens, och då där funnos par lediga platser, fortsatte vi vår resa med denna. Färden gick nu ganska raskt, ehuru stigningen blef allt brantare, ty vårt väldiga åkdon framforslades dels — af 6, dels af 8 hästar beroende af vägens beskaffenhet. Snart antog naturen en alltmera storartad alplands karaktär; bergen blefvo brantare, strömmen, längs hvilken vägen var byggd, —brusade fram mellan kala klippor, och här och där fram- skymtade snöbetäckta bergstoppar. Då vi slutligen kommo till sjelfva bergssadeln nära Kasbeks station, sågos tätt invid vägen vidsträckta snöfält. I närheten af Gudaurs station fingo vi tillfälle att invid landsvägen en stund vända stenar och insamla en mängd insekter, hufvudsakligast Carabider. Af här funna Coleoptera må nämnas följande nästan alla för Caucasus egendomliga arter: Carabus (Cechenus) longiceps (en af de mest egendom- liga Carabi), Bembidium ovipenne, Pterostichus regularis, Tamsi, melas och pulchellus samt Nastus Stierlini. Emellertid var våren här uppe ännu så litet framskriden, att vi ansågo det — fördelaktigare att fara vidare och söka en lämpligare exkur- — sionsplats något lägre ner på bergens sluttningar, samt stan- nade för en dag vid Mleti station den 12 Juni. Hela dagen Hörvandes till exkursioner i trakten. Till en början höllo vi oss i närheten af byn, där odlade fält omväxlade med torra med stenar beströdda backar. Insektfaunan visade här en — öfverraskande likhet med nordens, och flera af i Finland all- — mänt, förekommande arter funnos här talrikt. Vid den for- förnade, floden och dess små tillflöden samt i relikt vatten in- 3 aid deras stränder funnos dock några arter af stort intresse, dingar 1 full SR till häst, hvilka utan vägar öfver skogar och berg samt då ch då stego af ledande sina hästar på bete. I allmänhet anses det ock farligt att utan GS beväpnad vakt röra sig bland de caucasiska bergen, där mor och röfverier ofta förekomma. Det var därför ej utan en + ET vi här hängåfvo OSS ät samlandet, CC lätt AAA valida, Passlcns RS Sitona caucasica, | Gymnetron vittypenmis, Apion Lederi och Törnarebe Hag Af andra sällsyntare arter, som hafva en större utbre Se SR Nebria da Tele caraboides, Derome H RR US brdale Plulonthus tenuis Ok futlvknnen Et bissexstriatus, DO Rn Acalyptus alpinus oc Semiadalia il notata. ; Emellertid blef denna vår enda one större ex sion i den caucasiska bergstrakten, ty då vi följande stannade vid en några mil framåt lägre belägen station därifrån begåfvo oss ut på MOR öfverraskades vi häftigt regn, som gjorde allt samlande omöjligt och, e ej ansågo oss hafva tid att här vänta på vackert väd satte vi resan till Tiflis. = N:o 1] Entomol. forskningsresor aren 1895-96 samt 1898—99. 5 I denna stad besökte vi det caucasiska naturhistoriska museet, hvars föreståndare var den både såsom botanist och 2z00log välkände D:r Radde. Samlingen af vertebrater är synnerligen väl uppställd och lemnar en mycket liflig bild af denna bergstrakts högst intressanta fauna, men insekt- samlingarna äro ännu i sin början. oo OT Tiflis gjorde vi ock bekantskap med coleopterologen Eugen König, hvilken genom sina talrika ofta med stora fa- ror företagna resor i de högre, svårt tillgänliga bergsregio- nerna så väsendtligt bidragit till kännedomen om den cauca- siska insektfaunan och de för dessa trakter egendomliga arters spridning bland europas entomologer. I sällskap med -honom företogo vi ock en kort exkursion, men för att ej för- lora tid fortsatte vi vår resa med jernvägen och anlände något fördröjda af de trafikhinder, som en större våröfver- svämning af Kurfloden förorsakat, den 17 Juni på aftonen till staden Baku. Här är icke platsen att närmare ingå på en beskrifning af traktens många naturmärkvärdigheter, de storartade nafta- källorna, som förse snart sagt halfva jordklotet med det nu- mera så oumbärliga lysämnet petroleum, eldsdyrkarnes stän- diga eldar o. s. v., hvilka hvarje resande måste taga i när- mare särskådande. Jag vill blott nämna, att vi under vår två dagars vistelse här äfven voro i tillfälle att göra en liten exkursion. ; Trakten är synnerligen kal, nästan utblottad på vege- tation, och insektfaunan i stadens närhet ytterst fattig. Något | längre bort, närmare till eldsdyrkarnes kloster, funno vi där- emot en ganska inbringande insektlokal, där vi hufvudsak- ; — ligast under stenar lyckades insamla jökke få för trakten egendomliga eller eljest intressanta arter Coleoptera, hvaraf ör nämnas: Broscus semistriatus, Ophonus diffinis och — meridionalis, Cymindis Andreae, Ski grossipes, Lacon 1 —eremicollis, Tentyria tessulata, Psammocryptus minutus, Cypho- — genia buccfilge Ocnera setosa och Strophomorphus orcslls Den 19 Juni stego vi ombord på en af Caspiska hafvets : större a som förde oss tvärs öfver sjön till den lilla sig in i Transcaspiens ödemarker." — Med dessa och : hållande för trafik är förenad med stor möda och bet framhållit för oss faror och svårigheterna si vårt föras ÅA Det är omöjligt att under årets hetaste månader orka me Frersner här. Entomologen bör välja Mars och Xpr som bortbrännes all vtsetatlon på .de heta sände och därför har man ej utsigt att mera under högsommaren kun: göra några nämnvärda insektskördar." Ni kommer att lida gränslöst af törst, ty vattnet här är så godt som odrick ja det är så uppfyldt af skadliga baciller, att man, om : dricker Car ofelbart ådrager sig sjukdom och inom några korsar med Gelker vatten eller dylikt försa år = släcka Eder törst." ,Man måste vara väl försedd med : viant, helst med olika slag af conserver, om man skall såde råd och varningar blefvo vi rikligt öfverhopade såväl Baku, som under ångbåtsfärden. Jag hade dock ej låtit rubbas i min föresats. I trakten bodde ju nog men åtminstone längs jernvägslinien, och något måste de ju att äta och dricka. Hvarför skulle vi ej också kunna sl ut här? Då trakterna förut af entomologer blifvit besö nästan uteslutande vårtiden, var det ju af intresse att hvad här finnes en annan årstid. Provianten hade icke vit oss något bekymmer, endast litet the och socker ha medfört, och förr än vi lämnade ångbåten, uppköpte vi dess da en rund ost; och med godt mod anträc vi vår färd. Under de några timmar, vi väntade på täneg gjorde vi en liten Skur len i Usun Ada. Trakten v tagen af väldiga flygsandskullar, som sträckte sig ände hafvets strand, lemnande endast en liten slätt invid ångbå hamnen fri, och här var den lilla af låga kojor beståe staden uppbyggd. Ofta nog drifva ostliga stormar masso or a sand såväl inpå staden, hotande att begrafva densamma, 8 öfver jernvägen San skenorna, hvarför banans öpp EN:0 ES Entomol. FR åren 1895—96 samt 1898—99. 7 Eubbhader: Vegetationen är ytterst tarflig. Endast några få af sanden till största delen betäckta buskar och några gräs- strån observerades här och där likasom ock en och annan hafsstrandsväxt. Insektfaunan syntes vara likaså fattig. Vid torkade buskväxters rötter djupt in i sanden anträffades dock de intressanta Tenebrioniderna Sphenaria glabra och rubripes, Micerodera minax, och Anemia dentiger samt flygande kring buskarna den märkvärdiga Rhampholyssa v. Komarovi, och invid hafsstranden fög i stor mängd den vackert tecknade, skygga och snabba Cicindela contorta. På aftonen afreste vi och togo vår bostad i närheten af stationen Mulla Kara uti en nyligen för arbetare vid ett salt- verk uppförd koja, hvilken salinens ägare en landsman, in- geniör Alftan, som vi träffade i Baku, hade haft vänligheten att erbjuda till vår tjenst. Då vi anlände, hade redan mörk- ret inträdt, så att vi först följande morgon, den 21 Juni kunde taga trakten i närmare särskådande. Många steg be- - höfde vi ej gå, förrän vi funno, att stället var väl valdt och att vi hade den bästa exkursionsplats, som man gärna kan önska sig. Här finnes en dalsänkning, som sträcker sig till Caspiska hafvet och troligen utgör strömfåran för någon af Amu Darjas forna utloppsärmar. Vid högvatten om våren stiger hafsvattnet hit upp och afdunstar småningom, kvar- "lemnande en stor mängd salt i här anlagda bassänger. På några ställen funnos ännu ytterst concentreradt salt vatten, på andra källor med sött vatten. Trakten var något kupe- rad och hade rikare vegetation än omgifningarna, men en icke ringa del af terrängen upptogs dock af flygsandskullar. = Vi hade här således de mest omväxlande. lokaler, och då vädret var det herrligaste, togo vi tiden noga i akt. På morgonen styrde vi kosan till vattendragen, samlade i och : invid detsamma, sållade under nedfallna löf, vissnadt gräs o. SS. Vv. i närheten af sötvattenskällor samt Firade stenar. Sedan håfvades på träd och buskar samt på enskildt stående örter, och då solen sjunkit, drogo vi oss till flygsandskullarna på högre belägna platser. Över allt var lif och rörelse. Invid ”vattenranden fångades flera exemplar af den stora och pryd- ; liga Cicindeliden Tetracha euphratica i en vacker violett- skimrande färgvarietet, i det starkt saltiga vattnet träffades Tamarix togos åtskilliga vackra Curculionider däribland et nytt genus Coniatrichus euchromus Reitt. samt flera intres- santa Capsider. Vid skymningens inbrott sågos löpande på de mjuka flygsandskullarna åtskilliga stora och vackra Tene- brionider däribland den ståtliga med krithvita RR prydda Sternodes Caspius. lades da Coleoptera och Hemiptera omkr. 200 arter É vi icke få högst intressanta för Transcaspien egendomliga s äfven några för vetenskapen nya. Sålunda blefvo vårt b bl. a. följande arter Coleoptera: Tetracha euphratica a caspica, Dyschirius numidicus, D. pusillus, Clivina: yp fanifugus, Phluilhydrus meridionalis, Paracymus Ochthebius brevicollis och sculpturatus n. sSpP., Trojan troglodytes, Heterothops laeticolor, ÖCybocephalus aeneocup Reitt. n. sp., Saprinus biguttatus, Eremazus unistr Scarabaeus sacer (allm.), Gymnopleurus flagellatus (a j Arthrodeis intermedia, Trigonoscelis gemmulata, corallifera (allm.) och eclunata, Sternodes caspius, Anthicus Moronitei Zonabris elegantissima, RBhampholyssa v. Komarovi (i stor mär svärmande omkring en buske i solskenet), Comatrichus euc mus Reitt. n. gen. et sp., Coniatus Schrenki, Stenochor Cardui, AR, KE Sibinia bipunetata och beg la marginatus. 2 å Sedermera fortsatte vi resan längs jernvägen till Per station på högsta SR at JOE OORERE mellan SER ha 0 ENA -A , ar ING FK a ; VR - é N EEN:0-1] Entomol. forskningsresor åren 1895 —96 samt 1898—99. 9 des, sågs knapt täcken till lif. Vida bättre framgång hade vi på eftermiddagen, då vi vände oss norrut ner i dalen, där jordmånen var lösare, sandig, och vegetationen rikare. Kring buskarna svärmade stora vackra Buprestider och från gräs och örter inhåfvades åtskilliga sällsyntare Coleoptera. I ett ugglecadaver, som anträffades på ett sandfält nära till statio- nen, gjordes en rik skörd af Histerider och Staphylinider. Vi dröjde här endast en half dag och funno bland annat Aleochara celavicornis, Saprinus sparsutus, chalceites och foveister- nus, Julodes variolaris var. Frey-Gessneri, Psiloptera argentata och Caryoborus Ahngeri. Under vår exkursion härstädes blefvo vi antastade at en gendarm, som ej var tillfredsställd med vårt respass, då det icke innehöll guvernementets sigill samt guvernörens un- derskrift, och först efter en längre tids granskning och öfver- läggning med skrifkunniga personer och sedan han blifvit öfvertygad om, att jag var en , Kejsarens undersåte" och lä- > rare vid ,Kejserligt Universitet" tillät han mig gå fri och fortsätta resan. För att emellertid undvika vidare likartade trakasserier och få fullständiga pass foro vi direkte till gu- vernementets residensstad Aschabad. Den transcaspiska jernvägen, som är uppförd under krigstid och för krigsbehof, är försedd med mycket rymliga och. bekväma samt synnerligen praktiskt inredda vagonger. En stor restaurationsvagn medföljer hvarje tåg, och här kunna resande från alla klasser slå sig ned kring ett stort bord, i ro dricka sitt the samt efter önskan rekvirera sig mat och förfriskningar, läsa tidningar, skrifva o. s. v. För traktens nomadiserande innebyggare finnes ock särskildt in- rättade vagonger, där de efter sina hemvanor kunna göra ; Si NN bå det för sig rätt gemytligt. I midten af en stor vagn, som har likhet med våra godsvagnar, är anbragd en stor rundad spis eller häll, omkring hvilken dessa resande kunna taga — sig plats sittande på golfvet likasom i sina tält och koka sig — mat efter godtfinnande, och på sidorna finnas bänkar, ställda na RR PA de NEAR Fler CE NS EA RNE ofvan hvarandra likasom hyllor, dit de sedan kunna krypa in för att sofva. Också begagnas jernvägen redan ganska flitigt både af Kirgiser och BSarter. Med godstågen transporteras uti jättelika reservoirer dagligen stora kvantiteter sött vatten AN 5 RE & 'badstugor, och Pere för jernvägsbetje , ningen. ös På resan österut från senmted sammanträffade v : Sd N Han var anställd såsom i tölearatn ages SS jernvägssträckan mellan Usun-Ada och Amu Darja och had redan förut under en tid Mere sig med insamling af som skicklig ciceron. Under 5 dagars tid ke vi SE fröjda 0ss a hans tjenster, och de exkursioner, som vi gj tillsammans med honom, skola alltid bevaras i ett kärt Genom sin bekantskap med trakterna samt personer an vid jernvägen underlättades vårt arbete i väsentlig 3 hvarförutom vi af honom lärde särskilda Tångstmetoder, . | liga 1 dessa egendomliga trakter. FE Till först stannade vi för två dagar vid Dort Kuj ; tion, belägen å en stepp inom Merwska kretsen. Här vi först försöka ett uti Transcaspien synnerligen lö fångstsätt, nemligen fångsten nattetid medelst lampa. Då 0 börjar blitva mörkt, vandrar man ut på steppen, utbred ; hvitt lakan på en upphöjdare plats samt placerar på midt en starkt lysande lampa och lägger sig sedan på $ invid detsamma. Det dröjer då ej länge, om aftonen är g och plocka in dem i flaskorna. Ofta samla sig slutlig mycket insekter af alla slag, Coleoptera, Hemipter doptera, Trichoptera, Diptera och Hymenoptera krin att man knappt hinner gifva akt på och insamla allt behöfver. I skymningen straxt efter solens nedgång fr krypa ock en mängd skalbaggar från sina gömställen oc vandra omkring på den kala marken, hvarför man denna t kan göra en mycket rik skörd af Coleoptera. 3 N:o 11] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. 11 Af vid denna station insamlade arter förtjena nämnas: Anthia Mannerheimi, Bembidium hamatum, B. almum n. sp., Metabletus dilutipes, Zuphium testaceum, Buprestis euphratica, — Psiloptera transcaspica, Agriotes caspius, Asphena Komarovti, - Eobothorax rufescens, Anemia Fuausti, Centorus armeniacus, Anthicus dentaticollis Pic. n. sp., Geranorhnus Seidliter, Ty- chius sulphureus 0. 8. v. Sedermera stannade vi vid staden Tschardschyi belägen nära till Amu Darjas strand inom Buchariet. I närheten af floden funnos fÅerstädes ställen med mycket yppig vegetation af högväxta Gramineer, Umbellater o. s. v. såsom exempelvis straxt öster om den långa jernvägsbron; men sjelfva flodvallarna upptagas mest af kala kullar af lera och dy, som ständigt förändra läge genom de talrika öfversvämningarna. Lifvade af att få se hvad denna stora flods dal kunde erbjuda be- gåfvo vi oss genast på exkursion och träffade straxt på Co- leoptera af stort intresse. På den kala flodstranden just invid Vvattenranden togos flera exemplar af den intressanta Carabi- ciden Pseudobroscus Margellanicus och på en lerkulle därin- vid insamlades den lilla, nästan microscopiska, Heterocerus minutissimus n. sp. På den yppigt bevuxna strandängen öster om floden fångades med slaghåfven en stor mängd Co- leoptera och Hemiptera särskildt talrika Curculionider, och vid mörkrets inbrott anställde vi åter fångst med lampa med - ganska godt resultat. På återvägen ledsagades vi i mörka natten af herr Ahnger till några gamla pilträd invid flodens strand, där vi enligt hans anvisning med lykta i hand lycka- des finna flera exemplar af den stora och vackra Cerambyci- oden Pachydissus Sartus, som i mörkret kröp omkring på trädstammarna. ÅS Följande dag flyttade vi oss till norra sidan af floden och gjorde. exkursioner i närheten af stationen Farab, där ökens sandkullar mötas med den fruktbara floddalen. Här - funno vi en ganska rik fauna och sedan solen sjunkit, gjorde vi en rik skörd på de mjuka Aygsandskullarna. I stor mängd dansade här fram den vackra Sternodes caspius äfvensom den E- stora och klumpigt byggda Sympiegocnemis giganteus med sina spår krusande den hvita nyss af blåsten slätsopade sand- ytan. Då mörker inföll, togs lampan fram och under herr Ä ; re ö 12 John Sablberg. Ahngers ledning började vi lysande framför oss med lamp: söka nattinsekter och funno bl. a. den synnerligen intressa Ar gyrophana deserti, en stor Tenebrionid med qvastlika bild- - ningar på tassarna, hvarmed den lösa sanden undansopas, da insekten till fadon döljer sig under dess yta. En annan likaså intressant art anträffades äfvenledes, näml. den stora och vackra Carabiciden Discoptera Kömarori hvilken är ett äkta nattdjur, som om dagen håller sig dold under sande men i nattens mörker kommer fram för att anställa jagt pi andra nattinsekter. Den är ytterst skygg och svår att fång | då den med största snabbhet löper på sandkullarna. Med håf kan den ej tagas och enligt herr Alingers erfarenhet f den endast, om man genast då man ser ett exemplar mer handen slår efter det och tager det jemte handen full m sand. I närheten af Farabs station träffade vi äfven på e litet grundt träsk med lerigt botten och rik vegetation oc hvars insektfauna under par timmars tid närmare uudersöktes. Utom de ofvan nämnda Coleopter-arterna kunde från vår skörd i Amur-Darjas floddal den 27—29 Juni nämnas föl- jande sällsyntare species: Cicindela. orientalis, sublacerata ch caucasica, Bembidium anmmicola n. sp., Platynus punctiba is. - Acupalpus flaviceps, Bidessus thermalis, Agabidius cinetus, — Philhydrus nigritus, Heterocerus multimaculatus, Trogophloeus simplicicollis, Bledius laticeps, Stenus aereus, Scopaeus simil Falagria gratilla, Pleurophorus variolosus, Sphenoptera exir Polyphylla adspersa, Anomala exigua, Amaladera Euphor Cycloserica excisiceps, Adorelus validus och migrifrons, Agrioi meticulosus, Trichodes Escherichi, Sarolhopus depressus, M dellistena inusta n. sp., Anthicus Goebeli, Phacophorus russi Chlorophanus caudatus, Tanymecus variegatus, Cloöbius im tus, Oleonus clathratus, Lixus Salsolae, Smicronyz robustu. och fibepibtus Pathybrichys mgropunetatus, Stylosomus Fau Cryptocephalus Astrachanicus, Chrysocharis asiaticus, Chloropt rus nigrofasciatus var. BUR ker och Diorrhabda elonga samt af Hemiptera den vackra FEurydema Wilkinsi o Centrocoris Volxeni. AN Under exkursionerna här fingo vi först göra bekants med Centralasiens heta klimat. Midt på dagen visade te metern i skuggan nära 502? Cels. och man il såsom i svettbad. Då fygsanden emellanåt ar en vindpust sattes de BS AA NE FAN (SSA rr SV, at TS rr IE ha EW N:o 1] Entomol. forskningresor åren 1895—96 samt 1898—99. 13 rörelse, blefvo ansikte, hals, händer och andra åtkomliga de- lar af huden belagda med fin sand, som inträngde i porerna och förorsakade en obehaglig sveda. Med tacksamhet emot- togo vi därför anbudet att emellanåt å stationens badinrätt- ning taga oss duschbad; men jag lade märke till, att då jag en gåug midt på dagen direkte från badet gick på exkur- sion; mitt tillstånd efter !/; timmes tid var alldeles sådant som före badet. Till att släcka törsten använde vi uppkokt vatten, som vi från theköket hällde i en stor lerkruka, och hvilket uppblandades med några droppar tranbärsextrakt, som tillhandahölls här i flera handelsbodar. Sedan vi preparerat vår skörd, stego vi åter i jernvägs- Vvagongen och foro med ens ända till banans slutpunkt. Den sista Juni anlände vi till staden Samarkand, Timur Lenks forna hufvudstad, nu en af Centralasiens största och folkrikaste städer. i den "kirgisiska stadsdelen omkring de imponerande ruinerna från Tatarernas storhetstid finnas vid- sträckta bazarer och ett mångbrokigt orientaliskt folklif, som gör ett mäktigt intryck på resanden. Bland varor, som ut- bjöds, fäste vi oss vid bergssalt, som i stora block liknande kalkstenar voro uppstaplade på torget omkring krämaren. ; Då vi här fingo lemna jernvägsresan, inpackade vi våra hittills gjorda entomologiska insamlingar i trälådor och sände dem med posten till hemlandet, hvarefter vi fortsatte resan i en kirgisisk kärra med jättelika hjul. Under första hållet måste vi öfvergå den väldiga floden Sarawschan, en biflod till Amudarja, hvilket erbjöd vissa svårigheter till följd af flodens öfversvämning. Den af Timur Lenk anlagda jätte- lika stenbron öfver denna flod, ligger sedan århundraden i ruiner och har ej ersatts genom någon ny bro med undantag af den för den transcaspiska jernvägens fortsättning anlagda - jernvägsbron, hvilken ännu var under arbete. Under färden vidare österut voro Vi i tillfälle att då och då under väntan på skjutshästar göra kortare exkursioner vid några skjuts- stationer t. ex. Dschamdai, Agatsti och Malek. De tvenne sistnämnda stationerna äro belägna på den vidsträkta s. k. - Hungersteppen (Deserta Golodnia), som vårtiden skall vara betäckt af en rik blomstervegetation, men nu visade ett tem- ligen ödsligt förtorkadt utseende. På långa sträckor syntes strödda på marken torkade stammar af jättelika Umbellater, ; - re RÅ 3 RN se is ul» ST 14 John Sahlberg. Ferula, på hvilka, då de stodo i blom 2 månader tidig; min collega Dr. Stenroos funnit i mängd af den väld Cerambyciden Placederus scapularis. ) IT pPygmaeus, Capmnisa glabra, Coligels jurle skans Conorr NE chus Faldermanm och Exocomus inelänorephd m Hemiptera Hurydema maracandicum, Bagrada Kaufman Maccevethus persicus, Agraphopus förlåta Pilophorus sinu t- ticollis och Malthacosoma punctipennis. SINE Den 4 juli Stannade vi för par timmar 26 Syr Darja flo Bembidium ammnicola, Haliplus guttatus, Hygrotus Hydrous turkestanicus, Laccobius pallidissimus, Tyg loeus politus och Tr. exiguus. | | Samma dag anlände vi till staden Täschisa der Vi sammanträffade med den kände Hemipterologen Osch in för närvarande rektor för stadens fruntimmersskola, s blefvo af honom på det gästvänligaste emottagna. ligen intressanta och många ännu obeskrifna represe i dessa trakter. Särskildt äro vi herr Oschanin tack oss. Sammanträffandet och samspråket med denne genta och kunskapsrika naturforskare är ett bland nämaste minnen, jag medfört från resan. N:o 1] — Entomol. forskningsresor åren 1895--97 samt 1898—99. 15 träbock flög om aftonen, då det redan var ganska mörkt, omkring bland de högväxta Umbellaterna, där den var tem- ligen svår att förfölja, och man måste hufvudsakligast väg- ledas af det surrande ljudet, då den kom flygande. Till följd af min dåliga hörsel kunde jag infånga endast några enstaka exemplar, under det min son Unio, som har fin hörsel och »,kattögon" var lycklig att i flygten taga ett större antal. Arten, som efter min son blifvit kallad Polyarthron Unionis, har under detta namn först blifvit beskrifven af den fran- ska Coleopterologen M. Pic. Alla infångade exemplar voro hanar. Honan, som efter all sannolikhet har till flygt otjen- liga vingar, är ännu okänd. Af det rika utbytet från denna lokal kunde ännu nämnas bland Coleoptera: Cicindela melan- cholica, Chlaenius extensus, Aristus punctulatus, Acinopus Pio- chardi, Cymindis rufescens, Trogoderma villosulum, Anthrenus —flavidus, Aphodius Menetriesi och latevittis, Amphicoma ' dubia, Trachys opulenta, Cerallus apicalis, Trichodes spectabilis och turkestanicus, Stenosis Fausti, Dila Mnisgechi, Cabirus validi- pes, Heterophylus pygmaeus, Penthcus gramulosus, Tenebrio longicollis, Mordellistena stemidea, Pentariu badia, Ptochus Hau- seri, Phyllobius pilifer, Eusomus Beckeri, Baris elaudestina, Sibynia turkomanica, Cyamiris viridis, Pachybrachys instabilis, Thelyterotarsus Hauseri, Gnathomela dolens, Longitarsus Wei- sei, Cassida incompta och Brumus 8-signatus samt bland He- miptera: Hurygaster integriceps, Tholagmus mgricornis Reut. Dn. Sp., BSeciocoris deltocephalus, Aelia simillima, Poeciloscytus dissimilis och brevicornis, Omncotylus vitticeps och Psallus al- Y bicans. : Ännu färdades vi ett stycke norrut till staden Tschim- kent, därifrån vår bana vände sig i mera ostlig riktning. Sedan slogo vi oss ned uti gästgifveriet Lisitsino beläget vid bäcken Arys, som utfaller i Syr Darja. | I allmänhet erbjuda gästgifvarstationerna invid den stora stråtvägen, hvilka alla förestås af ryssar, för en re- 'sande naturforskare temligen godt logi, där han kan utan svårighet preparera sin fångst och tillbringa natten. Några RESAN ALE 1 EN REN y Vg 4 sängkläder stå dock honom ej till buds, hvarför han bör medföra filtar och dynor. Hvad kosten beträffar, är han mest hänvisad till the och bröd, som fHerstädes får köpas uti RR ra NR CS RS LR a DAR Fö I RR AS ERA NEN EES 1 WIA PES 2 X 2 SER KA fs 16 John Sakblberg. XLVI] Sarternas enkla bazarer invid landsvägen. Boskapshjordar ses öfverallt, men mjölkhushållningen är i så dåligt skick, - att man åtminstone under den hetaste årstiden sällan kan få någon drickbar mjölk. Smör är en okänd vara, men på några ställen bakas mest en gång i veckan ganska välsmak- liga piråger. Då folket är mycket välvilligt och hjelpsamt, har man icke några svårigheter att slå sig ut. Stationen & vid Lisitsino var särskildt ganska Snygg och treflig och till följd af värdinnans vänlighet kände vi oss nästan såsom S i eget land under de tre dagar, vi dröjde här. Trakten var på långt när ej så rik och intressant i entomologiskt hänseende, som den vid Bekljar-bek; men genom fitigt sam- 2 lande sid den omnämnda bäcken, lampfångst på aftnarna 7 samt längre ströftåg lyckades det oss dock att Sem en gan- CR ska rik skörd. EE SA JA Vid vandringen utefter bäcken, fann jag till min öfver- raskning helt nära intill hvarandra tvänne rännilar förande " vatten med aldeles olika temperatur utgjuta sig utl en na- turlig bassäng, ett spakvatten i bäcken. Den ena var varm omkr. 352 Cels., den andra kändes kall. Den sistnämda upp- sprang ur en källa med rik mossvegetation och hyste ett rikt insektlif, bl. a. flera exemplar af de sällsynta Texture i; gquadricollis dök Mierodus rioloides, den varma tycktes aldeles sakna insekter. För resten förekom i trakten ganska många arter, som äro vanliga i mellersta och norra Europa. Bland ES llspettars Coloptera kunna följande anföras: Bembidiwwm di- 7; lutipenne, Ohlacnius nitidulus, tenuelimbatus och flavicornis, & Apristus striatus, Mastax thermaruwm, Helophorus orientalis, Eg Ochthebius AT n. sp., Georyssus integrostriatus och 1a0d sicollis, Trogophloeus Mannerheimi och ophthalmicus, Philon- thus rufimanus, Tachyusa laeticornis, Codocera ferruginea, — Ebaeus turkestanicus och oculifer, Paratinus fulvicollis, Dana- E cacaea Sahlbergi Pic. n. sp., Dila laevicollis, Stenalia brunnei- — pennmis, Notoxus brachycerus, Anthicus jäv hösta ne Zonitis Balliomis och Tychus turamensis samt bland Hemiptera Ada furcula, Allodapus Montandoni och Megalocaelus ochroleucus. TA fortsatte vi resan i nordostlig riktning genom en något kuperad trakt, gjorde en liten exkursion vid Galovatschevskaja station, dör Vi: Pl Ta.. Pa eh storblommig FA Sör SNES SS ke N:o 1] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. il7( Malva funno den sällsynta Zonabris Königt och anlände den 13 Juli till den lilla staden Aulie Ata belägen vid ostligaste aflöparena af den väldiga begskedja, som bär namn af Ale- -xanderskedjan och hvilken löper i rak ostlig riktning omkr. 40 mil och med branta väggar stupar mot den ofantliga Kirgiser-steppen. Här vänder sig vägen åt öster och ledes norr om kedjan följande dess fot på par mils afstånd. Nu började vi en ganska enformig färd, 40 mil utefter den änd- lösa slätten. Intet träd syntes på nära nejder. På de enda upphöjda platserna, telegraftråden och dess stolpar, sågos öf- verallt några vackert brokiga fogelarter, i hvilka vi lätt igenkände de äfven hos oss 1 norden ehuru såsom stora ra- riteter anträffade Merops apiaster, Upupa epops och Coracias "garrula. De voro så allmänna, att sällan ett mellanrum mel- lan tvenne telegrafstolpar skulle hafva passerats, utan att en eller några exemplar suttit där: På det högsta plågades vi af hetta och törst, under det vi hela dagarna igenom hade för ögonen Alexanders kedjans snöbetäckta kam, hvars hög- sta toppar ofta bortskymdes af moln. Utsigten åt bergen i söder var ganska imponerande. Den branta sluttningen är genomskuren af djupa klyftor, där från högre toppar upp- rinnande floder och bergsbäckar störta ned för att sedan några mil söderut försina i sanden eller ock förena sig med den stora Tschufloden, hvilken äfven den har samma öde, efter mer än '100 mils lopp. Vid bergets fot synes ett grön- aktigt band af löfträd, bestående åtminstone till stor del af Pyrus malus och Crataegus. Invid de nämnda floderna äro på flera ställen anlagda ryska byar och genom vattenledningar och diken kunna de- ras åkerfält och andra planteringar med yttersta lätthet be- vattnas. Då jordmånen ock närmare intill bergen är ganska fruktbar och floderna, som komma från de ständigt snöbe- täckta bergen, om sommaren icke utsina, måste detta bälte ut med Alexanders kedjan anses för ett bland de af naturen bäst lottade länder, synnerligen tjenligt till nyodling. Långt norrut sträcker det sig dock ej, ty där floderna utsina vid- tager en ökenlik stepp. Vi reste öfver otaliga vattendrag, och då sällan några broar äro anlagda, måste vi fara med hästar och tarantass rakt midt igenom den strida men grunda 2 EA. RE 18 John Sahlberg. [XLVI i strömmen. På afstånd sågos då och då grupper af högstam- miga poplar Populus alba var. pyramidalis, och man kunde - alltid på förhand sluta till, att helt nära intill hvarje träd någon bäck eller något vattendike porlade fram, hvilket man äfven fann bekräftadt, då man kom närmare. Då under sommaren högst sällan något regn faller kunna ej några träd uppspira, men planterade invid vattenbäckar växa de ofantligt fort, så att man sett inom 15 år riktiga skogar af - detta trädslag resa sig, där förut varit ödsliga stepper. Vi färdades fram tämligen oafbrutet. Tvungna att på några stationer vänta på hästar, hade vi dock tillfälle att här och där insamla något insekter, t. ex. vid Aulie Ata, Merke och Tokmak, och emellanåt sågo vi från tarantassen någon vacker skalbagge, som lockade oss att hoppa ned för - att fånga den. Särskildt förtjena att i detta afseende näm- nas några vackra M4 ylabris-arter, som sågos här och där på blommorna och stora Blaps- rer som då solen gått ned, kröpo omkring på marken. Då tiden hastade, och vi ännu hade ett vidsträckt ge- vå biet att genomresa beslöto vi, för att undvika tidspillan vid upp- och inpackningar, att här i östra delen af Turkestan utvälja en enstaka plats till hufvudstation och där dröja en längre tid i stället för att göra uppehåll på flera skilda sta- tioner. Det gällde då att uppsöka en lämplig sådan, som kunde likasom representera trakten och erbjuda flera olika lokaliteter för våra exkursioner, en plats, hvarest i närheten funnes stepper, berg, frodiga dalar och lundar samt såväl stillastående som rinnande vatten. En blick på kartan vi- sade, att en sådan plats var att finna vid Dschilaryk station omkr. 400 kilometer öster om Aulie Ata. Denna station EN h nemligen belägen i det pass, som åtskiljer Alexanders ked- jan från det Transiliska Alataus bergland. Med denna sta- tion såsom mål påskyndade vi vår resa dag och natt och framkommo dit aftonen den 16 Juli samt funno i sjelfva verket, hvad vi sökte. Här bryter Tschufloden sig väg mel- kr lan klippor och stenhölster och störtar sig efter att hafva upptagit från öster den stora Kebinfloden Od sin be- tydliga arm Arik samt från vester ett tillflöde från Alexan- ders kedjan ner i slättlandet här saktande sitt lopp. Icke ANN GS RATE RA RA Ag 2 LR LR N:o 1] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898 —99. (var få mindre vattensamlingar med stillastående vatten finnas ock i närheten. I floddalen och dess utvidgningar är mar- ken beströdd med lösa stenar i stor mängd, sandiga kullar omvexla med bergssluttningar betäckta af bördig jordmån och rik vegetation af buskar och örter, och efter några kilo- meters vandring norrut kan man nå den vidöppna steppen. Ehuru gästgifvargården var förfallen och rummet trångt, dröjde vi här 16—19 Juli samt gjorde flitiga exkursioner. Genast vid framkomsten gingo vi ut och höllo oss till först till fältbackarna närmast omkring stationen samt funno här under stenar en stor mängd Coleoptera, hufvudsakligast Carabicider och Tenebrionider, så att vi här hade full sys- selsättning ända till mörkrets inbrott. Följande morgon ställde vi vår kosa till Tschufloden och följde denna nedåt tills den antog ett lugnare lopp. I sjelfva floden mellan dess strandstenar fanns den stora vackra Gyriniden Orectochilus involvens, beskrifven först under detta namn från Caucasien senare under namn af Zeravschamicus från vestra Turkestan. Under småstenar invid sjelfva vat- tenranden insamlades bl. a. talrika exemplar af en ny pryd- lig Bembidium, B. giganteum. Sedan fortsattes vandringen inpå steppen, som hade en rik örtvegetation med högväxta Liliaceer och Papaveraceer, men på stora sträckor var täckt af gråludna Artemisia-arter. Skörden blef ganska rik. Un- «der stenar fanns bon af en stor gul myra Camponotus (V.) Fedschenkoi, bland hvilkas arbetare några individer hade abdomen mycket starkt uppsväld, påminnande därigenom om den s. k. honungsmyran. Några exemplar, som togos i för- var i sprit, hafva sedermera af professor Emery blifvit ana- tomiskt och mikroskopiskt undersökta och gifvit anledning till en liten uppsats i finska Vetenskaps Societetens öfver- sikt, däri han uppvisar, att den oformligt uppsvälda bak- ; kroppen innehåller fett (icke honung). En annan myra här- städes Atta barbara hade i sitt bo i särskilda förvaringsrum insamlat stora massor af frön från en här allmänt växande Papaveraceé Teucrium. Under vistelsen vid Dschilaryk plågades vi mer än någonstädes af hetta och törst. För att icke de späda insekterna, såsom Capsider och små Staphyli- nider skulle fördärfvas af torka, förr än de preparerades, var 20 John Sahlberg. | [XV det nödvändigt att en eller par gånger om dagen afbryta exkursionen och vandra hem för att upplimma denna del af fångsten. Att sålunda vandra öfver den brännheta steppen, utan att finna någon skugga, utan en enda upp- =: friskande vindpust, utan en droppe vatten, hvarmed man HA kunde släcka sin törst, var en plåga, hvarom man ej kan - göra sig föreställning utan att hafva pröfvat det, och vi kunde med skäl känna oss tacksamma, hvarje gång vi utan att hafva träffats af solstygn sluppo in under stationens tak. S Den 18 Juli företogo vi en längre vandring uppåt ber- gen i vester. Tidigt på morgonen begåfvo vi oss åstad för- sedda med litet vägkost för att kunna dröja hela dagen. Hettan, var ofantlig, men en liten bergsbäck med klart vat- - ten, som vi följde lemnade oss i början tillfälle att då och Ar då släcka vår brännande törst. Bergets sluttning var be- klädd med rik vegetation och prydd rd vackra blommor, däribland Rosa pimprnellifolia med hvita och gula blommor, en storblommig Campanula art o. 8. v., från hvilka vi fån- gade en stor mängd insekter. Då vi korn högre upp blef sluttningen allt brantare samt likasom betäckt af jordras med É småstenar, så att uppklättringen var ganska mödosam. Mar- ken blef torrare och bäcken hade försvunnit. Vi vandrade ” rastlöst fram och gjorde goda skördar. Jämmerligen plåga- - des vi af törst, men hoppades att högre upp finna något vatten. Hoppet bedrog oss dock. Till slut torkade munnen . så, att tungan klibbade fast vid gommen. Middagstiden kom, men att förtära en munsbit af den medförda maten var en omöjlighet. Slutligen kunde vi knappt tala med - hvarandra. Vi vände så åt hemmet och det kändes nästan såsom en räddning ur lifsfara, då vi på aftonen ändtligen träffade på bäckens källa och småningom fick kroppens vät- skor i ordning. Först efter att hafva hvilat 1/,-timmes tid, $ allt emellanåt intagande en liten klunk vatten och således — endast småningom släckt vår törst, blefvo mun och strupe i ett sådant tillstånd, att vi kunde Deja äta. En annan gång, då vi följde en bergssluttning på östra sidan om floden och likaledes plågades af hetta och törst, funno vi en uttorkad rännil, som under regntiden störtat nedför den ena afsatsen efter den andra. På några ställen, — ARA N:o 1] Entomol. forskningsresor åren 1893—96 samt 1898—99. 21 där vattnet tidigare hade samlat sig i större mängd, funno vi sanden ännu fuktig. Vi gräfde där och till slut samlades vatten till några millimeters djup, och då kunde vi doppa det yttersta af fingret däri och därmed svalka tungan, hvil- ket var till någon lisa i plågan. Under sysselsättningen härmed fann jag 1 jorden mellan sand och småstenar en vac- ker Dytiscid, Agabus abnormicollis, hvaraf jag lyckades in- samla flera exemplar. Egendomligt var att iakttaga, att i allmänhet skilda arter blefvo vårt byte, då vi gjorde våra exkursioner på östra och då vi vandrade på vestra sidan af floden. Detta osynes mig i sin mån bevisa, att floden Tschu utgör grän- sen mellan tvenne naturhistoriska områden, hvari Turkestan i vidsträcktare bemärkelse, enligt hvad jag tyckt mig finna under min korta rekognoseringsresa, torde kunna indelas. Den första af dem är Taschkentska provinsen omkring Ale- ”xanders kedjan med dess nordliga utgreningar och be- gränsad af floderna Syr Darja och Tschu-floden, den an- dra är Semirjetjenska eller Issyk-kulska provinsen kring Transi- oliska Alatau med dess utgreningar, begränsad af Tschu- floden och oden Ili samt sjön Balkasch och i söder sträc- kande sig till Thian-Schans bergskedja. . | Att uppräkna alla de fynd, vi under vår vistelse här gjorde skulle blifva alltför vidlyftigt; jag vill därför endast hänvisa till en systematisk förteckning, som är afsedd att framdeles publiceras, samt här blott nämna några af de in- tressantaste arterna utom de förut nämnda, nemligen bland Coleoptera: Callisthenus elegans, Carabus Lindemanni, Nebria psammophila, Bembidium amnicola, Astrabadense, irroratum och Msidiosum, Öphonus discors och chlorizans, Cymindis stygius, Amara turkmemica, Pseudotaphoxenus juvencus och parvulus, - Heterocerus turamicus, Ocypus fusco-aeneus, Tachinus Sahlbergi oFauv. n. sp., Blitophaga sinuato-rugosa, Agrilus albogularis, Cerallus turkestanicus, Danacaea argentata mn. sp., Tentyria acuticollis Reitt. n. sp., Dichillus nigritulus, Blaps transver- salis et var. evanida, Prosodes rugulosa et varr. plur. och va- lidus, Platyscelis ovata, striata och Heydeni, Penthicus tuber- €ulosus, Calolaena turkestanica, Omophlus deserticola, Omophlina £orvus, Pedilus fuscus och errans, Notoxus semipunctatus och | 22 John Sahlberg. Sahlbergi Pic n. sp., Zonabris Kouschakewitsi, Lytta manicata n. sp., Arammichnus Maquartianus, Macrotarsus varius, Orypto- | cephalus variolosus och elegantulus, Chrysomela immarginata, och Adamsi, Aphthona Sundmannmi, Longitarsus Absinthu och SC Coccinella redimita äfvensom bland Hemiptera Hurygaster di- laticollis, Emphylocoris testaceus Reut. n. sp., Sehirus parens, Rå Phytocoris Sahlbergi Beut. n. sp., Myrmecophyes tibialis, Di- ; cyphus orientalis, Globiceps dubius, Megalocaelus tibialis, Byr- soptera Tfuscicornis, Psallus cunealis, Plagiognathus pictus och Agalliastes pullus 0. s. V. SK Ifrån Dschilaryk begåfvo vi oss till vestligaste ändan af Issyk-kul sjö. Vägen går genom klyftan utefter floden Tschu, som ofta i skummande raseri störtar fram mellan klipporna. På | vägen stannade vi vid stationen Kok-Muinak belägen invid Så > ett spakvatten af floden och gjorde här en några timmars ex- - kursion. Det intressantaste fynd vi därvid gjorde var den - nyligen beskrifna vackra Dytisciden Anagabus Semenovi, som togs i ett tiotal exemplar under småstenar på en bank - vid foden. För öfrigt anträffade vi Hydroporus Semenovi, ” Limmnebius mnitidus, Zonabris sibirica, umifasciata och Staudin- geri, Agelastica orienialis och Ebaeus erythropus. NE Landsvägen följde ännu foden åt tills den några kilos meter från insjön böjer sig åt öster till stationen Kutemaldi. | Följande dag skyndade vi oss fram till Issyk-kuls strän- der för att taga denna märkvärdiga sjö i närmare betrak- tande. Den betydliga 20 mil långa insjön ligger på sem höjd af omkring 1,500 meter öfver hafvets nivå och före- faller i stort sedd likasom inklämd mellan skyhöga berg, bod bland hvilka de i öster belägna småningom stiga upp till den ansenliga höjden af öfver 7,000 meter. Utsigten öfver sjön är därför i allo storartad, men omgifningarna förefalla ödsliga och kala. I nordvest omgifves vattenbassängen EN R en hög platå med hård stenig, likasom stenlagd, jordmån - och endast vid sjelfva vattenkanten finnes ett smalt band af gungfily med ymnig Carex-vegetation och spridda Saliz- 7; buskar, och ute i sjön synes på fera ställen ymnig Vassa. å Vattnet var temligen grumligt och hade saltaktig smak.” Floran och insektfaunan buro en tydlig nordisk prägel, så att man nästan kunde tycka sig vara på exkursion vid når ES NS JR - N:o 1] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. 23 gon hafsvik vid Finlands kuster. Vi följde stranden åt ända till dess vestligaste hörn, som var omgifvet af en större sumpig äng, hvilken sträckte sig ända till den knappt mer än en kilometer aflägsna vattenrika bergsloden Tschu, som upp- rinner i flera källfloder i sydvest och med vild fart störtar ned från bergen, men här stannar i sitt lopp liksom görande honnör för den väldiga insjön, då den skall passera densamma. Ja båda dessa vatten äro t. o. med förenade medelst ett smalt till en del af menniskohand utgräft vattendrag, i hvilket strömmen olika tider- går i olika riktning, beroende på vat- tenståndet i sjön: Man måste därför verkligen förvåna sig öfver, att den väldiga vattenmassan skall kunna hållas så högt uppe fera hundra meter öfver den helt nära belägna vida Kirgiser slätten. Ja månne icke den dag skall komma, då till följd af någon jordbäfning denna sjö skall störta sig. ner genom Tschu flodens klyfta och öfversvämma låglandet vid dess nedre lopp? På aftonen vandrade vi öfver den hårda, nästan flacka steniga bergsplatån, som har sparsam vegetation af örter och buskar samt funno krypande på marken flera exemplar af den vackert glänsande Prosodes fulminans samt de lika- ledes svarta glänsande Anatolica impressa och Colposcelis hybrida och i blommorna af en Allium fera rariteter bl. a. den för vetenskapen nya Trogoderma dichroa Reitt. Traktens insektfauna visade således en underlig bland- ning af nordeuropeiska och rent centralasiatiska former. Det nordeuropeiska elementet representerades exempelvis af föl- jande arter Coleoptera: Pterostichus nigrita och diligens, Pla- tynus 6-punctatus, gracilipes och Archangelicus, Harpalus > distinguendus, Haliplus immaculatus, Caelambus impressso-puncta- tus, Hygrotus inaequalis, Helophorus laticollis, Trogophloeus corticinus, Stenus pallitarsis, Paederus fuscipes, Philonthus "fuscipennis, rotundicollis och quisquiliarius, Gabrius nigritulus, Myllaena intermedia, Rhinonchus inconspectus, Gymnetron - Beccabungae, Apion sulcifrons, Gallerucella Nymphae och tenella och bland Hemiptera af Aelia acuminata, Corizus Hyoscyami, Adelphocoris seticornis och Cyrtorrhinus Caricis. Såsom rent centralasiatiska kunde nämnas af Coleoptera: — Bembidium insidiosum, Microdera brachypus, Laceobius littoralis ) | VESA EA höjde 21 John Sahlberg. [SLVT S n. Sp, Lareyma quadricollis, Stenus lacustris, Falagria col- laris, Dermestes coronatus, Trogoderma dichroa Del DSP 5 okodiws Grombezewskyi, Zorochrus subaequalis Schwarz n. S sp., Cantharis tenue-limbatus, Malachius Uinearis, Simoderus reflexicollis, Cerallus bicolor, Anatolica impressa, Colposcelis äv hybrida, Prosodes dä dar: Pterocoma subarmata, Cabirus picipes, Melanesthes subcoriaceus, Steropes caspius, Nofo du in- terruptus, Zonabris pilosella un. Sp., Sitona molitor, Piezomias Hauseri, Cleonus foveicollis, Donacia Sahlbergi Jac. n. sp. och ACA, Cryptocephalus scapulitarsis, variolosus och di-- lutellus och al Hemiptera Dolycoris varicornis och AN sanguineus. Återkomna till Dschilaryk företogo vi ännu 2 dagar ex- | kursioner i omnejden, förrän vi anträdde resan till staden Vernyi, som var bestämd till slutpunkten för vår forsknings- färd. Då den stora landsvägen, där en ordnad stjutsförening är fastställd, gör en stor omväg, beslöto vi att söka komma fram längs en genväg. En stjutsrättare erbjöd sig då att för en betingad stjutslega låta forsla oss denna väg fram ända a till första stationen på stora landsvägen, dit vägen var mellan 9 och 10 mil. Han lofvade ombyte af hästar vid särskilda stationer och kirgisbyar, tillskottshästar för färden apor Alatau 0. 8. v., hvarigenom resan skulle gå snabbt och kunna il sval isar på en dag. : Morgonen den 25 Juli vid daggryningen begåfvo vi oss åstad. Vägen gick först tvärs öfver Tschufloden, där en bro Gö var Alan och sedan längs blomsterrika Sen och ängar till den gamla gästgifvarestationen Karabulavsk. Trakten föreföll mycket insektrik och med Tantali kval färdades vi fram. En stor svart Lamellicorn, som vi från sesam upptäckte sittande på blommor, lockade oss att hoppa ner och så insamlade vi talrika SSR af denna, som befanns vara en varietet af Phyllopertha glabra. Sedan gick vägen tvärs öfver en gren af Alatau till en början jämnt stigande ; oafbrutet en hel mil till bergssadeln. Då uppfärden FR långsamt, ehuru 5 hästar spändes i redet, fingo vi tid att vid ön af vägen samla insekter och an några intressanta 3 arter, däribland den vackra Lytta flavovittata, som.förekorm i stor mängd sammanpackad på några storbladiga örter ganska V a j N Sr FI BÖNER AES EN Ers a dr SRK NA IN KEN:0L] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—99. 25 högt uppe på åsen. På norra sluttningen gick vägen temligen brant nedåt följande en bäck till en i en bergdal belägen kirgisby, Sari Dschas, där vi stannade i förhoppning om att ändtligen komma i åtnjutande af det utlofvade hästombytet. Emellertid blef intet af saken, hästarna sattes på bete för att sedan fortsätta färden och vi tvungos sålunda att vänta några timmar. Tiden använde vi till att vända stenar på fältbac- karna nära kirgisernas tält samt att undersöka den förbifly- tande bäcken. Detta fortsattes i temligen häftigt reon med ganska stor framgång, 1 det vi funno flera intressanta arter, som vi ej förut tagit t. ex. den stora och vackra Carabus (Cratocephalus) cicatricosus, C. subparallelus, Bembidium substria- tum, Amara intermedia, Anatolica longithorax, Blaps umbilicata och Prosodes transfuga. Till slut tvungos vi dock att söka skydd för regnet i ett kirgistält, där ett rykande thekök vän- o+tade oss. Efter att hafva intagit vår måltid och närmare tagit tältet med dess bohag i särskådande fortsatte vi resan. Vägen går oafbrutet nedåt längs den brusande bäcken, och snart kommo vi in 1 en djup klyfta mellan höga och branta klippor af ett högeligen romantiskt utseende. Den infallande skymningen ger åt trakten en dyster och hemlig- hetsfull prägel. Ofta ser det ut, som om skyhöga bergväggar skulle helt och hållet stänga vägen, då i sista stund åter ett smalt pass öppnar sig och leder in i en ny bergsklyfta. Detta fortfar en lång tid och först då fullt mörker råder, komma. vi ut ur berglandet inpå steppen. Vår kusk blir alltmer sömnig; hästarna likaså. De stanna emellanåt aldeles och vi få då ,hosta upp" kusken och komma så ett litet stycke framåt, då detsamma åter måste upprepas. Till slut hoppar - kusken af på den ödsliga steppen, tillkännagifver att hästarna äro uttröttade, löser dem från redet och lemnar dem fria att ogå på bete. Högeligen missbelåtna öfver att sålunda hafva blifvit besvikna eller bedragna, hafva vi intet annat råd än att söka lugna oss samt göra för oss så bekvämt som möjligt i tarantassen och försöka sofva. Efter en stund äro alla i djup sömn och så förgå några timmar. Då jag sedan upp- vaknar äro kusk och hästar försvunna. Jag börjar att ropa och söka. Intet svar. Till slut kryper dock kusken till min — öfverraskning fram underifrån tarantassen, där han sökt sig SOM John Sahlberg. ROAT skydd för det ännu fortfarande regnet samt djupt insomnat, men af mig icke. kunnat upptäckas till följd af mörkret. Jag FVO yrkar på att få resa vidare. Då går han att söka hästarna NG men dröjer länge på färden samt återvänder slutligen med det besked att hästarna äro försvunna. I denna hjelplösa 2 belägenhet få vi länge förblifva. Vi antaga att hästarna - rymt sin väg; kanske begifvit sig hem. Kusken grälar och svärjer ock så invänta vi morgonens gryning, då han åter går att söka sina hästar. Efter åter en lång väntan, se vi honom återvända med dessa, hvilka hade begifvit sig till ett. & kirgistält, där de tillvaratagits, och så slippa vi ändtligen från detta obehagliga äfventyr och få fortsätta resan. Vi färdas åter i ostlig riktning. Åt söder hafva vi nu Alatau med dess höga och branta bergväggar och af djupa klyftor sönder- skurna snöbetäckta kam, något påminnande om Alexanders- kedjan, dock med en stor olikhet. Högt uppe på bergsslutt- ningen synas här och där likasom upphängda på bergsväg- garna mörkgröna skogar af den vackra granarten Abies Schrenki. Detta gör på oss ett ganska angenämt intryck, ty sedan vi lemmnat trakten af Moskou hafva vi ej sett några barrträd. Först på aftonen den 26 Juli anlände vi till sad ; Vernyi och togo in på ett hotell, där efter hvad vi hörde den Brotheruska expeditionen kort förut en längre tid logerat. Här uppehöllo vi oss och gjorde längre och kortare ÖN kursioner under en veckas tid nöjda öfver att få i någon mån njuta af det bildade lifvets bekvämligheter. Den 27 och 28 juli vandrade vi upp mot sluttningen äg 7 Alatau delvis åtföljande den genom staden rinnande floden. Trakten närmast staden är stepplk; vegetationen är omväx- lande, ställvis sparsam bestående af låga örter, ställvis af 5: buskar af olika slag. Så vandrade vi öfver en ganska stor terräng, som så godt som uteslutande var bevuxen med låg- - växta buskar af Rosa pimpinellifolia. Bergets fot upptages af rundade jordkullar, som hafva en utomordentlig frodig - örtvegetation. Här växa höga Umbellater, Synanthereer och - flera andra växter bildande täta häckar, hvari vandraren för- - svinner med hela sin längd, då han söker intränga hit. I Fr NEO0 Entomol. forskningsresor ären 1893—96 samt 1898—99. 27 bäckdalarna finnas lundar och löfskogar, i hvilka vilda äp- pelträd och hagtornbuskar spela en vigtig roll. Insektfaunan visade sig ej så rik, som man kunnat vänta. Åtminstone var fångsten denna årstid bland denna frodiga vegetation förenad med svårigheter och föga inbringande. Invid fodstranden samt på magra sandiga kullar äfvensom under mossa vid trädens rötter funnos dock arter af intresse. I trakten förekommo många nordeuropeiska och sibiriska former, men äfven en mängd centralasiatiska, som vi ej hade funnit vester om -Tschu floden. En afton vandrade vi ut för att försöka vår lycka i köderfångst samt fångsten med lampa och togo vägen nedåt steppen. Vi upphängde våra köder samt skulle just börja vitja dem, då plötsligt ett häftigt oväder uppstod och i ett : nu blefvo vi genomblötta af regnet samt omsvepta af dju- paste mörker. Lampan slocknade och vi voro i en svår be- lägenhet. Huru skulle vi nu hitta tillbaka längs den smala gångstigen, vi följt? För att ej i mörkret åtskiljas, togo vi hvarandra i handen och sökte trefva oss fram till staden. Detta hade varit rakt omöjligt, om ej blixtarna då och då hade upplyst trakten, så att vi kunde bestämma vår kosa. Till vår lycka följde ock den ena ljungelden med påföljande åskdunder tätt efter den andra, så att vi ej länge behöfde vara i mörker. En gång störtade vi helt oförmpdadt ned i en djup kanal, där lyckligtvis dock fanns blott obetydligt vatten i bottnet. Vi väntade här nere tills en ny blixt väg- ledde oss så, att vi kunde klifva upp. HEfter par timmar uppnådde vi staden, som var mörk som en graf, då inga gatlyktor denna årstid tändas. Nästan inga menniskor voro. — mera 1 rörelse och med möda kunde vi återfinna vårt hotel. Efter en längre tids bultande på porten sluppo vi ändtligen "in och voro räddade. Den 30 Juli företogo vi en ridfärd upp till bergen. Färden blef temligen besvärlig och äfventyrlig och dock utan synnerligt resultat i vetenskapligt afseende. Vi hade anställt en kirgis med 4 ridhästar, af hvilka en var lastad med vårt pagage, och på morgonen begåfvo vi oss åstad. Först redo vi vesterut längs steppen och följde sedan en af Tlis bifloder, som störtar ner genom en klyfta i Alatau. I början var vä- ET LÅN a SP TE LAG "TU VE BANAR ARA fe 4 V « v t FYVES a Se TRY NE 6 rr a fr 28 ; John Sahlberg. (XLYIT gen ganska god, men sedan vi kommit högre upp blef denn allt svårare och brantare och ridten för oss, som voro ovana, => ganska mödosam. Floden brusade fram, mellan branta klip- por och ridstigen fick söka sig fram, där terrängen det med- gaf. På ett ställe syntes den helt och hållet vara stängd af en väldig klippa, som sträckte sig ut öfver floden. Vår kir- gis hoppade af och bad oss vänta tills han kommit öfver och gifvit oss till känna, att vi kunde följa efter. Derpå satte han sig upp, gaf hästen ett slag af pisken och red in i den strida strömmen, hukade sig ned utefter hästryggen och red så ledande lasthästen efter sig under klippan upp mot ström- pe men och försvann för vår åsyn. Efter en stund sågo vi till vår bestörtning lasthästen komma tillbaka i vild flykt och med blodigt hufvud. Emellertid dröjde det ej länge innan kirgisen var honom hack i häl, tog fast honom och begat sig änyo in i det brusande vattnet samt kom lyckligt öfver, hvarefter han ropade att vi skulle följa efter. Vi togo mod på oss, gjorde på samma sätt, som vi sett vår förare göra, och — kommo helskinnade öfver Fd Lasthästen hade första, gån- gen rifvit sig på den skrofliga klippan, blifvit skrämd, slitit 3 sig lös och sökt vända om mot hemmet. Mot aftonen försvann stigen nästan alldeles och hästarna fingo sjelf leta sig fram mellan stenblocken, hvarvid vi måste beundra deras säkra steg och förmåga att Jol bör: Vår afsigt var att till natten komma fram till några kirgistält uppe på bergssluttningen, men i en liten bergdal hoppade vår ledsa- gare plötsligt ned af hästen och tillkännagaf, att vi måste stanna här öfver natten. Vi sutto af, släppte hästarna på bete, sedan vi enligt traktens sed hopbundit deras framfötter ; för att hindra dem att rymma, samt bredde ut vår tältduk under ett stort vildäppelträd; och i och med detsamma hade vi fullt mörker. Med möda kunde vi sedan finna några trä- ' stycken, laga upp eld och bereda oss the. Sedan svepte vi om oss våra resfiltar och lade oss ned på vår tältduk och inslumrade så godt vi kunde, ganska svårt plågade af — — köld (!). | Vid daggryningen bröto vi åter upp Ja kommo snart till så oländig mark, att vi imsågo, att det hade varit lifsfar- SR N:o 1] Entomol. forskningsresor åren 1893—96 samt 1898—99. 20 ligt att rida här, om vi hade blifvit öfverraskade af det här i södern så hastigt påfallande mörkret. : Målet för vår resa skulle blifva en fjellsjö benämnd "Tshassikul, som ligger nära intill sjögränsen, men då vi kommo till det ställe, där ridspången leder öfver floden, och hvarest en enkel bro varit byggd, funno vi den vara bort- ryckt af den rasande strömmen, som blifvit mäktig genom senaste dagars störtregn. Då det nu var omöjligt att komma vidare fram ridande, lemnade vi hästarna åter på bete, gömde vårt pagage och började klättra upp för berget i hopp att högre upp finna något ställe, där vi kunde öfvergå floden. Detta lyckades ej, men i bergskräfvorna funnö vi mogna hallon, hvilket var den enda gång vi under sommarn träffat på några vilda bär. Sedan vi ännu samlat några insekter här uppe och bland annat fingo undersöka torkade stammar af Abies Schrencki, klättrade vi åter ner och återvände till våra hästar. Under det vi vid frukostmåltiden språkade med vår fö- rare och yttrade missnöje öfver att icke hafva nått målet för vår ridtur, försäkrade denne, att en kirgis nog kan öfver- vinna sådana hinder som den brusande floden, samt lofvade fast. genast rida öfver den med sin goda häst, ehuru han ingalunda. kunde svara för, att vi med lifvet skulle komma öfver. För att få något minne från den ifrågavarande sjön, beslöto vi då, att låta mannen rida fram till dess strand, försåg honom med en vattenhåf och insektburk samt bad honom hemta oss några insekter från sjöstranden. Han satte sig upp, red i — sporrsträck nedåt längs flodstranden och försvann från vår åsyn. Under väntan fingo vi tid att göra en grundlig exkur- sion, och insamlade därvid ett icke obetydligt antal insekter, bland hvilka särskildt gladde mig några exemplar af den stora och sällsynta Carabus (Cratocephalus) Solskyr. Efter par timmars tid återvände vår kirgis, sedan han fullgjort sitt uppdrag. För att hinna hem till natten måste vi anträda återfärden. Under rasttider blefvo vi ännu 1 tillfälle att göra några exkursioner, men till följd af skakningen på hästryg- gen hade en stor del af de spädare insekterna i våra burkar blifvit förstörda. Vi insågo då, att sådana ridexkursioner, där man icke får tid att samla ordentligt samt conservera sin RN 30 John Sahlberg. TXENTS fångst, och hvilka visserligen kunna hafva sitt intresse för en turist, icke 1 allmänhet äro att rekommendera för en en- tomolog. De äro förenade med ganska stora kostnader, taga mycken tid i anspråk och lemna dock ett ringa utbyte. Sedan jag nu i korthet skildrat våra exkursioner i trak- ten af Vernyi, vill jag uppräkna några af de intressantaste därunder gjorda fynd. Bland Coleoptera förtjera nämnas: Carabus Solskyi, Kuldtschaensis och striatulus, Diachila Fausti, ; Bembidium ovalipenne, albomaculatum n. sp. och petrosum, Tachypus transcaspius, Ohlaenius melampus, Pseudotaphoxenus laticollis, Trichocellus abscuritarsis, Lathrobium Sahlbergi Fauv. n. sSp., ÖOcypus angustulus, Gnypeta turkomana, Scaphium Na quadraticolle, Hypnoidus rufescens, Perisphinctus picticollis, Laena brevipennis Reitt. no. sp., Anthicus Sahlbergi Pic. n. sp., Arammichnus vexator, Ptochus Sahlbergi Beitt. n. sp., Tylodrusus caucasicus, Sitona fronto och parallelipennis, Micco- trogus festivus, Tomicus Huuseri, Pityogenes bistridentatus, Gynandrophthalma Stenroosi Jac. n. sp., Aphthona Sundmanm Sd och "Longitarsus asperifoliarum samt af Hemiptera Nemocoris Fallen, Dicyphus melanocer us, Orthotr US turamicus och Macro- tylus eruciatus. Den 3 Augusti anträdde vi vår återresa följande stora landsvägen till Kurdai station, där vi gjorde exkursioner un- der 2 dagars tid. Stationen ob invid en sommartiden IAN torkande flod på norra sluttningen af Kendyktau, ett nordvest- g ligt utsprång från Alatau af obetydlig höjd och med långsamt sluttande sidor. Trakten var mycket intressant och omväx-+ - lande. Under stenar i floddalen, i små steniga vattensam- lingar uti den uttorkade flodens strömfåra, under ruttnande vegetabilier vid sidan af höstackar samt framför allt på blommor på sandiga fältbackar funno vi ett rikt insektlif samt insamlade en hel mängd arter, som vi ej förut påträffat, några 1 talrika exemplar. Af intressantare Coleoptera från - denna trakt kunde nämnas: Cicindela obliquefasciata Var. Kirilovi, Lebia Wimaculata, Cymindis simplex, Deronectes abnormicollis och airumlus, Laccobius sinuatus, Acanthoberosus N:o 1] Entomol.' forskningsresor åren 1893—96 samt 1898—99. 13 Lenkoranus, Ochthebius perduwrus, Laeliaena sparsa nov. gen. et sp., Lareymia quadricollis, Trogophloeus rivularis, Stilicus capitalis, Philonthus dimidiatus, maritimus och pullus, Atheta degerrima, Atomaria herbigrada, Onthophagus Koschantschikoffi, Anatolica pseudoscytis, Calyptopsis laevigata, Zonabris Schrenki, pullata, gebraea och atrata, Myiodes subdipterus var. pallescens, Emenadia bimaculata och Cleonus candidatus samt af Hemip- tera Dasycoris pallidus Reitt. n. sp. och Stenocephalus Fer- ganensis. s | Ännu stannade vi inom BSemirjetschenska gebitet vid stationen Konstantinovskaja, där vi exkurrerade den 6 Augusti. Äfven här gjordes en rik skörd dels på den blomsterrika steppen dels i och invid floden Tschu, som här har ett lugnt lopp och leriga stränder samt är omgifven af vidsträckta täta häckar af Phragmites och andra strandgräs, där talrika vild- svin skola hafva sitt tillhåll. Af Coleoptera härifrån må nämnas den vackra och sällsynta OCarabiciden Mastax thermarum, som togs i tal- rika exemplar under stenar på en gräsrik plats å lerjord nära bron öfver Tschu-floden, samt dessutom: Omophrum rotundatum, Dyschirius attenuatus och Euphruticus, Chlaemus tenue-limbatlus och flavicornis, Epomis Karelini, Pterostichus cre- nNato-striatus, Cymindis rufesceus, Platynus punctibasis, Sym- biodyta marginella, Laccobius alternans och argillaceus n. sp., Stiliceus capitalis, Tachyusa opacella, Trichodes spectabilis var. Kuwerti, Blaps granulata, Formicomus mnobilis, Anthucus gra- cilis, Lixus incanescens, Larimnus inflatirostris, Hemirhamphus emnereus, Apion validum, Monolepta angustula och Cassida Turkmenica samt bland Hemiptera Orthotylus minutus, Soleno- Lxyphus fuscovenosus, Malthacosoma punctipennis och Tuponia sutwralis Rewt. n. sp. : | Sedan vi kommit öfver floden Tschu gick färden utan några längre afbrott genom den Taschkentska naturhistoriska "provinsen. Därunder fingo vi läska oss med herrliga vindruf- vor och flera slag af välsmakliga meloner, som vi fingo köpa för mycket billigt pris af Sarterna imvid vägen. Endast då vi någon gång måste vänta på hästar, blefvo vi i tillfälle att - göra små exkursioner. Dock ville vi offra en eftermiddags- stund på Bekljar-bek station, där vi 5 veckor tidigare gjort en 39 John Sahlberg. XLVI ö så god skörd. i Särskildt hägrade för oss hoppet, att nu möj- ij ligen lyckas upptäcka honan af den förut omnämnda Polyar- thron Unionis. Olyckligtvis fördröjdes resan emot gjorda beräkningar så, att vi temligen sent på aftonen den 10 Au- gusti kommo fram och därför kunde egna endast par timmars tid till samlande. Någon Polyarthron syntes ej mera, och knappt några anmärkningsvärda Coleoptera togos, men i stäl- let fingo vi glädja oss af några Hemiptera af stort intresse såsom Aelia simillina Reut. n. sp., Plagiorrhamma concolor Reut. n. sp., samt Oncotylus vittaticeps. Den 12 Augusti "anlände vi till floden Syr Darja och stannade vid. stationen Tschinas för att undersöka den ste- niga med Tamarix och andra spridda buskar bevuxna stran- den vid en här utmynnande biflod... Under den korta ex- kursionen funno vi ett icke ringa antal sällsynta arter såsom bland Coleoptera: Tetragonoderus intermedius, Bembidium 4- plagratum, Laccobius pallidissimus, Blaps inflexa, Steropes caspius, Laccobius pallidissimus och Stylosomus flavus samt af Hemiptera Tarisa fraudatrix, Tuponia elegans och con- cinna. Följande dag samlade vi en kort stund på den s. k. Hungerssteppen och togo bl. a. af Coleoptera Formicomus no- bilis och Zonabris 11-notata samt af Hemiptera Agraphopus femoralis och några intressanta Lygaeider, som ännu icke äro bestämda. e | För att vinna tid att ännu göra en dags exkursion inom Turkestan reste vi genom nätter och dagar, men hade därunder ofta missödet att få ligga på stationerna och vänta på hästar. Vi hade visserligen af Guvernören erhållit de bästa rekommendationspapper, hvilka berättigade oss att få skjutshästar framför andra resande; men denna årstid tyck- tes många ryssar vara 1 rörelse och det befanns, att nästan alla hade dylika skrifvelser att uppvisa; så att man fick nöja sig) med att vänta på sin tur. Då vi därvid måste bevaka ' vår rätt, vågade vi hvarken sofva eller exkurrera. Stallöner Dschandai invid floden Seravschan hade vi utvalt till exkursionsplats för den 15 Augusti. Här hade en hemsk farsot rasat, sedan vi sist passerade orten, neml. den beryktade Mervstebonn som hemsökt isynnerhet Sarterna, N:o 1] Entomol. forskningsresor åren 1895—96 samt 1898—-99. 33 hvilka föra ett trögt, stillasittande lif, och detta så allmänt, att nästan i hvarje familj någon person under sommaren af- lidit. Till slut hade sjukdomen injagat en sådan skräck, att en stor del af innevånarna flytt bort, hvarför byn föreföll nästan öde. Också synes den sumpiga väl odlade floddalen hafva ett högst osundt klimat. Af Coleoptera, som här insamlades, förtjena nämnas Ci- cindela sublacerata, Dyschirius recurvus, Broscus asiaticus, Ophonus caucasicus och Israelita, Laccobius pallidissimus, Acan- thoberosus Sarmarkanti och Lenkoranus, Paederus albipilis, Blaps seriata, Phyllobius Solskyi och Coccinella buphtalma samt bland Hemiptera Camptobrochys pilipes. Vi hade nu på de tvenne sista nätterna nästan aldeles - icke fått sofva, men vi tröstade oss med att, då vi ändtligen uppnått jernvägen, få taga vår skada igen i de rymliga och bekväma boggievagongerna, som vi lärt känna på den trans- kaspiska jernbanan; men våra förhoppningar blefvo bittert gäckade. Vi anlände till Samarkand den den 16 Augusti på ef- termiddagen och foro rakt till jernvägsstationen, ty tåget skulle kort därpå afgå. En stor trängsel och brådska rådde vid stationen. Man kappades att få sitt bagage inlemnadt och de, som kände till mysterier och sed vid denna bana, lyckades snart blifva klara, under det vi fingo stå och bida med våra biljetter snart sagt en timmes tid. I sista ögon- blicket, just då tåget redan satt sig i gång, sluppo vi med våra saker upp 1 en vagong, men funno till vår öfverrask- ning, att alla platser voro till yttersta trängsel upptagna. Icke blott på bänkarna sutto resande tätt intill hvarandra utan ock på golf och hyllor voro personer utsträckta, så att endast här och där fanns någon plats att stå. Så uttröttade och sömniga vi än voro kunde vi icke ens få några sittplatser än mindre något ställe, där vi kunde lägga oss. Min son stod lutad mot en hop kappsäckar, som voro uppstaplade i en knut, öfverväldigades af sömn och inslumrade lugnt 1 nästan stående ställning. Jag fick nöja mig med att blifva stående på golfvet och sökte bekämpa sömnen genom att flytta mig från ställe till ställe, där något rum fanns emellan de sof- vande passagerarena. Konduktören, för hvilken vi klagade RE 3 FATT John Sahlberg. ; [XLV öfver vår svåra belägenhet, lofvade oss en hel bänk sedan några resande efter par timmar skulle afstiga, och jag läng- tade efter denna stund såsom efter befrielse från ett fän- gelse; men huru häpen blef jag ej, då platsen genast upp- togs af några andra, och intet annat återstod än att till- bringa hela natten 1 samma olidliga belägenhet och försöka glädjas” öfver att se andras lycka att hafva tillfälle att — sofva. Då vi flera gånger under sommaren i den förfärliga hettan fått törsta halfva dagen och känna tungan fastklib- bas vid gommen, var detta visst en svår plåga, men denna var dock vida lättare, än den jag denna natt led: att hela natten plågas af yttersta behof att sofva, hafva intet att göra 1 den halfmörka vagongen, men icke kunna tillfreds- ställa sitt behof, emedan man saknar plats att lägga sig, ja t. o. m. att sitta. Detta kan väl ingen föreställa sig som icke varit 1 samma belägenhet. | Först på morgonen räddades vi ur denna svåra situa- tion. Floden Amu Darja hade nemligen öfversvämmat sina bräddar och förstört jernvägsbron, och därvid hade endast ett helt ringa antal vagnar blifvit på östra sidan af floden, och i dem måste alla resande från Samarkand sammanpac- kas på färden intill denna flod. Nu foro vi med båtar öfver till andra stranden och fingo godt rum i de stora och be- kväma boggievagnarna. Det behöfver ej sägas, att vi här inom några minuter voro i djupaste sömn. Sålunda kommo vi till Repeteks station, där vi planerat att göra en grundligare exkursion för att ännu lära känna insektlifvet under hösten i en sandöken i Buchara. För att gifva en bild häraf vill jag i korthet skildra våra exkursio- ner här den 17 och 18 Augusti. Vi ankomma till jernvägsstationen, inlogera oss i vänt- salen, som tillika är restaurationsrum. Medförda filtar ut- bredda på golfvet eller träbänkar, utgöra våra sängar. Det är midagstid och vi begifva oss genast på exkursion. Öfver- allt synas fygsandskullar, där endast enstaka buskar eller pygmeiska träd af egendomligt utseende, tillhörande Papilio- NS naceernas eller Salsolaceernas grupp, med sina ofantligt långa i sanden krypande rötter och hårda elastiska blad samt sina ENSO] Entomol. forskningsresor aren 1895-96 samt 1898—99. 35 högst besynnerliga, mångformade, för ökenlifvet organiserade frukter, stå trotsande de orkanlika ökenvindarnas framfart. Endast några små tufvor af en Avena-art eller något närstå- ende gräs växer här och där mellan den hvita sanden, som är slätsopad såsom snödrifvor efter yrväder i norden. Vi gå fram, se icke tecken till lif på den heta sanden. Det är nu vackert och lugnt och vi begynna ifrigt håfva på buskar och finna en myckenhet af de besynnerligaste Hemiptera. Icke mindre märkvärdiga uppletas 1 de fåtaliga enstaka gräs- tufvorna. Det märkvärdiga nya Capsidslägtet Aspidacanthus Reut. med klotrundadt hufvud och nållik tagg på skutellen, den stora och vackra Coreiden Cerinthus Lehmanni samt den besynnerliga Dictyophariden Thaumoverga tiarata ådraga sig särskildt vår uppmärksamhet, likaså en myckenhet späda fint tecknade Atomophora arter. Men vi måste återvända till vårt kvarter för att preparera de bräckliga insekterna, innan de förtorkas af den nästan tropiska hettan. På aftonen van- odra vi åter ut. Då solen börjar sjunka och en behaglig svalka utbreder sig öfver sandöknen, vaknar ett nytt insekt- lif. De förut så öde sandkullarna hvimla nu af stora skal- baggar. Många vackra Pseudopimelider t. ex. den grannt brokiga Sternodes caspwvus, Trigonoscelis fasciculi-tarsis löpa - här omkring, så att inom kort sanden blir krusad af deras fotspår. Helt plötsligt öfverraskas vi af mörkret. Den med- förda lyktan antändes och vi få nu börja anställa jakt på nattliga insekter. Den vackra kraftigt byggda Carabiciden Discoptera Komarovi blir nu föremålet för vår fångst. Med lyktan utsträckt framför oss söka vi den på sanden, men så snart vi blifva varse ett exemplar, flyr det med blixtens snabbhet och man måste vara ytterst kvick för att fånga det- samma. Men härvid visar sig min son vara mycket skicklig, det ena exemplaret efter det andra blir hans byte. Det gäl- ler att genast med handen slå efter insekten och gripa den jämte handen full af sand. Emellanåt öfverraskas han af ett giftigt stygn; han har på samma sätt gripit en vacker nattlig Mutilla. Äfven träffa vi här den stora och vackra Argyrophana deserti, med kvastar på tarserna för att sopa undan sanden. Några individer af denna och andra Tene- brionider fångas ock på utlagdt bete af melonskal. Sedan 36 John Sahlberg. breda vi ut lakanet, ställa lyktan därpå, lägga oss ned och se huru insekter komma flygande och ,plumsa" mot lakanet. Coleoptera och Hemiptera af många slag inplockas i våra burkar och med denna fångst fortsätta vi ända tills öfver midnatt, på vi uttröttade men rikt lastade med byte åter- vända till vårt nattkvarter. Följande morgon måste vi ti- - digt upp för att preparera fångsten och åter slippa ut RA 4 exkursion. Vi hade således full sysselsättning så godt som a dag och É natt. Dock insågo vi lätt, att hvad Coleoptera angår denna =: årstid ingalunda var gynnsam. Hade vi varit här i April eller Maj, skulle vi säkert hafva insamlat dubbelt så många - arter på lika lång tid. Af de vi nu togo vill jag nämna: Discoptera Komarovi, Leucoserica aremicola, Adoretus validus, Sphenaria Antonovi, Blaps striola, Trigonoscelis fasciculi-tarsis, Argyrophana deserti, Sternodes caspius, Sympiegocnemis gigan- tea och Trichopleurias deserti n. gen. et sp. Dessutom ut- valde jag och köpte från en liten samling, som en jernvägs- = arbetare hade gjort här tidigare på sommarn: Dioctes con- cinnus, Euwutychtus desertr, ÖOrator infantulus och Prionus. astaticus. per, som hittills af professor Reuter blifvit bearbetade. Pen- tatomidae, Coreidae och Capsidae, kan jag anföra följande - arter: Tarisa elevata Reut. n. sp., Geotomus latiuseulus Reut. n. sp., Menacharus divaricatus, Aelia furcula, Cerinthus Lehmanni, Agraphopus suturalis Rent n. sp., Chorosoma lon- É gicolle Rör n. Sp., Aspidacanthus myrmecoides Reut. nov. gen. et. sp., Nasocoris argyrotrichus, Atomophora bipunctata 4 Reut. n. sp., lineata Reut., vittna Reut. n. sp. och alba ; IENenor AS Emellertid voro vi så uttröttade af dessa strapats de atb krafterna började svika. Om natten kände jag en lindrig feber. Det var därför måhända lyckligt, att tiden till upp- brott redan var inne, att vi måste Höskylida hemresan, för att den bestämda tiden vara 1 Helsingfors. Vi fortsatte där- XVI Af Hemiptera gjorde jag däremot så rik och värdefull: : skörd, som man gerna kan tänka sig inom palearktiska om- de och uppdagade under dessa 2 dagar ett vida större antal nya arter än någonstädes förut. Endast af de grup- i i FER NSL INS PVE CT HULT NB INGA RAG RN SLE dar FER rg RA NA Å PAN (9 ma RN or ENE "Vv - Inv, SL N:o 1] Entomol. forskningsresor ären 1895—96 samt 1898—99. 37 för färden till Usun Ada, lemnade Asiens jord den 20 Au- gusti, reste öfver Caspiska hafvet till staden Petrovsk samt sedan med jernvägen direkte hem. Såsom af ofvanstående reseskildring framgår, hade vi uppehållit oss två månader öster om Caspiska hafvet uti de af Rysslands centralasiatiska provinser, som pläga samman- fattas under benämningen Turan. Därunder hade vi till- ryggalagt inemot 500 mil, hvaraf nära hälften med taran- tass. Till följd häraf hade ock en stor del af tiden tagits i - anspråk till sjelfva resan, så att endast omkring 30 dagar kunna betraktas som egentliga exkursions dagar, de öfriga som resedagar. Vår forskningsfärd får därför anses endast såsom en rekognoseringsresa genom detta vidsträckta och intressanta område. Hufvudresultatet af- denna flygtiga un- dersökning är, att området är synnerligen rikt på egendom- liga och intressanta insekter, samt förefaller såsom nästan - outtömligt på nya arter, hvarför nya expeditioner hit vore i högsta grad önskvärda. Detsamma ådagalägger äfven de afhandlingar, som fera framstående entomologer i Ryssland såsom Semenov, Solsky, Faust, Jakovlew, Jacobson, Tschit- scherini, Dochthurow äfvensom 1 andra länder t. ex. v. Heyden, Reitter, Hauser, Kraatz m. £., på senare tid utgifvit, och hvilka bidraga att öfver Coleopterfaunan 1 dessa förut så föga kända länder sprida ett oväntadt ljus. ; Då likväl äfven min skörd af Coleoptera är icke obe- tydlig, i det jag hemfört mer än 1,000 arter, däribland åt- — skilliga för vetenskapen nya, och jag dessutom haft tillfälle att granska ett icke obetydligt antal Coleoptera insamlade oaf mina landsmän Dr. Stenroos och Ingeniör Ahnger, har jag ansett mig böra göra en sammanställning af det af fin- ska entomologer hopbragta materialet till ett litet bidrag till kännedomen om insektfaunan i dessa trakter, hvilket jag hoppas skall hafva särskildt värde därigenom, att jag haft den stora förmånen, att vid bestämmandet af mitt material AS AM 38 John Sahlberg. [XLVI åtnjuta biträde af de framstående specialister, som omnäm- nas 1 föregående delar at dessa reseberättelser. Då emellertid en stor del af de samlingar, min out- tröttliga medhjelpare Ingeniör Ahnger de senaste åren ställt till mitt förfogande, ännu ej är granskad, har jag ansett mig böra uppskjuta offentliggörandet af detta mitt bidrag, tills jag fullbordat denna granskning, hvartill jag framdeles hoppas få tillfälle, om det förunnas mig att återvända från den nya forskningsresa till orienten, jag nu står i begrepp att företaga. ; Karislojo i September 1903. John Sahlberg. SR SRK TREND REV RA SR ke MR 3 Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLVTI. 1903—1904. N:o 2. Die Copulation der Conidien bei Ustilago Tragopogi pratensis Pers. Von Harry FEDERLEY. Beim Durchlesen der Arbeiten und kärzeren Aufsätze, welche in der Litteratur äber die Ustilagineen vorkommen, äberraschen die vielfach variierenden und oft einander wider- sprechenden Angaben, welche von den verschiedenen Ver- fassern hier mitgeteilt werden. Nicht nur die Ansichten, wie der eine oder der andere Prozess aufgefasst werden soll, sind verschieden, sondern auch die Beschreibungen des Gesehenen können in hohem Grade variieren. Diese Divergenz ist in den älteren Arbeiten natärlich zum Teil den mangelhaften technischen Hilfsmitteln zuzuschreiben, aber sowohl in den älteren als in den neueren Abhandlungen ist die Ursache dieser Verhältnisse vor allem in den Pilzen selbst zu suchen. Die Ustilagineen, welche als eine ziemlich niedrig stehende Familie unter den Pilzen betrachtet werden missen, sei es in- folge einer noch nicht weit vorgeschrittenen Entwicklung sei es infolge eines Röäckschritts anlässlich der Schmarotzerei, sind nämlich sehr variabel und von äusseren Einflässen ab- hängig. Ihre grosse Veränderlichkeit, ich möchte fast sagen Launenhaftigkeit, habe ich oft während meiner OCulturver- suche Gelegenheit gehabt zu constatieren, und habe ich sie deshalb hier als eine Erklärung daräber hervorheben wollen, dass Untersuchungen uber dasselbe Object obgleich mit gros- 2 ; Harry Federley. ser Genauigkeit und Sorgfalt ausgefährt, doch so verschieden é ausfallen und sogar ganz entgegengesetzte Resultate geben können. In dem vorliegenden Aufsatze will ich nur eine Art Ustilago Tragopogi pratensis Pers. behandeln, welche ich etwas sorgfältiger habe untersuchen können, obgleich auch hier vie- les an der Methode auszusetzen wäre. Diese Art ruft be- kanntlich in den Inflorescenzen von Tragopogon pratensis krankhafte Deformationen hervor, so dass schliesslich bei der Reife des Pilzes statt Bläten und Blätenboden innerhalb der Involucralblätter nur ein schwarzviolettes Sporenpulver ge- funden wird. Die Keimung der Sporen soll nach Brefeld (IV, 81) in Wasser leicht eintreten. Das Sporenmaterial, welches mir zur Verfögung stand, verhielt sich bei der Keimung sehr verschieden: ; 1:o Sporen, welche im Botanischen Garten zu Helsing- fors während des Herbstes 1900 eingesammelt waren, keimten nicht, obgleich sowohl Wasser als verschiedene Nährlösungen von ungleicher Conzentration benutzt wurden. Die Versuche wurden im Winter und Frähjahre und schliessliceh noch im Sommer 1901 mit sowohl im Laboratorium aufbewahrten als - im Freien äberwinterten Sporen erneuert, aber fielen ebenso schlecht aus, denn keine eimzige Spore keimte. 2:o Im Herbst 1901 wurden wieder Sporen im Bota- nischen Garten gesammelt, und bei den Keimungsversuchen gelang es, einige Sporen zum Keimen zu bringen, aber im allgemeinen verhielt sich das Material sehr launenhaft und verschieden. Am besten keimten die Sporen in einer aus Erde und Pferdemist hergestellten, schwachen Nährlösung, aber auch in Wasser entwickelten sie Keimschläuche, was aber in sogar sehr stark verdännter Wärze nie der Fall war. Ganz ähnlich verhielten sich auch in der Nähe von Helsingfors bei Åggelby gefundene Sporen. 3:o Das Material, welches ich bei meinen Untersuchun- gen hauptsächlich benutzt habe, erhielt ich aus Stockholm, wo es auf dem dortigen Experimentalfelde im Jahre 1900 ge- N:o 2] Die Copulation der Conidien bei Ustilago Tragop. pratensis Pers. 3 sammelt war. Da es sich aber sehr verschieden verhielt, habe ich es in zwei Formen « und 8 geteilt. | Nach Angaben aus Stockholm war die Form «a, dem Aussehen des frischen Wirtes nach zu urteilen, ziemlich spät im Herbst reif geworden, während die f. g und ibr Wirt ver- rieten, dass der Pilz schon im Sommer oder im Frähjahr volle Reife erreicht hatte. Die Möglichkeit war sogar nicht aus- geschlossen, dass der Pilz nebst Wirt den Winter äber ge- standen und schon den Herbst vorher zu voller Entwicklung gekommen wäre, was aber nicht sicher entschieden werden konnte. Ich will hier diese beiden Formen einzeln behandeln, da sie recht grosse Verschiedenheiten zeigen.?) Ustilago Tragopogi f. «. Die Sporen keimten bei Zimmertemperatur in grosser Menge schon nach 15 Stunden aus und entwickelten ein vier- -zelliges Promycel, das bald anfing Conidien abzuschnären. Diese waren recht gross und in der Regel wurde nur eine Conidie aus jeder Promycelzelle entwickelt. Nach dem die Conidien frei geworden waren, was sehr bald geschah, copu- lierten sie sofort und so allgemein, dass es schwer war ein- zelne zu entdecken. | In meinen Culturen, die sich auf mehrere Hunderte be- laufen, habe ich weder eine Copulation von mehr als zwei Conidien, noch paarige Verbindungen von Promycelzellen und Conidien bemerken können. Nach kurzer Zeit fingen die copulierten Conidien, nur selten die einzelnen, an, lange Keimfäden zu entwickeln, - welche eine recht ansehnliche Länge, sogar mehr als die zehn- fache der Conidie, erreichen konnten. Die Fäden der ver- bundenen Conidien äbertrafen dabei immer an Länge die- jenigen der einzelnen. Sobald die Fäden stärker zu wachsen begannen, wurden zuerst die Conidien und dann die basalen 1) Leider kann ich weder exacte Massangaben noch Abbildungen der be- treffenden Formen hier mitteilen, da sämmtliche nach lebendem Material ge- zeichnete Figuren durch ein Versehen der Druckerei verloren gegangen sind. 4 Harry Federley. Teile der Fäden auf ihren Plasmainhalt erschöpft, so dass es ; oft unmöglich war, die feinen Hyphen zu verfolgen, da ihre Membran so däönn war, dass das Ganze total durchsichtig wurde. Auch der Inhalt des Promycels war gewöhnlich schon nach der Abschnörung der Conidien erschöpft, aber dasselbe konnte unter geeigneten Umständen auch lange Hyphen ent- Wwickeln. Die jetzt beschriebene Keimung erfolgte in Wasser. In Nährlösungen keimten die Sporen garnicht, obgleich solche von verschiedener Conzentration verwendet wurden. Wurde dagegen nach Beginn der Conidienbildung in Wasser mit einer feinen Glascapillare eine unbedeutende Menge einer verdännten Nährlösung der Cultur zugeföhrt, konnten in vereinzelten Fällen sowobhl auf den Conidien selbst als auf den Fäden einzelne secundäre Conidien entstehen, aber dies waren Ausnahmefälle, und eine Hefebildung im eigentlichen Sinne des Wortes kam nie zu Stande, denn die Culturen starben gewöhnlich bei Zufuhr der Nährlösung ab. Auch bei angestellten Versuchen mit dem Materiale 2:0 konnten nie hefebildende Culturen beobachtet werden, denn die Conidien waren hier ebenso empfindlich wie diejenigen der Form o«. Demnach verhalten sich diese Sporen bei der Keimung wie dieselben der Form a. Ustilago Tragopogi f. gp. Sowohl die Sporen als das Promycel dieser Form waren | der vorherigen ganz ähnlich. Die Verschiedenheiten zeigten sich erst bei der Entwicklung der Conidien. Diese waren nämlich viel zahlreicher, und immer befanden sich viele auf - jeder Promycelzelle. Sie unterschieden sich auch in der Form von «, indem sie klemer und mehr spindelförmig waren. Ein anderer Unterschied war derjenige, dass die abgefallenen Conidien und das Promycel noch längere Zeit fortfuhren neue Conidien zu entwickeln, bis die Nährlösung erschöpft - war. Dauerte dieser Nahrungsmangel lange, so bildeten sich y / eigentämliche Involutionsformen mit stark verdickten Mem- branen. Die weitere Entwicklung dieser Formen konnte ich - ; RES | N:o 2] Die Copulation der Conidien bei Ustilago Tragop. pratensis Pers. 5 leider nicht verfolgen. Das betreffende Sporenmaterial war nämlich durch Bacterien und fremde Conidien verunreinigt, und vermehrten sich speciell die letzteren so schnell, dass sie bald die Involutionsformen ganz verdeckten. Besonders characteristisch för die Form 8 war, dass weder fräher, bei genägender Nahrung, noch später bei Nahrungsmangel eine Copulation der Conidien beobachtet wurde; auch keimten die Conidien nie zu Hyphen aus. Bei Zusatz von neuer Nährlösung trat die Hefebildung wieder ein und fuhr fort, bis die Nah- rung erschöpft war, ohne TR welche SA nungen. Im Vergleich mit f. « verdient hier noch hervorgehoben zu werden, dass die Sporen der f. & nicht nur in Wasser son- dern auch in verdännten Nährlösungen, wie zum Beispiel in sehr verdännter Wiärze auskeimten. Die Keimung in neu- tralen Nährlösungen war derselben in Wasser ziemlich ähnlich, nur waren die Conidien zahlreicher. In schwach saurer, zum Beispiel mit einem kleinen Zusatz Weinsäure (0,1 9/,) ver- setzter Wärze dagegen waren die Conidien eirund und fielen nicht ab, sondern bildeten Stöcke, während sie in neutraler Wärze länglich und höchstens zu drei vereinigt waren. Die Eigentämlichkeiten in der Keimung der beiden For- men « und ps und ihre verschiedenen Lebensbedingungen sind von Interesse, nicht nur wenn sie unter einander verglichen werden, sondern vor allem im Vergleich mit den Entwick- lungsnormen, welche von Brefeld fär die Ustilagineen auvfge- stellt worden sind, und nicht am wenigsten interessieren sie als ein Beweis dafär, dass diese Normen nicht för alle Fälle ihre Richtigkeit haben. Ehe ich aber zu den Brefeldschen Ansichten äber die - Conidiencopulation äbergehe, will ich versuchen, die geschicht- liche Emntwicklung der Fr age von der Sexualität der Conidien- copulation darzulegen. Die ersten Angaben einer paarigen Verbindung zwischen den Conidien bei Ustilago finden wir bei Tulasne (XXV, 158), der dieselbe gerade bei Ustilago Tragopogi erwähnt. Er ist PAN 6 Harry Federley. [XLYT ö auch der erste, der eime Erklärung dieses Prozesses zu geben versucht hat. Weil die eine Conidie des verbundenen Paares oft kleiner als die andere ist, glaubt er, dass jene nur ein Erzeuguiss der grösseren Mutterconidie sei. Diese seine An- nahme hat heutzutage nur geschichtliches Interesse. Tulasne (XXV, 162) ist auch der erste, der bei Tilletia die eigentäm- liche Copulation der kranzförmig gestellten Conidien beob- achtet hat, obwohl Prevost schon weit fräher das Promycel und die Conidien der Gattung beschrieben. In der Thatsache, .dass von den verbundenen Conidien oft nur die eine Conidie am Promycel befestigt ist, findet Tulasne noch ferner eimen Beweis för seine Auffassung. Unter den neueren Forschern auf dem Gebiete der Myco- logie haben vor allem zwei berähmte Männer Anton de Bary und Oscar Brefeld sich mit dieser Frage beschäftigt. De Bary war der erste, der den Gedanken aussprach, dass die paarige Verbindung der Conidien einem Sexualacte, wie er bei den niederen Algen vorkommt, entspräche. Er . stözt seine Auffassung auf die folgenden Grände (III, 196): ,Erstens, das fast ausnahmslose Auftreten der Paarung unter den normalen, d. h. denjenigen Keisu mungsbedingungen, ee die Species in der Natur thatsächlich angepasst ist". ,ZWweitens die ganz vorherrschend paarige Ver- [Ta CO Sr Eine ganz andere Ansicht wurde von Brefeld vertre- ten; er äussert sich uber die Fusion in folgender Weise (IV, 50): ,Die Fusionirung der Conidien tritt niemalst ein, so lange sie normal ernährt werden und sich durch Sprossung vermehren können, sie erfolgt' immer nur dann, wenn die Nährlösung erschöpft ist, sie kann folglich dadurch verhindert oder vereinzelt . enigetreten in den Culturen unterbrochen werden, dass man durch erneute Zufuhr von Nährstoffen den Punkt der Er- schöpfung nicht eintreten lässt oder ihn wieder aufhebt; ich habe dies in oft wiederholten Versuchen stets mit demselben i Erfolge praktisch ausgefäöhrt."' — $- | 4 4 ) NH N 2 RIE NA rare Fr TA RAND for) R RAT AN. DRA ARA RAR NG ERNER ET SgN, TG Meg ENE ML Ye ARE Yt N:c 2] Die Copulation der Conidien bei Ustilago Tragop. pratensis Pers. 7 Er beruft sich hierbei auf Untersuchungen verschiedener Arten wie Ustilago violacea Pers., Ust. Betonica Beck., Ust. Scabiosae Sowerby, Ust. Kihneana Wolff, Ust. Carduri Fischer. Seine Auffassung der BSexualität formuliert Brefeld folgendermassen (IV, 49): ,Nach gegenwärtigen Vorstellungen besteht das Wesen der Sexualität darin, dass die Organismen im Laufe ihrer Entwicklung Fortpflanzungszellen hervor- bringen, welche einer Emntwicklung je fär sich nicht mehr fähig sind, welehe aber dadurch entwicklungsfähig werden, dass sie sich mit einander verbinden resp. verschmelzen". Uber die betreffenden paarigen Verbindungen der Ustilago- conidien äussert er sich dann (IV, 50): ,Hiernach kann diese Verbindung als ein Geschlechtsvorgang im "Sinne der eben bezeichneten Sexualität nicht wohl angesehen werden, sie entspricht vielmehr den Vorgän- gen, welche wir als Fusionserscheinungen bei den Pilzen und zwar in verschiedenen Formen bei Keimungen von Conidien und älteren Mycelfäden bereits kennen'". Meine Beobachtungen äber Ust. Tragopogi bestätigen nicht die Brefeldschen Erfahrungen, denn es war unmög- lich, die Copulation bei der Form a zu verhindern, ebenso wie es nicht möglich war, die Form f£ zum Copulieren zu bringen, obgleich die Versuche nach verschiedenen Richtungen hin variiert wurden. Die beiden Formen konnten nicht in ein- ander äbergefährt werden, wie es Brefeld mit seinen Arten gelungen war, sondern zeigten sich als ,constante Formen", was wohl manchem Systematiker Ursache genug gewesen wäre, die eine als Varietät der anderen aufzustellen. Aber auch angenommen, dass die Brefeldschen Er- fahrungen sich in diesem Punkte als richtig erwiesen hätten, 80 scheinen doch wichtige, grösstenteils schon von de Bary hervorgehobene Grände gegen das Verleugnen der Sexualität zu sprechen. Auch bei anderen Organismen ist ja die Fort- pAanzung von den Nahrungsverhältnissen abhängig, ohne dass diese Organismen deswegen als ungeschlechtlich angesehen zu werden brauchen. Je ungänstiger die Vegetationsverhält- nisse sind, um so schneller werden die Fortpflanzungszellen gebildet, während die vegetativen Organe verkimmern, und umgekehrt werden wieder die vegetativen Teile sehr stark s ; 2 'd Sd k dj FAT ETEN 8 i ; Harry Federley. KD [KONE ; entwickelt, wenn die Nahrung reichlich ist, und in solchen Fällen brauchen die Geschlechtszellen sogar oft garnicht ge- bildet zu werden. ; Dass die Ustilagoconidien zu Hyphen auswachsen kön- nen ohne mit einander zu copulieren, wäre also eine Erschei- nung, wie sie analog bei den Algen vorkommt, bei welchen sowohl die männlichen als die weiblichen Geschlechtsorgane fähig sind ohne vorhergehende Verschmelzung, obgleich eine q solche in der Regel vorkommt, sich weiter zu entwickeln. Das Algenindividuum, welches hierbei entsteht, ist kleiner als das normale, aus der Copulation hervorgehende, und auch bei Ustilago sind nach Brefelds eigenen Angaben die Keim- fäden der einzelnen Conidien verkäummert im Vergleich mit den aus den paarigen hervorwachsenden. Auch unter den Peronosporaceen, bemerkt de Bary, findet man Beispiele davon, dass unbefruchtete Oogonien aus- keimen können, und doch ist ja die geschlechtliche Entwick- lung hier als eine ziemlich weit vorgeschrittene anerkannt. Die Sexualität ist eben auf ihren niederen Stufen nicht so scharf ausgeprägt wie auf den höheren, und nur auf diese letzteren passt die Brefeldsche Definition. Aus der moder- nen Zoologie kann ein noch treffenderes Beispiel angefäöhrt werden, welches ausserdem auch zeigt, wie gross der Einfluss der Nahrungsverhältnisse auf die Entwicklung der Sexual- zellen ist. Es ist nämlich gelungen aus unbefruchteten Echi- noideneiern, die in Meereswasser von einem das normale äber- steigenden Gehalt von Magnesiumcehlorid aufbewahrt wurden, Larven zu erhalten, die in der Metamorphose sogar das Plu- ko teusstadium erreichten. Aber niemand will wohl infolgedessen die Behauptung wagen, dass die Seeigel Thiere ohne ge- schlechtliche Fortpflanzung wären. Ein Umstand, den Brefeld auch zur Begrändung sei- ner Stellung in dieser Frage betont, — und welcher meiner Ansicht nach schwerer als die fräheren ins Gewicht fällt, — ist derjenige, dass, obwohl in der Regel nur zwei Conidien mit einander copulieren, man deren doch drei oder vier ver- bunden antreffen kann. Im Zusammehang hiermit macht er auch darauf aufmerksam, dass sowohl die Promycelzellen und Conidien als auch die ersteren mit einander paarige Verbindun- TEEN mA SY rn NL N:o 2] Die Copulation der Conidien bei UstilagoTragop. pratensis Pers. 9 gen eingehen können, und dass diese denjenigen von zwei Co- nidien eingegangenen ganz ähnlich sind. Diese Beobachtungen werden auch von anderen Mycologen bestätigt, sind aber sel- tene Ausnahmefälle, die ich bei meinen Versuchen nie beo- bachtet habe. Die Möglichkeit ist nicht ausgeschlossen, dass die Copulation von mehr als zwei Conidien nur scheinbar ist, d. h. dass nur zwei Kerne verschmelzen, während die an- Heden zu Grunde gehen. Es ist weiter zu bemerken, dass auch bei Gattungen wie z. B. Zygnema und AES arena wo die gro lse he Natur der Fortpflanzung garnicht SSI ist, äbnliche Fälle vor- kommen können. . Was dagegen die Verbindungen der Promycelzellen be- ER so darf man nicht vergessen, dass die Conidien direkt von den Promycelzellen stammen, aus welchen sie durch einen emfachen Abschnärungsprozess entstanden sind. . Der Unter- schied zwischen denselben und den Promycelzellen kann also nicht besonders gross sein, und Brefeld sagt selbst in seiner Beschreibung von Ustilago wviolacea (IV, 44), dass, sobald die Nahrung zu Ende, und das Promycel imfolgedessen zerfallen ist, seine Zellen nur mit Schwierigkeit von den Conidien unter- schieden werden können. Bei der geringen Differenzierung, die den Conidien zu Teil geworden ist, kann es uns ja nicht sehr verwundern, wenn Verbindungen zwischen Promycel- zellen und Conidien manchmal vorkommen. Auch die Fusion "von zwei Promycelzellen ist kein entscheidender Beweis dafär, dass die Conidiencopulation ein vegetativer Prozess ist, da in der Gattung Spirogyra Arten bekannt sind, wo die Zellen in demselben Faden copulieren und den Zygot bilden. Seit der Polemik zwischen Brefeld und de Bary, welche in den achtziger Jahren stattfand, hat die Wissen- schaft eine tiefere HEinsicht in den Polrsokbunsypvocess ge- wonnen. Bei jedem geschlechtlichen Prozesse hat man eine Verschmelzung der Kerne der copulierenden Zellen consta- tiert, und eine solche wird nach den bisherigen Erfahrungen als ein notwendiges Kriterimm jeder sexuellen Fortpflanzung angesehen, obgleich in der letzten Zeit auch Kernverschmel- Zzungen bei nicht geschlechtlichen Prozessen entdeckt worden sind. Es fragt sich also, ob bei den Ustilagineen die Coni- 10 | Harry Federley. KEN dien Kerne besitzen, und, wenn solche vorhanden sind, wie sie sich bei der Copulation verhalten. | Bei der Untersuchung der Conidien in cytologischer Hin- sicht stiess ich auf nicht unbedeutende Schwierigkeiten: erstens war das durch Cultur gewonnene Material so spärlich, dass jeder Verlust bei den Manipulationen föhlbar wurde, zwei- tens die Conidien ausserordentlich klein und empfindlich, und - drittens entzogen sich die Kerne der Wirkung der meisten Kernfärbungsmittel. Die Fixierungsmethode, welche die besten Resultate lie- ferte und deshalb von mir vorzugsweise benutzt wurde, war - die folgende. Mit einem Platindrahte wurde ein unbedeu- tendes Quantum von der Flässigkeit, in ”welcher die Coni- - dien cultiviert worden waren, und welche noch eine Menge derselben enthielt, auf ein absolut reines Deckgläschen äber- geföhrt. Hiernach wurden die Conidien in den kleinen Tröpf- chen mit heissen Joddämpfen fixiert, welches so zuging, é dass ein mit einigen Jodkristallen gefölltes Reagenzglas äber eine Gasflamme so lange erhitzt wurde, bis die characteris- tischen violetten Dämpfe sich zu entwickeln anfingen.. Diese Dämpfe wurden dann auf das Deckgläschen gegossen, wobei die Fixierung augenblicklich geschah. Um den Jod wieder zu entfernen, wurde das Deckgläschen in einen Termostat, - wo die Temperatur c. + 502 CO war, eingesetzt. Schon nach einigen Minuten hatten die Conidien ihre natäörliche Farbe q wieder erhalten, und um sie noch an dem Glase zu befestigen, wurde das Präparat vollständig ausgetrocknet, wenn dies nicht schon im Termostat geschehen war. 3 Anstatt dieser Methode wurde auch das för Bacterien ge- bräuchliche Fixierungsmittel, Erhitzung äber einer Gasflamme, angewandt. Diese Methode lieferte auch bisweilen gute Prä- - parate, obgleich sie sehr verschieden ausfielen. H Versuche mit 29/, Uberosmiumsäure fielen wegen LG intensiven Schwarzfärbung nicht gut aus. + Sobald die Conidien fixiert und auf dem Deckglas einge- trocknet waren, wurden sie sogleich mit einer unverdännten Lösung von Delafields Hämatoxylinsolution während 12—15 - Stunden gefärbt, dann mit Wasser und 309/,, 70 ?/, und 969/4 — Alcohol gewaschen, wonach sie, nachdem sie eine Weile noch Ch ij . FREE RN PAN ER N:o 2] Die Copulation der Conidien bei Ustilago Tragop. pratensis Pers. äl in absolutem Alcohol gelegen, in eine Mischung von absolutem Alcohol und Glycerin äbergefährt wurden. Sobald der Alco- hol verdunstet war, wurden sie in Gelatinglycerin eingelegt und als Dauerpräparate aufbewahrt. Auch der Weg durch Xylol in Canadabalsam wurde versucht, aber die Präparate zeigten sich nach dieser Behand- lung nicht so klar wie diejenigen in Glycerin. Unter Fär- bungsmitteln, die benutzt wurden, wirkte Flemmings Trip- pelfärbung garnicht, und ebenso fielen Versuche mit den Car- minfarben nicht befriedigend aus. Die Fixierung in meinen Präparaten war nicht so voll- ständig, wie die von Harper erzielte. Der amerikanische Verfasser, dessen Aufsatz wir später näher besprechen werden, sah deutlich ähnliche Chromosomen wie in den Kernen der höheren Pflanzen; jedoch war die Zahl derselben auf 8—10 reduziert (XVIII, 482); auch beobachtete er eine karyokine- tische Kernteilung. In meinen Präparaten zeigte der Kern keime Differenzierung sondern war als homogener, dunkelge- färbter, gegen das farblose, schwach körnige Protoplasma scharf abgegrenzter, kugelrunder Körper sichtbar. Nur in sehr sel- tenen Fällen konnte ein Kernkörper unterschieden werden. -Copulierende Conidien. Mit Abbé's Camera und Zeiss” achrom. Objectiv !/;., Ocular 4 gezeichnet. ch NN en FOR 6 FOMI & ULUNV 4 ISM se JANA ON. TONSATT RI v ÖRE EK i; FUEL Hk R FALÄN eeRR free ae ON 12 Harry Federley. ; [XLVI ; Meine Präparate zeigten, dass jede Conidie einen Kern enthält, und dass bei der Fusion der Kern der einen Zelle in | die andere äberwandert, um mit dem Kern derselben zu ver- - schmelzen. Wenn die Conidien T-förmig copulieren, wandert in der Regel der Kern des Querstriches in den Verticalstrich uber. Bei der gewöhnlichen H-förmigen Copulation konnte natärlich kein Unterschied zwischen den Conidien beobachtet werden. Keine karyokinetischen Erscheinungen waren bei der Kernverschmelzung sichtbar, sondern schien dieselbe direkt zu sein, d. h. die Kerne flossen einfach zusammen und bilde- ten auf diese Weise den neuen, sexuellen Kern. Fin Umstand bei der Fusion, der mir von besonderer Bedeutung zu sein schien, war derjenige, dass das Protoplasma 3 erst später, nachdem die Kernverschmelzung vollendet und die Keimung begonnen, aus der jetzt kernlosen Conidie in die andere mit dem neugebildeten Sexualkerne äberwanderte. Die Verschmelzung der Kerne muss also als ein selbstständiger Prozess angesehen werden, der ganz unabhängig von den Plasmabewegungen stattfindet. Kurz vordem ich meine Untersuchungen begann, hatte 2 Harper in der Absicht die Natur der Copulation kennen zu ; lernen, einige Ustilago-arten untersucht (XVIII). Leider erhielt ich erst, nachdem meine Arbeiten weit fortgeschritten waren, von seinem Aufsatz Kenntniss, so dass ich nicht viel Nutzen aus den Erfahrungen, zu welchen Harper gekommen war, | ziehen konnte. HFinige Controllversuche wurden doch nach K. der Harpersehen , Stipplings methode" mit dem Materiale 2 2:0 ausgefährt, und bestätigten sie völlig die fröheren Re- sultate. Harper hat die beiden nahe verwandtven Arten Ustilago amtherarum (Fr.) und Ust. scabiosa Sow. behandelt und die Kernverhältnisse von der Spore an bis zur Entwiecklung der - Conidien und ihre Copulation untersucht. Seine Fixie- Jå rung der Kerne scheint, wie schon gesagt, eine weit vollkom- menere als die meinige zu sein. In der Hauptfrage gehen unsere Resultate ganz auseinander. In seinen Präparaten von copulierenden Conidien konnte er nämlich nie den Inhalt der einen Conidie in die andere äuberwandern sehen, und noch - EPT Ar ER Le RE RN ORAL KE Yaan NG SR ' SC | N:o 2] Die Copulation der Conidien bei Ustilago Tragop. pratensis Pers. 13 weniger hat er eine Kernverschmelzung wahrgenommen. Noch einen Unterschied haben wir zu notieren. Während die ver- bundenen Conidien in meinen Culturen keimten, wurde dies nie von Harper beobachtet, sondern blieben sie bei ihm unverändert, wenn nicht neue Nahrung zugeföhrt wurde, in welchem Falle sie anfingen neue Conidien zu bilden. Hier- bei teilten sich die Kerne karyokinetisch, und die neugebil- dete Conidie erhielt den einen Tochterkern, während der andere in der Mutterzelle zuräckblieb. Es kann uns ja nicht verwundern, wenn Harper nach diesen Erfahrungen sich der Lehre von Brefeld anschliesst und meint, dass die Copulation nur bei Nahrungsmangel auf- tritt und nicht als ein normaler Prozess, geschweige denn ein geschlechtlicher betrachtet werden darf. Doch scheint er un- . schlässig zu sein und gesteht, dass die Frage noch weit von ihrer Lösung entfernt ist. Er muss zugeben, dass die copu- lierenden Coniden weit besser als die einsamen einer längeren Hungersnot widerstehen können, und ferner lenkt er die Auf- merksamkeit darauf, dass diese grössere Widerstandsfähigkeit der Conidien nicht der Bildung einer dickeren Membran bei der Copulation zuzuschreiben ist, denn die copulierten und die einzelnen Conidien haben ebenso dänne Membranen, son- dern glaubt er dieselbe von uns unbekannten Veränderungen in dem Plasma oder dem Kerne bedingt zu sein. Harper meint auch, dass die Copulation Ursache dieser Veränderun- gen ist. Zur Zeit ist es unmöglich zu entscheiden, ob die ver- schiedenen Resultate, zu welchen Harper und ich gekommen sind, auf specifisehen Verschiedenheiten der untersuchten Arten oder auf Culturbedingungen beruhen. Bei der von mir unter- suchten Form U. Tragopogi pratensis « haben wir jedenfalls eine Ustilaginee kennen gelernt, deren Conidienkerne bei der Copulation verschmelzen, und der wir ungezwungen Sexualität zuschreiben därfen. Dass die Geschlechtsdifferenz nicht gross ist, muss zugegeben werden. HSie äussert sich darin, dass der eine Kern activ, der andere passiv ist. Wie schon erwähnt konnte nämlich bei der T-förmigen Copulation insofern ein Unterschied in dem Verhalten der beiden Coni- dien gemacht werden, dass der Kern der querliegenden activ, 14 Harry Federley. [XEVI SM der verticalen passiv zu sein schien. 'Auch diese Differenz konnte nur in dem obigen Falle constatiert werden. Infolge der gleichen Form der Conidien konnte nämlich bei der H- förmigen Copulation die passive oder active Natur der Coni- dien nicht im voraus bestimmt werden, sondern erschien erst bei der Kernverschmelzung selbst. Da aber die gegenseitigen Verhältnisse der Conidien bei der T-förmigen Copulation ver- schieden - sind, d. h. die Zellenwand sich bei der einen OConi- die (der weiblichen) in der Spitze, bei der anderen (der männ- lichen) in der Mitte auflöst, ist es möglich, dass die Acti- vität der letzteren garnicht von ihrer männlichen Natur ab- hängt, sondern einfach durch die äusseren Reizverhältnisse hervorgerufen ist. Welches von beiden der Fall ist, war mir unmöglich zu entscheiden. För den von mir untersuchten Fall bei Ustilago Trago- pogi scheint es, als ob de Bary in der Polemik mit Brefeld der Wahrheit näher gekommen wäre. Doch muss zugestanden werden, dass auch die andere Auffassung nicht ausgeschlos- sen ist, denn wie schon fräher erwähnt wurde, giebt es Fälle, wo Körnvötselunelen ugn vorkommen, aber ARECR ART ib geschlechtlicher Natur sind. Die Frage von der Sexualität der Ustilagineen ist in neuester Zeit von Dangeard im Zusammenhang mit seinen umfassenden Untersuchungen äber die Sexualität der Pilze äberhaupt aufs neue diskutiert worden. In der jungen Spore und zwar gerade bei Ustilago Tragopogi (VIT, 241—244) fand Dangeard constant zwei Kerne, die durch Verschmelzung den Kern der reifen Spore bilden. In diesem Prozesse sieht er einen Sexualact, den er mit den Befruchtungsverhältnissen bei vielen Algen homologisiert, indem er die Spore als eine, in einem Oogonium entwickelte, Oospore betrachtet. Das Oogo- nium wieder wäre nichts anderes als eine Mycelzelle des pa- rasitisch lebenden Pilzes, und das Exo- und Endosporium entständen als ein Product des Befruchtungsprozesses, während i die ursprängliche Zellenwand oder die Membran des Oogo- niums total verloren gegangen wäre. Nach einer bestimmten Ruheperiode keimt die Oospore und wächst zu emem rudimen- tären Organismus, dem Promycel, aus, dem es obliegt, die un- N:o 2] Die Copulation der Conidien bei Ustilago Tragop. pratensis Pers. 15 geschlechtlichen Conidien zu bilden. In diesem Entwickelungs- gange erblickt Dangeard zwei verschiedene Generationen, eine ungeschlechtliche oder das Promycel nebst den Conidien und eine geschlechtliche oder den eigentlichen Schmarotzer nebst Oogonien oder Sporen. Die Auffassung de Barys bezeichnet Dangeard an- gesichts dieser Thatsachen als falsch und irrefäuhrend (VII, 269). Als Beweis fär die Richtigkeit seiner eigenen Auffassung, dass wir hier thatsächlich bei der Verschmelzung der Kerne in der jungen Spore mit emem sexuellen Prozesse zu thun haben, kebt Dangeard hervor, dass sowohl bei Pflanzen als bei Tieren die erste Folge der Befruchtung immer eine bestimmte regelmässige Teilung der befruchteten Zelle ist, und dass dies auch hier der Fall wäre. In der That wird das Promycel in vielen Fällen in vollständig gesetzmässiger Weise gebildet, und auch die Kernteilungen unterliegen bestimmten Gesetzen. Dangeard geht aber so weit, dass er behauptet, jede der vier Promycelzellen z. B. bei Ust. Tragopogt könnte nur eine ein- zige Conidie oder Spore (VII, 273), — wie er sie nennt, — abschnären, was durchaus nicht der Fall ist. Unterwerfen wir ausserdem noch eine grössere Anzahl der Ustilagineen in dieser Hinsicht einer kritiscehen Präfung, so werden wir fin- den, dass bei der Keimung mehrerer Arten keine Gesetzmäs- sigkeit verspäört werden kann. Als Beispiele brauchen nur folgende Arten hervorgehoben zu werden: Ustilago Horde Bref., Ust. Jensenu Rostr., Ust. Maydis D. C., Ust. Panic miliacer Pers. Präft man nun unparteisch diese beiden "Arten von Kernverschmelzungen, die Dangeardsche in den Sporen und die von mir in den Conidien entdeckte, so muss man zu- geben, — so scheint es mir wenigstens, — dass im Vergleich mit den fräöheren in der Botanik bekannten sexuellen Pro- zessen, auf welchen die Theorien der Sexualität gebaut sind, die in den Conidien stattfindende Copulation besser mit un- seren Begriffen von BSexualität tuberemstimmt. Ich wärde auch nicht zögern den geschlechtlichen Character der Coni- diencopulation als recht walhrscheinlich anzusehen, wenn nicht Dangeard bei anderen Pilzenfamilien Fälle constatiert hätte, welche wieder seine Auffassung recht annehmbar machen. 16 Harry Federley. EL [NEVIS Da seine Untersuchungen fär die Beurteilung der Verhält- 4 nisse bei den Ustilagineen von Interesse und grosser Bedeu- tung sind, will ich in diesem Zusammenhange dieselben kurz erwälhnen, und dabei auch die wichtigsten Arbeiten anderer Forscher auf dem Gebiete der Sexualität der Pilze berähren. Diejenige Ordnung unter den höheren Pilzen, deren Sexualität am längsten Gegenstand des Kampfes der Mycolo- gen gewesen ist, ist zweifellos die der Ascomyceten. Schon 1863 machte de Bary för Sphaerotheca Castagnei Vorgänge bekannt, die er als sexuelle deutete. Er beöbachtete, wie das Perithecium aus emem Wachstumsprozesse, der durch das Zu- sammenwachsen eimes grossen, angeschwollenen Hyphenzweiges mit eimem kleineren eingeleitet wurde, hervorging. Diese beiden Organe fasste er als Oogonium resp. Antheridium auf, und da sowohl von ihm als auch von anderen Mycologen bei verschiedenen Ascomyceten ausserdem noch ähnliche Verhält- nisse aufgewiesen wurden, schien die Sexualität ja hier äus- serst wahrscheinlich, besonders nachdem Kihlman (XXI) die offene Verbindung zwischen den beiden Zellen entdeckt hatte. Bei anderen Ascomyceten waren dagegen keme solche Sexual- organe zu finden, sondern die Asci entwickelten sich rein vegetativ. Mit diesen Fällen vor den Augen sprach Brefeld den Ascomyceten jede Sexualität ab, wobei er jene Erschei- nungen einfach ignorierte oder' als zufällige betrachtete. Die Ansichten de Barys wurden in letzter Zeit durch die Untersuchungen von Harper in hohem Grade gestäzt.. Der amerikanische Forscher fand nämlich, dass bei Sphaero- theca (XVII) der Kern des Oogoniums und des Antheridiums mit einander copulieren, und bei Pyronema (XIX), wo die beiden mit einander in Verbindung tretenden Zellen c. 200 Kerne enthalten, konnte er nicht nur das Uberwandern der Kerne vom Antheridium ins Oogonium feststellen, sondern sah auch deutlich die paarigen Verschmelzungen der männlichen und weiblichen Kerne. — Fägt man noch hinzu, dass Thax- ter bei den Laboulbeniaceen, einer kleinen Gruppe der Asco- myceten, eine deutliche, an die Florideen erinnernde Geschlechts- differenzierung aufgewiesen hat, muss wohl zugegeben werden, dass ein Teil der Ascomyceten sexuell ausgebildet ist. N:o 2] Die Copulation der Conidien bei Ustilago Tragop. pratensis Pers. 17 Aber auch eine andere Kernverschmelzung kommt im Entwicklungsgange der Ascomyceten vor. Dangeard (IX, X, XIIT) hat nämlich bei einer grossen Anzahl Arten ver- schiedener Ordnungen und Familien eine Kernverschmelzung, die der Ascusbildung vorangeht, beobachtet. Die letztere geschieht gewöhnlich so, dass eine Hyphe sich krämmt, und die Kerne der beiden Zellen, welche in der Krämmung liegen, copulieren, wonach sich aus der hier gebildeten Zelle der Ascus entwickelt. Diese Copulation betrachtet Dangeard als den wahren Sexualact der Ascomyceten. Seine Beobachtun- gen sind ebenfalls von Harper (XVI, XVII, XIX) bestätigt worden, aber im Gegensatz zu Dangeard fasst er den zu- letzt erwähnten Prozess als einen rein vegetativen auf, der nur die Aufgabe hat, eine genägende Menge Nahrung fär die Ascusbildung zusammenzuföähren. Er giebt aber auch zu, dass die Frage, wie diese Kernverschmelzungen jede fär sich und in ihrem Verhältnisse zu einander aufgefasst werden sollen, noch sehr dunkel ist, und glaubt, dass sie nicht eher gelöst werden kann, als bis die Anzahl der Chromosomen vor und nach dem Prozess bestimmt bekannt ist. Ähnliche Kernverschmelzungen sind auch bei anderen, frä- her als asexuell bezeichneten Pilzen aufgefunden worden. Bei den Basidiomyceten glaubte van Tieghem (XXVII, XXVIIT) einen Sexualact beim Emtstehen des Fruchtkörpers gesehen zu haben, konnte aber seme Annahme später nicht bestätigen. Dagegen konnte Dan geard (XT, XIT) bei der Bildung der Ba- sidien eine Kernverschmelzung teststellen. Hier fand er, dass gewisse Hyphenenden ein eigentämliches Aussehen annahmen und vermittels emer Wand sich bald von den basalen Teilen der Hyphen abtrennten. Diese Hyphenspitzen, welche sich später als die käönftigen Basidien erwiesen, enthielten zwei Kerne, die mit einander copulierten und den sexuellen Kern bildeten, aus welchem sich wieder durch zweli successive Tei- lungen die vier Tochterkerne entwickelten. Bei den Proto- basidiomyceten teilte sich die Basidie ausserdem noch mittels Quer- oder Längswände in vier Zellen, von welchen jede ihren Kern erhielt. Diese neugebildeten Zellen schnärten dann die Sporen, in welche die Kerne hinöberwanderten, ab. Bei den höheren Basidiomyceten wurden die Sporen direkt aus der 18 Harry Federley. [XLVI å 3 Basidie ohne irgend eine vorhergehende Zellteilung abge- schnärt, und die Kerne wanderten durch die Sterigmen in die Sporen uber. Bei den Uredineen fand Sappin-Trouffy (XV, XXID. dass sowohl die Uredo-, Teleuto- wie Aecidiosporen zwei Kerne in jeder Zelle enthalten konnten, aber er entdeckte zugleich, dass sie bei den Uredo- und Aecidiosporen niemals mit emander copulierten, während dies bei den Teleutosporen die Regel war. Da es ihm ausserdem noch gelang, eine typische Reduction der Anzahl der Chromosomen nach der Copulation nachzu- weisen, so scheint es, als ob wichtige Grände fär die Sexua- lität hier vorhanden wären. Aus der befruchteten Teleutospore entwickelte sich dann ein Promycel, das sich gewöhnlieh in —: vier Zellen teilte, von welechen eine jede eine Sporidie ab- schnärte. Gleichzeitig mit diesem äusseren Teilungsprozess erlitt der Kern zwei nach einander folgende Teilungen und bildete auf solche Weise vier Tochterkerne, einen fär jede Sporidie. - Der Entwicklungsgang verläuft also nach Dangeardin den verschiedenen Gruppen folgendermassen. ; Bei den Ascomyceten keimt nach vorhergehender Copula- tion das Oogonium”!) unmittelbar und bildet ein externales Promycel (den Ascus), welches gewöhnlich 8 endogene Sporen (Ascosporen) abschnärt. Bei den Ustilagineen tritt das Oogonium (die Chlamydo- spore) in ein Ruhestadium em und entwickelt erst am Ende dieser Periode das vierzellige Promycel mit 4 oder 8 exoge- nen Sporen (Conidien). (Gegen die Annahme, dass die Anzahl oo der Sporen oder Conidien immer eine Potenz von vier sein miässte, sind schon fräöher Einwendungen gemacht worden). Die Uredineen sind den vorigen sehr ähnlich, denn auch hier kommt eine Ruheperiode bei dem Oogonium vor. (Das Oogonium entspricht hier nur eimer Zelle der, in der Regel zweizelligen, aber manchmal auch drei- bis vierzelligen Te- Rör 1) Die Dangeardschen Termen werden in der folgenden Zusammen- fassung benutzt, während die allgemein gebräuchlichen in Klammern daneben stehen. I. LÄTTA hänt NIT NUIVELD AR 2 ANT OM N:o 2] Die Copulation der Conidien bei Ustilago Tragop. pratensis Pers. 19 leutospore). Das Promycelium ist auch external und die Spo- ren (Sporidien), immer vier an der Zahl, sind exogen. Die Gattung Coleosporium Lév unter den Uredineen, welcher ein eigentliches äusseres Promycel mangelt, aber wo das Oogonium sich in vier Zellen teilt, von denen eine jede eine Spore abschnärt, bildet den Ubergang zu den Proto- basidiomyceten, wo das Oogonium (die Basidie) weder ein Ruhestadium noch ein Promycelium hat, sondern gleich nach der Kernverschmelzung sich vermittels Quer- oder Längs- wände in vier Zellen teilt, von welchen dann jede eine Spore entwickelt. Bei den Autobasidiomyceten sind sogar die Wände im Oogonium (in der Basidie), die letzten Spuren eines Promy- celiums, verschwunden, und aus dem Oogonium entwickeln sich die Sporen direkt auf den Sterigmen. | Dass die betreffende Kernverschmelzung, die also bei den Ascomyceten, Ustilagineen, Basidiomyceten und Uredi- neen vorkommt, bei sämmtlichen Gruppen homolog ist, daran kann man kaum zweifeln, aber ob sie als ein Sexualact an- gesehen werden kann, daräber können die Ansichten verschie- den sein. | Bemerkenswerth ist, dass es in der Emntwicklung der Ascomyceten und Ustilagineen hinsichtlich der Kernverschmel- zungen gewisse Ähnlichkeiten giebt. Bei Ustilago Tragopogi copulieren die Conidien, eime Hyphe wächst heraus, und in der Wirtpflanze entstehen nach vorangegangener Kernver- schmelzung die Sporen. Bei einer Anzahl Ascomyceten ent- wickeln sich wieder ein Antheridium und ein Oogonium, welche mit einander copulieren, aus den Oogonien wachsen die ascogenen Hyphen heraus, in welchen einer Kernver- schmelzung zufolge die Asci entstehen. Zur Zeit haben wir keine Kriterien zu entscheiden, ob die eine oder die andere Kernverschmelzung oder vielleicht beide sexueller Art sind. Daräber mössen käönftige Unter- suchungen entscheiden, und ebenfalls ist es der Zukunft äber- lassen, die von Dangeard aufgestellten Homologien zwischen den Pilzen und den Archegoniaten auf Grund neuer That- er pröfen. RN kor 20 ; Harry Federley. i (RV : Zum Schluss möchte ich noch die Aufmerksamkeit auf eine an die Conidiencopulation bei Ustilago erinnernde Er- scheimung lenken, die von Woronin in seimen Abhandlun- gen (XXIX, XXX) bekannt gemacht worden ist. Er bringt uns hier die Abbildungen einiger, auf Narben verschiedener Bäume keimenden ,Gonidien" von Seclerotinia-arten, und hält sich besonders bei der hier auftretenden , Association" der Go- nidien auf. Dieselbe ist der Conidiencopulation gewissermas- sen ähnlich und dient zweifellos demselben Zweck, eine kräf- tige, lange Hyphe zu bilden, weist aber auch bedeutende Ver- schiedenheiten auf. Erstens scheint der paarige Character der Conidiencopulation hier eine Seltenheit zu sein, denn immer verbinden sich mehrere ,Gonidien" mit emander, wodurch der Prozess oft mehr an die rein vegetativen Fusionserscheinun- gen erinnert. Zweitens enthalten die ,Gonidien" immer viele Zellkerne, deren Verhalten bei der ,, Association" von Woronin leider nicht beobachtet worden ist. Die obige Untersuchung wurde im Jahre 1900—1901 im = Botanischem Laboratorium zu Helsingfors unter der Leitung = des Vorstehers des Herrn Prof. Fredrik Elfving ausge- föhrt, und ist es mir eine angenehme Pflicht ihm för das mei- ner Arbeit erzeigte Interesse und för die wertvollen Rath- schläge hier meinen besten Damk auszusprechen. Angewandte Litteratur. I. de Bary, Anton, TITT. én ” IV. Brefeld, Oscar, NG » » EN VII. Dangeard, P. A., XII. ” » Untersuchungen iiber die Brandpilze. — Ber- lin 1833. De la génération sexuelle dans les champig- nons. — Annales des Sciences naturelles: V Série. Tome V, 1866, p. 343—367. Vergleichende Morphologie und Biologie der Pilze, Mycetozoen und Bacterien. — Leip- zig 1884. Untersuchungen aus dem Gesammtgebiete der Mykologie. V Heft. Die Brandpilze I, — Leipzig 1883. Untersuchungen aus dem Gesammtgebiete der Mykologie. XI Heft. Die Brandpilze I. — Minster i W. 1895. Untersuchungen aus dem Gesammtgebiete der Mykologie. XII Heft. Hemibasidii Brand- pilze III. — Minster i W. 1895. Recherches sur la reproduction sexuelle des Champignons. — Le Botaniste. 3 Série. 1892 NGN ST La reproduction sexuelle de V'Entyloma Glau- cil. -—— Le Botaniste. 4 Série. 1894—95. p. 12—217. La reproduction sexuelle des Ascomycétes. — Le Botaniste. 4 Série. 1894—935. p. 21—58. La Truffe, recherches sur son développement, sa structure, sa reproduction sexuelle. — Le Botaniste. 4 Série. 1894—-95. p. 63—87. La reproduction sexuelle chez les Basidio- mycétes. — Le Botaniste. 4 Série. 1894—95. p. 88—90. — Mémoire sur la reproduction sexuelle des Basidiomycétes. — Le Botaniste. 4 Série 1894—95. p. 119—181. 922 Harry Federley. XLVTG XIII. Dangeard, P. A., — La reproduction sexuelle dans le Spherotheca G Castagnei. — Le Botaniste. 5 Série. 1896 Ef AE-SNG XIV. 2 3 — Second mémoire sur la reproduction sexuelle des Ascomycétes. — Le Botaniste. 5 Série. " 1896—97. p. 245—284. å S & Sappin- Trouffy. — Urédinées. — Le FER 3 Série. 1892—93. p. 119—125. XVI. Harper, Robert A., —- Beitrag zur Kenntniss der Kernteilung und Sporenbildung im Ascus. — Ber. d. deutsch. bot. Gesellschaft. Band XIII. 1895. p. (67—78), XVII. 3 ä — Die Entwickelung des Perithecimus bei Sphaerotheca Castagnei. — Ber. d. deutsch. bot. Gesellchaft. Band XTII. 1895 p. 475 —481. XVIII. | 5 — Nuclear Phenomena in certain Stages in the Development of the Smuts. — Transactions of the Wisconsin Academy. Vol. XII. Part II. 1899. p. 475—498. XIX. & - — Sexual reproduction in Pyronema confluens and the Morphology of the Ascocarp. An- nals of Botany Vol. XIV. N:o LV, sept. 1900. p. 321—400. XX. Jahn, E., — Der Streit iber die Sexualität der höheren Pilze. — Naturwissenschaftliche Rundsechau. XVI Jahrg, Nr. 50, 51. 52, 1901. É XXI. Kihlman, A. O., — Zur Entwickelungsgeschichte der Ascomyce- ten. -— Acta soc. scient. Fenn. Tom. XTII, 1883. XXTI. Sappin-Trouffy, P., — Recherches bhbistologiques sur les Urédinées. — Le Botaniste. 5 Série. 1896—97. p. 59—244. XXTII. Schroeter. J., — Bemerkungen und Beobachtungen iber einige Ustilagineen. — Beiträge zur Biologie der Pflanzen (T. Cohn) Band II, 1877. XXIV. Tulasne, L.-R., et Ch.,, — Mémoire sur les Ustilaginées comparées aux Urédinées. — Ann. d. Sciences nat. Série III. Tome VII. 1847. p. 12—127. XXV. Tulasne, L.-R., — Second mémoire sur les Urédinées et les Ustilaginées. — Ann. d. Sc. nat. Série IV. Tome II. 1854. p. 77—196. XXVI. ,» DR. et C., — Note sur les phénoménes de copulation que présentent quelques champignons. — Amnn. d. Sc. nat. Série V. Tome VI. 1866. p. 211—220. XXVII. Van Tieghem, Ph., — Sur la fécondation des Basidiomycétes. — Comptes rendus de VPacad. 1875. 8 fevrier p. 313—377. RNE N:o 2] Die Copulation der Conidien bei Ustilago Tragop. pratensis Pers. 23 XXVIII Van Tieghem, Ph., — Sur le développement du fruit des Coprins et la prétendue sexualité des Basidiomycétes. — Comptes rendus de P'acad. 1875, 15 nov. p. | 817—880. XXTIX. Woronin, M., — Die Sclerotienkrankheit der gemeinen Trau- ; benkirsche und der Eberesche..— Mémoires de Facad. imp. d. sc. de St.-Pétersbourg. VIII Serie. Vol, II. N:o 1: 1893. XXX. 5 — Ueber Sclerotinia cinerea und Sclerotinia fruc- tigena. — Mémoires de Pacad. imp. d. sc. de St. Pétersbourg. VIII Serié. Vol. X. N:o 5. 1899. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens förhandlingar. XLVI. 1903—1904. N:o 3. Redogörelse för fortgången af de astrofotografiska arbetena å observatoriet i Helsingfors under tiden Juni 1902 till Maj 1903. Af ANDERS DONNER. (Meddeladt den 19 Oktober 1903.) Fotografiska upptagningar. Fotograferingsarbetet begynte den 8 Augusti 1902 och fördelade sig antalet observationsnätter på de särskilda arbets- månaderna sålunda: Augusti 4, September 7, Oktober 11, November 3, December 7, Januari 7, Februari 7, Mars 8, April 2, Maj 0. Senare delen af våren var nämligen utmärkt genom en ovanligt lång mulen period och de få klara nät- terna inföllo merendels under tider; för starkt månsken, då observationer med lång expositionstid, sådana som för när- varande bilda hufvudinnehållet af vårt program, äro omöj- liga. En sådan månskensperiod fyllde också större delen af Maj månads förra hälft. Observationerna slutade detta år af dessa grunder ovanligt tidigt, nämligen redan den 17 April 1903. Midvintermånaderna voro däremot ganska gynnsamma. Höstsidan at året har sålunda gifvit oss 32 observationsnät- ter, vårsidan 24 samt hela arbetsäåret 56, kommande det tidi- gare medeltalet af.omkring 60 observationsnätter ganska nära. Hufvuduppgiften. för observatoriets astrograf har fort- farande utgjorts af den fotografiska limmelskartan. Samlin- gen af plåtar för vår från 392 till 47? nordlig deklination sig sträckande zon har under året ökats med 97 plåtar, af hvilka 51 plåtar med centrum vid udda deklinationsgrad och 2 Anders Donner. 3 expositioner om en half timme hvar, samt 46 plåtar med en bild af en timmes exposition och med centrum vid jämnt - gradtal. Af dessa hafva vid granskningen endast 3 kasserats, af hvilka 2 vid udda och 1 vid jämnt gradtal. Kartarbetets tillstånd framgår af följande öfversigt: Antalet hittils tagna och godkända plåtar utgör: med 1 exposition af 1 timme 347 2 3 2) ; 2) "/2 2) 219 eller tillsammans 3566 plåtar. Att tagas återstå: med 1 exposition af 1 timme 229 2 3 2 2 '/a 21 213 eller tillsammans 442 plåtar. Beräknad efter expositionstid skulle sålunda den full- gjorda delen af arbetet motsvara 347 + 11/, X 219 =74675 !/, timmar och den ännu återstående delen 229 + 1!/, x 213 = 548 !/, timmar. Förhållandet mellan det utförda och det re- sterande arbetet å himmelskartan uttryckes sålunda genom IRS De i tidigare redogörelser omnämnda upptagningarna till bestämmande af stjärnparallaxer i enlighet med ett med professor Kapteyn i Groningen öfverenskommet program hafva fortsatts och genom under året verkställda 18 serier af upp- tagningar bragts i det närmaste till sitt slut. Astrografen har vidare af magister Wessell användts för - särskilda slag af upptagningar af Plejaderna såväl extrafo- - kalt som under användande af roterande bländare, afseende - att komplettera hans undersökningar öfver stjärnornas foto- NH grafiska storleksklasser. Af komet 1902 b togos 'den 9 Oktober tvenne foto- gorafier, af hvilka den ena erhållen med en expositionstid af 3 timmar och under fasthållande af kometens kärna såsom > ledstjärna visar kometen med en svans af 20' längd, medan 4 XLVI JM (SV STR SPOT TAL BTSADT LW AS JI LIG Re (RIAA KSR SNR RR Sa SIR N:o 3] Redogörelse för astrofotografiska arbetena i H:fors 1902—03. 3 stjärnorna företrädes af 38 mm långa streck, motsvarande kometens egenrörelse under den tid, expositionen varade. För December månad flyttades astrografens objektiv till - polartuben och togos under 7 nätter fotografier af trakten kring himmelens nordpol. Dessa upptagningar afse bestämning af nutationskonstunten, för hvilken 1902 och de par närmast därpå följande åren äro särskildt gynnsamma, emedan longi- tuden för månbanans uppstigande nod i början af år 1904 gå genom 1809 och således nutationens verkan i obliqvi- tet likasom dess verkan öfverhutvud är störst. Fotografe- ringarna förlades till December, för att ernå möjligast stora cirkelbågar, fyllda af bilder motsvarande de hvar half eller qvart timme verkstälda expositionerna, åt enhvar af hvilka gafs en tidslängd af 1 eller 1!/; minut, och för att sålunda ernå en möjligast noggrann bestämning af läget af cirklar- nas gemensamma medelpunkt d. v. s. polen. Under denna årstid äro fullt klara nätter temligen sällsynta. Likväl lyc- kades . det oss att under 3 nätter utsträcka observationerna öfver hela den tillräckligt mörka delen af natten, nämligen öfver 142/, timmar, så att cirkelbågarna omfatta 217-59. — Plåtarna äro liksom de tidigare med polartuben gjorda upp- tagningarna till bestämmande af aberrationskonstanten af- sedda att bearbetas af professor Jacoby i New-York. Hela antalet af under året tagna plåtar uppgår till 131. Arbetet med fotografering har varit temligen jämnt och en- ligt samma allmänna anordning som under senaste år för- deladt emellan mig, observatorn magister G. Dreijer och assi- stenterna magister E. Wessell och kandidaten B. Furuhjelm. Plåtarnas utveckling har till största delen verkstälts af mag. Dreijer, någon gång af mig, medan deras första granskning och inordnande bland observatoriets samlingar af fotografier omhänderhafts af mig. ot A ; Anders Donner. Mätningar och beräkningar. Mätningarna af de rätvinkliga koordinaterna hafva un=d der året utförts på 56 plåtar af stjärnkatalogen. Arbetet har 7 varit fördeladt emellan fröknarna M. Biese, N. Helin och H. Stenbäck samt utförts enligt samma program som under 2 de närmast föregående åren. JR Å dessa 56 plåtar hafva utmätts 10,133 stjärnpositioner, 2 gifvande sålunda ett medeltal af 181 stjärnor för plåt. Hela | antalet hittills mätta plåtar stiger till 532, innehållande sam- manlagdt 92,151 stjärnor, hvarför å hvarje plåt uppmätts i 3 medeltal 173 stjärnor. - Då totalantalet till observatoriets fotografiska zon Ng - rande katalogplåtar är 1008, så har för något mera än halfva antalet plåtar mätningsarbetet sålunda slutförts. Detta mot- svarar dock icke fullt halfva mätningsarbetet, i det att den stjärnrikaste inom zonen fallande trakten ännu är obearbetad, den der vår zon genomskäres af en af Vintergatans tätaste delar i 206—23h rectascension. Däremot hör den andra trakt, mellan 3" och 6", der Vintergatan går genom zonen, till den redan bearbetade delen. De hittils mätta plåtarna bilda näm- ligen med få undantag ett sammanhängande helt, sträckande sig öfver hela bredden af zonen och från omkring 2 30m till VS TG SS I min redogörelse för verksamheten under arbötsåret ond 1895—1896 gjorde jag ett försök att vinna en öfverblick öf- ver det antal stjärnpositioner, som man skulle hafva att vänta - sig såsom fallande på katalogplåtarna inom vår zon och fann detta tal vara omkring 240,000. Denna kalkyl grundades på stjärnantalet i medeltal på enhvar af 12 plåtar, likformigt fördelade längs hela zonen, hvilket antal befanns vara 237. En annan öfverslagsberäkning har jag tillsammans med magister Wessell nu försökt grunda å ena sidan på förhållandet mellan antalet stjärnor på enhvar af de utmätta 536 plåtarna och antalet stjärnor, som i Bonner Durchmusterung falla inom samma område på himmelen, å andra sidan på en räkning af antalet stjärnor i Durchmusterung, hvilka falla inom området för en plåt, som inom hvarje timme i rectascension £ CNS 3] Redogörelse för astrofotografiska arbetena i H:fors 1902— 03. 5 skulle intaga den centrala platsen i vår zon. Sedan vi med tillhjälp af en grafisk metod, sökt fastställa det förstnämnda förhållandets beroende af stjärnrikedomen, hafva vi kunnat beräkna den proportion, uti hvilken antalet stjärnor på de hittills icke mätta plåtarna står till antalet stjärnor på de mätta. Då hela antalet stjärnor på de sistnämnda var be- kant, nämligen 92,000, beräknades häraf totalantalet stjärn- positioner, hvilket man hade att vänta sig inom hela zonen. Detta befanns vara 237,000, i ganska nära öfverensstämmelse således med den didare berktaingtn: oo IT enlighet härmed skulle sålunda ungefär ?/; af mät- ningsarbetet vara utfördt. Emellertid består mätningen af en koordinat både i inställning på stjärnans bild och på strecken af det å plåten aftryckta nätet. Ligga fera stjär- nor nära hvarandra, kunna samma inställningar å strecken användas för dem alla och arbete sålunda besparas. I en- lighet härmed har det ock visat sig, att mätningarna snab- bare. fortskrida i stjärnrikare trakter, der det oftare inträf- far, att samma streck kan användas för flera stjärnor. Och bör derför äfven mera än ?/, af mätningsarbetet kunna be- traktas såsom slutfördt. Beräkningen af de rätvinkliga koordinaterna sådana de framgå ur mätningarna i hvarje läge af plåten tagna för sig, hafva för ett antal af 56 plåtar utförts af fröknarna N. Helin och H. Stenbäck, hvilka i sammanhang härmed äfven gjort vissa beräkningar, som förbereda hvarje koordinats faststäl- lande på grund af mätningarna i plåtens båda lägen behand- lade tillsammans. Öfverensstämmelsen mellan detta sista re- - sultat och medeltalet af värdena ur hvartdera läget, ger sedan kontrollen på, att koordinatens värde är riktigt. Räkningar af sistsagda slag hafva under året förekommit blott för 3 — plålar och hafva utförts af herrar Furuhjelm och Wessell. | I sammanhang med mätningarna af plåtarna hafva de för mätningarnas underlättande och sammanhållandet af samt - öfversigten öfver hela arbetet vigtiga kartorna, hvilka upp- rättas, förrän mätningarna vidtaga, genomgåtts af mig. På Samma sätt, som under hela arbetet varit fallet, har jag der- 6 ; Anders Donner. [XIV C vid såväl uppskattat stjärnornas apparenta fotografiska stor- leksklasser, som ock kontrollerat, såväl att stjärnor, som bord mätas, icke blifvit förbisedda, som ock att de på kartan no ere objekten verkligen varit stjärnor. I sistnämnda afse- ende har jag numera ofta haft till mitt förfogande foto- grafer, som tillhöra den egentliga himmelskartan och hvilka SA såsom tagna med längre expositionstider och derför gifvande vida vägnar större antal stjärnor än katalogfotografierna, af- gifva ett osvikligt medel för afgörandet deraf, FA man har att göra med ett reelt objekt. | Nya kartor öfver katalogplåtar hafva af fröknokis Sten- bäck och Helin upprättats till ett antal af 19. a ; Tryckningen af det band af observatoriets fotografiska publikation, hvilket omfattar resultaten af plåtarna med cen- trum mellan 9: 0" och 11: 552, har under året raskt fram- skridit och blir i allra närmaste framtid slutförd. Läsningen så af det första korrekturet, som sker mot manuskriptet, har utförts af mag. Wessell Ed biträde af fröken O. Sederholm. Äfven det andra korrekturet har fullständigt lästs och der- vid mot själfva origimalräkningarna samt de i rubrikhuf- vudena anförda data dervid skildt kontrollerats. Denna läs- ning har utförts af mig tillsammans med herrar Dreijer, Furu- hjelm och Wessell. Endast under somrarna har jag läst hvar- dera korrekturet och därvid biträdts af familjemedlemmar. s Under senaste sommar hafva ock några ark lästs i första korrekturet af mag. Dreijer med biträde af fröken Stenbäck. Den lilla rest af. arbete, som ännu återstod på den 'nämnda band motsvarande delen af sedelkatalogen och som bestod i storleksklassernas från de 41 sista plåtarna införande på den&hvarje stjärna motsvarande lappen af katalogen i fråga, har af mig slutförts under hösten 1902. Samma för- RE öfverensstämmelse har fortsättningsvis visat sig mel- lan de från olika plåtar hämtade värdena för samma stjärnas storleksklass. Der skilnaderna mellan dessa värden uppgått till 0-4m eller mera, har en revision gjorts, hvilken tillåt att korrigera tillfälliga fel — återigen en fördel hos det foto- AN ASA RN é AS AG UNGE Vd N:o 3] Redogörelse för astrofotografiska arbetena i H:fors 1902—03. 6 grafiska förfaringssättet. Nämnda revision har dock icke be- höft omfatta mera än omkring två procent af hela antalet storleksuppskattningar. Hufvudsakliga föremålet för vårt räknearbete har varit bearbetningen af plåtarna inom det band, som går närmast före det nu under utgifning varande och som omfattar om- rådet från 6" Om till 85 55m i rectascension. För dessa och andra plåtar, tillsammans 172 stycken, hafva fröknarna Helin och Stenbäck ånyo och för kontrolls skull uttagit nätets delningsfel vid hvarje stjärnposition. Beräkningen af de rätvinkliga koordinaterna var för plåtarna inom hela detta band redan slutförd, likasom ock till största delen beräkningen af plåtarnas konstanter på grund af de å plåten förekommande från Bonn eller Lund » Astronomische-Gesellschafts-Zoner" hemtade stjärnpositio- ner. . Endast för 20 plåtar återstod denna konstantberäk- ning och har utförts af herrar Wessell, Dreijer och Furuhjelm. I sammanhang härmed bör jag omnämna, att fröken O. Se- derholm under sommaren och början af hösten slutförde upp- reduktionen till medeleqvinoktium 1900 -0 af samtliga i Lunds zonkatalog befintliga stjärnor, hvilkas medeldeklination 1900-0 är 38? 55' eller större. Främst har vårt räknearbete under det gångna arbets- året dock varit riktadt på förbättrandet af de då vunna kon- stanterna för plåtarna inom området 6h—9h och de närmast > därtill liggande. Detta har skett i enlighet med den metod, som jag framställt i min redogörelse för året 1899—1900 och "som grundar sig på jämförelsen emellan de positioner, som för ett antal gemensamma stjärnor beräknas ur två plåtar på grund af de första värdena för konstanterna. Differenserna mellan dessa fördelas dervid jämnt emellan plåtarna, hvarige- nom vilkorseqvationer erhållas, som upplösta gifva förbättringar till konstanterna. Härmed förbättras de använda stjärnornas inom hvar plåt positioner, ny jämförelse sker och ny förbätt- ring af konstanterna verkställes o. s. v. I allmänhet hafva — tre approximationer visat sig tillräckliga, någongång erfor- 8 Anders Donner. dras fyra. Det är tydligt, att för fastställandet af korstar: terna för en plåt komparationsstjärnorna ur B. Z. och L. Z. inom ett ganska stort område sålunda komma att medvärka. För alla de plåtar, hvilkas rådfrågande varit nödvändigt för fastställandet af de definitiva konstanterna för plåtarna, som tillhöra det under bearbetning varande bandet 6h—9h hafva förstnämnda jämförelser mellan stjärnpositioner gjorts af herrar Wessell, Furuhjelm och Dreijer, hvarjemte fröken Se- derholm biträdt id en del kalkyler. Uppställningen af vil korseqvationerna, som grundas på dessa jämförelser, har för samtliga plåtar gjorts af mig vid den första approximationen, vid de öfriga af herrar Furulhjelm och Wessell, hvilka äfven utfört samtliga beräkningar vid eqgvationernas upplösande till finnande at konstanternas förbättringan, Hela JR bete för här nämnda band af vår publikation föreligger nu med utgången af sommaren 1903 färdigt. Jag har derför ock nu kunnat begynna sammanställnin- gen af. de definitiva konstanterna för hvarje plåt, hvilken af mig utföres 1 sammanhang med sammanställandet af de i rubrikhufvudena före resultaten från hvarje plåt anförda, allmänna, plåten angående data. NN Häfriod hafva ock kalkylerna för härledandet al de der finitiva såväl rätvinkliga som sfäriska koor dinaterna för hvarje stjärna för dessa RE kunnat begynna hösten 1903. KE I afvaktan på att upplösningen af vilkorseqvationerna skulle hafva skridit till denna punkt, hafva för utnyttjande af arbetstiden fröken Sederholm samt magg. Dreijer och Wes- sell för 15 plåtar härledt dessa koordinater med begagnand af de första värdena för konstanterna. Härigenom vinnes en värdefull kontroll af de definitiva resultaten, hvilken eljes på annat sätt måste sökas. | N:o 3]: Redogörelse för astrofotografiska arbetena i H:fors 1902—03. 9 af mötet blefvo de astrofotografiska arbetena härstädes inom mötets sektion för matematik och astronomi föremål för föl- jande meddelanden, hvilka äfven aftryckts i mötets förhand- lingar: ÅA. Donner: Die astrophotographischen Arbeiten auf der Sternwarte zu Helsingfors. Förhandl. sidd. 12—28. E. Wessell: Photographisch-photometrische Untersuchun- gen. Förhandl. sidd. 41—48. RB: Furuhjelm: Sur Vexactitude des déterminations photo- ygraphiques des positions et des gramdeurs des etoiles. För- handl. sidd. 48—50. | Några hufvudresultat af de två sistnämnda undersöknin- garna hafva i senaste års redogörelse omförmälts; den första åter utgör en kortfattad sammanställning af de metoder och det arbetssätt, hvilkas utveckling och slutliga form omnämts i de föregående af mina redogörelser. PARSPLRT KERVO on Hva ESR FINRA Vg KAN DG Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLVI. 1903--1904. N:o 4. Capsidae novae rossicae descriptae ab O. M.: REUTER. II. 1. Phytocoris longicornis Reut. Superne ochroleucus, dense mnigro-variegatus, longius dense albo-tomentosus, pronoto parce nigro-setoso, hemiely- tris pilis nigris adpressis; antennis corpore multo longiori- bus, articulis duobus primis simul sumtis corpori, hemielytris exceptis, aeque longis, primo pronoto capiteque a supero viso parum breviore et margine basali pronoti paullo longiore, "secundo primo circiter duplo longiore, fusco-testaceo, basi annulo albo crassitie articuli fere triplo latiore, annulo infra hunc apiceque nigro-fuscis, tertio secundo fere duplo breviore, fusco, annulo basali crassitie articuli saltem duplo latiore; pronoto et scutello grisescenti-faventibus, linea tenui media pallida percurrente, illo latitudine basali solum circiter !/; breviore, lateribus basin versus late sinuatis, disco postico obscure cinereo-infuscato, sat nitido, ipso margine basali pal- ” lido; hemielytris dense nigro-conspurcatis, corio apice macula media basi angulata limbogque externo cunei basi albidis; mem- brana venis albis, vena cubitali nigra; pedibus albidis, femo- ribus saltem dimidio apicali tibiisgue nigro-maculatis, his an- ticis nigro-annulatis; capite subverticali, a latere viso altitu- dine breviore, fronte fortiter declivi, vertice (2) oculo magno parum magis qvam !/, latiore. Long. 2 6 mm. : 2 0. M. Reuter. > DVI Hab. in Transcaspia (Suluk-ly! d. 31 marti 1902), D Ahnger (Mus. Helsingf.). Primo intuitu Ph. dimidiato Kirschb. RE antennisd ; aliter constructis, longioribus, annulo basali albo articulorum É secundi et tertii lake e, pronoto linea tenui pallida longitu- dinali signato etc. divergens; a Ph. Pica Reut. et brachymero — Reut, structura antennarum mox distinguendus. Caput basi pronoti vix magis qvam !/; angustius, a supero visum trans- versum, ab antico visum (2) latitudine cum oculis paullo lon- gius, clypeo basi a fronte bene discereto, a latere viso amgu- - sto, perpendiculari; flavo-albicans, lineolis verticis, lineis trans- versalibus frontis, clypeo fere toto, loris bucculisque nigris. Oculi magni, granulati, convexi, a supero visi orbiculati, nigri. Rostrum coxas posticas paullo superans, albicans, apice nigro. Antennae articulo primo lineari, setis pluribus rigidis albis - et fuscis crassitie articuli paullo longioribus. Pronotum apice qvam basi duplo angustius, disco versus apicem leviter de- clivi. Scutellum angulis basalibus nigris, cetero parum sig- natum, grisescenti-flavens. Hemielytra (2) abdomen modice superantia, membrana albida, dense nigrocinereo-irrorata, areo- lis magnam ad partem mnigris. Pectus nigrum, prosterno medio albicante, orificiis metastethii albis. Venter albido-fa- 'vens, lateribus late nigro-conspurcatus. Coxae omnes albae. Tibiae albo-spinulosae. I 2, Phytocoris moestus Reut. Superne fusco-cinereus, parce albo-variegatus, capite sat leviter nutante, a latere viso altitudini basali aeque longo, fronte parum declivi, clypeo a basi prominente, angulo ba- sali acuto, Vvertice C ) oculo fere: angustiore, albo, signatura antrorsum triramosa fusca signato,'fronte albo- et nigro- lineata, maculis utringue ad basin clypei vittaque utringue bucculas terminante albis; oculis (35) magnis, valde convexis, a supero visis orbicularibus; antennis articulo primo lineari, SA gracili, pronoto verticique usque ad mediuza oculi a supero : visi aeque longo, dense nigro, albo-guttulato, secundo primo fere 2!/; longiore, nigro-fusco, annulo basali albo crassitie articuli duplo latiore; pronoto macula media stricturae api- NO. 4] l Capsidae novae rossicae. 3 calis cicatriculisque callorum albidis, disco pone callos aequa- liter obscure fusco-cinereo, linea tenui media longitudinali obsolete pallidiore, basi fascia percurrente transversali nigra, ipso margine tenuiter albido; scutello infuscato, linea longi- tudinali tenui media distinctissima percurrente pallida; he- mielytris abdomen modice superantibus, nigro-fuscis, pilis brevibus nigris adpressis, commissura tenuiter pallidiore, ma- culis plurimis discoidalibus et marginalibus sat aequaliter dis- positis dilutius cinereis, apice cori circa venam cubitalem macula majore cuneiformi basique cunei externe albidis, le- vissime nitidulis; membrana venis albidis, vena cubitali ni- gerrima; pedibus longis, femoribus nigro- et albo-variegatis, posticis nigris, alboguttatis, tibiis albis, anticis annulis duo- bus latis apiceque late nigris, intermediis annulis tribus ni- gro-conspersis, posticis dense nigro-irroratis. Long. > 6!/; mm. Hab. in montibus Kopet-Dagh (Mergen Ulja! d. 11 junii 1901), D. Ahnger (Mus. Helsingf.). Ph. femorali Fieb., Martini Reut. et juniperi Erey Gessn. affinis, ab iis autem colore obscuriore, oculis maris majoribus et convexioribus, vertice ejus angustiore, antennis aliter constructis, scutello medio distincte pallido-lineato, co- rio macula apicali albida, membrana vena cubitali nigerrima mox distinguendus. Caput basi pronoti circiter ?/; angustius, a supero visum parum transversum, pronoto paullulum bre- vius, ab antico visum latitudine cum oculis vix brevius. Ro- strum medium ventris subattingens, albicans, dimidio apicali fusco. Antennae articulo secundo margine basali postico pro- noti circiter 3/, longiore. Pronotum latitudine basali paullo minus qvam !/; brevius, apice mox pone stricturam qgvam basi duplo angustius, disco versus apicem leviter declivi, lateribus subrectis. Hemielytra membrana alba, dense cinereo-nigro- irrorata. Xyphus prosterni albus. | Pectus nigrum, margini- bus acetobulorum tenuiter orificiisque metastethii albis. Ven- ter niger, tenuiter longius albido-pubescens, medio albidus. Coxae albae. Femora postica maris latitudine maxima circi- ter 7:plo longiora, fere quarta basali parte alba, immaculata. Tibiae breviter albido-spinulosae. Tarsi albidi, apicem versus nigro-fusci. Segmentum maris genitale ad sinum sinistrum aperturae muticum. 4 | OM Reuter. > ve Aa a SAR 3. Myrmecophyes Korschinskii Reut. Niger, nitidus. antennis articulo primo, basi excepta, se- cundoque basin versus angustius (3) vel latius (2), nec non pedibus testaceis,' femoribus vitta percurrente fusca vel fu- — scis, marginibus testaceis, tibiis margine inferiore apiceque - cum tarsis nigris; articulo primo antennarum gracili, solum å interne setis paucis instructo, latitudini verticis oculique unici vix aeque longo (5) vel latitudine interoculari verticis aeque longo (9), maris basi nigro, secundo primo triplo (2) vel - fere triplo (5) longiore; oculis sessilibus, exsertis; pronoto formae brachypterae distincle transverso; hemielytris formae brachypterae apice albis, latissime rotundatis. Long. FT PSN Så Hab. in montibus Turkestaniae Transalaiensibus (Bach- mir!, 9,000'), D. Korschinski (Mus. Petrop.). ; AM. tibiali Reut. statura minore, colore structuraque antennarum et pedum nec non pronoto formae brachypterae distincte transversali mesonotoque pronoto paullo breviore divergens. Corpus nigrum, nitidum, laeve, glabrum. Caput basi pronoti formae brachypterae latifuding oculi unici latius, feminae interdum apice latius ferrugineo, vertice' plano, oculo duplo (2) vel paullo minus qvam duplo (35) latiore. Oculi nigro-fusci, maris qgvam feminae fortius convexi. Rostrum apieem coxarum posticarum attingens, nigrum. Antennae ar- ticulo primo maris basin versus leviter curvato, feminae recto. Pronotum formae brachypterae basi longitudine distinete (sal- tem 1/3) latiore, late sinuata, apici aeque lata, lateribus latis- sime aequaliter rotundatis, disco aequaliter convexiusculo, laevi, ante medium punctis dalcbus impressis, strictura apicali så abdikera Mesonotum pronoto paullo brevius, sat fortiter convexum, laeve. Hemielytra formae brachypterae basin ab- dominis attingentia, commissura brevi, apice niveo-marginata. Abdomen basin versus sat fortiter constrictum. Femora po- stica sat fortiter incrassata, latitudine maxima paullo minus (2) vel paullo magis gqvam (9) quadruplo RR Tibiae tenuiter nigro-spinulosae. SOS N:o 4] ; Capsidae novae rossicae. 5 4, Myrmecophyes aeneus Reut. Breviusculus et latiusculus, subdeplanatus, nigro-aeneus, capite, pronoto scutellogue parce sat longe fusco-pilosis, he- - mielytris nigris, subcehalybeo-nitidis, coriaceis, formae bra- chypterae apice recte truncatis, angulo externo late rotunda- tis, commissura mesonoto aeque longa (£) vel breviore (F), limbo apicali toto concolore vel latera versus magis minusve late albo vel albido-flavo; abdomine basi haud constricto, versus apicem levius (5) vel fortiter ampliato, pentagonali (2), disco levissime convexiusculo (3) vel deplanato (2); oculis sessilibus; antennis nigris, articulo primo gracili, setis plurimis rigidis instructo, latitudini verticis oculique unici aeque longo (35) vel latitudine verticis parum longiore (2); pedibus testaceis, femoribus longius nigro-setosis, incrassatis, anterioribus antice et postice, posticis apice obscure infusca- tis, tibiis posticis margine inferiore fuscis, omnibus apice cum tarsis nigris, pronoto formae brachypterae sat fortiter trans- HSVarsO. LLONg Safe PMM. Hab. in montibus Transalaiensibus Tuskestaniae (Aram- Kungei, 11,500' s. m. in initio maji 1895), D. Korschinski (Mus. Deteop.). Ab omnibus reliquis hactenus cognitis hujus generis corpore aeneo-nitido, planiusculo, abdomine feminae pentago- nali versus apicem fortius dilatato, disco deplanato distin- ctissimus. Caput basi pronoti formae brachypterae latitudine 'oculi unici latius, vertice oculo circiter 2!/; (5) vel fere 2!/, (9) latiore, fronte basi tenuiter radiatim strigosa. Oculi fusci, laeves. Rostrum apicem coxarum posticarum subattingens, ; nigrum. Antennae articulo primo (32) basin versus levis- ”sime curvato, secundo hoc paullo magis qvam duplo (5) vel fere 21/3 (2) longiore, apicem versus sensim leviter incras- sato, tertio secundo paullo magis qvam !/; (5) vel circiter 2/5 (2) breviore, quarto tertio fere 2/; breviore. Pronotum capiti a supero: viso aeque longum (FS) vel hoc fere brevius (£), formae brachypterae latitudine basali saltem !/, brevius, apice et basi aeque latis, disco subhorizontali, lateribus 1le- Vissime declivibus, basi transversim strigosa. Mesonotum pro- 6 I SORMERenter. + noto saltem 1/, brevius, transversim vix convexum:. Hem E lytra formae bracky pberat basin abdominis attingentia. Ab- domen maris pronoto dimidio, feminae ante apicem hoc duplo $ latius, connexivo late Ra Femora anteriora superne 200 inferne longe nigro-setosa, postica latitudine maxima fere quadruplo (5) vel triplo et dimidio ($) longiora, åre 2 longe nigro-setosa.. Tibiae nigro-spinulosae. KS EGEN. Agraptocoris Reut. Corpus maris Mons. albido-pubescens, hemielytris etiam setis nigris facile divellendis; capite nutante, ab antico viso quingquangulari, maris omnium levissime transversd ER latere viso altitudini basali aeque longo, fronte maris declivi vix convexa, clypeo ab ea discreto, prominente, angulo faciali recto, genis maris linearibus vix distinguendis, gula in plano | peristomii posita; oculis maris in genas longissime extensis, orbita interiore subrécta versus apicem fortius divergentibus; rostro apicem coxarum intermediarum attingente, articulo primo medium xyphi prosterni attingente; antennis ad fader i tam apicalem partem orbitae oculorum interioris insertis, arti- culo secundo latitudine capitis multo longiore; pronoto basi SS truncato; xypho prosterni lateribus tenuiter marginato; tarsis - posticis ER gracilibus, articulo tertio secundo aeque longo, ungviculis longis, leviter curvatis, aroliis cum iis connexis, brevibus, ?/; basalis haud superantibus. KET SN Pastocoris Reut. maxime affinis, cum eo: hamo | areolae alarum ex eodem puncto ac vena decuresn. emisso, i tarsis longis gracilibus, ungviculis longis, leviter curvatis aro- lisque brevibus congruens, differt autem capite minus trans- verso, gula in plano peristomii posita, oculis orbita interiore . Sdbrocta versus apicem fortiter divergentibus articulogue tar-. Y sorum tertio secundo aeque longo. Caput (5) basi pronoti 2 circiter ?/; angustius, basi clypei in linea intermedia oculo- rum posita. Rostrum articulo primo medium :;xyphi prosterni attingente. Antennae articulo primo apicem capitis (ST) sat longe superante. Pronotum trapeziforme, lateribus (5) sub- sinuatis, margine apicali (5) apice levissime sinuato. Boa f S : RA ER SN rg y , FR br 1 N:o 4] Capsidae novae rossicae. 7 tellum basi detectum. Alae areola hamo ex eodem puncto ac vena decurrens emisso. Xyphus prosterni tenuiter mar- ginatus. Mesosternum apicem versus altus. Coxae anticae medium mesosterni superantes. Pedes longi, graciles, pallido- pubescentes, femoribus maris linearibus; tibiis longius nigro-- spinulosis. Agraptocoris concolor Reut. — Pallide et sordide stramineus, minus tenuiter sat dense albo-pubescens, hemielytris setis longioribus nigris retrorsum nutantibus, oculis apiceque rostri nigris; hemielytris sat ni- tidis, pellucentibus, membrana subhyalina, venis stramineis; femoribus inferne atomis dilute fuscescentibus subseriatim positis; tibiis spinulis longis nigris e punctis omnium minu- tissimis nigris nascentibus; tarsis articulo ultimo apice un- gviculisque fuscis. Long. I 4t/; mm. Hab. in Mongolia boreali (Urga, Tschelotai-buluk, Nju- dun!), D. Klements (Mus. Petrop.). Caput (5) vertice oculo circiter dimidio latiore. Anten- nae articulo secundo maris lineari, margini basali pronoti aeque longo, tertio secundo circiter !/, breviore. Pronotum - basi longitudine circiter duplo latiore, apice longitudine aeque lato. Hemielytra maris parallela, abdomen longe superantia. Venter tenuiter albo-pubescens. 6. Gen. Pleuroxonotus Reut. Corpus oblongum (2); capite porrecto, a latere viso al- titudine basali longiore, fronte versus apicem leviter declivi, clypeo valde prominente, a latere viso lato, apicem versus ad- huc latiore, margine antico usque ad apicem sat fortiter ar- cuato, angulo apicali recto, genis mediocribus, gula horizon- tali, dimidium capitis occupante; rostro apicem mesosterni attingente; antennis paullo supra apicem oculorum interne insertis, a margine oculorum nonnihil remotis, articulo primo apicem clypei parum superante, secundo latitudine capitis longiore; pronoto transverso, margine antico latissime leniter 8 0. M. Reuter. SN [XI sinuato, tenuissime marginato, lateribus totis sat late reflexis, ante angulos posticos sinuatis, margine acutis, angulis posti- cis late rotundatis, margine postico supra scutellum truncato medio subprominulo, disco versus apicem leviter declivi, callis medio sat late distantibus; hemielytris tenuiter breviter ni- gro-pubescentibus; alis areola hamo fere ab origine venae de- currentis emisso; femoribus posticis (£) linearibus reliquis - paullo crassioribus, tibiis nigro-spinulosis, tarsis articulo ter- tio secundo parum longiore, ungviculis sat longis, sat leviter — arcuatis, aroliis medium ungviculorum sat longe superanti- 4 bus cum iis totis connexis. A generibus omnibus lateribus pronoti totis reflexis mar- gine acutis distincetus. Generi Oncotylus Fieb., Reut. förs: 4 sitan maxime affinis, ab hoc tamen etiam capite för porrecto clypeoque late promenente fortius. arcuato divergens. Caput (2) ab antico visum latitudini basali longitudine subaeqvale. — Oculi (2) ultra angulos anticos pronoti leviter prominentes, orbita interiore subrecta versus apicem leviter divergentes, - in genas modice extensi. Antennae articulo secundo lineari. Scutellum basi detectum. Hemielytra (2) abdomen sat longe superantia. Xyphus prosterni marginatus. Mesosternum api- cem versus altius. Metastethium orificiis minutis. Coxae an- ticae breves, medium mesosterni attingentes. Pedes brevis- sime et tenuissime nigro-pubescentes. Terebra feminae me- dium ventris longe superans. | So Pleuroxonotus nasutus Rewut. Inferne cum capite virescens, pronoto, scutello, hemie- lytris, antennis pedibusque virescenti-albidis, antennis apicem versus testaceis, tarsis sordidis articulo ultimo apice cum un- gviculis nigris; hemielytris margine scutellari commissuraque tenuissime fuscis, corio vitta interiore obsolete fuscescente, membrana albido-hyalina, iridescente, areola minore tota, parte exteriore majoris ad venam cubitalem limboque exte- - riore late obscure fuscis, hoc macula angusta hyalina inter - apicem cunei et areolam minorem; meso- et metastothus ine ; fuscatis. Long. SAO KN: : FESTEN a RA EDA FOR > N:o 4] > Capsidae novae rossicae. 9 Hab. in Transcaspia (Ashabad! d. 17 martii 1902), D. C. Ahnger (Mus. Helsimgf.). Caput (29) basi pronoti circiter ?/. NE a supero visum pronoto aeque longum, vertice oculo 3/, latiore. Oculi fusci, subtiliter granulati. Rostrum apice nigro. Antennae albido-virescentes, tenuissime nigro-pubescentes, articulo se- cundo apicem versus ultimisque testaceis, articulo secundo primo vix triplo lengiore et margine basali pronoti paullo: minus gvam !/; breviore, curvato. Pronotum latitudine ba- sali circiter ?/; brevius, apice qvam basi vix magis qvam ?/; angustius. Hemielytra (2) saltem dimidio membrana abdo- men superantia. 7. Megalocoleus albidus Reut. Albidus vel dilutissime virescenti-albus, superne dense minus tenuiter albo-pubescens, pilis haud fuscescentibus; pe- dibus tenuiter albido-pubescentibus, coxis anticis margine al- bido-setosis, femoribus posticis maris elongatis, feminae bre- viusculis, incrassatis, punctis obscurioribus totis destitutis, tibiis spinulis tenuibus pallidis, in certa luminis directione interdum leviter fuscescentibus, tarsis articulo ultimo apice ungviculisque fuscis; hemielytris totis albidis, membrana hya- lina, venis albidis, apice areolae majoris, areola minore lim- boque exteriore fuscescenti-fumatis, hoc macula inter cuneum et areolam minorem aliaque majore mox infra medium albi- dis; capite basi pronoti paullo minus qvam !/, — fere tantum !'; angustiore, vertice utringue ad oculum punceto minuto ochraceo saepe obsoleto signato, oculo circiter 3/, (3) vel parum magis qvam duplo (£) latiore. Long. I 3!/, 2 3t/;—4 mm. Var. vitellinus Reut.: Typo ceteris simillimus, sed vitel- lino-flavus, favo-pubescens, venis membranae favis. 2. Hab. in Transcaspia (Ashabad!, d. 19 maji 1902), D. C. Ahnger. | Typus M. ochroleuco Kirschb. sat similis, differt autem statura paullo minore et graciliore, vertice paullo angustiore, spinulis tibiarum gracilioribus concoloribus, var. vitellinus M. "chrysotricho Fieb. simillimus, sed multo minor, limbo mem- "branae exteriore pone medium macula distinctissima albida 6 10 0. M. Reuter. ; BLVE. signato. Caput ab antico visum latitudine frontis oculique unici vix longius, a latere visum altitudine basali parum (S) vel distinete (2) longius, angulo faciali acuto (£) vel subrecto (5). Oculi fusci vel badii. Rostrum medium ven- tris attingens, apice fusco. Antennae subtiliter pubescentes, maris qvam feminae paullo crassiores, articulo secundo mar- gimni basali pronoti longitudini subaeqvali vel hoc fere lon- giore (S) vel circiter !/, breviore (2). Pronotum basi longi- tudine circiter duplo latiore, apice longitudini fere aeque lato, disco parum declivi, lateribus rectis. Femora postica feminae latitudine maxima circiter 3!/, longiora. 8. Atomophora oculata Reut. Superne albida, opaca, pallido-pilosa, pilis faciliter divel- lendis, capite et pronoto dense nigro-fusco-variegatis, fronte linea longitudinali tenui interdum obsoleta, vertice medio pronotoquej lateribus latius albidis, punctis nigro-fuscis par- cius signatis, fronte saepe basi aurantiaco-bisignata; scutello hemielytrisque albis, illo atomis ferrugineis magis minusve conspurcato, basi macula majore media triangulari angulisqve nigro-fuscis, clavo et corio punctis minutis fuscis aeqvaliter conspersis, adhuc maculis auranbtiacis vel ferrugineis aliisqve fuscis variegatis, clavo dimidio basali plerumque his maculis destituto, corio angulo interiore apicali macula magna postice triramosa nigro-fusca signato; cuneo magis minusve dense subtiliter ferrugineo-conspurcato, parce fusco-signato; mem- brana cum areolis - albido-hyalina, venis albis, vena brachiali saepe apicem.versus ferruginea, macula angusta inter apicem cunei et apicem areoläe minoris aliaque majore fere media limbi externi innotatis, postice latius fusco-terminatis, saepe etiam apice membranae latius innotato; antennis articulo primo albido, interne atomis 2—3 fuscis vel macula anteapi- cali fusca signato, secundo maris crassiusculo, virescente, apice cum ultimis testaceo, feminae virescenti-albido, margine superiore ultra medium atomis fuscis adsperso; femoribus an- terioribus punctis paucis fuscis, posterioribus apice paullo densius fusco- et ferrugineo-punctatis, inferne fascia ante- SÅ rå 3 - Er ENSE NGE SEN 0 gå N:o 4] Capsidae novae rossicao. Ba apicali maculagque marginis postici fuscis, tibiis sat breviter albo-spinulosis, inferne innotatis, margine superiore anterio- rum ultra medium, posticarum fere ad apicem fusco-puncta- tis, tarsis articulo ultimo fuscescente; rostro apicem coxarum intermediarum attingente; oculis maris maximis, valde con- vexis; vertice oculo !/,—!/; angustiore (5) vel circiter ?/; la- tiore (2). Long. Of MN Hab. in Transcaspia (Ashabad! d. 19 maj ES DIG Ahnger (Mus. Helsingf.). A. vitticolli Reut. nonnihil similis, pronoto scutello he- mielytrisque multo magis fusco-variegatis et adhuc ferrugineo- signatis, oculis maris maximis verticeque ejus multo angu- stiore mox distinguenda. Caput basi pronoti vix magis qvam !/6 (5) vel 1/3 (2) angustius, ab antico visum latitudine fron- tis oculique unici distincte brevius (3) vel huic fere aeque longum (98), a latere visum altitudine basali paullo brevius (52), elypeo prominente, angulo faciali acutiusculo, genis an- gustis (£L) vel haud distinguendis (5), gula brevi (2) vel nulla (5). Oculi nigro-fusci, maris maximi, usque ad gulam producti, fortiter granulati, välde CON Vexi at prominentes, or- bita interiore usque ad medium paralleli, dein fortitér sinuati, etiam feminae magni, in genas longe extensi, sed minus for- titer granulati et sinuati. Rostrum articulo primo caput haud superante. Antennae in sinu oculorum longe supra api- cem eorum (54) insertae, articulo primo clypeum paullulum vel parum superante, secundo lineari, crassiusculo (SS) vel graciliore (2), margine basali pronoti circiter !/, breviore, —duobus ultimis simul sumtis secundo paullo longioribus. Pro- notum basi longitudine parum vel paullo magis qvam duplo latius, apice longitudine distincte latius, lateribus levissime subsinuatis; disco saepe medio linea longitudinali tenui al- bida. Pectus pallide flavens, mesosterno medio, vitta epime- rorum prothoracis vittaque utringue laterali meso- et meta- stethiorum ferrugineis vel fusco-ferrugineis. Venter albicans, lateribus magis minusve late ferrugineo-conspurcatus. Tarsi articulo tertio secundo- parum longiore, ungviculis breviuscu- > dis, aroliis apice dilatatis, medium ungviculorum longe super- Söfibns, cum iis totis connexis. 12 0. M. Reuter. I. Atomophora maculosa Reut. Superne albida, opaca, albo-pilosa; capite, pronoto scu- tellogue magis minusve dense nigro-fusco-variegatis et pun- ctatis, maculis saepe contluentibus, vertice basique frontis. medio parum signatis, interdum punctis ochraceis vel ferru- ginels notatis, clypeo lineis duabus fuscis: basi scutelli maris. tota nigro-fusca; clavo, corio et cuneo albidis, punctis nigro- fuscis conspersis et adhuc maculis sat magnis nigro-fuscis aequaliter adspersis, angulo cunei interiore nigro-fusco; mem- brana cum areolis fusco-fumata, albo-hyalino-irrorata, Vvenis- albidis, cubitali versus apicem connectenteque saepe ferrugi- neo- -variegatis, macula sat magna ad apicem cunei aliaque plerumque majore media limbi externi albo-hyalinis;. anten-- i nis (S 9) virescentibus, apicem versus testaceis, articulo primo ÄN albido, annulo ikea rang fusco; pedibus albidis, femoribus. apice Hisposbnrntatie, anterioribus apice haud vel parum, po- sticis apice late infuscatis, tibiis albospinulosis, margine supe- riore punctis magnis nigro-fuscis signatis, inferiore innotatis, tarsis pallidis vel solum articulo tertio apicem versus infu- scato; rostro apicem coxarum intermediarum attingente; ver- tice cdke aeque lato (5) vel hoc fere duplo latiore CR Long: NN SN STATE Dar AST a Var. p capite ferrugineo- re SR ; AN Hab. in Transcaspia (Ashabad! d. 19 maji re D. ?. Ahnger (Mus. Helsingf.). | A. pantherinae Reut.. sat similis, differt autem fär. antennarum, cuneo aliter picto, tibiis inferne late innotatis tarsisque pallidis. Caput basi pronoti circiter !/; (5) vel 2/5 (5) angustius, ab antico visum latitudini frontis oculique unici fere aeque longum (JF 2), a latere visum altitudini ba- sali longitudine aequale (2) vel subaequale (5), clypeo pro- minente, angulo apicali acuto, genis angustis (2) vel haud distirigiendie (5), gula brevi (2) vel haud distinguenda (5) ; ”Oculi longissime in genas extensi (9) vel gulam attingentes. (5), nigro-fusci, granulati, orbita interiore usque ad medium paralleli, dein sinuati. Rostrum albidum, ipso apice nigro, articulo primo caput vix superante. Antennae sat longe su- pra apicem oculorum in sinu eorum (59) insertae, articulo sr N:o i] Capsidae novae rossicae. NR I "primo apicem clypei paullo (5) vel haud (2) superante, se- -cundo margine basali pronoti '/s; (J)—!/, (2) breviore, duo- bus ultimis simul sumtis secundo aeque longis. Pronotum basi longitudine duplo (5) vel magis qvam duplo (2) latius, apice longitudine latius. Scutellum saepe apice parum sig- nato. Hemielytra interdum cuneo apice ferrugineo. Pectus fuscum vel fusco-ferrugineum. Venter virescens, lateribus late fuscis vel fusco-ferrugineis (3), vel fusco-grisescens, me- -dio pallidior (2). Coxae albidae. Femora antica apice parce fusco-punctata. Tarsi articulo tertio secundo aeque longo, ungviculis breviuseulis, aroliis apice dilatatis longe ultra me- dium ungviculornm extensis. 10. Atomophora suturalis Reut. Pallidissime sochracea, opaca, superne subaureo-pilosa, pilis retrorsum vergentibus; pronoto postice atomis minutis- :simis saepe obsoletis; scutello, angulis basalibus apiceque ex- ceptis, clavoque interne usque in apicem infuscatis, punctis fuscis conspersis, clavo externe, corio cuneoque innotatis vel maculis obsoletis ochraceis adspersis, solum angulo interiore Coriil infuscato punctisque nigro-fuscis consperso, angulo cu- nei interiore fasciola obliqva nigro-fusca notato et nigro-fu- .sco-punctato; membrana fusco-cinereo-fumata, cum areola ma- : jore dense pallido-flaventibus, brachiali saepe cinereo-fusce- :scente, puncto infra apicem areolarum obscurius fusco, areola minore, macula ad apicem cunei aliagque majore oblonga ab illa anguste discreta hyalinis; pedibus innotatis, spinulis ti- biarum longis, concoloribus; vertice oculo circiter 1/3; (5) vel fere duplo (9) latiore; rostro apicem coxarum POLONIA at- tingente. Long. SL 3—3!'/3 mm. ; Hab. in Transcaspia (Ashabad! d. 19 maji 1902), D. OC. Ahnger (Mus. Helsingf.). A speciebus reliqvis rostro longiore Re S0- lum interne punctatis ibique leviter infuscatis, externe late -pallidis divergens. OCaput latitudine basali pronoti circiter ?/, 49) vel 1/3; (5) angustius, ab antico visum latitudine parum brevius (9) vel latitudini frontis oculique unici aeque longum, 14” | 0. M. Reuter. a latere visum altitudini basali fere aeqve longum (98) vel hac paullo brevius (5), elypeo fortiter prominente, angulo faciali recto vel subrecto, genis angustis (2) vel linearibus (5), gula. vix distinguenda. Oculi badii, granulati, maris magni, sat. fortiter prominentes et convexi, fere usque ad gulam extensi, a 2/5 basalibus orbitae interioris paralleli, dein sat fortiter Si-- 2 nuati, feminae minores, minus prominentes, sed in genas sat. longe extensi, orbita Rene parum : sinuati. Antennae fe- minae sat longé, maris adhuc longius supra apicem oculorum - insertae, articulo primo apicem clypei haud vel paullo su- perante, secundo margine basali pronoti parum (FS) vel fere 1/, (QS) breviore, sublineari, maris qvam feminae paullulum | crassiore, duobus ultimis simul sumtis secundo longioribus. Pronotum basi longitudine duplo (3) vel magis qvam TO (2) latiore, apice longitudine vix (FS) vel distincte (2) latiore. Alarum änonla hamo et vena decurrente ex eodem loco emis- sis. Tarsi articulo tertio secundo aeque longo, aroliis oblongo-- laminatis usque ad apicem ungviculorum uncinatum Ext se sis et cum iis connexis. | NE H + + är Ad j I GE RERFREN 4". Atomophora albovittata Ren SGT 2 Pallido-flavens, opaca, abdomine virescente, superne pilis SN sat longis nitidis ls pronoto scutellogue vitta angusta me-- & dia percurrente albida, pronoto parte postica scutellogue apice atomis minutis fuscis adspersis; hemielytris albidis, ubique. punctis fuscis aequaliter conspersis, solum juxta venam corii cubitalem vitta angusta interiore innotata, membrana dilute. é fuscescenti-fumata, ubique sat aequaliter minute rata, Venis td pedibus albis, femoribus apicem versus. tibiisque atomis SG adspersis, his albo-spinulosis; vertice SG oculo fere dimidio (>) vel paullo magis qvam — fere St (2) latiore; -rostro apicem coxarum FE AR are SR Long. Fo 4 mm. BREA Hab. in Transcaspia Arad d. 19 maji 1902), D c NG Ahnger (Mus. Helsingf.). : Sp URL A. albae Reut. colore SER similis, differt SR SN [3 N:o 4] Capsidae novae rossicac. 13 cte albovittato, membrana dense fuscescenti-irrorata. OCa- put albidum, vertice et fronte interdum in ochraceum leviter vergentibus, longius albo-pubescens, latitudine basali pronoti circiter ”/; (2) — fere !/; (3) angustius, ab antico visum la- titudini frontis oculique unici fere aeque longum (3) vel hac parum longius (2), a latere visum altitudine basali paullu- lum vel parum brevius, clypeo fortiter prominente, angulo faeiali recto, genis medioribus (2) vel infra oculos omnium angustissimis, linearibus (5), gula 'brevissima. Oculi fusci, granulati, maris sat magni, fere usqve ad gulam extensi, le- viter convexi, orbita interiore ante medium apicem versus 'omnium latissime leviter sinuati, feminae breviusculi. An- tennae sat longe (>) vel paullo (92) supra apicem oculorum insertae, albidae, articulo primo apicem clypei haud (2) vel paullo (5) superante, secundo maris crassiusculo, sublineari, margini basali pronoti fere aeque longo, feminae paullo gra- ciliore, versus apicem sensim levissime incrassato, margine basali pronoti saltem !/,; breviore, duobus ultimis simul sum- tis secundov paullo longioribus. Pronotum albopilosum, basi longitudini duplo (3) vel magis gqvam duplo (9) latius, apice longitudine distincte latius, disco versus -apicem leviter de- clivi, albidum, callis faventibus. Hemielytra longius albo- pubescentia, pilis nitidis, cuneo usque in basin fusco-pun- ctato. Alarum areola hamo ex origine venae decurrentis emisso. ”Tibiae anticae saepe apicem versus atomis fuscis:de- stitutae. Tarsi articulo tertio secundo aequelongo, ungviculis sat brevibus, aroliis oblongo-laminatis usque ad apicem bre- viter uninatum extensis et cum ungviculis totis connexis. 12." Nyctidea Reut. Corpus oblongo-ovale (2), nigrum (pubescentia specimi- nis unici divulsa), capite transverso, basi prohoti multo an- gustiore, nutante, vertice aequali, fronte declivi, clypeo pro- minente, compresso, basi a fronte parum discreto, ipsa basi distincte supra lineam inter scrobes antennarum ducendam posita, genis feminae oculo fere aeque altis, gula obliqua pe- ristomio breviore; oculis laevibus; rostro apicem coxarum in- 16 O. M. Reuter. [XLVI termediarum vix attingente, articulo primo caput haud su- perante; antennis feminae ad apicem oculorum interne inser- tis, articulo secundo latitudine capitis multo longiore, apicem versus sensim fortiter incrassato; pronoto trapeziformi, apice sinuato, callis bene disceretis, praecipue marginibus eorum an- teriore et posteriore impressis, inter callos postice linea con- jungente impressa; femoribus posticis leviter incrassatis, tibiis unicoloribus, tarsis articulo secundo tertio parum longiore, ungviculis mediocribus, aroliis longe ultra medium extensis. A genere Criocoris Fieb. capite transverso, genis femi- nae altioribus, rostro articulo primo breviore, antennis femi- nae nigris, articulo eorum secundo versus apicem fortiter in- crassato, etc. divergens; a genere Psallus Fieb., Reut. oculis laevibus, genis altis, rostro . breviore, articulo ejus primo ca- put haud superante, pronoto margine apicali fortius sinuato mox distinguendus. Caput a latere visum altitudine basali parum brevius, a basi usque fortiter declivi, vertice utrinque ad oculum striola transversali subimpressa. Oculi feminae breves, in lateribus capitis oblique positi, orbita interiore recta apicem versus divergentes. Pronotum basi truncata, la- teribus rectis, angulis posticis rotundatis. Hemielytra expli- cata, corio latere externo leviter declivi, cuneo leviter declivi. Alarum areola hamo e vena sustensa emisso, ab origine ve- nae decurrentis remoto. Terebra feminae medium ventris attingens. ; Nyctidia moesta Reut. Nigra, sat nitida, rostro piceo, articulo primo medio pal- lido, tibiis fuscis, basi apiceque nigris. Long. 2 5 mm. Hab. in Sibiria orientali (Irkutsk!), D. Jakovleff (Mus. | Petrop.). Caput pronoto circiter !/, brevius, basi ejus circiter 35 angustius, latitudini verticis oculique unici longitudine sub- aequale, vertice (2) oculo 2!/; latiore. Antennae articulo primo margine interiore oculi parum longiore, secundo primo nonnihil magis qvam quadruplo longiore et margini basali pronoti aeque longo, apice ejus eidem primi saltem aeque crasso, ultimis sat gracilibus, tertio secundo cireiter 1/3 bre- ”Pronotum basi lon- re, apice longitudine fere paullo an- cure fusco-fumata, venis nigris. Ori- Tibiae pubescentes, parce et breviter k - Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens förhandlingar, XLVI. 1903—1904. N:o 5. Antonin von Florens och den senare Medeltidens politisk-sociala frågor. AF HJALMAR ÖROHNS. Medeltidens senaste århundraden äro tiden för terri- torialmaktens utvidgning. I Schweiz är den visserligen på reträtt, men i Italien, i Österrike, i Tyskland och äfven i Frankrike till bortåt XV seklets midt,1 centrum af vår världs- del öfverhufvud går den från seger till seger. Konunga- dömet förlorar till den sina höghetsrättigheter; adel, präster- skap och städer se sig under förbittrade strider tvungna att uppgifva den ena positionen efter den andra.”” Hvilken fond af lidande innebär icke denna transformation för samhällets stora massa! Det är den, som i sista instans och kännbarast får bära bördan af förändringen i form af ständigt ökade okraf på nya skatter och gärder under stigande utarmning "genom de eviga fäjderna. Ty skaran af ärelystna adelsmän saknade öfver hufvud hvarje spår af uppfattning om de breda lagrens betydelse i stat och samhälle. Medan talet om turst- lig ära och reputation med snart 'sagdt komiskt allvar pointe-- ras i tidehvarfvets aktstycken, 'proklameras med en cynism utan like mord och plundring at de svagare i samhället så- som hjältebragder !). Det teoretiska stödet: för sina usurpatoriska tendenser funno stormännen i den romerska rätten med dess byråkra- otism och uteslutande af Orrar dess Foraassalian j 5 Se exempelvis de prof, som anföras af Lamprecht, Zeitschr. fir Soc.- und Wirtschaftsgesch. I, 226, 239, Vogt, W., Vorgesch. des Bauernkrieges, 38 ff., och i af nämda förff. citerade Källor. 2 Hjalmar Crohns. [XEVE tillbakavisande af samvetets och sedlighetens kraf. Det var den justinianska schablonen, som gaf dem normerna för de- ras politiska program, och ingen mindre än de romerska c&e- 'sarernas förebild, som föresväfvade dem. De ville, såsom det engång heter om Karl den djärfve, enhvar 1 sitt land vara kejsare och påfve tillika !). | Parallelt med territorialmaktens utveckling vann or individualistiska kapitalismen med alla sina följdförsferien. i mera och mera terräng. En af befolkningens ökning betin- gad, långt drifven parcellering af jorden, kolonisationsmöjlig- hetens upphörande och allmänningens försvinnande, dels på grund af att adeln slog under sig den, dels justi följd af folk- tillväxten, försvårade utkomsten för den socialt och ekono- miskt svagare. Härtill kom penningevärdets fallande i anledning E af den stigande lyxen, såsom följd af ett ökadt varuutbyte och — åtminstone” lokalt — af ett intensivare bedrifvet bärgs- bruk, samt slutligen, i synnerhet mot XV århundradets slut hungersnöd och farsoter. Det hela skapade ett läge för pe menige man, hvilket slutligen blef outhärdligt ?). Som motvikt mot adelsväldet och kapitalismen uppstår så den mäktiga sociala rörelse, hvilken, omfattande städer och landsbygd, i växlande yttringsformer genomgår Medeltidens senaste och delvis äfven dess nästsista århundrade: Vi spåra yttringar af > den i de aldrig upphörande striderna i Italiens republiker VE och försbendor sn Den tar sig luft i en följd af bondeuppror = i Tyrolen och Kärnten, i Elsass och Friesland och växer i alla de näjder med vakt tungomål, som ligga mellan Alperna i söder, Östersjön och Nordsjön i norr, under XV århundra- = det Standict i styrka. Segerbudskapen från allmogens frihets- strid mot adelsväldet i Schweiz ge den näring och de käm- pande framgångens tillförsikt. Sin kulmen, sitt centrala för- !) Den romerska rätten apterades som bekant tidigast af de andliga furstarna. Den kyrkliga hierarkin och den världsliga adelö gingo ju överkurs 5) vud i sin sträfvan efter envåldsmakt sida om sida. : Sat ”) Jag hänvisar till för fackmännen kända arbeten och artiklar af Lam- de precht, Bezold, Vogt, Gothein, Kaser, Janssen m. ti. För de afvikande för- hållandena i norra Frankrike och England se Delisle, L., Etudes sur la con- «dition de la classe agricole en Normandie au moyen åge XXXVII Få Bogene, Hal -J., Hist. of agriculture and prices in England I, c. 4. ; N:o 5] Antonin von Florens. 3 lopp och sin tragiska ändalykt får slutligen denna rörelse i »bondekrigets" i Tyskland stora drama. Kärnan 1 de upproriskas fordringar är städse densamma : Krafvet på människovärdig tillvara. Men i sina detaljer är deras program lika varierande och lika rikt, som det förtryck varit mångfaldigt, emot hvilket de reste sig: Skog och sjö, med hvad de hyste, skulle vara hvar mans egendom, tyn- gande skattebördor, dagsvärken och alt ,ockert — den po- pulära benämningen för den nya kapitalismens yttringsfor- ' mer — afskaffas, ärftligt adelskap och den kyrkliga hierar- kin upphäfvas o. s. v. I sina yttersta konseqvenser går pro- grammet till den renaste kommunism och socialism. Liksom furstarna för sina usurpatoriska tendenser sökte ett stöd i den romerska rätten, så sökte de revolterande mas- sorna ett stöd för sin rätt i kristendomens och kyrkans lä- ror. Såväl för sina måttligaste anspråks berättigande som för sina radikalaste hänvisar man, till en början skyggt och osäkert, sedan med växande tillförsikt till Guds ord. Redan år 1431 tågade hoparna i Pfalz med korset i spetsen i stri- den !). I upproret i Niklashausen i Franken 1476 får den teokratiska socialismen ett eklatant uttryck; och redan i XVI seklets första år ljuder lösen: ,Nichts denn die Gerechtigkeit — Gottes". Ju längre rörelsen framskrider, desto tydligare får oden med ett ord färg at religiösa och kyrkliga ideer. Det kunde ju 1 själfva värket knappast vara annorlunda. under en tid, då kyrkan så godt som. oinskränkt behärskade hvarje yttring af andligt lif, och då det ideal af ,social och sedlig fullkomlighet 1 fred och rätt", som kristendomen upp- — ställer, så ofta förvandlades till ett rent socialistiskt och kom-- munistiskt, då ett oräkneligt antal enskilda och kyrkans ord- nar försökte förvärkliga det just 1 sistnämda form och det i denna gestaltning genom Tsidorus af Sevilla och Gratiani. dekret fick officiel giltighet ?). Den förblandning af rättsligt och sedligt, som är Medeltidens kyrka egen, som isynnerhet. . 1) Härom Nathusvus, M., Die christlich.-soc. Ideen der Reformations- zeit, 1897, s. 37. 2) Voigt, M., Das jus naturale, aequum et bonum und jus gentium der Römer, 1856, s. 576 ff. Bil. 6. SSE ANNE MOR F 4 Hjalmar Crohns. [XTNT sedan Gregorius VII alt mera utbildades !), och hvilken i kasuistiken når sina mest exklusiva former, ledde dessutom direkt till en detaljerad värdesättning af förhållandena i stat och samhälle, medan den af kyrkan behärskade vetenskapens - hela uppfattning om den värdsliga samhällsordningens infe- rioritet gaf denna kritik det rikaste stoff ?). Och man afgaf sin kritik så mycket oförbehållsammare, som den för tide- hvarfvets hela religiositet karakteristiska tron på det rättas - realiserbarhet i omedelbar objektiv värklighet befäste öfverty- gelsen, att densamma skulle leda till ett positivt mål. Så pe kommer det sig, att vi icke sällan hos de kyrkligaste af de kyrkliga bland den senare Medeltidens författare finna pro- grammet för de revolterande massornas fordringar så att säga uppgjordt i dess minsta detaljer, deras förhoppningar och deras önskningsmål motiverade med hela den lärda ap- parat, som stod tidehvarfvets teologiska vetenskap till buds - Ett exempel, på huru ingående den senare Medeltidens kyrkliga författare i sina arbeten kommo att behandla sin samtids brännande frågor genom den värdesättning de gåfvo = dess politiska och sociala förhållanden från kyrkans och den - kanoniska rättens synpunkt, lämnar Antonin von Florens. — Antonin föddes 1389 i Arno-staden och inträdde vid - unga år i ett af predikarebrödernas kloster därstädes. Han innehade 1446—59 ärkebiskopsstolen i Florens och är en ty- - pisk representant för XV seklets fromhet. För sin sedesren- het, såsom själasörjare och såsom en af de katolska reform- 1) Harnack, Dogmengesch. III, 323—25. | 3 ?) Jag hänvisar här till Augustinus och hans sats, att världens riken - äro ,magna latrocinia" (De civitate Dei, lib. IV, kap. 4 och 6; att andra ut- / talanden af honom gå i divergerande riktning, må ej förtigas), till Gregorius VII, till hans anhängare Manegold af Rue som till först utvecklade läran om folksuveräniteten (se Relm, H., Gesch. der Staatswissenschaft 1896), vg till Johan af Salisbury (Gennrich, P., Joh. v. S. 1894) och hela raden af andra. 2 För den medeltida kyrkans förhållande till det ekonomiska litvet se bl. äg Uhlhorn, Die christliche Liebesthätigkeit, 1895, Harnack, Die evangeliseh- soziale Aufgabe im Lichte der Gesch. der Kicke; 1894, s. 136—73, Hundes- hagen, der Kommunismus und die asketische Sozialreform im Laufe der christ- lichen Jahrbunderte (Theol. Stud. u. Krit. 1845, Bd. II); för detaljerna ett — mycket betydande antal monografier. — SohoRtnliGd. Th., Das Wirtschaftspro- ; gramm der Kirche des Mittelalters, 1903, går endast till Augustinus. Ro No Ae N:o 5] Antonin von Florens. 5 rörelsens förkämpar i Italien åtnjöt han utomordentligt an- seende 1). Påfven Eugen IV ville dö i hans armar och Hadrian VI lät 1523 kanonisera honom såsom ,confessor, pontifex och doctor" 2). Antonin är därjämte en stödjepelare för skolasti- ken under Medeltidens sista århundrade, liksom hans ordens- broder Thomas af Aquino var det under det föregående. Men han ger tillika ett vittnesbörd om, huru den filosofiska speku- lationen mattats, huru den ger kvantitet i stället för kvali- tet och genom att hopa massor af sentenser — ofta at hvar- andra motsägande auktoriteter — försöker ersätta bristen på själfständighet och skapande kraft >). Hufvudauktoritet för Antonin är Thomas af Aquino. Men för öfrigt gå hans citat tillbaka till en mängd antika författare och till den medeltida teologiska, juridiska, ka- nonistiska och skolastiska vetenskapens förnämsta namn. I sitt hufvudarbete Summa theologica sammanfattar Antonin efter tidens sed hela etiken. Han börjar med en psykologisk utläggning af läran om själen, öfvergår sedan till människan öfver hufvud med hennes vegetativa, sensitiva och intellektuella krafter, döden och de yttersta tingen, lagen och synden i dess olika klassifikationer. Därefter ger han i 3—9 hufvudtitlarna i III delen af sitt värk en detalj- behandling af individen i det värdsliga samhällets olika stånd och yrken — som furste och undersåte, krigare och domare, lärare och elev, läkare, handlande och handtvärkare — med de rättigheter och förpliktelser, hvilka åtfölja honom i olika förhållanden i lifvet. Slutligen följer en exposé öfver dygder och nådegåfvor. " Det är isynnerhet i första burns i IT delen af sitt värk samt i den tredje och fjärde i dess III, som 1) Man har nyligen rest honom en-:staty i hans födelsestad. 2) En utförlig biografi öfver Antonin ligger i detta sammanhang utom ramen för min framställning. litteraturen om honom se Chevalier, Rép. IT, 147 f., Suppl. 2419. 5) En slafvisk underkastelse under påfvedömet visade Antonin icke. Re- dan på grund af sin ställning såsom förkämpe för den katolska reformrörel- sen trädde han ofta i harnesk mot den senmedeltida kyrkans missbruk. För Antonins ställning i dessa frågor se Moro, G., Di S. Antonio in relazione alla riforma cattolica nel sec. XV, Firenze 1899. SN Ran a ÖRA 6 Hjalmar Crohns. [XLVI > Antonin kommer att beröra sin tids stora frågor!). Men viktiga kommentarier och bidrag till hans framställning i ofvannämda delar få vi i hela hans arbete. I den förstnämda - hufvudtiteln behandlar han dödssynden avaritia —, för hvil- ken han reserverat ungefär tre gånger så mycket rum som för en hvar af de öfriga synderna —, och ger i sammanhang med sin framställning af ett af dess värsta species, ocker ,en utförlig redogörelse för och värdesättning af förhållanden och företeelser i sin samtids ekonomiska lif. De nämda tredje och fjärde hufvudtitlarna i sitt arbetes III del egnar han de världsliga furstarna och tidens stora samhällsolycka kriget samt de institutioner, i hvilka det offentliga lifvet under hans - samtid tog sig uttryck. I sin helhet få vi i Antonins värk en at den stränga medeltida moralisten med stöd af de auktorite- ter, hvilka skattades högst af tidens teologiska vetenskap, i minsta detalj affattad värdesättning af de samhällssymp- tom, som sammanhänga med adelns våldspolitik och den indi- - vidualistiska kapitalismen ?). Det är med psalmistens ord om Josef , constituit eum dominum domus suae, et principem omnis possessionis suae" 3), som, Antonin inleder sin behandling ,Om de världsliga fur- starna” (de dominis temporalibus). Han finner i ofvan citerade sats de tre nödvändiga förutsättningarna angifna för hvarje tillbörlig världslig makt och utlägger med en mängd exem- pel, hämtade ur den profana litteraturen och bibeln, dess rätta art och villkor: constituit betecknar, att en styrelse bör äga nödig rättsgrundval, att dess innehafvare icke med våld till- rykt sig sin ställning ?), eum att en härskare eller styresman 1) Jag har vid arbetet hufvudsakligen användt uppl. Verona 1740, tom. I—TV, fol., och citerar städse efter denna samt betecknar den i noterna S. T. ?) Antonin dröjer i sin framställn. öfver hufvud utan jämförelse utför- ligast vid de högre stånden. 3) Psal. kap. 104, v. 21. ") Sicut Joseph . . . non sibi accepit dominium et principatum, sed is, qui poterat, scilicet rex Aegypti, eum constituit dominum et principem; Vi- dare en massa ex. ur den profana litt. och bibeln. — Si enim aliquis domi- nus injuste capit vel tenet aliquam civitatem vel castrum sine legitimo titulo, fur et latro est. Sicut Absalon etc. — Et ut homicida est judicandus, quantum ad eos, quos fecit per se vel suos officiales occidi vel. mutilari, licet illi digna. ; N:o 5j Antonin von Florens, 7 har de dugliga egenskaper, som honom höftvas'), dominum domus suae ete., att han bör härska efter betydelsen af ordet dominus och handhafva sin styrelse efter en på förnuftsgrun- der reglerad ordning. I det följande få vi så jämte en betraktelse öfver de viktigaste institutioner 1 stat och samhälle en granskning af samtliga en Tfurstes regeringsåtgärder, hans beskattningsrätt och domsrätt, hans krigföring och enskilda lif, hans skyldig- heter i förhållande till undersåtarna och dessas till honom. Antonin utlägger vidlyftigt vasallens och länsherrens ömsesidiga förpliktelser och fogar härtill en utredning af be- greppet län, en redogörelse för, huru det förvärfvas och för- loras m. m. 2). Han ger ingående admonitioner om de stores förpliktelser i fråga om rättskipningen 3), detaljer, om hvilka fordringar rätteligen kunna ställas på en furste i och för reg- lering af det ekonomiska lifvet ?), en redogörelse för hans skyldigheter beträffande tillsättandet af statens ämbetsmän 0. 8. Vv. 5). Utförligt dröjer Antonin bl. a. vid de inskränknin- fuerint morte propter maleficia perpetrata. S. T. TII, kol. 167—68. Jfr. för framställn, hos Antonin Thomas af Aquino, De regimine principum kap. 7,8, 10, Parmae, tom. XVI passim, och III, 379—80. Sec. Sec. : !) Här anföras — alt med hänvisning till Joseph — justitia, castitas, prudentia in agendis etc. Behandlingen af p. 3 kol. 171 ff. går i hufvudsak ihop med den föregående. Här uppräknas misericordia, liberalitas, reverentia in Deum, amor in subditos etc. 2) S. T. III, tit. 3, kap. 5 (De feudis et feudatariis), kol. 193—95. Be- träffande sättet, på hvilket ett län förvärfvas, uppräknas fyra fall, tio angifvas, 1 hvilka det förloras. Vidare redogöres för formerna af investituren 0. s. Vv. 3) Härom framför alt S. T. II, tit. 1, kap. 19 (De injustitia etc.), kol. 277 f., III, tit. 9 (De statu judicum), kap. 1, kol. 323—34. Jfr. III, kol. 173. 2?) Rikt material i S. T. II, tit. 1 (De avaritia) särskildt kap. 6 och 7. Jfr. III, tit. 8 (De statu mercatorum), tit. 3, kap. 4, kol. 192. 5) S. T. III, tit. 3, kap 4, kol. 190 ... si officia dedit vel talias vel gabellas hujusmodi personis, de quibus potest praesumi, quod non sint utiles et justi in talibus officiis vel actibus, vel si vendidit pretio tanto, quod emtdo- res recuperare non possint sine gravamine subditorum : in utroque enim casu peccavit, et tenetur de damnis inde secutis . . . Item si officiales malos ty- rannos et injustos posuit vel imperitos negotiorum ... Jfr. Thomas af Aquino De regimine judaeorum ad duc. Brabantiae, ed. Parm. tom. XVI, s. 292. Sa- som karakteristiskt för den uppfattning, som 1 A:s värk här och hvar kommer till uttryck, må i detta sammanhang följ. utdrag ur Helinandus (om honom Chevalier, Rép. I, 1009; Suppl., 2640 och där citerade källor) efter Vincentius 17 bör - 8 Hjalmar Crohns. [XLVI ; gar man försökt uppställa för att begränsa de eviga fäjderna. Så gifves t. ex. en redogörelse för de fall, då ett krig är rät mätigt !) eller icke. Det poimteras, att en härskare eller hvem hälst, som börjar eller för ett orättmätigt krig eller effek- - tivt 2) skänker sitt understöd till ett sådant, frånsedt den synd han begår, är skyldig icke blott att godtgöra sin fiende för alt det intrång han har vållat denne, utan äfven att. hålla sitt folk skadeslöst för de förluster, som ådragits det- samma genom fienden 3), att den, som för krig af hat eller i - afsikt att skada, gör sig skyldig till dödssynd, likaså den, von Beauvais citeras: Hodie omnia venalia sunt ... Frustra apud curiales - de testimonio conscientiae, de venustate morum, de torrente eloquentiae, nisi 3 pretio interveniente confidis. Ego enim credo, me vidisse ostiarios Cerbero du- riores. Apud inferos tamen Cerberus, ut ajunt, unus est; sed quot sunt diver- ticula curiarum, tot Cerberi. Tota autem familia aut mordet aut latrat =. De publice exactoribus egregie ait Laurentius Mediolanensis episcopus (se Che- - valier, Rép. I. 2. 1359) de talibus: Publicanus, idest publicus exactor, caput est — rapinae, lex violeutiae, praedo sine pudore, medicus exterminii, immanior furi- bus. Nam fur laqueos legis timet, hic quidquid fecerit, legem vocat ... Publi- canorum a maximo usque ad minimum concussioni potius, quam justitiae va- cant ... S. T. III, kol. 173 f. De af Antonin angifna ställena finnas hos Vincentius, Spec. majus IV (historiale) i bok XXIX, kap. 128 och 129 (uppl. Donuai 1624, s. 1229). Såväl Antonins källanvisning som registrets i nämda - upplaga är oriktig. Den förra anger bok III, kap. 26, registret bok XXX, kap. 108. NV SD 4 1) 8. T. II, tit. 4 (De militibus), kap. 1, kol. 211—212, Framställnin- gen följer Thomas at Aquino; jfr. op. Parmae tom. III, 156 Sec. Sec. Villkoren äro: primum. justa caussa, ut scilicet illi, contra quos agitur bellum, aliqua culpa - meruerint, quia etc., secundum intentio recta . . . non ex odio kd aviditate praedae, sed zelo justitiae et caritative, ut bonum promoveatur et malum evi- tetur, tertium auctoritas principis. Jfr. S. T. IV, tit. 3 (De fortitudine), kap. 2, kol. 75. Rikt material innehåller isynnerhet hela den förstnämda hufvud- titeln. Äfven i 8. T. II, tit. 1, kap. 13, kol. 194—95, där A. behandlar rapina in bello kommer han in på ämnet. Flere exempel på den kasuistiska behand- - lingen i III, kap. 2. Här upptagas bl. a. frågorna, si vasallus tenetur juvare dominum contra patrem, vel patrem contra filium ; an civis duarum civitatum - teneatur juvare unam contra aliam etc. Jfr. för öiet för framst. hos Anna Thomas ofvan anförda värk 156 ff. ; SNTexten st (EEE II, kol. 213) har ita juvans, quod sine eo non Grey; 3 3) Här tillägges inskränkningen, si juverunt eum bona fide, aut si fue- runt inducti ejus consilio timore vel coactione ad id, quod de se non erant facturi. 5. I. IIT, kol. 214. : | - N:o 5] ; Antonin von Florens. 9 som i ett rättmätigt krig vårdslösar försvaret af sitt folk, den, som i krig plundrar andliga eller pilgrimer, landtmän eller handlande. Vi initieras t. o. m. i, huruvida en under- befälhafvare förtjänar straff, därest han mot sin förmans be- fallning angriper fienden och segrar, huruvida man i krig får använda bakhåll och svek, under hvilka förhållanden de, som stupa 1 krig, kunna räkna på den eviga saligheten OTTAR Rikast på detaljer i afseende å adelsväldets och terri- torialmaktens öfvergrepp är det kapitel, hvilket Antonin gifvit den betecknande titeln ,De diversis vitiis dominorum et officeialium" ?). Han påvisar här det orättmätiga, uti att en furste inblandar sig 1 förhållanden, till hvilka hans auktori- tet icke sträcker sig, att han af sina undersåtar tilltvingar sig medgifvanden, hvilka äro till deras skada 3). Han låter oss veta: att en härskare, som slår under sig allmänning, så- som skogar, fält, betesmarker och dylikt, gör sig skyldig till rof t); så ock den, som utplundrar sina undersåtar, när de misstänkas ämna söka sig en annan herre; den, som icke tillåter sina undersåtar eller främlingar, som icke hafva blodsförvandter, att vid sin död disponera öfver sin egendom, såsom de önska >); eller som vid sådant tillfälle tillvällar sig den ); att den, som af sina vasaller eller andra underordnade kräfver otillbörliga tjänster, såsom arbete i sina vingårdar och på sina fält, transporter af ved eller lifsförnödenheter DESIRE "kol 218-221, 222: ?) Särsk. hänvisningar till detsamma ha redan gifvits ofvan. . 3) Malum est intromittere se de prohibitig per statuta eorum, quae ju- rant servare . . . Item solent excedere in hoc, quod non permittunt consilia esse libera, sed per violentiam extorquent et per multam importunitatem fa- cientes fabas ostendere. S. T. III, kol. 189. 2) Rapina est et tenetur dimittere et de SER male ablatis satis- FaCIat uN Cb. SLL; köl. TOT: : PRE 5 S: TY TI kol. 190: Jfr; IT, koll 215: Si non est certum, aut si ere- datur, quod non fuerit hoc ab initio legitime institutum, hujusmodi spoliatic- nes ipso genere facti malae sunt, videlicet räpinae; unde peccant, qui hoc fa- ciunt, et tenentur ad restitutionem. YLSTS kl 191. ”Rapina cost et tenetur restitucre vel pauperibus erogare. ; KE FEN 10 Hjalmar Crohns. ; ; [XLVI ; till sin gård utan tillbörlig ersättning"), gör sig saker till - samma förseelse; så ock den, som plundrat eller låtit plundra a skeppsbrutna eller gynnat sådant. i Andra former, hvilka observeras i kapitlet, af exploate- E ring af undersåtarna, äro: - Om sodörlotnde härskare tvungit dem : att sälja lifsför- nödenheter eller annat under skördetiden, då de stå lågt i pris och de ville reservera dem, eller drifvit dem till ra köpa, hvad de icke önska ?); om SR i sitt land tolererat orik- tigt mått och oriktig vikt och otillbörligt pris på lifsförnö- i denheter 3); om han eller hans folk genom jakt förstört skör- darna för andra”); om han altför mycket hänger sig åt dy- lika nöjen och sålunda betungar sina undersåtar och framför alt, om han låter det ske på sön- och hälgdagar och därige- 73 nom drager de sina från gudstjänsten, enär deras synder till- => räknas äfven honom; om han tvungit sina undersåtar att - ingå äktenskap mot deras vilja DO TKSE . För öfrigt behandlas i kapitlet förhållandet eller d länsherre och vasall"), den världsliga härskarens förpliktelser mot kyrkan, hans skyldighet att respektera dess hälgd”); — hans ansvar inför land och folk, om han ådragit sig de kyrk- - liga straffen 2), hans skyldighet att vårda sig om ärbarhet - 1) 8. T. III, kol. 191. Rapinam commisit, nisi talia sponte facerent gra- : tis, vel eis aliquo modo recompensaret in alio. Et si talia fecit fieri diebus- ,j festivis, adhuc aliud peceatum est. : É 2) 8. T. III, kol. 191: In utroque casu graviter peccat et tenetur eis de 2 damno, quod inde suscipiunt. VD: 3) 8. T. III, kol. 191. Particeps est criminalis, immo dan principalis, E unde tenetur ad satisfaciendum. då 4) Quia peccat et tenetur ad emendam. SA 5) Quia peccavit mortaliter, et damna et mala, quae inde KrONERrR sibi imputantur. 231 AN 3 s) D. v. s. här pointeras särskildt den sistnämdes: Item, si aliquam in-- & juriam fecit domino vel alienando feudum vel diminuendo et hujusmodi; vel v si obsequium ”debitum non praestitit ultra pactum, tenetur ad satisfactionem. 7) Si dominus immunitatem ecclesiarum violaverit, ut faciendo extrahere, per vim confugientes ad ecclesiam debitores vel etiam malefactores, nisi essent Så publici latrones vel nocturni populatores agrorum, vel injuriam fecissent loco Er sacro, seu alias ministrantibus. TOSERA Så 3) Si propter eum civitas vel terra fuit interdicto supposita, in quo casa multa mala super se cumulavit. | SKR 3 än SE PITE STAD (960, AS,” RV rp a fr ATA AE Vär fe 3 - NIT NS &ä : N:o 5] Antonin von Florens =: Ge och sed!), hans ansvarsskyldighet för sin familj och sina ämbetsmäns förvaltning?) m. m. Af betydande intresse är 1 detta NS den sam- manställning Antonin i slutet af kap. 6 i den nämda hufvud- titeln ger af ,defectus principum et rectorum seu offcialium"”. Tidens rättslöshet och de usurpatoriska furstarnas våldspoli- tik få här genom den allvarsstränge moralisten och hans auktoriteter en bjärt belysning. Bland de stores ,defectus” uppräknas, att de pläga stifta orättvis lag, icke skydda lag och rätt, att de fälla vrång dom, icke straffa illgärningsmän, att de till det allmännas och privatpersoners förfång bevilja immuniteter åt enskilda, föredraga olämpliga ämbetsmän och af hat eller hämd aflägsna lämpliga sådana, att de underhålla partiväsen och tvedräkt, icke skydda enkor och faderlösa, att de äro stolta och öfvermodiga, kräfva lydnad af sina under- såtar äfven i det, som orätt är, och förtrycka dem, att de icke vårda sig om sin familjs sedlighet, att de försumma gudstjän- sten, att de icke hålla sitt äktenskap i hälgd, att de för mycket lägga an på öfverflöd och ståt för sig själf, sin fa- milj och sina tjänare 3) o. s. v. E Liksom Antonin i sin framställning i hufvudtiteln De .dominis temporalibus på det intimaste kommer att beröra de företeelser i samhället, hvilka sammanhängde med adelns usur- Ppatoriska sträfvanden, så få vi i den redan tidigare nämda första hufvudtiteln af II delen af hans värk en värdesätt- ning af de företeelser, som sammanhängde med den individua- Jlistiska kapitalismen. Antonin ger till en början en utredning af girighetens begrepp, en redogörelse för hela vidden af syndfullhet, som !) Si induxit vel sustinuit malas consuetudines, quum exstirpare potuit sine periculo scandali, ut ludum in natali ad taxillos, ludos noxios in carnis- privio et hujusmodi, quia graviter peccavit, et reus est istorum malorum. 3) Si offfeiales vel alios de familia sua offendentes non punivit et sa- tisfacere fecit, quia tenetur. >) Till en del upprepas vid uppräknandet sådant, som tidigare pointe- rats. Såsom karakteristiskt för tidens uppfattning må anges, att bland felen uppräknas äfven följande: quia auguriis, sortibus et maleficiis et incantationibus utuntur vel talibus favent (p. 6) . . ., si favent haereticis vel non juvant offi- cium episcoporum vel juise aut si in aliquo impediunt inquisitionem contra haereticos (p. 11). 12 Hjalmar Crohns. - De : låder vid densamma: Den leder sitt ursprung från Kain ock är roten till alt ondt; den är af alla synder den enda, som föryngras med Syndarens åré, och den af dem, hvilken säk- rare än någon annan leder till den eviga döden !). Förfat- taren öfvergår så till det species af avaritia, som kallas gig moni 2), och vidare till det, som bär namnet ocker 3). 3 ,Ocker är att vid Sh lån uppställa vinsten såsom huf>ö vudändsrnk, så lyder den definition Antonin efter tidens ; kyrkliga auktoriteter ger af denna synd; om jag t. ex. lånar — ut 100 floriner med den hufvudintention att få uppbära nå- got mera af låntagaren än dessa 100, eller om jag utlånar 3 100 mått spannmål, vin, olja eller dylikt, öfver hufvud en - vara, som konsumeras, och återkräfver något mera än själfva - bitvadstoden i värde, så är det ocker '). = Sin behandling af usura /?) anknyter författaren till en vers i Psaltaren, såsom han gör det i sina betraktelser om de världsliga furstarna. Som utgångspunkt tjänar för honom - denna gång vers 12 i 54 kap. af psalmernas bok: Non defecit de plateis ejus usura et dolus. David vill enligt Antonin. - med orden non defecit betona den farliga ihålligheten af den - last han behandlar, med orden de plateis ejus dess ofantliga spridning och med orden usura et dolus den hycklande för- ställning och de försök till ursäkt och undanflykt, som åtfölja ; densamma. Vi få härefter med stöd af Ambrosius 5) en bevis- föring för, huru ocker och svek höra ihop, i trots af att de, som offra åt denna last, genom mångfaldigt bedrägeri, såsom B 1) Si OT. II, kap. ITV, kol. 7—29; särsk; 8,14; 26 ff. 2) Kap. IV—VI, kol. 29—74. 3) Kap. VI—TX, kol. 74—159. SERIÖSA 5 5) Senskolastikens klassiska ordförklaringar saknas naturligtvis icke hos Antonin. Så gifvas t. ex. för usura och mutuum följande: Dicitur autem usura. k quasi usus rei vel aeris, seu usu rea; datur enim ob usum aeris, id est pecu- 1 niae vel alterius rei, quae usu consumitur; et ob hoc est rea et mala, quia. datur propter illud, propter quod dari non ON & T; TE) kök PSN in eum cui mutuatur, et stat Hed jus (SÅS JIANG 86). £y De uttalanden af Ambrosius Anton här vädjar till återfinnas i den E förstnämdes De Tobia, bok I, kap. 14; Migne, Patr. Lat. XIV, kol. 778. Efter E vanligheten nämner Antonin blott författaren utan att angifva hans värk. » N:o 5] Antonin von Florens. 13 genom kontrakt om köp och försäljning, om förpantning och deposition försöka dölja den värkliga arten af sin skändliga näring. Han gendrifver vidare den af ockrarens invändningar och ursäkter, ,som är värst", nämligen, att ocker ,icke stri- der emot någon lag", och söker med stöd af sin teologisk- kanonistiska apparat ådagalägga, att det 1 trefaldig motto svär mot den naturliga lagen !), vidare genom citat ur II Mose- bok, Psaltaren och Lukas” evangelium, att det står i strid med den gudomliga lagen ?) i hela dess utsträckning, samt visar, huru det fördömes af den kanoniska rätten ?). För att bevisa, huru' ockrarens -synd håller sina offer fast, lånar Antonin ställvis kyrkofadern Hieronymus” färgrika ord +); han utför, huru den utan återvändo och framför andra arter af girighet plågar dem, som dukat under för densamma, huru syndarens närmaste blifva hans medansvariga, huru den öfvergår till hans efterkommande ?) och sålunda värkar ut- öfver hans egen tid i släkte efter släkte, så länge de bibe- hålla det minsta af ockrarens orättfångna gods»). Beträffande syndens stora spridning behandlar Antonin särskildt adeln och de högre stånden, medelklassen och af- tärsidkarne 7), ocker vid köp, ocker vid öfverenskommelser och kontrakt, ocker, som enkor, myndlingar och deras förmyn- dare kunna göra sig skyldiga till. Han egnar uppmärksamhet åt, huru de, som lämna ockrare juridiskt biträde, de som be- 2) Detta i vidlyftig skolastisk bevisföring ,ratione inadaequationis, ra- tione appropiationis och ratione fructificationis". S. T. II, kol. 75 ff. 2) S. T. II, kol. 77—78; 3) S. T. II, kol. 78 ff. Till ,ockrarens invändning", att civillagarna tillåta ocker, anföres det skäl, att de gälla folk, ,qui sunt pro majore parte mali vel imperfecti, et intendunt pacificum convictum eivium ad invicem". Jfr. Thomas af Aqwino, Op. Parmae tom. III, 3719—81. Sec. Sec. och för den här betr. framställn. i sin helhet 278—383. , | + Jfr. för Hieronymus talrika uttalanden i fråga om ocker bl. a. epist. 22 och 100; Migne, Patr. Lat. XXII, kol. 418, 826. 5) Sicut lepra Giezi transfusa est in posteros. — S. T. TI, kol. 83—385. e) Jfr. S. T. II, kol. 80 ff. Här följer bl. a. afskräckande exempel på ockrares och deras närmastes olyckliga ändalykt. Jfr. III, tit. 8 De statu mercatorum et artificum. 7) S. 'T. II, kol. 80—982. Py ANT 14 S i Hjalmar Crohns. [XLVI | + vittna deras kontrakt och handhafva deras själavård, kunna blifva deras medbrottslingar o. s. v.1). I detta sammanhang och 1 de följande kapitlen ger Oss författaren med anförande af ett mycket betydande antal auk- toriteter och i öfverensstämmelse med hela den a riktning, som utmärker hans värk, en myckenhet detaljer och exempel ur lifvet, hvilka afse att närmare förklara själfva begreppet ocker och att anvisa det riktiga tillvägagåendet i de mest olika situationer. Han initierar oss 1 frågan, när ocker inträder vid lån af penningar och naturalia, när det inträder vid köp och förpantning, 1 transaktioner i stort och smått 2). Den kanonistiska vetenskapens schema för tidens hela ekonomiska lif växer fram ur den fromme ifrarens värk. Om man, meddelar bl. a. Antonin, placerar penningar i en affär för att, medan kapitalet förblir ograveradt, årligen få uppbära en viss ränta på detsamma, så är det ocker 3); en ockrare är den, som på grund af att betalningsterminen för en levererad vara framskjutes, begär ett högre pris för denna — antag 11 för 107?) —, så ock den, som för Pape vd TEN RESET EI ICT ES SSONRSSIOR EN SR Le! - ä EEE SE VDEE. diet PS SOS ta PR EU TE att han erlägger priset för en vara på förhand — t. ex. på våren betalar spannmål, som han skall mottaga på hösten, — för den ger mindre än gångbart pris. Har någon lånat en landtman en penningesumma, på villkor att denne skall bebruka hans åker, och 1 kraft af lånet kräfver en = större andel i afkastningen eller mera arbete — t. ex. i form af dagsvärken med oxe eller häst —, än han skulle gjort, därest lånetransaktionen dem emellan icke hade skett, så är det ocker”); så är det äfven, om man innehar en pant i FO -2OEL ENN, SAYS EE SAS ERKOLSS TSE SARS AO 0 Ol INO st ST a IN näeng 126. 3 3) S. T. II, kol. 80. In prima (ut est Florentiae Platen dominorum, et platea fori novi), sunt nobiles, qui nolunt laborare; et ne pecunia eis deficiat paulatim consumendo, tradunt eam mercatori, vel trapezitae, intendentes prin- = cipaliter aliquid annuatim recipere ad discretionem eorum, salvo tamen capi- tali; et quamvis ipsi vocent hoc depositum, tamen clare usura est. Jfr. 109. +) S. T. II, kol. 81. Här tillägges: et hoc nisi substaret periculum, ut quia bladum vel aliud potest probabiliter plus vel minus valere dieto pretio, quod solvit . SNES T. i kol. 82. Jfr. 95. Här upptages och VON med stöd af särskilda auktoriteter bl. a. frågan, om man får låna penningar mot ränta åt N:o 5] Antonin von Florens. 15 löst eller fast, ett hus, en åker, en häst eller klädnad och på grund af lånet nyttjar denna pant till sin förmån utan att från lånesumman afräkna den vinst man däraf skördat”). Ofta ingår Antonin i detta afseende på lifvets minsta förhållanden. Vi få utförliga detaljer, om hvilka former af öfverenskommelser, som äro riktiga beträffande delning af af- ”kastning och afvel af kreatur, hvilka af ägaren öfverlåtas åt en herde för bete, i hvilka fall af dylik öfverlåtelse kyrkans auktoriteter äro osäkra eller af olika åsikt, huruvida ocker föreligger eller ej, och hvilka slags öfverenskommelser, somi svåra fall lämna den tillnärmelsevis största garanti, för att man skall undgå ofvannämda synd ?). Antonin upptar frå- gan, om man har rätt att försäkra varor vid transport af dem till lands eller sjöss 3). Vi få uppgifter, om hvilka slag af växelaffärer, som kunna anses tillåtna”), om man har rätt att af notoriska ockrare köpa varor, som hos dem blifvit pant- satta och icke utlösts före förfallodagen >), om man genom inköp af en skuldsedel får förvärfva sig rätt till utsökning mot den, som utfärdat densamma. "). Här behandlas frågan, om en förmyndare åt sin myndling kan erlägga 5 för 100 för de penningar han af honom innehar såsom lån 7), om de, som tjäna hos ockrare, hafva rättighet att af dem mottaga Fönm) Mm. fiender. Vidare t. ex. frågan, huru förfaras skall, om man utlånat spannmål och spannmålspriset är högre, då länet skall återbetalas (kol. 96). Item quaeritur, cum quis debeat alicui dars centum hinc ad annum,. si creditor ejus petit nunc sibi dari nonagintaquingue et alia quinque sibi remittit, utrum ne sit lici- tum? (kol. 135 £.) SESEOSHT skol 105: 2) 8. T. II, kol. 115 ff. De karakteristiska rubrikerna äro: De usura in soccidis, De traditione boum, De traditione boum vel equorum etc. Följande ex. må gifvas: Sed quaeritur de bobus quid juris, cum Petrus tradit Joanni bovem et vitulum mnutriendum wusque ad annum, hac videlicet conventione, guod in fine anni vendatur, et Petrus suum trahat capitale, deinde dividatur luerum (kol. 117); o. 8. v. flere exempel i samma stil. SSE kok rad FYN ES kol 122; 3) S. T. II, kol. 141. S. T. II, kol. 135. 7)SE TM: IE kol T49; S, T. II, kol. 145. 16 Hjalmar Crohns. ; : | [XLVI Måhända den mest karakteristiska belysning, för hero Antonin fattar sin uppgift, är hans detaljbehandling i 13 kap. af hufvudtiteln om girigheten angående ömsesidiga rättighe- ter och skyldigheter för regering och undersåtar i eg om beskattningen "). Skatter, så lyder det väsentliga af Antonins fratmstalled ning, äro otillåtna, äro rof?) 1:o om den, som pålägger dem, har usurperat sin makt So Om: de påläggas af en legitim härskare, men för otillbörliga ändamål såsom för börjande. eller tnderkällsnde af orättmätiga krig, för att användas för spel, upptåg, ståt och för att, ,utöfver hvad det höfves den beskattandes ställning", af honom och hans familj för- 3 slösas på samkväm, fester, lättfärdighet och dylikt); 3:0 om de påläggas af giltiga grunder, men svekfullt genom direkt 3 eller indirekt tvång?) upptagas till högre belopp, än hvad som öfverenskommits mellan myndigheten eller fursten samt Oo dennes företrädare å ena sidan, undersåtarna eller dessas för- fäder å den andra '). De at undersåtarna, som af fri vilja !) Antonin inleder densamma med de karakteristiska orden ,,De taleis sive collectis, impositionibus seu praestantiis, quae imponunt et exigunt domini et communitates a subditis vel civibus suis, quando sunt licitae et quando illi- citae et per consequens rapinae", samt besvarar, såsom det senare lyder, frågan, när skatter och pålagor ,licite exiguntur vel non; vel quando juste subtra- huntur vel nom dette: SS: Eh mEkol 2205 ?) Jag refererar här A:s framställning, endast så vidt den rör lekman- nasamhället. Jfr. för hela A:s redogörelse i detta sammanhang. 8. T. I, kol. 195. ; restitutionem, deductis tamen expensis factis in utilitatem eorum pro conser- vatione civitatis et aliorum locorum hujusmodi. 2) S. T. II, kol. 212: tales taleae et collectae pro "Pujusmadi sunt rapi- nae, et tenentur ad restitutionem, nisi ea tantum exigerentur, quae alias sunt debita, vel ex statuto vel antiqua rationabili consuetudine, licet male expen- dantur. 5) S. T. TI, kol. 212: indirectum voco, quando denegat eis justitiam, vel non defendit eos, ut debet, ut sic aliquid extorqueat, vel insinuari eis facit, quod vult aliquid ab eis. Jfr. S. T. III, kol. 190. ey S:T: II kol. 212. Jfr. 215 50 . mortallter peccat -rapmam comimit- ; tendo, et tenetur ad restitutionem. Med stark teologisk färgläggning utföras kol. 213 f. de speciella fall, då fursten kan upptaga skatt ultra consuetum vel statutum: Si dominus vult ire in exercitum indiectum ab ecclesia, si in guerra. vel in bello justo ex parte sua captus sit ab hostibus, si vellet ire ad princi- 3) S. T. II, kol. 211: et mortaliter peccant exigentes, et tenentur ad vi A T NGC 2 od - AR I SR CR FR jig s CARD Ur Fa vi 4 Vv v + N:o 5] - Antonin von Florens. 17: erlägga skatt för sådana ändamål som de ofvannämda och sålunda. sjätmant bifalla t. ex. till orättmätiga krig, göra sig äfven de skyldiga till dödssynd, emedan de samtycka till det, som ondt är 2). Häfdvunna pålagor och tullar ?) äro tillåtna, om de upp- bäras för varor, som föras till salu, icke om dUssR användas för eget behof. Nyd pålagor, som dvs för varor, afsedda. för försäljning, äro rof, såvida de icke upptagas på grund ar tvingande nödvändighet; så ock, om de äro af gammal da- tum och icke blifvit införda af den rättmätiga härskaren eller den beskattande icke uppfyller det ändamål, hvilket de: tjäna, såsom t. ex. att upprätthålla säkerhet å ållinka väg 3). Personer, som icke erlägga orättmätiga skatter eller på- " lagor, eller som använda svek för att undgå dem genom att. dölja den egendom, som skall beskattas, synda icke '), och skatter, som med orätt aftvungits undersåtarna genom härska- ren eller hans ämbetsman, och som kommit i den förstnäm-- pem pro obtinendo privilegio spiritualis protectionis pro se et pro eis (unders.) ; quando maritat filiam etc. Viktiga källor för framställn. i kap. äro Thomas af Aquino, De reg. Judaeorum ad duc. Brabant; jfr. ed. Parm. tom. XVI, 293 f.,. Raymundus af Pennaforte, Summa, bok II, kap. 2. Jfr. s. 255—262 i uppl. Avenione 1725, hvilken jag användt. 1) 8. T. II, kol. 212 och 215—19, gifves en detaljerad utläggning om de tekniska formaliteterna vid beskattningen och vederbörandes ansvarsskyl- dighet i olika fall under de förhållanden, då ,civitas vel castrum regatur per plures simul, sicut fit in multis Italiae civitatibus". Karakteristiskt för den i sin naivitet rörande tillförsikt, med hvilken man på öfverenskommelsens väg trodde sig kunna reglera mellanhafvanden mellan furste och folk i beskatt- ningsfrågor, är följande: Si est verus dominus et nihil percipit penitus (cum tamen videatur vix credibile, quia ad minus justitias recipit), debent subditi. aliquid inter se statuerc, quod detur sibi in signum subjectionis, ne alias inuti-- liter -videatur esse dominium . .. 2) Pedagia, guidagia, telonia, gabella, duanae, salinaria. 3) 8. T. II, kol. 219 ff. För frågan, under hvilka förhållanden en resti- tution bör ske, anföras divergerande åsikter af olika auktoriteter, Raymundus: af Pennaforte, Heinricus af Segusio m. fl. 2) [li autem, a quibus exiguntur, in non solvendo, vel fraudes adhi- bendo, videlicet occultando bona, super quibus imponuntur, non peccant (S.. T. II, kol. 211); debent tamen cavere a mendaciis et scandalis, quae solent oriri, cum talia deprehenduntur. 9S. T. II, kol. 220. Jfr. 211, 219, 222. Kol. 221 påminnes försiktigtvis, quod (det vill säga, att skatten är orättvis) tamen. ceredi non debet, nisi probabiliter sciatur. : 18 - Hjalmar Crohns. NÄE ae des händer, böra restitueras till dem, af hvilka de utkräf eller, därest dessa icke äro kända, Avd för fromma ända i mål ch allmänt väl. Om de idka kommit i härskarens hän- der, utan stannat i hans ämbetsmäns, bör han tvinaa dessa till restitution "). Är skatten ny och införd för giltiga ändamål eller gam- - mal och veterligen införd af dem, som haft makt därtill, eller -om det är okändt, af hvilka den är införd, men der kan 4 É förutsättas vara det af dem, som därtill haft myndiskon och isynnerhet om den pålagts med stöd af kyrkans auktoritet samt 3 på rättvisa grunder, såsom för försvar af allmän väg, för att afvärja röfvare till lands och sjöss, för försvar af tron allen 2 fosterlandet mot hedningar eller kättare eller annan :orsak, och om därtill den, som upptar skatten, fyller de vill- kor, för hvilka den blifvit en då kan den utan samvets- 3 lknapler uppbäras ?). A Antonins värk har en den viktigaste plats i "Medeltidöes 3 : kanonistiska litteratur. Redan under XV seklet tryktes : hans Summa 1 flera upplagor. I senare tid blef den en af de — mest värderade handböckerna 1 moralteologi och har i Sit helhet icke mindre än ett tjugotal gånger blifvit Fed UN- SG der prässen. SE Sin egentliga betydelse för spridningen af Medeltidens . politiska, sociala och ekonomiska ideer fick emellertid Anto- nin icke genom sitt ofvannämda arbete, utan genom de hand- .böcker för biktfäder, som han under olika titlar: Summa confessionalis etc. (Summula confessorum), Specchio di - -coscienza samt Medicina dell” anima, och af hvilka den för- nämsta och den, som vann det största antalet läsare, till skil- — nad från de öfriga vanligen benämnes efter textens begyn- = nelseord ,,Defecerunt". TI dess tredje afdelning, det s. k. In- terrogatoriet, ger författaren bl. a. en sammanfattning ja Ste ofvan refererade framställning om avaritia och usura och ett sammandrag af sin ståndsmoral beträffande,, principes, recto- res et barones seculares'', bygdt hufvudsakligen på framställ- ningen i tredje och fjärde hufvudtitlarna i III delen af hans 1) 8. T. II, kol. 192 och ferstädes. SES KO Rd N:o 5] Antonin von Florens. äl värk. Vi få här under rubrikerna De usura, quae diversis: modis fit, De soccedis animalium, De venditione ad terminum, De cambiis, De mutuantibus sub spe, De accipientibus ad usu- ram och De facientibus statuta in favorem usurariorum en redogörelse — utan den massa i texten inskjutna uttalanden af olika auktoriteter, uttalanden, hvilka försvaga helhetsin- trycket af Antonins större värk —, för hvad ocker är, en ut-- läggning om terminsköp, om växelaffärer m. m. och till alt. detta återigen ett antal belysande exempel!). Om en förmyn- dare, heter det här bl. a., utlånar sin myndlings penningar mot ränta till dennes förmån, så gör han sig skyldig till dödssynd och är, därest ägaren icke vill eller icke kan åter- -betala, hvad han sålunda vunnit, tvungen till restitution; om någon, i anledning af att han lånat en annan penningar, af denne gör anspråk på någotslags återtjänst eller förmån, såsom arbete eller dagsvärken med dragare, eller någon gåfva, eller att han skall skaffa honom ett ämbete eller beneficium,. eller att han, om han odlar hans jord, för lånets skull skall afstå en större part af afkastningen, än hvad som annars- vore fallet, så är det ocker; de som stadga, att räntor skola betalas, eller att erlagda sådana icke kunna återfordras, eller att återfordrade icke böra restitueras, äro uteslutna från kyrkans gemenskap ?). | I sin framställning 1 Confess onale om principes, recto- res et barones seculares sammanfattar Antonin i korthet kyrkans politiska och samhällsteorier, liksom han å de ofvan refererade sidorna klargör dess system för det ekonomiska lifvet. Äfven här liksom i Samma genomgås och behandlas rättsgrund- valarna för furstens makt, hans rättskipning, hans förvaltning. och Hans enskilda lif. Han bör af biktfadern ställas till ansvar för: om äregirighet och maktlystnad behärskar honom 23); om han. varit altför hämdlysten och sträng i sina straffdomar; om han 1). Antonin, Arch. Florent. Summa confessionalis. Jag har användt upplagan Lugd. 1564 och citerar den framgent under sign. Confess. 2) Confess. 194—95. Det ofvanrefererade meddelas endast som exempel och för komplettering af det föregående. Framställningen här utgör en full- ständig sammanfattning af texten i de nämda kapp. i 8. T. (ofvan s. 11, 12) och innehåller därför åtskilliga upprepningar. 3) Confess. 280. :20 — Hjalmar Crohns. . Lv 7 gjort sig skyldig till, föranledt eller tillåtit dd stympning, inspärrning, blodydte och dylika grymheter utan rätt eller rättvisligen, men af hat och hämdlystnad !); om han hållit - . rättvisan fal eller otillbörligen mottagit skänker för dess handhafvande eller låtit det ske”); om han, ,utöfver hvad tills börligt är", upptagit eller utkräft böter af vin näsa na eller hat och icke till den felandes rättelse eller af girighet i strid med rättvisan förvandlat kropps- eller dödsstraff till penningeböter 3); om han pålagt nya skatter utan att hafva sin öfvermans medgifvande därtill eller ökat gamla eller nya - sådana; om han icke uppehållit säkerhet på allmän väg, så- som han bort”); om han engagerat judar för offentliga upp- E drag 5); om han öppnat tillträde för ockrare eller icke fördrif- 3 vit dem, eller om han tolererat deras näring mot en viss procent SÅ deras förvärf; om han låtit röfveriet frodas i sina d länder eller af biridhet gynnat detsamma 6); om han icke uppfylt sina skyldigheter såsom förmyndare, utan förbrukat och förskingrat honom anförtrodt gods, i hvilket fall han må gälda skadan 7); om han låtit anlägga brand, raserat kyrkor, förgripit sig på hälgade ställen; om han svikit tro och mot vän eller fiende?); om han låtit anordna eller tillåtit torneringar och tvekamp eller lekar eller skådespel farliga för själ och kropp, låtit tillställa, tillåtit och icke förhindrat — .osedliga föreställningar ”?). OR Det behöfver knappast framhållas, att. Antonin, Ho ; stilla dominikanermunken, som delade Sit lif mellan en om- fattande värksamhet som själasörjare och de späkningar Fn försakelser hans uppfattning af fromheten ålade honom, och som därjämte fick tid att i sina arbeten sammanfatta det :) Confess. 286. ?) Confess. 288. 3) TCONfess:- 280: = Sa JEN SR +) Confess. 281. RS ; ER 3) Confess. 285. ; 5) Confess. 287. 7) Confess. 286. 3) Confess. 283. 2) Si sine gravis scandalis. potuit removere. Confess. 286. Beträffande texten i det nämda kapitlet gäller detsamma, som meddelats å föreg. 8. DER , om framställningen i Confess. betr. avaritia och usura. | : N:o 5] Antonin von Florens. 21 väsentliga af föregående århundradens vetande, icke haft för afsikt, att med de teorier han i sitt arbete framlagt, tända sinnet -i brand hos alla dem, hvilka intet högre önskade, än att det lefvande lifvet vore gestaltadt efter de normer han angaf, och hvilka med vapen i hand försökte gifva dylika teorier tillämpning i praktiken. Att sådant icke varit Anto- nins mening, framgår redan af de inskränkningar, med hvilka han sökte mildra värkningarna af de läror han framförde, för så vidt dessa frestade till en våldsam tillämpning, af de ständigt upprepade påminnelserna, att häfdvunna öfverens- ': kommelser måste respekteras, och att man vid regleringen af mellanhafvandena mellan styrande och styrda borde und- vika ,anstöt" !). Men när hafva de förtrykta aktat på sådana skrankor! Antonins handböcker för biktfäder höra till de mest anlitade bland boktryckarkonstens första alster. Redan under det sekel, i hvilket ,vetenskapernas vetenskap och konster- nas konst" ?) såg dagen, upplefde hans Summa confessionalis ett sextiotal upplagor 3). Hvem räknar alla de skaror af själasörjare, hvilka genom dessa handböcker fingo ledningen för handhafvandet af sitt kall, och hvem alla de tusenden, hvilkas hela andliga uppfostran berodde af prästerskapet, som sålunda genom den värderade popularisatorn af sitt tide- hvarfs etisk-rättsliga ideer indirekt blifvit påvärkade af de- samma ! Hvarken Antonins Summa eller hans Confessionalen äro emellertid ensamstående företeelser i XV seklets litteratur. Ti- dens utomordentligt stegrade religiösa behof tager sig tvärtom uttryck i en kolossalt rik tillväxt af den populära grenen af den- samma. I en ändlös rad följde hvarandra bön- och biktböcker, ka- tekeser och vallfartsböcker, hälgonlegender och predikningar ?) 1) Antonin följer i detta afseende exemplet af Thomas af Aquino o. a. Jag har meddelat ex. på dessa Antonins inskränkningar i framställn. ofvan s. 8, not 3, 17, not 4, 20, not 9. . / 2) Werner Rolewinck, De arte impressoria 2 (hos Janssen-Pastor I, 9). 3) Hain, Rep. bibl. anger 53 uppl., Proctor, Index: etc. IT, 866, 6 utom dessa. Jfr. Copinger, Suppl. etc. I, 29 ff., IT, 56 ff. 2) Jag frånser härvid från alla de upplagor af bibeln, hvilka före XV seklets utgång spriddes bland allmänheten. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLVI. 1903—1904. N:o 6. Der osmotisehe Druck im Meerwasser. Mitteilung aus dem Laboratoriuia der Finnischen hydrograpbHisch- biologisehen Kommission. In seiner Arbeit: Beiträge zur Kenntnis der chemischen Zusammensetzung des Planktons!) föhrt Prof. K. Brandt eine Berechnung von dem osmotischen Druck an, den das Meerwasser auf die Meeresorganismen ausäbt. Von Forch- hammers Analysen des Ozeanwassers berechnet er mit Be- röcksiehtigung der elektrolytisehen Dissociation den osmoti- schen Partialdruck, den die drei Salze Natriumcehlorid, Mag- nesiumcehlorid und Magnesiumsulfat bewirken, und findet auf diese Weise, dass Ozeanwasser von 34.3 ?/y, Salz einen osmoti- schen Druck von 17.88 + 1.855 + 0.3004 = 20.0354 Atmosphä- ren besitzt. Dabei ist ausser Acht geblieben der Partial- druck, den die in geringeren Mengen anwesenden Salze aus- äben. Die Werte sind auf 09 bezogen, för die Temperatur t (in Celsiusgraden) sind sie mit 1 + 0.00367 $ zu multipli- ziren. | Eine Restiaushing des osmotischen Druckes nach der von Prof. Brandt angegebenen Weise wird keine leichte Aufgabe, da sie eine mehr oder weniger vollständige chemische Analyse des Meerwassers erfordert. Die Salze des Ozeanwassers kom- men zwar in beimahe konstanten Proportionen vor; in Bin- nenmeeren, wie im Schwarzen und Roten Meere, im Mittel- ländisehen Meere und in der Ostsee, werden die Vellalinisse der einzelnen Salze dagegen etwas vorsckigden, besonders in den von der Mändung entfernteren Gegenden, da der Verkehr 1) Wissenschaftliche Meeresuntersuchungen, herausgegeb. von der Kom- mission zur Untersuchung der deutschen Meere in Kiel, Bd. III, p. 64 (1898) Nn Sigurd Stenius. E SN (LV "3 des Wassers mit dem Weltmeere durch die seichte und enge ä Mindung erschwert wird. 2 Es giebt indes ein einfaches Verfahren den osmotischen Druck einer Lösung zu ermitteln ohne ihre Zusammenset- zung zu kennen. Dieses Verfahren besteht in einer Bestim- mung ihrer Gefriertemperatur; dabei wird natärlich voraus- 3 gesetzt, dass diese Bestimmung hinreichend genau ist. Zwi- : schen dem osmotischen Druck und der Gietrierpunlstsernidtn | gung, d. h. dem Unterschied zwischen dem Gefrierpunkt der - Lösung und dem des Lösungsmittels, besteht nämlich eine. 3 Proportionalität, die auffallend genau ist. = Diese Proportionalität zwischen Gefrierpunktserniedri- gung und osmotisehem Drucke einer Lösung geht schon aus. 4 einer Arbeit von R. von Helmholtz!) Hervor. Eine Be- rechnung der Abweichungen von der strengen Propor er a R lität findet man bei Arrhenius ?), der dabei betont, dass jene auch bei recht grossen Gefrisrpiriktssrniediast a sAd ZzWi- schen den Beobachtungsfehlern liegen. Da diese Behauptung >< sich bestätigt hat?), wird die Berechnung des osmotischen - Druckes aus der Gefrierpunktserniedrigung ganz einfach au eine Ermittelung des Proportionalätsfaktors zuröckgeföhrt; F durch Berechnung der Abweichungen von der strengen Pro- 3 portionalität kann man darauf, wenn man es wänscht, eine oder mehrere Korrektionen zu dem auf diese Weise erhalte- ; nen Wert des osmotischen Druckes hinzufägen. Unten werde - ich dieses Verfahren för eine Bestimmung des osmotischen Druckes im Meerwasser anwenden; dabei bin ich wohl be- wusst, dass ich Michis neues in teoretischer Hinsicht gebe. 1) Wied. Ann. 30 p. 417 (1887). | 2) Zeitschr. f£. phys. Chem. 10, p. 531 (1892). ns 3) C. Dieterici: Uber die Dampfdrucke wässeriger Lösungen bei 09 C. Wied. Ann. 50, p. 47 (1893). 2 8. Arrhenius: Uber die Proportionalität zwischen Gefrierpunkiusenisas 2 drigung und osmotischem Druck. Wied. Ann. 51, p. 493 (1894). Ls 2 C. Dieterici: Uber die Beziehung von Gefrierpunktsdepression und Hg osmotischem Druck von Lösungen. Wied. Ann. 52, p. 263 (1894). ER 3 J.J. van Laar: Uber die genauen Formeln fir den osmotischen Druck, Å fir die Änderungen der Löslichkeit, för Gefrierpunkts- und Siedepänktslaar 4 3 rungen ete. Zeitschr. f. phys. Chem. 15, p. 457 (1894). ; SO FEERNSS IN LAG KR F ENE RIIS OT ng Sd N:o 6] Der osmotische Druck im Meerwasser. 3 Indes hat meines Wissens noch niemand fräher die Bezie- hungen zwischen Gefrierpunkt und osmotischem Druck fär diesen Zweck benutzt. Der Proportionalitätsfaktor zwischen dem osmotischen Druck P, (reduzirt auf den Gefrierpunkt des reinen Lösungs- mittels) und der Gefriertemperatur t einer Lösnng ist gleich der molekulären Schmelzwärme oy des reinen Lösungsmittels (beim Gefrierpunkt) dividirt durch das Produkt des Moleku- larvolumens M und der absoluten Gefriertemperatur 74, des renen Lösungsmittels Die Herleitung dieser Beziehung, welche mit Hälfe der bekannten Formel von Clapeyron (am einfachsten in der von van't Hoff benutzten Form) und der von van't Hoff entdeckten Analogie der Gesetze des osmotischen Druckes mit denen des Gasdruckes ohne Schwierigkeit ausgefäöhrt wer- den kann, gebe ich nicht hier wieder, da sie sich in den mei- sten Handbächern öäber diesen Gegenstand (z. B. Nernst: "Theoretische Chemie) findet. | Man muss bemerken, dass die Schmelzwärme 0) und das NMNolumen M in den SHÖedsldnden Einheiten gemessen Wwer- den, in denen man den Druck P, angeben will. Um P, z. B. in Atmosphären zu erhalten, muss man also o, in Literatmo- sphären und M in Litern ausdräcken. Die Schmelzwärme pop soll dasselbe Vorzeichen wie t bekommen, wenn das Schmel- zen mit einer Wärmeabsorption verbunden ist, das entgegen- setzte aber, wenn es von einer Wärmeabgabe RE wird. För wässerige Lösungen rechnet man o, zweckmässig nega- tiv, damit t direkt den Re in Celsiusgraden ange- ben kann. Da die Schmelzwärme o, eines Kilogrammolekäls Was- | 42 600 ser oj= —18 X 1000 X 30 X 1333 000 ferner M == 18 Liter « SOowie: TN 7218 sind, Rn Wir Titeratmosphären beträgt, Fö — 181000 380 x 42.00, x t=—12.08 t Atmosphären. a MAS PES ER EINES SR SSA tr Va NEME EE BES 4 Sigurd Stenius. [XE Wenn man also die in Celsiusgraden ausgedräckte Ge friertemperatur, die man beim Meerwasser oder bei einer an deren wässerigen Lösung beobachtet (oder berechnet) hat, mit dem Faktor — 12.08 multiplizirt, erhält man den in AR 3 sphären angegebenen osmotischen Druck bei 0? Celsius. Diese Regel gilt unabhängig von der chemischen Zusammensetzung der betrachteten Lösung. Thre Genauigkeit wird näher un-— ten gepröft. In Anschluss zu den Konstantenbestimmungen von Dr. - Martin Knudsen!) hat Magister H. J. Hansen?) eine Reihe von Bestimmungen der Gefriertemperatur und des spe- zifisehen Gewichtes von Meerwasser ausgefährt. Mit der Me- tode der kleinsten Quadrate hat er dabei folgende empirische Beziehung zwischen diesen beiden Grössen berechnet: 1=—0.0086 — 0.064 633 0, — 0.000 1055 og? Hierin ist oc, = 1000 (80 —1), wo s, das spezifische Gewieht des Meerwassers bei 0? im Verhältnis zu destillirtem Wasser 5 von 42 bezeichnet. = Diese Formel, die ohne Zweifel för das Meerwasser von: . dem grössten Teil des Gebietes der jetzigen internationalen Meeresuntersuchungen gilt, habe ich benutzt um eine Tabelle - (siehe unten Tab. I) der korrespondirenden Werte von oc und - t zu berechnen. Zu dieser Tabelle ist noch eine dritte Ko- lumne beigefägt, deren Zahlen durch Multiplikation der ett sprechenden Gefrierpunkte mit dem Faktor — 12.08 erhalten sind. Die dritte Kolumne giebt also den korrespondirenden Wert des osmotischen Druckes P, ausgedräckt in Atmosphären - und reduzirt auf 09 Celsius. Use. ; Rechts von dieser Tabelle befindet sich noch eine an- - dere, die auf folgende Weise berechnet ist. Aus den Tabel- - !) Berichte iiber die Konstantenbestimmungen. D. Kgl. Danske Vidensk.. Selsk. Skr., 6 Rekke, naturvidensk. og mathem. Afd. XII, 1 (1902). — Im Auszug in den Wissenschaftlichen Meeresuntersuchungen, herausgeg. von der Kommission zur Untersuchung der deutschen Meere in Kiel, Bd. VI (1902). = 2) Experimental Bestemmelse af Afhaengigheden mellem Havyvandets Fry d sepunkt og dets Vegtfylde ved 09 C. Forelobig Meddelelse fra det danske; - bydrografiske Laboratorium. Kobenhavn 1903. N:o 6] Der osmotische Druck im Meerwasser. 5 len von Dr. Martin Knudsen!) wurden die zum Salzgehalt 1, 2, 3: + +: 9/9, zusammengehörigen Werte von o, entnommen und darauf die entsprechenden Werte von t graphisch inter- polirt. Da t eine beinahe lineäre Funktion von oy ist, konnte diese letztgenannte Operation mit sehr grosser Schärfe aus- — gefährt werden. Von den also mit den Salzgehalten 1, 2, 3, : + + 9/99 korrespondirenden Werten von t wurde der osmoti- sche Druck FP, durch Multiplikation mit — 12.08, ebenso wie in der Tabelle links, berechnet. Es braucht kaum hervorgehoben zu werden, dass diese Tabellen nicht grössere Göltigkeit als die Formeln beanspru- chen können; sie sind richtig nur unter der Voraussetzung, dass die Formeln es sind. Was die Genauigkeit der Formeln dagegen betrifft, will ich in diesem Zusammenhang auf die Diskussion verzichten, wie genau man mit Knudsens Ta- bellen und Hansens Gefrierpunktformel die Eigenschaften des Meerwassers berechnen kann, nach dem man nur eine Bestimmung (z. B. des Chlorgehaltes) ausgeföuhrt hat. In den betreffenden Publikationen ist diese Sache bereits diskutirt und ich habe nichts hinzuzufögen. Dagegen werde ich die Genauigkeit der Berechnung des osmotischen Druckes kurz besprechen. BSelbstverständlich ist, dass diese Genauigkeit von zwei verschiedenen Umständen beeinflusst wird: erstens von der Genauigkeit der Proportio- nalität zwischen Gefrierpunktserniedrigung und osmotischem Druck und zweitens von der Genauigkeit, mit deren die Be- stimmungen von den im Proportionalitätsfaktor eingehenden Quantitäten ausgeföhrt sind. Die Proportionalität zwischen Gefrierpunktserniedrigung und osmotischem Druck ist einer eingehenden Diskussion un- terzogen worden, wie man aus den oben erwähnten Arbeiten von Arrhenius und Dieterici finden kann. Es geht aus ihnen hervor dass die strenge Proportionalität durch drei Umstände gestört wird, nämlich durch die Veränderung der Schmelzwärme mit der Temperatur, durch die Veränderung des Volumens mit der Verdinnung und durch die Verdän- nungswärme der betreffenden Lösung. Alle diese drei stö- !) Hydrographische Tabellen. Kopenhagen 1901. 6 ; Sigurd. Stenius... AFA renden Faktore können jedoch nur sehr kleine Abweichun gen verursachen. ; 4 Was die Veränderung der: Bebnekam ss mit SN Te peratur betrifft, verursacht sie bei wässerigen Lösungen ei nen Zuwachs deg osmotischen Druckes, welcher Zuwachs 9 3 (in ?/, des gesammten osmotischen Dryck :angegeben) von Arrhenius zu: : ; 2=— 6:82 X 10-21 — 114 X fO-tR EE T08X 10-58 — 5, 44 33 3 ANOS SEA | re berechnet ist. Hier bedeutet t die Gefrierpunktsöruiod sned in Celsiusgraden, welche wie oben negativ gerechnet ist: E Durch multipliziren mit 0.1208 erhält man von 2, die Kor- > 2 rektion &k,, die zu dem von t durch Multiplikation mit — f9t 08 berechneten osmotischen Druck P, zugefägt werden soll, wenn man bei der Berechnung die Veränderung der Schmelswea med EE mit der Temperatur beröcksichtigen will. Folgende Tabelle zeigt den Zuwachs von z, und &£, mit sinkendem Gefrierpunkt. 4 4 t= |—0.5 —10 |—1.5 |—20 |—25 Celsius. gj 0:0:3:4)-—-0s0:68]2 = 0:92)-0:13:6) EO NNE ky = |+-0.004| 0.008) + 0:012/-+ 0.046) 0:0 24 |, AtmOSsphven Die Genauigkeit dieser Berechnung ist von Arrhenius und Dieterici bereits diskutirt, warum ich sie äbergehen - kann. Sh E Die von der Volumveränderung beim Verdännen der ; Lösung verursachte Abweichung ist ebenfalls in der obenan- : gefäöhrten Arbeit von Arrhenius berechnet. Um diese Ab- weichung zu beräcksichtigen sollte man den berechneten RE motischen Druck mit dem Faktor (1-—- e) multipliziren; hier- bei bedeutet e die relative Volumzunahme beim Vermischen von 1 Mol. Lösungsmittel mit einer grossen (teoretiseh un- E endlichen) Menge Lösung, die sich unter dem fraglichen o8- Pe motischen Drucke befindet. Nach einer Polemik mit Die- N:o 6] Der osmotische Druck im Meerwasser. 7 terici hat indes A. A. Noyes'!) eine neue Ableitung von den Beziehungen zwischen osmotischen Druck und Dampfdruck gegeben und hat dabei gezeigt, dass man die bezägliche Ab- weichung korrigieren kann, wenn man durch (1 ++ P, ko) dividirt, wo P, den osmotischen Druck der Lösung und k, den Kompressionskoefficienten des Lösungsmittels bezeichnen. Wie im vorigen Falle wollen wir berechnen, welche Korrek- tion zu P, hinzugefägt werden soll um das Resultat der Di- vision zu ersetzen. Aus der Gleichung: VE > [ae Eg I erhalten wir durch Einsetzen von P, = — 12.08 t Atmosph. und &,=5.0 X 10-35 [Atmosph.]- 00 100 9120 1078 25 10-18 Ers Atmosph. In folgender Tabelle habe ich einige zusammengehöri- gen Werte von t, z, und &k, berechnet, wo 2, den Betrag von k, in Prozenten von P, bezeichnet. = — 0.5 | — 1.0 | — 1.5 — 2.0 — 2.5 9 Celsius. 2 | 0.0025 0.0025 0.0025 0.0025 0.0025 | 2/,. = | —0.00015| — 0.00030 — 0.00945 — 0.00060] — 0.00075) Atmosphär. Es ist ersichtlich, dass die Korrektionen ganz vernach- lässigt werden Kovtnen; Wie oben gesagt, wird die ochi der Propor- tionalität zwischen Gefrierpunktserniedrigung und osmoti- 1) ÅA. A. Noyes und Ch. G. Abbot: Bestimmung des osmotischen Druckes mittels Dampfdruckmessungen. Zeitschr. f. phys. Chem. 23, p. 56 (1897). ÅA. A. Noyes: Die Beziehung zwischen osmotischer Arbeit und osmoti- schem Druck. Zeitschr. f. phys. Chem. 28, p. 220 (1899). C. Dieterici: Die Beziehung zwischen osmotischer Arbeit und osmoti- schem Druck. Zeitschr. £. phys. Chem. 29, p. 139 (1899). - A. A. Noyes: Die genaue Beziehung zwischen osmotischem Druck und Dampfdruck. Zeitschr. f£. phys. Chem. 35, p. 707 (1900). NGE Sigurd Stenius. [XL schem Druck noch durch die Vadunnipbt värde der Lösung gestört; ein Umstand der fast gleichzeitig von Arrhenius 3 (1. ce.) und Nernst!) betont zu sein scheint. Den Einfluss der Verdännungswärme habe ich nicht genau berechnen können, 4 weil in der för mich disponiblen Litteratur keine Beobach- tungen iäber die Wärmetönung beim Verdännen des Meerwas- sers sich befinden. Seine Grössenordnung dagegen könnte bestimmt werden, da sie wahrscheinlich nicht viel von der Wärmetönung abweicht, die beim Verdännen einer Natrium chloridlösung SSE londe Konzentration entsteht, und die - aus den Untersuchungen von Scholz?) entnommen werden kann. Die Lösungswärme des Natriumehlorids, die von Scholz - bestimmt Holden ist, kann nämlich, wie Diefesioöd bes rechnet hat, durch folsendöt Claus ausgedräckt werden Ly = 34.06 — 7.469 n + 0.5504 n?, : 2 wo L, die Lösungswärme in cal för 1 g NaCl bei 0? boken : net und » die Konzentration der Lösung (Anzahl Mol NaCl per Liter Lösung) angiebt. Die Verdännungswärme in cal för 1 g Wasser wird also: E SÅ | OL, 58. HÖRS MEESE fees M — 0.437 n? + 0.064 40 må. Wenn man wie oben die Gefrierpunktserniedrigung mit t bezeichnet, kann man in dieser Gleichung n = einsetzen, - wobei 4 die sogenannte molekulare Gefrierpunktserniedrigung bedeutet. Aus der auf diese Weise erhaltenen Gleichung: — w=— 0. 437 254 0.064 2055 kann man die zusammengehörigen Werte von t und w ermit- teln, wenn man die entsprechenden Werte von 4 z. B. den 1) Göttinger Nachrichten 12, p. 436 (1892). 2?) Wied. Ann. 45, p. 194 (1892). 3) Wied. Ann. 52, p. 271 (1894). 2 é FER FIRA RETAS ANSE GR STAR AE N:o 6] Der osmotische Druck im Meerwasser. 9 Bestimmungen von Raoult!) entnimmt. Der erhaltene Wert der Verdännungswärme av soll zum Betrag der oben erwähn- ten Schmelzwärme o, addirt werden. Im betrachteten Falle missen w und oy, dasselbe Vorzeichen haben (siehe die Erklä- rungen von Dieterici), was hier auch zutrifft. Um die Kor- rektion &; zu bekommen, die zum berechneten osmotischen Druck P, hinzugefögt werden soll, wenn man die Verdäön- ' nungswärme beröcksichtigen will, hat man also: 18 X 1000 X 42600 RE Xx 273 X 1033300 wt => 0.151 wt. In folgender Tabelle sind einige entsprechenden Werte von t, 4, w, 23 und k; zusammengestellt. Hier bezeichnet 23 den Betrag von k; in Prozenten von P,. fa 0.5 — 1.0 SN — 2.0 — 2.5 2 Celsius. ör KA RA RN — 3.54 |— 3.57 FÖR w=/— 0.0090/— 0.0356/— 0.0795/— 0.1383/— 0.2138| cal. fs SER 0.048 ER 0.173 (2070 =1+ 0.000 |+ 0.005 | 0.018 + 0.022 + 0.080 | Atmosph. Bei Konzentrationen von der Grössenordnung, die im Meerwasser vorkommen, sind also auch die von der Verdän- nungswärme erzeugten Abweichungen von der strengen Pro- portionalität zwischen osmotischem Druck und Gefrierpunkts- depression ganz unbedeutend. Die berechneten Zahlen be- ziehen sich, wie erwähnt, zwar nicht auf die gesammten Salze im Meerwasser, sondern nur auf den Hauptbestandteil, das Kochsalz (Natriumcehlorid). Da indes die Menge des Koch- salzes von der ganzen Salzmenge iber 717 9/, beträgt, kann die Wirkung der Verdännungswärme des Meerwassers nicht viel von der för das Kochsalz berechneten abweichen. 1) Zeitschr. f. phys. Chem. 27, p. 658 (1898). — Es muss beriicksichtigt werden, dass Raoult die Konzentration auf eine von der obigen abweichende Weise angiebt. Z nm AC, ll - y par « ” FNS 4 Dj HO j Sigurd Stenius. i ; DR i Nachdem die Genamuigkeit der Pröportibaglie sed Un=>9 tersucht ist, bleibt noch äbrig etwas iäber die Genauigkeit der Berselaiur des Proportionalitätsfaktors zu sagen. Wie ' aus der obigen Darstellung hervorgeht, ist dieser Fakbur gleich dem Quotient von der Schmelzwärme durch die absolute Tem- peratur des Gefrierpunktes des reinen Wassers, und seine Genavigkeit ist also davon abhängig wie genau die Bestim- = mungen dieser beiden Grössen street sind. Leider sind die richtigen Werte dieser Grössen ziemlich unsicher!), und der von ihrer Ungenauigkeit verursachte Fehler kann viel- leicht bis zu 1/, steigen. För die Schmelzwärme des Was- sers habe ich den Wert — 80 cal pro Gramm gewählt, ob- gleich die meisten Bestimmungen niedrigere Zahlen gegeben & haben, weil man in Frage stellen kann, ob sie nicht zu nie- 4 drig suspetallen sind 2). För die absolute Temperatur des —N Gefrierpunktes des Wassers habe ich den äblichen Wert 2732 be angenommen; dem von einigen Verfassern benutzten Wert 273.22 kann man nicht die durch die Dezimalstelle bean- spruchte grössere Genauigkeit anerkennen!). Eine Berech- = nung des wahrscheinlichen Fehlers der Schmelzwärme und der absoluten Temperatur des Gefrierpunktes des Wassers wärde kaum die dazu erforderliche 'Arbeit lohnen. Es ist I nämlich zu bemerken, dass die Proportionalität zwischen Ge- frierpunktserniedrigung und osmotischem Druck aus Bezie- hungen abgeleitet ist, deren Genauigkeit nicht absolut sein kann. S För die Umrechnung der in cal angegebene Schmelz- wärme in Literatmosphären ist, wie oben ersichtlich, die Be- - -42 600 1033 300 E Es ergiebt sich also, dass die Fehler des Proportionali- tätsfaktors bedeutend grösser als die Abweichungen von der ziehung 1 cal = Literatmosphären benutzt worden. 1!) Nachdem diese Arbeit geschrieben war, erschienen die Abhandlungen Uber Temperaturmessung I—III von M. W. Travers und A. Jaquerod in Zeitschr. f. phys. Chem. 45, p. 385 ff. (aus den Phil. Trans R. Soc. London iibersetzt). Nach diesen sebr genauen Messungen ,ist es wahrscheinlich, dass ; der Schmelzpunkt des Eises auf der absoluten Skala nicht sehr weit von = 210.037 egt." SERA 2) Vol. z. B. Nernst: Theoretiscehe Chemie, zweite Auflage. Stuttgart 1898, p. 151 und 162. ; NIOTOF =: Der osmotische Druck im Meerwasser. art strengen Proportionalität sind, und demnach sind die mit " Anwendung dieses Faktors aus der Gefriertemperatur berech- neten Werte des osmotischen Druckes viel genauer relativ als absolut. Deshalb ziehe ich vor die Berechnung des os- motischen Druckes aus dem Gefrierpunkt in zwei Phasen auszuföhren: erstens ermittell man den (angenäherten) Wert Py durch Multiplikation mit dem Proportionalitätsfaktor und zweitens fägt man die sehr kleinen Korrektionen fär die Ab- Wweichungen von der strengen Proportionalität zwischen die- sen beiden Grössen hinzu. Die beiden Rechenoperationen sind nicht in einer Tabelle zusammengestellt, weil sie unab- hängig von einander sind. Durch genauere Bestimmung der Schmelzwärme des Wassers kann man vielleicht einen ge- naueren Proportionalitätsfaktor berechnen; die Multiplikation mit einem anderen Faktor macht ja keine Schwierigkeiten und beeinflusst nicht die Korrektionstabelle. i Fär die Berechnung des osmotischen Druckes auf oben- erwähnte Weise muss man also in erster Linie den Gefrier- punkt kennen. HFEine direkte Bestimmung dieser Grösse kann, Wie aus H. J. Hansens Messungen hervorgeht, mit einer Genauigkeit von ca 0.002? Celsius ausgefährt werden, was einen osmotischen Druck von ca 0.024 Atmosphären entspricht. Wenn man keine direkte Bestimmung ausföhren will, son- -dern den Gefrierpunkt aus einer Chlorbestimmung berechnet, wobei Knudsens Tabellen und Hansens Gefrierpunktfor- mel benutzt werden, kann der Fehler des so erhaltenen Ge- frierpunktes (die Chlorbestimmung sehr genau vorausgesetzt) " vielleicht bis zu 0.5 ?/, der Gefrierpunktserniedrigung steigen. Denselben Fehler erhält man auch för den osmotischen Druck. Weil noch keine von H. J. Hansens Gefrierpunktsbe- stimmungen berechnete Tabelle erschienen ist!), habe ich solche mit oc, und S als Argumente berechnet, da diese Grös- 1) Nachdem die Tabellen berechnet waren und diese Arbeit fär die Fin- nische Societät der Wissenschaften angemeldet war, erschien die von Dr. Mar-- tin Knudsen herausgegebene Gefrierpunkttabelle fir Meerwasser (Conseil permanent international pour Fexploration de la mer. Publications de circon- stance, N:o 5, 1903). Diese Tabelle macht die meinigen gewissermassen iiber- flässig; ich habe sie jedoch beibehalten, da sie andere Argumente enthalten als die Tabelle von Knudsen. 12 > Sigurd Stenius. [XLVI sen gewöhnlich in den hydrographischen Berichten ne men. In diesen Tabellen (beigefögte Tabellen I und II) ist auch der durch RENEE der Gefriertemperatur mit dem Proportionalitätsfaktor — 12.08 erhaltene Wert P, des (nicht korrigirten) osmotischen Druckes angefährt. RE Die oben berechneten Korrektionen k, und ks sowie 3 E ihre Summe k, + ks sind in der 'beigefögten Tabelle III zu- - sammengestellt. Die Korrektion k, kann wegen ihrer Unbe- - deutenheit vernachlässigt werden. — Als Argumente sind för - die Tabelle IIT die Werte von t benutzt. SE Die Tabellen sind von einander völlig unabhängig. Wenn man also einen Wert (z. B. des Gefrierpunktes einer Mere wasserprobe) nicht durch eine der Tabellen ermittelt hat, kann man unbehindert die öbrigen Tabellen benutzen um die in ihnen angegebenen Quantitäten zu. bestimmen. ; 3 Fär Meerwasser vom NSalzgehalt 34.30 ?/,, (nach Forch- ; hammer der mittlere Salzgehalt des Weltmeeres) ergiebt sich aus Knudsens Tabellen o, = 27.56, woraus man nach Han- 3 sens Gefrierpunktsformel den Gener pun t=—1.8702 Cel- d stus berechnen kann. Durch Multiplikation letztgenannter ARG k mit — 12.08 erhält man den osmotischen Druck P,= 22.59 Atmosphären, wozu man noch die Korrektionen k, = 0.01 and ka = 0.03 Atmosph. hinzufögen kann. Der korrigirte osmoti- sche Druck bet 09? Celstus im Meerwasser vom Salvgelatll. 5 = 34.30: ?/9y lässt sich also auf diese Weise zu 22.63 Atmosphären berechnen, während Prof. Brandt 20.0354 erhielt: Der Un- É tersehied Beträgt nicht weniger. als 11 9/4, also bedeutend 3 mehr als von den Fehlern herräöähren kann, die aus der Un- genauvigkeit der för die Berechnung benutzten Quantitäten | entstehen können. Er wird indes durch folgende drei Um- stände erklärt: erstens sind fär die letzgenannte Berechnung die aus dem elektrolytischen Leitvermögen erhaltenen Werte des Dissociationskoefficienten i benutzt, zweitens ist nach Abegg!) der gesammte osmotisehe Druck einer Mischung ein wenig grösser als die Summe der osmotischen Drucke der Komponenten und drittens sind bei der erwähnten Be- 2 rechnung die Partialdrucke der in kleinerer Menge anwesen- 1) Zeitschr. f. phys. Chem. 11, p. 257 (1893), 15, p. 256 (1894). N:o 6] Der osmotische Druck im Meerwasser. 13 den Salze vernachlässigt. Von diesen Umständen hat der erste die grösste Bedeutung; die aus dem Gefrierpunkte er- haltenen Werte des Dissociationskoefficienten ti, die sich in der von Prof. Brandt benutzten Arbeit von Arrhenius be- finden, geben eine PrIranG 8 ?', höhere Zahl för den osmoti- schen rue 58 Die auf obenerwähnte Weise berechneten Zahlen fär den osmotisehen Druck beziehen sich wie gesagt auf eine Temperatur von 02 Celsius. Fär andere Temperaturen sind sie, wie Prof. Brandt auch angiebt, mit 1— 0.003 662 t zu multipliziren. Die Abweichungen von dieser Regel, die von versechiedenen Umständen verursacht werden, kann man kaum berechren. Ebenso scheint das bisherige Beobachtungsma- terial nicht genägend zu sein um die von dem hydrostatischen Druck (in den grossen Meerestiefen) erzeugten Vergrösserung des Dissociationsgrades und demnach des osmotischen Druc- kes auszurechnen. Als eine einfache Regel, die den osmotischen Druck im Meerwasser annähernd angiebt, kann man sich merken, dass - jeder Promille Salz bei 0? Celsius einem osmotischen Druck von beinahe 2/3; Atmosphären entspricht. Helsingfors Oktober—November 1903. Sigurd Stenius. 1) Das Ergebnis seiner Berechnung des osmotischen Druckes im Meer- . "wasser veröffentlichte Prof. Brandt zum ersten Malin den Verh. deutsch. Zool. Ges. 1897, wo er S. 27 kurz angiebt dass bei Thieren, die in Ozeanwasser von 36 ?/,, Salzgehalt Ieben, das Protoplasma einem dauernden osmotischen Drucke von mindestens 20' Atmosphären angepasst ist. Die Angabe wird hier wieder- holt um event. Missverständnissen vorzubeugen betreffend die Genauigkeit, welche Prof. Brandt fir seine Berechnuung zu beanspruchen scheint. 14 i Sigurd Stenius. Tab. I und II, Die korrespondirenden Werte von o,, t und P, sowie. Seg NGN JENS t=— -— 0.0086 — 0.064 633 69 — 0.900 1055 09” (ERSAJA Hansen). EA 08 t. RAN = — 0.093 + 0.8149 S— 0.000 482 S? + 0.000 0068 ge Re (M. Knudson). 0, = 1000 (RA -— 1), Wo s, das sgpezifisehe dT des Meerwassers Bea SS 09 im Verhältnis zu destillirtem Wasser von 4? bezeichnet. ; =S t ist der Gefrierpunkt des Meerwassers auf der hundertteiligen Wasser- | stoffskala. Så P, ist der (nicht korrigirte) osmotische Druck bei 0? (a Atmosphiren). S ist der Salzgehalt in Gewichtspromille. t 09 t JE S 09 t 10 == (00 0.88 il 0.72 | — 0.055 2 FINS 6 2 1.53 108 3 .203 2.45 SILVA Ng .161 4 .269 3.25 4 15) ;334 4.03 5 .400 4.83 466 D.63 .532 6.43 599 T.24 | 10 .666 8.05 | 10 | 8.02 .534 11 | — 0.732 | 8.85 11 3.82 — 0.587 12 .799 9.65 12 9.62 .640 SN ;867-3) LO:47- | 13 0 .694 14 034 21 11508 SNES 148 15 TOA TTO ETS SLA 802 OO OM IM (Lojo SS FRAN ; SES OG TEN SE ESA RR a 3 Oo HH (=E ol oa) ad I E | Bo Å» w NM» NN sd bb m <T 0 I OR N:o 6] 90 16 17 18 185) 20 21 22 23 24 20 26 21 28 20) 30 31 32 32 16 Sigurd Stenius. Tab. III. Die Korrektionen k, und &;, die zum aus dem Gefrier- punkt t berechneten Wert P, des osmotischen Druckes hin- zuzufägen sind, um die Veränderung der Schmelzwärme mit. der Temperatur sowie die Verdännungswärme zu beräöcksich- tigen. stoffskala. k, ist die Korrektion wegen der Veränderung der Schmelzwärme mit der Temperatur (siehe oben S. 6), £; die wegen der Verdinnungswärme (S. 9); beide sind in Atmosphären berechnet. t ist der Gefrierpunkt des Meerwassers auf der hundertteiligen Wasser- TI FE RIS EKO RARE VPA TEA — 0.5 | + 0.004 | + 0.009 | — 1.0 | + 0.008 | + 0.005 — 1.5 | +0.012 | + 0.01g — 2.0 | + 0.016 | + 0.045 + 0.089 t ky ks | k, a ks + 0.004 + 0.013 + 0.039 LE0:0 58 + 0.107 | UR SCEN i 4 é ] q ij | rr é FUREE SVA SEK STATE RN, Bö Fl Ala Pr i + > Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandligar, XLVI. 1903—1904. N:o 7. Ein angebliches Lautgesetz im Griechischen. Von IvAR ÅA: EHEIKEL. Professor Wilhelm Schulze hat in Kuhns Zeitschrift 33, 1895, S. 133 ff. die Aufmerksamkeit auf Folgendes gelenkt. Die im Homerischen Epos stattfindende Verkärzung nicht nur auslautender Diphtonge (z. B. in ävdoa uov Evvexte) sondern . auch langer Vokale (z. B. in zAdåyydn, exet) vor folgendem Vo- kal sei ,in der Aussprache des Lebens" tiefbegrändet. Die urkundlichen Belege dafär findet er in den alten Gortyni- schen Inschriften, freilich wegen der Beschaffenheit der Schrift nicht in der grossen von so vielen Gelehrten edierten In- schrift, sondern in den etwas jängeren von Comparetti in Mus. Ital. I 277 und II 593—644 publizierten. In der grossen Inschrift findet sich nur £ als Zeichen der E-laute; in den sich eben dadurch als wahrscheinlich et- was jänger erweisenden TInschriften dagegen wird H neben FE verwendet. In diesen Inschriften findet man neben wu (vor Konsonanten und 6 Mal vor Vokalen) die Form u8 in 5 Fällen vor folgendem Vokal. Dies deute auf eine Ver- schiedenheit der Aussprache. Mi sei in der Aussprache vor anlautendem Vokal in ué& verkärzt worden. Dass indessen auch wu 6 Mal vor Vokal verwendet wird, schade nichts; es gehöre zu den inkonsequenten Bezeichnungen des Satz- sandhis. Das in dieser Weise gewonnene Lautgesetz von einer auch in der nicht metrisehen Rede vorkommenden Correptio 2 | lvar A. Heikel. (XLYLÖS vocalis beim Zusammentreffen eines vokalisch auslautenden mit einem vokalisch anlautendem Worte hat schon in der Litteratur einen, wie es scheint, festen Platz gewonnen. Wir finden nämlich die Auffassung NSchulzes aufgenommen von Brugmann, Grundr. d. vgl. Gr. 18972 S.: 902. 903. Griech. Gr. 19003 S. 142, Kurze vgl. Gr. 1902 S. 267, vor Hirt griech. Laut- und Formenlehre S. 175; und in: Solmsens Inser. graecae ad inl. dial. sel. 1903 sind alle in der grossen Gorty- . nischen Inschrift vorkommenden wi nach diesem Grundsatze behandelt worden. Unter solchen Umständen wird es wohl manchem gar zu kähbhn däönken die Richtigkeit des Satzes in Zweifel zu ziehen. Aber ich glaube, die Sache ist emer erneuerten Pri- fung bedärftig. Vorerst befremdet es Sok, das grade solch ein bedeu- tungsvolles und dabei aus nur zwei Lauten bestehendes Wort wie ww in der Gesetzessprache gekärzt werden sollte. Man” beruft sich aber auf die im Epos stattfindende Käörzung. Und in der Tat findet man in der grändlichen Untersuchung von 0. Grulich, De quodam hiatus genere in Homeri carminibus, Halle 1876, S. 48 die Angabe, dass wn in den Homerischen Gedichten in 20 Fällen vor Vokal ungekärzt bleibt, dagegen in 40 Fällen Kärzung erleidet. Aber bei einer näheren Untersuchung fand ich, dass es - mit den Fällen der Kärzung eine eigene Bewandtnis hat. Es sind Sätze mit e& ur) der ähnlicher Art, in denen win ei- nen schwächeren Ton hat als in Behauptungsgiskl oder in Verboten. FEin typisches Beispiel: Od. 5,436. EvdJa ae OM dvornvos ÖntÉo Wögov WieT ”Odvocevs, et wi) eniupoooövnv Jöxe ykavaönis ANN. | »,Jetzo wäre der Dulder auch wider sein Schicksal gestorben, Hätt' ihn nicht Pallas Athene mit schnellem V erstande gerästet" (Voss). Man -hört es gleich, dass ,nicht" einen viel schwächeren ij Ton hat in ,hätt ihn nicht Pallas gerästet" als in ,Pallas - hatte ihn nicht gerästet". Im Lateinischen sagen wir in diesem Falle: , Minerva eum non ornavit", in jenem Falle: ,nisi Minerva eum ornasset", nicht: si non. Anders verhält - / N:o; 7] Ein angebliches Lautgesetz im Griechischen. d es sich auch nicht im Griechischen. Nur in dem Falle, dass bei negativer Form der Gedanke positiv ist (Minerva eum re vera ornavit) wird ww) kurz gelesen. Es giebt nur folgende Fälle, worin wir andere Ausdräcke als ec wi, av wn haben: Il. 1,118 ögoa ww) ofos Aoyetwv åygoaortos Ew, ,damit nicht ungeehrt" (vgl. ,ich bin nicht ungeehrt'"). TI. 20,303 ögoca Wi) äoteouos yevet) zut ägavros ölNTa ,damit nicht samenlos" (vel. ,er ist nicht samenlos"). — Od. 11,339 16 ww) ere youevor; aber hier liest Kirchhoff mit Recht ww för un. — Nur Od. 9,530 in einer aus verschiedenen anderswo vorkom- menden Versen zusammengeflickten Partie kommt eine wirk- liche Ausnahme vor: dos wi ”Odvooija Ttrokinoodov otxad” ixEodu. Es unterliegt also keinem Zweifel, dass die Kärzung von uN, wenn ur eine volltönige Negation war, von den home- rischen Dichtern vermieden wurde. — Aus ähnlichem Grunde wird 1 nie gekärzt, 1) nur in 18 Fällen gegen 150, wo die Länge vor vokaliscehem Anlaut unverändert bleibt. Auch sonst haben wir in der Litteratur, sowohl in der inschriftlichen als in der Buchlitteratur Anzeichen :' davon, dass beim Zusammenstoss von Vokalen man dem wi seinen Lautbestand, so weit möglich, unbehelligt liess. Wenn der Hiatus vermieden werden sollte, geschah es durch Wegwer- fung des anlautenden Vokals oder durch Krasis. In dem alten Lokrischen Kolonialgesetz (C I G. Sept. III, 1,334) lesen wir v. 11. uå8 ”toortäuev, wie v. T & ”delqeöv und Vv. 16 E 'yexduov!). In der gleichfalls sehr alten elischen In- schrift Roehl I G A. 112 steht: ué& ”tidetav, ue ”Ztuzxocebovrtov, ue ”vtov Cauer Del. 496 B, 25 (ionische Inschr.) mw) ”Ado- o0ves. i 1) Dass dies die richtige Lesart ist, darin stimme ich Meister bei (Ber. sächs. Ges. d. Wiss. 1895, 272 ff.), aber in diesem Falle muss doch das zweite é ausgeschieden werden; denn die Bemerkung von Danielsson (Eranos III 61), dass der zweite Satz nach der Lesung Meisters positiv wird (wenn Nach- kommenschaft im Hause nicht ist, oder ein Erbberechtigter in Naupaktos ist), wird nicht durch die von Meister später (Ber. sächs. Ges. d. Wiss. 1898. S. 220. Fussnote) beigebrachten Beispiele widerlegt, denn in den von ihm ange- 4 Ivar A. Heikel. [XLYVI Dass auch in den Gortynischen Gesetzen der Lautbe- stand der Negation ww) unversehrt erhalten blieb, wird hier- durch nahegelegt. In den Texten der dramatischen Dichter kommt bei ww) teils Aphäresis, teils Synizesis vor. Hieröber sagt Kihmner- Blass Griech Gr. I 241 ff. ,Die Aphärese tritt am hävfigsten nach wi) und 9 ein, wo man indes auch Krasis annehmen kann, und betrifft am häufigsten das e, besonders das des Aug- ments, sodann der Präpositionen wie &zi, auch der Prono- mina wie &yw". Als Beispiele nenne ich Soph. Ai. 962: mu ”zéJovv, Soph. O. OC. 400 wi ”upaivns, Soph. A. 1400 wi 'ovi gov. Aisch. Hum. 65 wi ddixeiv Laur., un «= duretv Schol. und 86 un = ueteiv Laur. Diese Schreibweise macht es sehr wahrscheinlich, dass auch in den Fällen von BSynizesis ww recht deutlich gespro- chen wurde, wie Soph. Tr. 321 ut etdévai, wo Laur. A. un- dévar hat, Ar. Ran. 169 wi evow (oder mwnvow). Thesm. 536 un fuers. Eccl. 643 un advöv. Aisch. Cho. 911 e de un are. Auch Soph. O. T. 13 und 221 ur od. Eur. Andr. 242 wi, od. (Die meisten Betspiela aus Kähner-Blass S. 229). — Nur in növ (num) aus uf oöv, wo die negative Kraft sehr ANOR schwächt ist, liegt eine offenbare Verdunkelung des wi vor. Doch ist zu beachten, dass ug8 oöv als Kontraktionsprodukt uodv (nicht uövr) ergeben wärde (aus zoiéovor Wurde zocodon). fihrten Fällen haben die durch 7 verbundenen Sätze dasselbe Subjekt, wodurch die Auffassung des zweiten Satzes im negativen Sinne erleichtert wird. — Beiläufig eine Bemerkung zu V. 31 derselben Inschrift. Dittenbergers Lesung Tö xatixOnevov Xoatciv als=00 avtov AOoONAÖvV ÉoTL xoaTtsiv Scheint Mir nicht haltbar. Bei syntaktischen Verhältnissen kann man bekanntlich auch nicht-verwandte Sprachen zum Vergleich heranziehen. Nun haben wir im Finnischen eine in vielen Fällen ganz genaue Entsprechung zu dem grie- i chischen Ganzobjekt und partitiven Objekt. Im vorliegenden Beispiele wäre im Finnischen grade wie im Griechischen bei töv xonudtowv partitives Objekt na- tiärlich, bei td xatiuönevov aber Ganzobjekt absolut notwendig. Bei einer Durchmusterung der in den Wörterbichern angefihrten Fälle von Genetiv- und Akkusativobjekt bei xoateiv und Aapydverv hat sich die Ähnlichkeit mit dem finnischen Sprachgebrauche völlig bewährt. Die Bemerkung Danielssons (Era- nos III 55) ist also zutreffend. Aber fir die Frage entscheidend ist meines Erachtens der Umstand, dass dem to-Stamm im Lokrischen nicht, wie Ditten- berger meint, relative Geltung beigelegt werden kann, da wir 21 hö (=> quo, unde) und v. 39 sött (quod) lesen. N:o 7] Ein angebliches Lautgesetz im Griechischen. 5 Nach dem Angefäöhrten mässten sehr starke Grände vor- liegen, wenn wir glauben 'sollten, dass in den Gortynischen Inschriften sich wi vor Vokal zu ué geschwächt hätte. Ob die Paläographie daför spricht? Prof. Schulze sagt von den betreffenden TInschriften: Ein eigentliches inkonsequentes Schwanken zwischen alter nd neuer OÖrthographie lässt sich nirgends wahrnehmen". Aber die Neuerung in orthographischer Hinsicht, wodurch diese Inschriften sich von der grossen SSA EA besteht ja ausschliesslich "bal der Verwendung von H neben E. Und in diesem einzigen schwierigen Punkte kommt doch ein Schwanken vor; und zwar nicht nur in dem Worte wp. Mus. Ital. 597, V, 13 heisst es ddixéoer gegeniber ådvaNoer OVE Schule will dies Verhältnis in folgender Weise erklären : ,Hier könnte man eine durch Formen wie xoaléou, EHAWEÉTAU Öna do — Vielleicht augenblickliche — Missbil- dung annehmen". Diese Erklärung ist ein schechter Notbehelf. Warum sollte ddixfjoa solche Wörter wie xaléoav oder eur véoa ins Bewusstsein rufen? Sie sind weder begrifflich ver- wandt (oder Gegensätze) noch äusserlich äbnlich. Wenn wir hingegen annehmen, dass es im Gortynischen ezxamwfiour hiess (wie Solmsen. Inser. sel., in der grossen Inschrift VI, 35 nicht unwahrscheinlieh transskribiert; vgl. Wackernagel Kuhns Zeitschr. 33, 35 ff.), könnte nur von der Reproduktion eines alten Pechota bon ildes (Errowoar = Enx0wioay die Rede sein; aber in diesem Falle brauchen wir nicht weiter zu ge- hen föl zu dem Verb ådixEw selbst, denn in der alten Ortho- graphie schrieb man ja ådixéoer. Und es ist die natärlichste Sache von der Welt, dass bei diesem Rechtsausdrucke die alte Form sich im SEN festsetzen sollte, und dass der Steinmetz also hier noch einmal nach alter Orthographie schrieb. Was nun un betrifft, findet sich diese Negation in der grossen Gortynischen fösale 78 Mal, darunter 43 Mal vor anlautendem Vokal. Die Schreibweise ist öberall ME. Un- ter anderem lesen wir: V, 1 ug8 öxer, IX, 52 u8 ånxoxovioler, und 4 Mal (V, 9; YI, 24; IX, 17; XII, 19) ug Evdixov und ausserdem XI, 22 ug är Evdixov. TÅ der etwas jängeren In- schrift, wo EA H als E werwendet wird, liest man neben 6 ; Ivar A. Heikel. [XLVI Col. I wi) eziwrav; wi ezxuedoer, Col. III wi) åptöreoor Col. IV wu) årod6d dar; Col. V ur öuöoer, folgende Fälle mit ME: Col. I ue Evdixov; Col. V ue ånrorovilor; ue Exer Aber grade diese Ausdräcke fanden wir auch in der grossen Inschrift. Kann es unter solchen Umständen Wunder nehmen, dass sich z. B. das Bild eines MEENAIKON im Gedächtnis des Sekretärs oder des Steinmetzes so stark festsetzte, dass er ge- gen die neue Orthographie mituter verstiess. Ausser den ge- nannten ' Fällen zitiert Schulze noch Mus. Ital. 629, IT, 6 ue öuwésovt. und 8 we öudoovros, die natärlich in derselben Weise zu erklären sind!). Kurz: wer in der grossen Inschrift 18 Mal ME vor den Augen hatte, schrieb leicht, obgleich er der neuen Orthographie folgen wollte, einige I Male aus alter Gewohnheit ME statt MH. 4 Ähnliches ist auch anderswo geschehen. Meisterhans Gramm. d. att. Inschr.? S. 6 heisst es: ,Nach dem Jahre 403 v. Chr. wird in halboffiziellen und privaten Inschriften (Grenz- stemmen) das Hauchzeichen im Worte HOPOZ noch eine Zeit lang vereinzelt beibehalten (C. I. A. II, 1063, 1066, 1068; 1074; 1075)." Natäörlich weil man viele alte Grenzsteine mit diesem Wortbilde vor den Augen hatte! Oder wäre es nicht ver-. kehrt die Erscheinung dadurch erklären zu wollen, dass in diesem Worte der Hauch sich ausnahmsweise länger als 'in anderen Wörtern erhalten? Sollen wir lautgesetzliche Grände suchen fär das Schwanken in attischen Inschriften des be- ginnenden IV: Jahrhunderts zwischen &; und eis oder zwi- schen rös und rtods im Akk. Plur.? Nehmen wir z. B. die atti- sche Inschrift N:o 90 bei Dittenberger, Sylloge? aus dem Jahre 368/7. Daselbst lesen wir: 10 frJos ovuwudyovs. 11 Tods Exyo- vovs. 15 tods Exyovf[oc]. 20 PAINIvaiovs. 28 tod(E) Exfybvovs]. 34 [inxtoloyovs xal Ttod[s TuSiaoyos]. 35 todfs deic. 36 [..] odoyxovs. 38 [Exaltéoovs Tod[s doxovs] 39 tös rotopfews)]. So weit die Inschrift unversehrt ist, finden wir also einen Wechsel von o und ov nur in dem Artikel, und zwar steht rös vor 1) Da mir die Publikation von Comparetti nicht zugänglich war, benutzte ich Dareste- Haussoullier-Reinach: Inser. jurid. gr. (XVIII, wo indessen die von Schulze aus Mus. Ital. S. 629 zitierte Inschrift fehlt, weshalb ich dieselbe nur durch Schulzes Zitat kenne. Welche Fälle mit w) sich darin finden, ist mir unbekannt geblieben. | FENRIR APS bar, N:o 7] Ein angebliches Lautgesetz im Griechischen. fö anlautenden Konsonanten, rovs vor anlautenden Vokalen. Sol- len wir den Schluss ziehen, dass hier ein Lautgesetz vorliegt”? Dies war die Methode Schulzes in Beziehung auf wir und pué. Aber z. B. Dittenb. Syll. 75 (anno 386) lesen wir tos b0xos neben rTös 7oéopes; Syll. 88 (anno 369/8) tos otoatNyds TOS dec und rods Augxztvövas. Syll. 91 (aus demselben Jahre wie N:o 90) tods ToEopers, Tovs ovvåédoovs, [T)JovS Öpxovs. Im derselben Weise ist nicht zu bezweifeln, dass eine orössere Anzahl Gortynischer Inschriften aus derselben Zeit, wie die Inschriften, aus welchen Schulze sein Material holt, den Beweis liefern wärden, dass in den behandelten Fällen nur ein Rest alter Orthographie steckt, und dass es ein Zu- fall ist, dass ME nur vor Vokalen, MH dagegen sowohl vor Vokalen, als Konsonanten belegt ist. Nur das ist anzunehmen, dass die Gewohnheit ME öfter in gewissen Verbindungen zu sehen der alten Orthographie in diesen Fällen gönstig sein sollte. . Es sprechen also sowohl paläographische als innere Grände (das kurze bedeutungsvolle Wort ur durfte nicht ge- schwächt werden) gegen Schulzes Beurteilung des Wechsels von ME und MH. Es werden aber noch ein Paar Beispiele zur Verteidigung der Correptio ins Feld gefäöhrt. In einer Megarischen In- schrift SG D. 3016, 2 findet sich &rewdé "IxÉoios statt Ezewd "Txéowos. Obgleich hier kein Rest alter Orthographie vorliegt, bedeutet unter den Tausenden von Beispielen, die nichts Ähnliches aufweisen, dieser alleinstehende Fall nichts. , Eine Schwalbe macht keinen Sommer" gilt gewiss auch in der Sprachwissenschaft. In den äbrigen Megarischen Ehrende- kreten steht iäberall &z7ew7) auch vor Vokal, und zu dem Falle emeude "Ixéoros heisst es in der Fussnote SGD. ,Schneider vergleicht nicht unpassend Iaocuöve in der Inschrift von Pagai (Le Bas n:o 22) Mouoauöve xonoti yaioe". Hätten wir also hier Kärzung vor einem Konsonanten? Ubrigens sind get de und tet di beide so gewöhnlich (in dem Megarischen Ehrendekrete Cauer? 104 finden wird beide Ausdräcke) und dabei emander so ähnlich, dass eine Vertauschung nichts Merkwiärdiges ist. Was vollends den von Mulvany Classical Rev. 11, 349 behandelten Fall von Kyprischem 7? = ,oder" aus 47 (in der 8 Ivar A. Heikel. | (ALYE Edalioninschrift) betrifft, ist die Annahme an und fär sich sehr bedenklich, dass das vor konsonantischem Anlaut stehende f, sobald es vor Vokal geriet, sich in ein und demselben Au- genblicke zuerst in & und ka in « verwandeln sollte. Oder hätte man eine Zeit lang & neben ij und erst später i ne- ben Hf? MHierför können keme Beweise beigebracht werden. ' Etwas mehr hat för sich die von Hoffmann (Griech. Dial. i 163) vertretene Ansicht, dass sich langes g durch die Ein- wirkung des folgenden Vokals in in 7 verwandelt habe, wie sonst & in kurzes .v; aber der Fall ist äberhaupt so ång (Persson Indogerm. Forsch. II, 219 denkt an das « im Kypri- schen dé), dass darauf nichts zu geben Test. Ich kann zu keinem Andere Schlusse kommen als zu diesem: der von Prof. Schulze aufgestellte und von mehreren Gelehrten gebilligte Satz, dass die im Epos vorkommende . Mokaaenns in der Aussprache des gewöhnlichen Lebens begrändet SS entbehrt jegliches sicheren Beweises, und alle weiteren darauf gebauten sprachgeschichtlichen Erklärungen sind ganz hinfällig. | SR een 'Ofversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLVI. 1903—1904. N:o 8. Meddelanden från Universitetets Agrikulturkemiska Institution. Af ARTHUR RINDELL. i Om förekomsten af karbonater i våra lösa jordlager. Inom Finlands gränser hafva lösa jordslag, rika på kol- syrad kalk, anträffats endast på Åland och i dessa har äfven kolsyrehalten blifvit bestämd. Deremot hafva veterligen inga kolsyrebestämningar företagits med jordprof från öfriga lands- delar. Emellertid äro karbonaterna i marken af stort intresse ur agrikulturkemisk synpunkt. Kolsyrans egenskap af svag syra och koldioxidens fyktighet göra att karbonaterna i åkerjorden bilda en kemisk regulator, hvilken hindrar an- hopning af fria syror, hvilka i synnerhet för kulturväxterna äro skadliga. Genom denna sin egenskap befordra karbonater- na, särskildt det allmännast förekommande kalciumkarbona- tet, äfven den för de odlade växterna så viktiga salpeter- bildningen likasom antagligen öfverhufvud de processer, hvilka gifva upphof åt syror. Denna neutralisation måste naturligt- vis sträfva att minska karbonatmängden i jorden och i samma riktning verkar den vid närvaro af organiska rester ständigt försiggående alstringen af kolsyra, hvilken ger upphof åt lättlösliga och med grundvattnet bortgående bikarbonater. De sålunda försvinnande karbonaterna ersättas förnämligast genom förvittringen af kalciumhaltiga silikater. Tydligt är då, att halten af karbonater i ett visst jordlager måste ut- göra resultanten af de i motsatt riktning gående processer, bland hvilka de vanligast förekommande nyss antyddes. SE RA 5 j 2 : Arthur Rindell. De karbonater, hvilka kunna komma i fråga såsom be- | ståndsdelar af de lösa jordlagren är: kalcium-, magnesium- och ferrokarbonatet. Såsom bekant uppträda alkalimetaller- nas karbonater icke under vårt lands klimatiska förhållanden. Ferrokarbonatet kan på grund af dess lätta oxiderbarhet en- dast under undantagsförhållanden samla sig i jordlagren och dess förekomst i odlad jord kan knappast komma i fråga. Vi hafva således att beakta endast kalcium- och magnesium- karbonatet, resp. dessas SR (i form af dolomitpulver eller Stas) Då de sistnämnda föreningarna i jorden hafva samma kemiska funktioner, om man nämligen ser bort från deras olikhet i egenskap af växtnäring, är det icke nödigt att söka utvägar för deras bestämmande hvar för sig. Ett sådant sträfvande skulle dessutom möta stora svårigheter, ty ehuru de: i fråga kommande karbonaterna icke hafva samma grad "af löslighet, kunna de dock icke heller skiljas genom behand- ling med olika lösningsmedel. Icke heller är det sannolikt att man kunde finna något lösningsmedel, som löser endast : dessa karbonater utan att angripa fosfater, silikater etc. af samma metaller, i hvilket fall uppgiften skule kuuna lösas genom analys dd den sålunda erhållna lösningnn. Sist nämnda förhållande har gjort, att jag ansett de metoder böra undvikas, hvilka vilja angifva karbonatmäng- den genom den kvantitet kalcium, som kan öfverföras i lös- ning vid behandling med vissa svagt verkande lösningsme- del. Det har således blifvit nödigt att anlita en metod för direkt bestämning af kolsyran. Angående hit hörande me- toder, hvilka gå ut på antingen vägning eller mätning af den genom karbonaternas sönderdelning med någon stark syra utdrifna koldioxiden, har Immendorff !) framställt den-anmärk- ningen, att humusämnena vid denna behandling jämväl at- spjelka koldioxid. Det finnes ingen anledning att betvifla riktigheten af Immendorffs iakttagelse, men då endast en ringa bråkdel af humuskropparne deltager i spjelkningspro- cessen och då de här undersökta jordprofven äro humusfat- tiga, torde den icke till karbonater hörande kolsyran kunna. 1) Zeitschr. f. angew. Chemie. 1900: 1177. (N:0:-8] Universitetets agrikulturkemiska Institution. 3 negligeras. Åtminstone bör det fel, som sålunda begås, vara obetydligt 1 jämförelse med osäkerheten vid de meto- der som gå ut på en bestämning af den 1 lösning öfver- förda kalken. ; ; Sist nämnda metoder, åtminstone de bästa bland dem, grunda sig på kalciumkarbonatets omsättning med resp. lös- lighet i ammoniumsalter. D. Meyer?) har behandlat 21 jord- prof med en 10-procentig, neutral lösning af ammoniumklorid och fann att detta lösningsmedel upptog i medeltal 0.331 ?/, CaO, under det att mot den genom mineralsyror utdrifna kol- dioxiden svarade endast 0.087 CaO. I sist nämnda tal ingår jämväl den magnesiumoxid, som möjligen kan hafva förefun- nits bunden vid kolsyra, men hvilken enligt hvad Meyer vi- sat i allmänhet var obetydlig. För bestämningen af karbonater genom utdrifning af koldioxid synes den af Lunge?) konstruerade apparaten er- bjuda åtskilliga fördelar. Denna apparat, hvilken redan ti- digare af Kellner förordats för arbeten af detta slag, med- gifver icke blott en stor noggranhet utan förenar dermed äfven många bekvämligheter. Genom en enkel operation upp- samlas nämligen den utdrifna koldioxiden och dess volym uppmätes direkt reducerad till normaltryck och temperatur; dessutom kan apparaten utan ombyte af absorptionsmedlet användas för ett större antal bestämningar. Angående metodens enskildheter tillåter jag mig hän- visa till den ofvan citerade afhandlingen och vill här endast nämna att till hvarje bestämning användes 8.908 g. jord. Då 1 cm? CO, vid normaltryck och temperatur väger 1.966 mg, hvaremot svara 4.454 mg CaCOsz3, erhålles vid användning af 8.908 g jord och n. cm? uppmätt CO, procenten af Ca CO, —" Te RE 0.05 n.. I enlighet med Lunges på denna beräkning grundade förslag afvägdes 8.908 g jord till hvarje bestämning. Det till apparaten hörande mätnings- röret är deladt i !/;, em3 med 1,5 mm afständ mellan delnings- strecken, hvadan äfven hundradedelar kunnat uppskattas. 1) Thiel, Landw. Jahrbicher XXIX, 913. ?) Zeitschr. f. angew. Chemie. 1891. 229. "SS ME SAVE vr 4 Arthur Rindell. ERVIE Bestämningarna, hvilka utfördes af student G. S. Igna- trus, gåtvo följande tal: Prof N:o. Medeltal. d UR OSS UHORSNO SEN NO ser enmns k 2100 OOMRAN ÖCAN OR ä 3: 10600 (QR 4 4. 0.40 0.40 0.40 » | EA Or OD 0:30 . OR O:S Or 0I3D ON ; k TOA 02 ÖRA, id SLÖA OSS (ÖT 9. 0.52 0.50 ÖFSaE | å [OSA ONST OO ÖRING | INA 00L25 0 ÖS | 12: 025 0— ÖS Nedan stående tabell innehåller de mot medeltalen sva- rande procentiska halterna af koldioxid i lufttorr jord, äfven- som af koldioxid och dermed ekvivalenta mängder kaleium- karbonat och kalciumoxid i torrsubstansen, beräknade med 4 1903 års atomvikt för kalcium, icke det af Lunge använda talet Ca = 40.0. ÅA (00-085 "Tie a kag g torrsubstans innehålla | torr jord innehålla == CO02 COz Ca CO;s Ca O ög 8. 8: S Jordprofyvens ursprung. O:N SIA JOIJ ER AÄMGLI ar SET AS VAN GR AN KOIOS 0.0085 0.0194 0.0109 10 2 NAT ÖLITO LA fat sger Sar GAR 0.0099 0.0104 0.0237 0.0133 Osv BOB SAT Är Mr en kuk rd ROOS 0.0140 0.0318 0.0178 ANN RS SO OIMA ba fntre ll ben NN eri ONS 0.0089 0.0202 | 00113 3. | Mustiala A? 1883 : . . .h| 00066 0.0069 0.0157 0.0088 OLE ATV SN sell Sr Nerd hek viss Rd 00106 0.0070 0.0159 0.0089 [OS ANGE JUSTELD Ye Esk ler i ee NR OTO 0.0053 0.0125 0.0067 OR NS]OKUMAR sök Esko else AR OI003S 0.0035 0.0080 0.0045 (SÄNG [JE NG dh el 0 ra ER DL Pn a LR 0.0112 0.0117 0.0266 0.0149 10: | Kronoborg N:or2 rea ST 001042 0.0042 0.0095 0.0053 å 11. | Moisio N:o 2 matjord . .I 00077 | 0.0081 0.01824 | 0.0103 f 12.0) -Pahinginsuo « ser EA 0,0055) 15 0:0.0590E Or0SAN NÖNNORE N:o 8] Universitetets agrikulturkemiska Institution. 3 Såsom synes är halten af koldioxid genomgående låg och vexlar mellan 0.0035 och 0.0140 9/4. Häremot svara. (050 0sS- 003 TSK, 4 CACON och > 0:0045—0:0178 <"YN CaON II de af Meyer!) undersökta profven af 26 för kalkfattiga an- sedda jordslag utgjorde den minsta halten af koldioxid 0.020 9/4 och steg således betydligt öfver maximum 1 de af mig undersökta lerorna. Märkas bör, att flertalet bland Meyers jordprof voro sandjord och att de af honom undersökta le- rorna voro ännu rikare på karbonat. Angående de till undersökning tagna jordprofven är jag i tillfälle att lemna följande uppgifter. N:o 1, Haveri, är taget från matjorden å en odling hö- rande till Haveri hemman i Wiljakkala kapell. Jorden, som i sin torrsubstans håller 5.36 ?/, organiska ämnen, betecknas af landtbrukarne i trakten med namnet sandmylla. Dock innehåller densamma äfven lera. Profvet togs hösten 1895, då ett gödslingsförsök anordnades på fältet i fråga. N:o 2, Pelkola, härrör från matjorden af en åker, hörande till Pelkola gård i Hattula socken. Profvet togs samma år som föreg. N:o och af samma anledning. Jordmånen är be- tecknad såsom styf lera. Glödgningsförlusten utgör 10.35 ?/) af torrsubstansen. N:o 3, Bosgård, härrör från ett fält å egendomen med detta namn, belägen i Borgå socken. Profvet togs år 1884, då ett gödslingsförsök anordnades. Jorden är lera med en — glödgningsförlust uppgående till 10.68 ?/, af torrsubstansen. N:o 4, Kuggom, togs år 1884 från en åker, hörande till Kuggom boställe nära Lovisa. Jorden är en lätt lera med glödgningsförlust uppgående till 9.63 ?/, af torrsubstansen. "N:o 5, Mustiala, härrör från skiftet A? vid Mustiala in- stitut och togs vid anordnandet af gödslingsförsök år 1883. Leran, hvars glödgningsförlust utgör 7.59 ?/, af torrsubstan- sen, underlagras af hvarfvig lera, hvilken dock icke torde sträcka sig ända upp i dagen. N:o 6, Sarvlax, härrör från Sarvlax gård i Pernå socken och är taget på 0.5 m djup från ett fält, der ett gödslings- 1) L. c. pag. 913. Ka DS PSN tär LM JNA SARAS IT be dT, FARS ALA fred nd er LD AN dad AE i ! M SEARG 5 VN Var i 1 6 ; Arthur Rindell. 0/, af torrsubstansen. 74 N:o 7, Tjusterby, togs år 1884 å den i Pernå saa egendomen med detta namn från ett fält, hvarest ett göds- lingsförsök då anordnades. ee : 11:60 0/0 af TOT substansen. ; N:o 8, Sjökulla, togs samma år och af samma eter K som föreg. N:o å Sjökulla boställe i Lappträsk. Jorden, som - utgöres af lera, gaf en RA uppgående till 11.76 Oe Hörs Ostandea N:o 9, Jackarby, togs år 1885 från en åker, hörande HR d osendöfeon med detta namn i Borgå socken. Lera; glödg- "ningsförlust 8.84 9/, af torrsubstansen. - N:o 19, Kronoborg N:o 2, är taget år 1885 från institu- 3 tets hemåker. Jorden är sand bländad lera med en glödg- = | ningsförlust af 1.28 9/, (lerhalt 12.6 ?/,). ; N:o 11, Moisio N:o 2, togs år 1894 från matjorden å ett j utsuget hammetalt, lydande under Werelä går 1 Elimä socken. k Lera; El Ask sor 14.78 ?/, af torrsubstansen. TG N:o 12, Pahinginsuo, togs år 1893 å det i Nivala socken E belägna kärret med detta namn och utgör ett prof af den d underlagrande leran; glödgningsförlust 1.98 9/, torrsubstansen. , 3 Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLVTI. 1903—1904. N:o 9. Zwei neue Ausgaben von Minucius Felix. Von C. SYNNERBERG. M. Minuci Felicis Octavius. In usum lectionum suarum edidit J. P. Waltzing. Touvain, Peeters, 1903. M. Minucii Felicis Octavius. Recensuit et praefatus est Herm. Boenig. Leipzig, Teubner, 1903. Nicht zum ersten Mal sind in demselben Jahre zwei verschiedene Minucius-Ausgaben erschienen. Im Jahre 1560, also 17 Jahr nach dem Erscheinen der editio princeps, er- schien die zweite Auflage der Basler-Edition von Gelenius, der Minucius noch als achtes Buch des Arnobius edierte, und eine neue von Balduinus, der zuerst in Minucius den Ver- fasser des Octavius erkannte. Im Jahre 1603 erschienen die Ausgaben von Wouwern und Elmenhorst, welche zwischen den Herausgebern eine hitzige Polemik entzuändeten. Schliess- lich gaben im Jahre 1836 Läbkert und der Schweizer de -Muralt ihre Editionen heraus. In den Zwischenzeiten war die Arbeit nicht ermattet. Besonders verdienen genannt zu werden die Ausgabe 1643 von dem Franzosen Rigault (Rigal- tius), der genauer, als es fräöher geschehen war, die einzige Handschrift untersucht hatte, die von dem Engländer Davies 1712 und die sehr beachtenswerte von Lindner 1773. HFEin neuer Grund wurde von Halm gelegt durch seime Ausgabe von 1867, die noch immer als massgebend zu betrachten ist. Sie rief eine Menge kritischer Studien hervor, und in der folgenden Zeit erschienen vier neue Ausgaben: die von Dom- 10 2 C. Synnerberg. BLVE | bart 1881, die von Cornelissen 1882, die von Leonard 1883 und die von Bährens 1886. Man könnte sich verwundern, dass ein so wenig umfang- - reiches Werk — nur 40 Kapitel — ein so reges und dauerndes Interesse an sich gefesselt und so viele Bemäöhungen hervor- gerufen hat. Jeder, der sich mit demselben eingehender be schäftigt hat, weiss jedoch, mit welch anziehender Kraft es auf das Gemät des Lesers wirkt. Die knappe, ruhige, wär- devolle, immer zielbewusste Darstellung der Verteidigungs- — rede et vor der Redseligkeit der äbrigen — sowohl grie- 4 3 chischen als lateiniscehen — Apologeten Söka und glänzend hervor und nähert den Verfasser seinen klassisk Vorbil- dern. Es kann keinem Zweifel unterliegen, dass schon im Altertum ihm grosses Ansehen zu Teil geworden ist. Ter- > 3 tullian Männen. ihn und verarbeitete in seimer Weise die q Sätze des Minucius; Cyprian schrieb ihn teilweise in seinem Traktat ,,Quod idöla dii non sint" beinahe wörtlich aus, und Lactanz, der im Ganzen auf demselben Standpunkt tok ; nahm oftmals Gedanken und Ausföhrungen von Minucius - auf, wodurch einzelne Partien seines Hauptwerkes ,Divinae =: institutiones" wie ausföhrliche Kommentare zu jenem sind. Damals kam wohl niemand auf den Gedanken, dass Minucius, wie man in späteren Zeiten geglaubt hat, nicht völlig in te ; Lehren des Christentums SA gewesen wäre. Mit vol- ler Absicht und richtigem Verständnis för sein Publikum hat er, im Anschluss an die antike Spekulation, sich hotpt 8. sächlich auf die praktisch-ethische Seite des Christentums be- schränkt. Die theoretischen Grundbegriffe der ältesten christ- — lichen Ethik, wie sapientia, notitia dei, iustitia, welche von - Lactanz so ausföhrlich behandelt sind, werden von ihm Hur angedeutet oder voriäbergehend berährt; ebenso die Person - Christi und die Prophezeiungen des Alten Testaments. HFin- zelne Ausdräöcke bezeugen, dass er mit den neutestament- - lichen Schriften nicht minder vertraut war als mit der pro- fanen Litteratur. So muss man vieles bei ihm zwischen den Zeilen lesen, und nur eine wiederholte und liebevolle Lektäre kann das olle Verständnis eröffnen. Hierzu kommen noch zwei Umstände, welche die Kritik teils zu viel verlockt teils 3 irre geföhrt ha bön: Der Text des Dialogs ist in einer ein- N:o 9] "Zwei neue Ausgaben von Minucius Felix. 2 zigen Handschrift in sehr schlechtem Zustande iberliefert, und. obgleieh der Verfasser sich offenbar viel Mäöhe giebt, eine glatte und gefeilte Prosa nach klassiscehem Muster zu schreiben, so erweist er sich jedoch ziemlich stark beeinflusst von der Sprache semer Zeit. Dieser letztere Umstand ist von der Kritik nicht immer genug beachtet worden. Die zwei neulich erschienenen Ausgaben von Minucius Felix sind in hohem Grade geeignet die Aufmerksamkeit aller Freunde des genannten Autors auf sich zu lenken. Der Ausgabe Wealtzings sind beigefäögt: 1. als Ein- leitung eine räsonnierende, nach verschiedenen Gesichtspunk- ten und Streitfragen gruppierte Bibliographie (zuerst publi- - Ziert in Musée Belge 1902 p. 216-—261), welche hochverdienst- liche Leistung kaum etwas Nennenswertes zu wänschen äb- — rig lässt; 2. die bekannten Inschriften von Cirta; 3. die ge- wöhnlichen s. g. Testimonia,; 4. Lindners Analysis logica des Dialogs; 5. Cyprians Schrift Quod idola dii non sint; 6. Passio sanctorum Scilitanorum; 7. eine phototypische Kopie vom Anfang des cod. Parisin. :Weiter folgen am Ende des Buches eine Kopie vom Anfang des cod. Bruxell. (eine Ab- sehrift von cod. Parisin.), und als Anhang: 1. die Quellen des Minucius, jede Stelle vollständig ausgeschrieben, wobei jedoch der Herausgeber bemerkt, dass emme Anzahl von diesen Stellen nicht als eigentliche Quellen, sondern der Verglei- chung und Erklärung wegen herbeigezogen sind; als Exkurs ist die Hypothese von einer för Minucius Felix, Tertullian und Lactanz gemeinsamen, nunmehr unbekannten Quelle refe- riert; 2, ein ausfährliches Namen- und Sachregister. — Unter oodem Texte sind, mit verhältnismässig wenigen Ausnahmen, alle diejenigen Konjekturen, die" seit dem Erscheinen der Halmschen Ausgabe ans Licht getreten sind, genau ver- zeichnet. Hieräber spricht sich W. in der Vorrede p. 75 näher aus. Es ist seme Absicht gewesen den kritischen Appa- rat Halms zu vervollständigen und zugleich allen denjenigen, die eingehend sich mit Minucius beschäftigen wollen, einen Dienst zu leisten. Diesen Zweck hat er in vollem Masse erreicht; sowohl der kritische Apparat, obgleich, wie er be- merkt, der grösste Teil der vorgebrachten Konjekturen wert- 4 : OC. Synnerberg. los ist, als auch die genannte Bibliographie wird den 2 SS schern des Minucius käönftighin viel Mäihe ersparen. in Gross-Oktav. Was die Feststellung des Textes, welche ich hier aus- föhrlicher zu besprechen beabsichtige, anbetrifft, so hat W sich grosse Vorsicht zur Regel gemacht (s. p. 21-—-23). Hige ner Konjekturen enthält er sich ganz; nur die Einfögung 19,10 von naturae atque nach mentem modo rährt von ih: selbst her, wenn ich mich nicht irre. Sonst macht er vo den von anderen vorgeschlagenen Emendationen Gebrauch Uberhaupt will W., dass seine Ausgabe nur als eine Vor arbeit zu eimer definitiven Textrezension beurteilt wer- — den soll. 5 [FEN I HO STAS An mehreren Stellen geht W. im Vergleich mit Halm - auf die Lesarten der Hs zuröck, wobei man ihm in den mei- sten Fällen beipflichten kann. Nur 5,3 quo magis (minus. Halm) mirum est nonnullos taedio investigandae penitus verita- tis cwilibet opinion temere succumbere quam in explorando pertinaci diligentia perseverare verstehe ich nicht, wie aus = dieser Lesart der Hs ein vernänftiger Zasänimen band mit dem Vorhergehenden herausgelesen werden soll. Ich hätbond EE vorgeschlagen ein non vor taedio einzusetzen, bevor die evi- - dente Emendation Hartels <non tam> taedio mir bekannt war. — 5,5 neque quae supra nos caelo suspensa sublata sunt neque quae infra terram profunda demersa sunt hat W., wie auch - Halm, die Lesart der Hs unverändert beibehalten. Hier kann man sich auch ohne grössere Änderungen oder Ausschliessungen 2 behelfen, wenn man supra nos nur mit sublata sunt verbindet und caelo suspensa als attributive Bestimmung fasst (also gudae supra nos, caelo suspensa, sublata sunt), und dazu terram ir terra ändert (Mähly) nach Verg. aen. VI, 267 pandere res alta terra et caligine mersas. — Es sieht aus wie eine Inkonse- quenz, 11,3 mortuis extinctis (m. et e. H.) und besonders 32 4 deo cognita, plena sint (deo plena s. H.) zu schreiben, und 3,6 vel enataret und emergeret auszumerzen. — 16,6 ist die Hin- schiebung von qude nach quaerat, wie auch 37, 37 VÖRLUEL VOTE Mucium, kaum zu vermeiden. — 20,3 töhlsibe W. in näch- stem Anschluss an die Hs: etiam alia monstruosa, mera mira- N:o 9] Zwei neue Ausgaben von Minucius Felix. 5 cula (etiam talia monstruosa miracula H.); hier ist wohl mit Cor- nelissen etiam animalia zu schreiben. Die HFEinschaltungen sind nicht besonders zahlreich und teilweise von Halm in seinen kritisehen Noten (zu 13,3. 18,4. 19,12. 28,5) empfohblen. Nur die grosse HEinschaltung von Bährens zu 21,7, die W. aufgenommen hat, kann nicht ge- billigt werden, schon aus dem Grunde, dass proditus nach dem gewöhnlichen Sprachgebrauch bei Minucius u. a. mit Terrae vel Caeli filtus zu verbinden ist; vgl. 21,4 Saturnum— hominem prodiderunt, 26,11 daemonas prodidit terrenos, Apul. met. VIII 16 Pegasum — per hoc merito pinnatum proditum. Einige Versetzungen kommen auch vor; von diesen mäs- sen zwei als allzu gewaltsam bezeichnet werden. Nach der Hs lautet 17,9: mari intende: lege litoris stringitur; quidquid arborum est vide: [quam] e terrae visceribus animatur; aspice oceanum: refluit reciprocis aestibus; vide fontes: manant venis perennibus; fluvios intuere: eunt semper exercitis lapsibus. Die Reihenfolge der Gedanken hat vielfach Bedenken erregt. Bährens und mit ihm W. setzt mari — stringitur; aspice — aestibus zuletzt nach den äbrigen Sätzen. Mit Ausnahme der von Heumann vorgeschlagenen Streichung von quam liegt meines Erachtens keine zwingende Notwendigkeit zur Ände"- rung vor. Zmuerst werden Meer und Erde als Gegensätze hin- gestellt: das erstere wird immer in festen Grenzen gehalten, die letztere giebt immer dem Pflanzenleben neue Nahrung; dann folgen verschiedene Arten von Gewässern: Ocean, Quel- len, Flässe, mit ihren charakteristischen Eigentämlichkeiten. — Der seltsame, deutlich genug aus mehreren Randglossen zusammengeflickte Passus 21,12: et despicis Isidis ad hirundi- nem, sistrum, et ad sparsis membris inanem tu Serapidis sive Osiris tumulum, muss man wohl mit Bährens aus dem Texte ganz aussondern, wenn man sich nicht entschliessen will den Versuch zu machen daraus einen echten Kern auszuschälen. Ich wäre fär das letztere geneigt und möchte mit Hinsicht auf das unmittelbar folgende den Text so herstellen: et di- spice inanem tui Serapidis tumuluwm; considera denique sacra ipsa et ipsa mysteria: invenies u. s. w. W. hat einen dritten von Vahlen bei Halm angewiesenen Ausweg erwählt, indem ac JACB SEES-KAPE EV sr s ERA NE fehler oder lautliche, auf vulgärer Aussprache beruhende Väs "8. g. Tractatus Origenis (zuerst herausgegeben von Pierre Batiffol, Paris, 4 ANSR TEE JEN NS 1 AEA SKA ER Ork 1 ar 6 C. Synnerberg. É ; ; [XLVE er die genannten Worte, mit Änderung von despicis in desi. ; pias, 22,2 nach sacra Romana sunt versetzt. In den Änderungen einzelner Wörter folgt W.: Halms E Anweisungen in den kritischen Noten zu 2,4 superstitiosum, 6,3. adstruzxit, 13,2 confessio, 14,2 annitatur, 16,4 erit, 19, 12 ET disciplina <eadem> est exponent et disserenti, 28,8 Apin, SL renascitur >), 37,12 infigit. Ubrigens mögen folsendk Änderun- å gen erwähnt werden: 1,5 quo Q. Caecilum (statt quod C.; | allsemstn liest man mit ed. princ. quo C.), welche von Pährensd gemachte Emendation p. 28 ,une jolie conjecture" genannt. wird; freilich, sie ist ingeniös, aber die Richtigkeit kann ber zweifelt RR — 9,6 cum uxoribus (st. cum ommnibus), wo eine solche Änderung wegen des folgenden matribus, das hier ; zweifelsohne in der ras von Hausfrau oder Matzgar steht, unzulässig ist. — 18,3 Aegypti siceitatem temperare Nilus amnis solet, Euphr Lö Mesopotamiam pro imbribus pensat, Indus flumen et serere Orientem dicitur et rigare. Hier hat die Hs: Aegypti siccitatem temperat N. a., colit (colet Sehreib- riante) FHuphrates Mas POfERrs pro imbribus pensat, Indus | flumen etc. Ich kann nicht umhin, die schon von Heraldus ausgesprochene Ansicht zu teilen, dass pro imbribus pensat Einschiebsel sei, aus einer Randglosse zu siceitatem temperat entstanden. De Stelle erinnert sehr an Cic. nat. deor. II "120-5G wo es u. a. heisst: Mesopotamiam fertilem efficit Euphrates, in quam quotannis quasi novos agros invehit, welehe Worte in der kurzen Wiedergabe des Minucius durch colit einen vo entsprechenden Ausdruck erhalten haben. — 21,6 et urbem Saturniam condidit (st. dedit) de suo nomine ät Taniculum ITanus, ad memoriamque uterque posteritatis reliquerunt (ack Vahlen); es versteht sich von selbst, dass condidit und dedit vom BNcehreiber leicht verwechselt verden konnten, und con- didit steht auch von derselben Sache Verg. aen. VIII 357; jene Änderung hat aber leider das Anhängen eines que an memoriam zur Rol gehabt, was allzu sehr das Aussehen von SR 1) Die Lesart der Hs sol demergit et nascitwr wird bestätigt durch die = 1900) p. 188 f. Vel. Carl Weyman in Archiv f. lat. Lexikogr,. XI 8. DO SSE NG ASEA NRK IL KA N:o 9 Zwei neue Ausoaben von Minucius Felix. 7 S sé Notbehelf hat. Ich glaube deswegen, dass man andere Aus- wege auffinden muss um die offenbar korrupte Stelle zu heilen. Usener wollte dedit in idem ändern, was Halm gebilligt hat, Boenig (wie schon Gelenius) streicht dedit, ich habe dedit de suo nomen als Parenthese vorgeschlagen; —— 22,6 corona in- duitur, st. non auditur der Hs, was entschieden falsch ist und Anlass zu vielen geistreichen und gelehrten Konjekturen ge- geben hat, während das so einfache, von Wouwern vorge- schlagene non aditur, soviel ich weiss, seit Lindner keine Beachtung gefunden. Wouwern dachte an die Uberlieferung, dass seit der Zeit des Romulus dem Juppiter Feretrius spolia opima nur dreimal dargebracht waren; eher könnte man daran denken, dass sein Kult ein bildloser und sein Tempel gewöhn- lich versechlossen war (Wissowa, Relig. d. Röm. S. 103, Preller, Myth.? S. 178). — 34,1 ceterum de incendio mundi, inprovisum ignem cadere avt diffiteri aut non credere vulgaris erroris est, wo es in der Hs steht: auvt inprovisum iynem cadere aut difficile non eredere v. e. e.; hier kann diffiteri st. difficile anv unde fur sich kem Bodeuken erregen, desto mehr aber die dadurch nötig gewordene, ganz willkärliche Versetzung des ersten aut, welche auch die anscheinend so einfache Emen- dation aut difficile aut non eredere hinfällig macht. Es däönkt mir unzweifelhaft zu sein, dass in difficile em mit cadere koordiniertes Verb steckt; ich habe vermutet, dass jenes Wort aus diffundi de caelo entstanden sei, nicht aus diffundi allein mit ausgefallenem de caelo, wie W. in der Note angiebt. — Es sei mir schliesslich gestattet einen Druckfehler zu be- HÖhtisen: SS. t20 CZ 4 vid. PE in der Note ista desipere statt ista resipere. Die Textgestaltung Boenigs trägt, im Vergleich mit Waltzings, ein selbständigeres und eigenartigeres Gepräge, und man wäre wobl durch sie einer endgältigen Rezension, soweit solches möglich ist, eimen guten Schritt näher gekom- men, hätte der Herausgeber nicht emer Anzahbl allzu käöhner und an einigen Stellen sogar nicht notwendiger Änderungen einzelner Wörter im Texte Platz gegeben. Was Streichun- gen und Ausfäöllungen der Läcken betrifft, so ist sein Ver- 8 - C. Synnerberg. = SRV fahren iberhaupt nicht zu tadeln, wenn man auch in e zelnen Fällen anderer Meinung sein kann. Tr Avuch B. hat mit Recht die Lesarten der Hs hier und dad NM wieder geltend gemacht; ob mit guten Gränden auch gege allgemein angenommene Verbesserungen, mag dahingestellt werden. So schreibt er 6,1 in ipsius (st. ipsis) mundi natali- bus; 17,2 sacrilegu enim det maxime (st. maximi) instar est; 18,6 ds (st. desiit, oder vielleicht desivit, s. Bora era ue in Mus. Belge VII p. 249); 23,1 ipsis (st. wpsi) studs; 28 quam autem inicum sit incognitis et inexploratis iudieade (st de ine. et inexpl. i.); 28,7 devoratis (st. decoratis); 32,3 opt mam (st. opimam). Sogar 3,3 et ut semper mare, wo in de Hs semper aus super korrigiert ist, hat B. das letztere Wor vorgezogen. ; ESA Von anderen gemachte Konjekturen sind nätitelicle an mehreren Stellen herangezogen worden. Nicht alle scheinen E mir äberzeugend zu sein. In folgenden Fällen möchte ich ihre Bersok iska als fraglich figletelten: 5,5 ruspari statt des verdorbenen stuprari, wie Jos. Scaliger vorgeschlagen hat; veilleicht wäre opinari hier das Einfachste und Beste, wie bei Lact. d. i. III 4, 1 si neque sciri quidquam potest, ut Socra- tes docuit, nec opinari oportet, ut Zeno; — 5,11 sed extollitur = st. sed et colitur; — 7,3 equi inmissi st. des unhaltbaren equi- bis surt; — 9,6 cum uxoribus st. cum omnibus (s. oben); — 19,15 ledd st. novimus; — 22,2 ÖOrco st. errore; — 22,6 corona I ambitur st. non auditur (8. SEN — 24,1 ul Vero == NO: turalius st. quanta vero — naturaliter; — 38,6 reseretur st. reservetur (so auch Waltzing). Namentlich will ich bemerken dass 241 zu Gunsten des verdorbenen quanta vero das fol- gende mnaturaliter keineswegs geändert werden darf; es be- deutet ja ,instinktmässig" i ist in dieser Bedeuculk hier 4 ebenso notwendig wie 29,8 in der Bedeutung ,naturgemässt (an beiden brcklan vor öG Verb mit kräftiger Betonung). j Statt quanta vero hat man ziemlich einstimmig quanto verius angenommen, auch quam tamen vere lässt sich denken. 2) — !) Vermutung von F. Gustafsson in der sechwedischen Ubersetaung - von Minucius von E. von Hertzen (Borgå 1890). . RR SEP Ve a SR PR SE STUM GRE a 1 DV g 1 : RES 4 ” > 9 i ad Å ; Fr Re : r i MRENSD =0] Zwei neue Ausgaben von Minucius Felix. 9 Ich verzeichne unten die wichtigeren von B. selbst ge- machten und in den Text eingesetzten Emendationen; dass er wohl nicht för alle auf allgemeinen Beifall rechnen kann, liegt in der Natur der Sache. Sie sind folgende: 4,4 oxEYews sectae st. ipsius sectae; — 5,c at aeque indignandum st. itaque 2; — 5,5 terrarum rufäda st. terram p. (8. oben); — 7,1 enarrare st. errare; — T,2 memoriam: eos st. memoriam: tam eos (dass in einer solchen 2 ötueerkuntns iam nicht anzu- tasten ist, zeigt zur Genäge Ind. III der Ausgabe u. tam); — 11,5 magno sine labore st. magis nec laboro; — <fateor> fato tribwi; — 16,2 [non ceredo], so auch Swoboda (s. Walt- zing) und Kronenberg p. 72, Anm.; — 17,9 [quidquid — ani- matur] (8. oben), dieselbe Einklammerung auch von Dom” bart gemacht; — 18,4 per<scrutans a>spicias st. perspicias (man könnte auch nach 17,7 vermuten: cum caelum terramque <te- stari> perspicias providentiam ordinem legem); — 18,7 proprie- tatem st. potestatem; — 20,5 similiter ac miracula st. similiter ac vero erga (die Wörter ac vero verdorben, erga keineswegs); — 25,4 postea ommnibus st. postremis; — 21,3 inspirant st. hh sunt; — 33,3 quamdiu [femm euwm]; u. s. w. Ich beschränke mich nur darauf zu bemerken, dass durch die Emendation 7,1 enarrare st. errare die Aussage bedenklich verwässert ist. Der Zusammenhang ist zwar unklar, wenn man aber die letzten Worte des 6. Kap. in nächste Beziehung zum Anfang des folgenden Kap. setzt, wenn man weiter concedere in der Be- deutung ,ein Zugeständnis machen" (dass nämlich manche Zeremonien und Tempel ihre grosse Heiligkeit ihrem hohen Alter verdanken) und errare ironisch fasst, so kann jedoch ein genögender Sinn zu Stande gebracht säden B. hat sich der Mihe unterzogen die Fehler und Eigen- tämlichkeiten der Hs zu verzeichnen und nach gewissen SS sichtspunkten zusammenzustellen. Fär diese sehr nätzliche Arbeit muss man ihm dankbar sein. Man darf sich nur, da die Fehler so sehr auf Zufall und Nachlässigkeit beruhen, durch eine Klassifizierung derselben nicht verleiten lassen in der Emendation zu weit zu gehen, wie es in einem Falle B. selbst geschehen ist, wenn er glaubt in der Schreibung der Hs T,2 memoria iam eos eme Dittographie entdeckt zu haben. Vielleicht werden die in der letzten Zeit eifrig angegriffenen t Dienste leisten. g Unter den drei der Aussalt beigefäögten Indices ist dad : Wörterverzeichnis das vollständigste, das man bisher iäber 5 Minucius hat, und es gewinnt dadurch sehr an Interesse, dass die rask bön Erscheinungen vielfach unter grammatische Gesichtspunkten geordnet sind. Aber eine vollständige Ube sicht ber den Sprachschatz und Sprachgebrauch ei Autors gewährt nur eine Verzeichnung sämtlicher bei i vorkommenden Wörter. Auch hätte sele aus dem Sac register ins Wörterverzeichnis öbergeföhrt werden könn Schliesslich sind die reichhaltigen Hinweise unter dem T auf Quellen- und Parallellstellen einer lobenden Erw nung wert. Der kritische Apparat ist sehr knapp; « Herausgeber hat sich darin auf das allernotwendigste bo schtänkt. Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLVI. 1903—1904. N:o 10. Ad cognitionem Capsidarum iethiopicarum scripsit ÖN REUTER. I. Species sex sequentes, omnes in Congo (Kinchassa) col- lectae, noctibus mensium octobris et novembris luce lampa- dis attractae, in museo Bruxellensi asservantur. 1. Trichobasis nov. gen. Genus divisionis Capsaria, generi Pantiliodes Noualh. proximum, articulo primo antennarum multisetoso, basi pro- noti sinuata, basi scutelli detecta, spinulis tibiarum longis di- vergens. Corpus subelongatum, laeve, nitidum, pilis squami- formibus destitutum; capite basi pronoti circiter !/,; angu- stiore, a supero viso pronoto parum breviore, usque ad mar- ginem anticum oculorum horizontali, dein fortiter declivi, ab antico viso latitudini cum oculis fere aeque longo, a latere viso altitudinem basalem latitudine clypei superante, vertice immarginato, sulco medio longitudinali tenui instructo, cly- ”peo usque a basi fortiter prominente, verticali, compresso, a latere viso marfgmibus parallelis, basi in linea inter bases an- tennarum ducenda posita, angulo faciali recto, loris haud buccatis, genis (SF) humilibus, gula brevi, snbhorizontali; ocu- lis maris magnis, granulatis, in genas longe productis, mar- gine interiore apicem versus divergentibus et sinuatis; rostro coxas posticas superante, articulo primo parum dilatato, me- dium: xyphi prosterni attingente; antennis mox imfra medium marginis interioris oculorum insertis, articulo primo pronoto aegque longo, subeylindrico, setis longis rigidis sat dense or- GÅ 2 : O. M. Reuter. nato, secundo basi pronoti longiore, primo paullulum tenuiore duobus ultimis simul sumtis secundo longioribus et paullu - lum tenuioribus; pronoto transverso, trapeziformi, lateribus subsinuatis, SUEda margine EN late distincte sinnato, disco apicem versus lövitår ;declis; callis parum elevatis, con- fluentibus, medium disci Atos strictura apicali Cras- sitieli at primi antennarum aeque lata; scutello part å basali detecta; hemielytris (5) abdomen sat longe superan- tibus, lateribus parallelis, venis corii parum distinetis, cuneo — parvulo, membrana areola majore angusta, angulo apicali in- teriore angulata; coxis anticis sat brevibus, posticis conti- guis; femoribus elongatis; tibiis teretibus, longe tenuiter RR näloste, tarsis articulo primo secundo paullo. breviore, tertio secundo longiore. : "Trichobasis setosa n. sp. Inferne picescenti-ferruginea, superne rufescenti-testa- cea, setis longis erectis tenuibus pallidis pilosa, hemielytri alidioribus. flavo-testaceis, pallido-pubescentibus et lomn, setosis, cuneo piceo-ferrugineo, membramna TigreanO anter excepto, picescenti-ferrugineis, articulo primo antennarum se- tis plurimis rigidis albonitentibus crassitie articuli fere lon- - gioribus, etiam basi secundi setis nonnullis rigidis; vertic maris oculo aeque lato; antennis articulo secundo primo vix duplo et dimidio et margine basali pronoti circiter !/; lon- giore, tertio secundo circiter !/, breviore, quarto tertio circi- - ter 1/3 breviore; pronoto latitudine basali fere duplo breviore, apice quam basi duplo angustiore; spinulis tibiarum tenuibus, 3 pallidis, erassitie tibiae longioribus. Long. I 4!/, mm. Så Unicus mas d. 12 oct. 1896. 2, Uharagochilus nigricornis n. sp. N:o 10] Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum. 3 squamiformibus aureis faciliter divellendis; capite latitudini cum oculis longitudine subaequali, vertice maris oculo aeque lato, utringue ad oculum guttula parva testacea; antennis nigris, articulo secundo margine basali pronoti parum bre- viore; pronoto et scutello totis concoloribus, illo latitudine basali duplo breviore, hoc transversim strigoso; hemielytris nigricantibus, solum margine coriil apicali supra basin cunei medio anguste testaceo, maris parallelis; membrana sordida, venis testaceis; orificiis metastethii albido-marginatis; femo- ribus nigricantibus, tibiis tarsisque testaceis, illis basi infu- scatis, his articulo ultimo nigricante. Long. I 3 mm. Unicus mas d. 6 nov. 1896. ; Ch. Gyllenhali (Fall.) simillimus, puncetura subtiliore, an- tennis, scutello, cuneo femoribusque totis nigricantibus di- Vergens.: 3. Vamptobrochis oculatus n. sp. Oblongo-ovalis, pallide ochraceo-flavens, pronoto he- mielytrisque concoloriter punctatis, pronoto dense punctato, elavo fortius sed remotius, corio minus fortiter, interne sat dense punctato, externe et apice sublaevi, cuneo laevi; capite maris basi pronoti fere duplo angustiore, ab antico viso lati- -tudine cum oculis paullo minus guam duplo breviore, vertice immarginato oculo saltem !/; angustiore; oculis maris maxi- mis, nigris, granulatis; antennis articulo primo excepto dense pilosis, setis exsertis destitutis, articulo secundo margine ba- sali pronoti parum breviore, apice nigro-piceo, ultimis fuscis, tertio secundo circiter 3/; breviore, basi pallido; pronoto callis piceo-cinctis; scutello laevi, piceo, lateribus pallide ochraceis: clavo margine” scutellari commissuraque, hac latius, corio ma- cula obsoleta anguli interioris angulogque exteriore, nec non apice cunei piceis vel picescentibus; membrana hyalina, venis picescenti-testaceis; femoribus anterioribus totis pallidis, po- sticis picescentibus, annulo anteapicali apiceque pallidis, ti- biis breviter pubescentibus, extrema basi margineque supe- riore linea longitudinali picea, hac linea mox ante basin ab- Frupta. Long. 3 4 mm; Unicus mas d. 6 oct. 1896. AASE 20 ARSA ASOS pr SR lr ä Å Noda » FS 2 SÖNMSTReuter: 7 SAD C. Martini Put. colore signaturisque sat similis, mox a tem oculis maris majoribus verticeque multo angustiore di stinguendus. 4, Tylopeltis nov. gen. Genus divisionis Pilophoraria. Corpus subelongatum, medio vix constrictum, glabrum, nitidum; capite fortiter n tante, basi pronoti circiter duplo angustiore, ab antico viso latitudine cum oculis parum breviore, a latere viso altitudine distincte breviore, vertice angusto, immarginato, sed margine postico perpendiculari, clypeo levissime prominente, basi i linea inter bases antennarum ducenda posita, cum fronte con fluente, angulo faciali acuto, genis (5) linearibus, gula br vissima; oculis haud prominulis, subgranulatis, in genas lon gissime productis, orbita interiore late sinuatis; antennis paullo infra medium orbitae interioris oculorum Ser articulo primo capite ab antico viso fere 2/3; breviore, cylindrieo, api- cem clypei attingente, secundo crassiusculo versus apicer sensim incrassato, ultimis breviusculis, primo paullo graci- lioribus; pronoto apicem versus valde angustato, basi qvam apice paullo magis qvam triplo latiore, strictura apicali di- stincta, depressa et margine postico bene impresso, sat an gusta, disco sat alte convexo, usque ad stricturam apicalem - declivi, punctato, callis brevibus confluentibus; lateribus pro- noti rectis, margine basali late rotundato; scutello basi de- - clivi, ante medium fortiter transversim impresso, pone im pressionem subito fortiter calloso-elevato, apicem versus valde declivi; hemielytris albo-fasciatis, medio corii levissime con- strictis, punctatis, cuneo laevi, sat brevi, declivi, etiam ecto- COrio TS declivi, sulco löngitadindr babel punctato longe ultra medium instructo; membrana biareolata, Vvenis validibus; marginibus ao DM anticorum externe tuber- Bulato- frön Bass; superne totis distinguendis; orificiis me- tastethii rimam transversalem formantibus; coxis posticis ab epimeris hemielytrorum longe remotis, contiguis, femoribus N:o 10] Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum. 5 A Glossopelti Reut., cui sat affinis, articulis ultimis an- tennarum gracilibus, structura pronoti et scutelli, cuneo de- clivi, tibils posticis vix compressis, a Glaphyrocori Reut. gula brevissima, articulo primo rostri basin capitis attingente, stru- ctura antennarum et scutelli, marginibus externis acetabulo- rum anticorum tuberculato-prominentibus a supero totis di- stinguendis etc. divergens. Tylopeltis albosignata n. sp. Fusca, nitida, antennis articulo primo basigque tertii, co- rio limbo laterali, basi apiceque exceptis, maculaque elongata mox ante medium posita, secundam basalem partem occu- pante, clavo macula subquadrata ad angulum interiorem, cu- neo fascia lata obliqua extrorsum Jlatiore, coxis, femoribus anticis inferne, posterioribus basi, tibiis apice, posticis etiam basi, tarsisque albis; antennis articulo secundo latitudini pro- noti aeque longo, vertice maris oculo paullo magis qvam 1/3; latiore; pronoto latitudine basali circiter !/; breviore, minus dense sat subtiliter punctato; scutello laevi; hemielytris mi- nus dense sat subtiliter punctatis, loceis albis sublaevibus. Kön OrS. S-/5 mm. Unicus mas d. 10 oct. 1896. 3. Nanniella nov. gen. Genus divisionis Laboparia. Corpus maris elongatum, capite basi pronoti multo angustiore, verticali, ab antico Viso latitudini cum oculis longitudine subaequali, a latere viso al- titudine cireiter duplo breviore, vertice sat lato, marginibus lateralibus concoloribus, subhorizontali, depressiusculo, ad marginem posticum subtiliter punctulato, ipso margine sub- recto, tenui, clypeo haud prominente, cum fronte in arcum parum convexum confluente, angulo faciali recto, genis altis, gula sat longa, suberecta; oculis a latere visis brevibus, sub- oblongis; rostro coxas posticas attingente, articulo primo brevi; antennis gracilibus, mox supra apicem oculorum in- SVE at d L Ör a 6 0. M. Reuter. | — [XLV terne insertis, articulo primo brevi, apicem clypei haud attin- gente, secundo lineari, latitudine capitis longiore; pronoto sat fortiter punctato, latitudine basali minus qvam duplo bre- viore, apice qvam basi fere duplo angustiore, disco basi con- vexo et utringque ad angulum posticum impressione longitu- dinali instructo, versus apicem declivi, callis parum distin- ctis, apice strictura destituto, lateribus subrectis ante angulos basales subito rotundatis, his subrectis, margine basali trun- cato; scutello basi obtecto; hemielytris sat fortiter punctatis, maris abdomen longe superantibus, ante medium corii sat dilatatis apicemque versus iterum angustatis, cuneo parvo, brevi, membrana uniareolata vel areola minore obsoleta; coxis — anticis brevibus, medium mesosterni haud superantibus, po- sticis ab epipleuris hemielytrorum longe remotis, contiguis; femoribus linearibus, tibiis teretibus, muticis, tarsis posticis articulo secundo primo longiore, nande lefiter curvatis, 3 aroliis magnis, liberis, apice conniventibus. du Nanniella chalybea n. sp. Nigricans, chalybeo-nitens, breviter flavicanti-alutaceus; cuneo apice late pallescente; membrana albida, venis pallidis, — puncto ad apicem areolae vittaque lata Heda pone areolam usque in apicem extensa ibique dilatata nigricantibus; an- tennis nigricantibus, articulo primo apice excepto pallide fla- i vente, latitudine oculi parum longiore, secundo margine 'basali paullo breviore, tertio secundo adhuc graciliore et hoc fere !/, breviore; pedibus cum GCOXisS pallide flaventibus, femori- | bus Abe apice vittaque superiore percurrente, tibiuis TG basi et apice anguste tarsisque articulo ultimo nigricantibus; vertice oculo circiter dimidio latiore (5); pronoto latirudine basali circiter 1/, breviore. Long. 5 2?/, mm. 250 Unicus mas d. 24 nov. 1896. 6. Uhlorosomella nov. gen. Genus divisionis Cyllocoraria. Corpus elongatum, subglabrum, capite verticali, a supero viso pronoto paullo N:o 10] Ad cognitionem Capsidarum aethiopicarum. 7 breviore, fortiter transverso, vertice fortiter carinato-margi- nato, carina ad oculos nonnihil dilalata; capite ab antico viso latitudine cum oculis duplo breviore, a latere viso altitudine circiter 3/7 breviore, fronte apice convexo-prominula, clypeo a fronte impressione profunda discreto, perpendiculari, ultra api- cem frontis haud prominente, margine antico arcuato, basi infra lineam inter bases antennarum ducendam posita, angulo faciali recto, genis mediocribus, gula brevissima; oculis ex- sertis, laevibus, a supero visis orbicularibus, a latere visis in genas sat modice extensis (£); rostro apicem mesosterni at- tingente, articulo primo caput superante; antennis paullo supra apicem oculorum interne insertis, articulo primo capite.a latere viso vix vel paullo breviore, apicem clypei superante, apice subattenuato, secundo lineari, ultimis simul sumtis secundo longioribus; pronoto subhorizontali, campanuliformi, fortiter transverso, strictura apicali destituto, lateribus profunde si- nuatis, disco callis magnis, transversis, medium attingenti- bus et marginibus impressis, sulco transversali medio margi- nes laterales subattingente sed haud superante, margine ba- sali leviter sinuato; hemielytris parallelis, abdomen sat longe superantibus, membrana bi-areolata, areola majore elongata, angulo apicali interiore angulato; alis areola hamo destituta; xypho prostethii marginato, prostethio utringque ad basin ace- tabulorum mutico; coxis anticis brevibus, posticis contiguis; femoribus gracilibus. tibiis breviter tenuissime spinulosis, tar- sis articulo tertio secundo paullo breviore, ungviculis brevi- usculis, aroliis vix distinguendis. | Primo intuitu Aetorrhino Fieb. similis, sed notis pluri- mis ab illo ionge divergens. Uhlorosomella geniculata n. sp. Virescens, post mortem favovirens, parce omnium bre- vissime pallido-pubescens, hemielytris viridibus, membrana subhyalina, venis viridibus; oculis nigro-fuscis; antennis arti- culo primo albido, medio late nigro-fusco, secundo favicante, fere tertia vel quarta basali parte saepeque etiam ante api- cem late nigro-fusco, ultimis nigro-fuscis; pedibus celore cor- 11 Esa Poris; tibiis extrofal” basi nigro-tsen; 5 värtice ge öv paull minus (S) vel fere magis (£) qvam duplo latic paullulum (2) longiore, tertio secundo ikonen /> b pronotö longitudine duplo låtiore. Long. TE BY oo Unicum specimen d. 21, quatuor RR 1896. SNES SRA Lä rer Eg ST EL Ioga FER AN SRT or uf Öfversigt af Finska Veteiskaps-Societetens Förhandlingar, XLVI. 1903—1904. N:o 11. Fungi novi, paucis exceptis, in Sibiria a clärissmo 0. A. EF. Loennbolim collecti. | Auctore P, A. KARSTEN. Russula indecorata n. sp. Mitis. Pileus carnosus, ex convexulo explanatus depres- susve, firmus, dein fragilis, ut plurimum regularis, subrugulo- sus, rufus vel subbrunneus, marginem subpatentem, tenuem, demum leviter sulcatum versus pallidior, pellicula sicca, stub- separabili tectus, carne alba, circiter 10 em latus. Stipes cylindraceus, deorsum leviter incrässatus, spongioso-farctus vel cavus, sublaevis, albus, inferne obsolete rufescens, circiter 12 cin longus, 2—4 cm crassus. Lamellae subliberae, aeqvales, confertae, ex albo pallidae, simplices. In silva aceroså montana, Syrjö, prope Mustiala speci- mina nonulla, m. Aug. 1902, a nobis lecta. Pleurotiäs spadiceus n. sp. Pileus suborbicularis, planus, carnosulus, cute gelaätinosa, ut videtur, mårginem versus submembranaceus, confertissime pelläcide striatulus siccitateqve cartilagineus, glaberrimus, spa- diceus, circiter 10 cm latus. BStipes excentricus, incurvus; sic- citate cartilagineus, praesertim apice färfuraceus, inferne in- crassatus, rufescens, circiter 3 cm löngus, 1 cm bcrassus. TM AN je K 2 P. A. Karsten. SATA : ID:eA Lamellae adnatae, secedentes, confertae, albae. Cystidia nulla. - Sporae subsphaeroideae, 3—4 uu. ; In regione Kuopioönsi, m. Aug. 1903, legit clar. O. A. E. Lönnbohm. : Ad Pleurotum subpalmatum proxime accedit. -Å ler Annularia Baicalensis n.sp. 7 Pileus carnosus, sat crassus, convexus, obtusus, glaber, laevis, alutaceus (in statu sicco), circiter 7 cm latus. Stipes N solidus, aeqvalis, glaber, concolor, circiter 7 cm longus et 2 cm crassus, annulo membranaceo. Lamellae liberae, confer- tissimae, angustissimae, aeqvales, carneae. Cystidia nulla. Basidia clavulata, 20: 4 u. In regione Baicalensi, m. Aug. 1902 (0. AFERT Tiga bohm). ; 13 SR så ÅA 4 SM MES Psilocybe tuberosa n. sp. Pileus carnosulus, conico-campanulatus, demum cCONvexos explanatus, glaber, striatus (siccitate saepe sulcatus), siccus, fulvus, circiter 2 cm latus. BStipes subaeqvalis, fistulosus, glabrescens, vulgo sulcatus - scissusqve, pallescens, 5—6 cm - longus, circiter 2 mm crassus. Lamellae adnexae, confertae, S sat angustae, fuscae. : In nemore prope oppidum Rossiae, Ufa, m. Junio 1902, å legit cl. J. G: Oksanen. ce Species singularis. Pilei ut plurimum complures e bu- bere albido terrae immerso enati. | EE Polypilus conglobatus n. sp. Imbricatus, ex axi communi oriundus, circiter 12 cm al-—3 tus et latus. Pilei carnoso-sublenti, convexuli, glabri, alu- taceo-pallescentes. Pori primitus rotundi, parvi, dein angulati majusculiqve, curti, albidi. 2 In graminosis ad terram juxta vias prope. Acbores in horto di Mustialaönsi m. Septembri 1903 semel lectus. NOT] Fungi novi in Sibiria collecti. 3 Coriolus ') applanatus n. sp. Pileus suberoso-coriaceus, sessilis, semiorbicularis aut spa- thulatus, utrinqgve planus, subglaber, obsolete concentrice sul- catus, margine extenuato, acuto, subinde confluens, albus, dein lutescens, 4—7 cm latus, 1—3 mm crassus. Pori rotundi, exigui, tenues, albi. Ad truncos in Karelia boreali rossica, Tungust, legit rusti- cus carelicus. Coriolus simulans (Blonsk.) Karst. Var. borealis Karst. Pileus suberoso-coriaceus, dimidiatus, convexo-planus, po- stice gibbosus, pallescens, concentrice sulcatus, rufo-strigulo- sus, margine acuto, obscuriore, circiter 3 cm latus. Pori ro- tundi, tenues, minuti, fuscescentes. Unicum, forte juvenile specimen prope Kuopio legit clar. O. ÅA. EF. Lönnbohm. Lenzites sibiricus n. sp. Pileus coriaceus, rigidus, dimidiatus, planus, postice gib- bosus, cervinus, fibrillis innatis radiantibus, teneris obtectus, obscurius zonatus, intus pallescens, margine acutiusculo, inae- qvali, concolore, 3—5 cm latus. Lamellae crassiusculae, inae- qvales, poroso-anastomosantes, sordide pallidae, demum fu- scescentes. Ad truncum arborum frondosarum in regione Baicalensi, Listvinitsehnoje, m. Aug. 1902 (0. A. F. Lönnbohm). Lenz. variegato affinis. monoctus Ufensis n. sp. : Pileus suberosus, concrescens, sat tenuis, scrupulosus, colliculosus, umbrino-fuscus, margine obtusiusculo, pallidiore, 1) Hansenia Karst. in Coriolum Quél. mutanda est. HH yr I ge NÅ SDI LSE krv TOTTA IPR STR PER RIE YO TE + Na Er z M | ED LÄRD: rg $ A NS nn t j N N ' RM . / e 4 4 P. A. Karsten. Sö É 3—4 cm latus. Pori parvi, forma varii, irregulares, mOX TT 3 ceri, concolores, albo irrorati. 3 Prope DR der Rossiae, Ufa, leg. O. A. F. Lönnbohm et 3 J. G. Oksanen. Lenzgitinam in memoriam revocat. Daedaleopsis incana n. sp. Pileus suberoso-coriaceus, resupinatus, crasse marginatus, pubescens, incanus, circiter 2 cm latus. Pori parci, crassiu- = sculi, difformes, dein laceri, concolores. Ad corticem Alni incanae prope Kuopio, m. Junio (0. 3 4 A. FE. Lönnbohm). / Poria carbonicola n. sp. Effusa, laevigata, glabra, testaceo-spadieea, opaca, ambitu depressa, concolor, 4—6 mm crassa. Pori perexigui, tenues, rotundi, nulla membrana impositi. (SA Supra carbones in regione Baicalensi, Listvinitschnoje 3 m. Aug. 1902 (0. A. F. Lönnbohm). Sclerodon Sajanensis n. sp. Pileus membranaceus, effuso-reflexus, glaber, circiter 3 cm. latus. Aculei confertissimi, aciculares, graciles, faccidi, - aeqvales, ferruginascentes, circiter 3 mm longi. In cortice arborum frondosarum in regione Sajanensi Si- biriae, m. Sept. 1902 (0. A. F. Lönnbohm). ; Affinis Scl. papyraceo (Wulf.) et Aciae mucidae (Pers.). Lachnea Loennbohmii n. sp. Apothecia subgregaria, e concavo plana, sessilia, pallida, epithecio flavo, pilis brevissimis vel brevibus, acutis, continuis, simplicibus obsessa, lat. 0,5—1 cm. Sporae monostichae, el- TES SN En än Ne , ' N:o 11] Fungi novi in Sibiria collecti. 5 lipsoideae, eguttulatae, laeves, 16—20: 9—12 u. Paraphyses haud bene discretae. Supra qvisqvilias prope Rigi Helvetiae 1901 legit clar. O. ÅA. FE. Lönnbohm. Rhynchosphaeria alpina n. sp. Caulicola. Perithecia sparsa, per epidermidem erumpen- tia, hemisphaerico-conoidea, subearbonacea, atra, apice acute rostrata, minuta. Asci cylindracei, apice basiqve paullo atte- nuati, 8-spori, 75—985: 10—12 wu. Sporae distichae, fusoideae, 3—5-septatae, vix constrictae, ex hyalino fuscidulae, 18—22 7—9 u. Paraphyses haud bene discretae. In caulibus Atragenes alpinae emortuis siccis in regione Baicalensi, Listvinitschnoje, m. Julio 1902 (0. A. F. Lönn- bohm). Sphaerotheca Castagnei Lév. ” Sph, Delphinii n. subsp. Amphigena. Mycelium tenue, evanescens, arachnoideum, pallescens. Perithecia sparsa, sphaeroidea, fusca, 50—80 mu diam., appendiculis paucis (3—6), continuis, subinde ramosis, fuligineis, apicem versus dilutioribus, fexuosis, peritheciis duplo vel triplo longioribus. Asci subsphaeroidei vel late el- lipsoidei, magni, octospori. Sporae late ellipsoideåe, hyalinae. Conidia non visa. In foliis Delphinii grandiftori in territorio Baicalensi (0. A. EF. Lönnbohm). Re Sibirieum n. sp. UTI riore petiolisqve nascens, , acervulos el confluentes exhi- bens fuscos. Perithecia Sälsareldaa. 80—90 u diam. In Spiraea palmata et Samgvisorba officinali in regione Baicalensi, Listvinitschnoje, nec non prope Omsk Sibiriae, m. Aug. are 1902 (0. A. F. Lönnbohm). ÅRE SSA Äl RS nd Jr be 6 P. A. Karsten. 5 2 sg Hyphae continuae, simplices, 4—6 u crassae. Perilhend immatura, ascis sporisqve carentia. Uromyces Sii latifolii n. sp. Sori teleutospori, hypophylli, per epidermidem fissam erumpentes, confertissimi, interdum confluentes, mediocres, fusci. Teleutosporae Sonen verruculosae, fuscae, JA 20 u diam. - In foliis vivis Sit latifolii prope oppidum SER Sa mara, m. Junio 1902 (0. A. F. Lönnbohm). por = | = Uromyces Saussureae n.:sp. Sori epiphylli sparsi, epidermide rupta cincti, fusci. Te- leutosporae sphaeroideae, fuscae, 20—25 u diam. k | In foliis Saussureae circa Kurgan—Omsk Sibiriae m. Jo > å lio 1902 (0. A. EF. Lönnbohm). | : v Puccinia melasmioides Tranzsch. var. Teleutosporae in soros epiphyllos, erumpentes, plano- -con- vexos, nudos, confluentes, raro sparsos, atrofuscos congestae, i sl nt! clavatae, medio haud vel paullulum constrictae, Ha- vescentes, 40—60: 8—12 u. 2 In foliis Agqvilegiae viridiflorae in regione Baicalensi, Listvinitschnoje, m. Septembri 1902 (0. A. F. Lönnbohm). Coleosporium Actaeae n. sp. . Sori uredosporiferi hypophylli, minuti, rotundati vel ir- regulares, sparsi vel saepius in parvos greges congesti, haud raro confluentes, flavo-rufi. Uredosporae in eodem soro dif- formes, breviter :catenulatae, mox sejungentes, rotundatae veg oblongato-clavatae, subinde angulatae, aurantio-flavae. In foliis Actaeae rubrae in regione -Baicalensi (0. A. Få Lönnbohm). öv köN:0 11] Å Fungi novi in Sibiria collecti. id Ustilago Androsaces n. sp. Sori fusci, pulverulenti. Sporae sphaeroideae, laeves, 35 — 50 u diam. ; In ovariis Androsaces (filtformis?) prope Baical Sibiriae m. Augusto 1902 (0. A. F. Lönnbohm). Eurotiopsis foliicola n. sp. Pyrenia saepius glomerulatim aggregata, glaberrima, lae- vissimaå, sulphurea, 60—90 u diam., contextu tenuissime mem- branaceo, inperspicue parenchymatico, hyalina. Hyphae te- nerrimae, ferrugineae. Sporulae sphaeroideae, hyalinae, nu- merosissimae, 5—7 u diam. In foliis languescentibus Berberidis vulgaris in regione Kuopioönsi m: Julio 1903 legit cl. E. Schwartzberg. Species hujus generis unica adhuc cognita e Brasilia. Vermicularia punetoidea n. sp. Pyrenia gregaria, erumpenti superficialia, punctiformia, atra, setulis atris, continuis, longitudine pyrenii. In stipitibus emortuis Pteridis aqvilinae? in regione Bai- calensi, Kultuk, m. Septembri 1902 (0. A. FE. Lönnbohm). Addenda. Lepiota serenula n. sp. Pileus carnosulus, mollis, convezus, albus, sqvamis minu- tis, subceoncentricis, obscurioribus, subfuscescentibus obsessus, laevis, circiter 9 cm latus. Stipes cylindricus, aeqvalis, glaber, albus, bulbo magno, marginato, circiter 6 cm longus, annulo infero, membranaceo, fixo. Lamellae confertae, in collarium liberum postice conjunctae, pallescentes. MSporae ellipsoideae. Prope Kuopio, m. Aug. 1903 (0. A. F. Lönnbohm). 80 ; P. A. Karsten. [XI Inonotus sulphureopulverulentus n. sp. FARNEd Pileus suberosus, dimidiatus, len är. pragoipued 3 latus. Pot Die fe NR SR vn) minuti, diffosmes lr ; primitus cinerascentes, sulphureoirrorati. ; In territorio Baicalensi, Listvinitschnoje, m. Ang 1902 (0. A. F. Lönnbohm). - ; Fomes Cajanderi n. sp. Pileus sessilis, dimidiatus, intus floccosus, fomentarius, Vv ferrugineus, circiter 15 cm latus, 1 cm crassus. Pori minimi, rotundi, nudi, haud stratosi, rubiginoso-ferruginei. å Ad Laricem dahuricam in insula fluvii Sibiriae orienta- lis Lena, Agrafena, m Aug. 1901 (A. K. Cajander). ; Physisporus microsporus n. sp. Adnatus, orbiculatus, crassiusculus, pallescens, subiculo tenui. Pori rotundati, minutissimi, aeqvales, dissepisaerbis A tenuissimis. A Supra lignum SE prope Mustiala semel a no- bis lectus. ; Physisporus locellatus n. sp. Effusus, innatus, tenuis, pallescens, siccus obscurior, in- 2 tus locellis exiguis, plus minusve elongatis. Pori exigui, ro- tundi vel varii, inaeqvales, tenuissimi, laceri fimbriatiqve. ; Supre lignum semiputridum in regione Baicalensi, Listvi- nitschnoje, m. Aug. 1902 (0. A. FE. Lönnbohm). Poria Loennbohmii n. sp. Effusa, marginata, adnata vel subinnata, pertenuis, Pori minuti, obtusi, rotundi, ferrugineofulvi, dein pruina densa pal- | YES RARE FE RES Nee a N:o 11] Fungi novi in Sibiria collecti. AK) lida vel albida obtecti, stratosi, stratum pororum circiter 1 cm crassum. Ad carbones in territorio Baicalensi, Listvinitschnoje (0. A. F. Lönnbohm). Stereum scalare n. sp. Pilei suberosi, rigidi, dimidiati, dense scalari-imbricati subinde connascentes, pallescentes, in spadiceum leviter ver- gentes, tomentosi, parvi. Hymenium pallidum vel lutescente pallidum, vulgo laeve. Supra terra in regione Kuopioönsi, m. Aug. 1903 (0. A. FE. Lönnbohm). SNS ÖNS Ka 4 BOREN R ANC ESEE AS = 1 UME EN SPA Ge RR NA TA NRK MiG NET bd ANN o $ d AE TR = NG SV ES + Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLVI. 1903—1904. N:o 12. Mindre meddelanden från universitetets kemiska laboratorium. Några derivat af a-kamfersyra. AF M. BÄCKSTRÖM. Kamfersyran bildar, såsom ur undersökningar af Friedel, Haller och andra framgår, tre olika serier af estrar. I egen- skap af dikarbonsyra ger den upphof åt neutrala och sura estrar. Af de senare finnas tvänne skilda slag till följd af asymmetrin inom kamfersyrans kärna. Den ena serien af de isomera estersyrorna uppkommer vid direkt esterifikation af kamfersyra. Den innehåller alkylen vid den med tertiär kola- tom bundna kaärboxylgrupnen: H . | EESCOOR HO a pe H.C TE SOOE | CH, Delvis inträder härvid alkyl också i den andra karboxy- len, så att samtidigt med nyss nämda, af Brihl och Braun- schweig med benämningen ortoester betecknade förening en mindre mängd neutralester: a SAR IRA MERIT Be rer UD a 2 | M.: Bäckström. H | TE BO0R | C (CHz)2 H.C för ICE DOO | bildas: Vid dennas förtvålning med en mol alkali afeår den d först inträdande alkylen; öch det resulterar en estersyra af 4 konstitutionen: : H I i ER Ö — 600 H 0 hvilken fått namnet allo-ester. i Föreliggande arbete omfattade undersökningen af tvänne 4 metyl-propylestrar, ortopropyl: och dipropylestrarna samt några salter af ortometyl- och ortopropylestrarna. Å För syntes af ortometylester löstes kamfersyra i genom destillation öfver kalk torkad metylalkohol. Lösningen mät- tades med torr saltsyregas. En liten mängd kamfersyra ut- kristalliserade därvid åter. Lösningen lämnades att stå i 3 dagar. Sedan afdestillerades alkoholen och klorvätesyran. Åter- stoden hälldes i vatten och behandlades med sodalösning. Ur den i Na, CO; lösliga delen uttäldes med 5 ?/, svafvel- 3 syra ortometylestern i form af en färglös, tjockflytande olja. Den upptogs 1 ligroin. Ligroinlösningen tvättades med vatten Ez och torkades med klorkalcium samt fick utkristallisera. sd De erhållna kristallerna smälte vid 759. För samma sub- - stans har ZLoir uppgifvit smältpunkten 689; Haller 159—16?, 3 Walker 762, Brihl öch Braunschweig T192—782. Då Ortometylestern försattes nu med Na; COs-lösning i öfver fn skott, hvari den löste sig vid uppvärmning på våttenibad. Lös- - TA ga AIK AL LAR SEE NASA BREES än Re AN ARN Ö kar 4 3 Lå - 4 NA ” N Lv > N:o 12] Några derivat af d-kamfersyra. 3 ningen afdunstades till torrhet. Ur återstoden extraherades medels absolut alkohol natriumsaltet af ortometylester. Det kvarblef, sedan alkoholen förflyktigats, i form af ett hvitt pul- ver. Ur vattenhaltig alkohollösning erhöllos nålformiga, färg- löså, stärkt vittrande kristaller af saltet. 0,4346 gr. substans förlorade vid upphettning till 1002 Celsius 0,1185 gr. 1 vikt. Beräknadt för 5 mol. H,0. Funnet. ATEN ALE 0,2267 gr. af det torkade saltet EET vid afrökning med H, 503 0,0679 gr. Na; SO,. Beräknadt. Funnet. NI== 075 Na=0909,70 9/0. Tvänne bestämningar af det vattentria saltets specifika vridningsförmåga gåfvo följande värden: för en vattenlösning med tätheten 1,01655 innehållande 0,6396 gr. substans på 12,8412 gr. lösning var vridningen a!) = 8,28 i ett rör af en decimeters längd vid 2029 C., hvilket mot- | 209 svarar en specifik vridningsförmåga |e] = 56,7; D | för en lösning med spec. vikten 1,01551 innehållande 0,6619 gr. substans på 13,1129 gr. lösning var vridningen 8,41? TYS vid 17,5? temperatur, altså [e] = 5649: DE Ur Ortometylestern framställdes vidare dess bariumsalt genorå titrering med Ba (OH),lösning. Detta salt blef dock icke ånalyseradt. Köpparsaltet af ortometylestern är olösligt i vatten och utfaller, då natriumortometyl kamforat i vattenlösning försät- tes med kopparsulfatlösning. Saltet är lättlösligt i eter och kloroform. Det kristalliserar ické ur desså lösningsmedel, utån kvarblir vid deras afdunstning som en mörkgrön, glänsande hinna. 1) Samtliga i detta. arbete förekommande Yvridningsbestämningar hafva blifvit utförda med en af Schmidt & Haensch konstruerad sackarimeter un- der användande af hvitt ljus. För erhållande af den specifika vridningsförmå- gan för natriumlinien [<]b hafva därför de funna talen multiplicerats med den af Landolt uträknade konstanten 0,3468. 4 M. Bäckström. Kalciumsaltet erhölls genom kokning af ortometylester med kalciumkarbonat, suspenderadt i vatten. Den heta lös- - ningen filtrerades och koncentrerades tills kalciumsaltet be- gynte afskilja sig. Det vid kallnandet utfallna saltet var hvitt och finkristalliniskt. Tvänne kristallvattenbestämningar gåfvo för låg vattenhalt. Ca-halten bestämdes gonom titrering med oxalsyra och permanganat. 0,2030 gr. substans förbrukade 8,04 ccm !/,, normal oxal- syrelösning. Funnet. Ca = 1,92 9/,. 0,2594 gr. substans erfordrade 10,84 ccm !/,, normal oxal- Syra. | Funnet. (ÖR ==0000 | Saltet afgaf i medeltal 3,12 ?/, kristallvatten. För det vattenfria saltet beräknas följaktligen: Car== 18800 Ca == SGAO Teori. Ca = 858-00. BIRNEAEE TS, FI DOET SPEER SKV MRS PET ND av NAD fö AA FRE Ad sr Den samtidigt med den sura ortometylestern bildade di- 3 metylestern, hvilken icke löste sig i sodalösning, upptogs i eter, tvättades med sodalösning och vatten, torkades och destillera- des i vakuum. Den gick öfver vid 15092—180? under 20 mm tryck. Jag erhöll vid en företagen vridningsbestämning «= - 5,549 i ett rör af 1 dm längd för en alkohollösning af spec. vikten 0,80303, som i 16,6467 gr. lösning innehöll 0,8301 gr. ester. 0 Däraf följer le] = 47,98. Enligt Haller vore Je] = D ID enligt Brihl och Braunschweig = 48,16? samt enligt Walker SE 48,322. alkoholen afdunstades. Återstoden löstes i vatten och sedan vattenlösningen omskakats med eter, utfälldes ur densamma kamfersyre-allo-metylester med utspädd svafvelsyra. HEstern Den neutrala metylestern kokades med en alkoholisk lös-- 3 ning af en mol. kalihydrat !/, timme på vattenbad, hvarefter ÅN , fa UR ln lansdt Fris PEN AR BPR RAT EDT TUR TINA (RTR NE BRI VE MINEN Ma FR RRRGASEN SR NE EE ÄRR AVLA YST K SN ad CE (JA OM IG NL AINA Le CA ctr FAR UNDRA VS VIDA | 4 Ef, EAT I TERASS | bi uu N:o 12] Några derivat af d-kamfersyra. 5 löstes i ligroin och kristalliserades. Dess vridningsförmåga för en 2 ?/, alkohollösning med spec. vikten 0,79569 utgjorde för al ett 1 dm långt skikt 2? vid 212? C., således H = 43,6. Hal- , D ler erhöll EH =D D Ortornetylestern erhålles som kändt äfven vid inverkan af mnatriumalkoholat på kamfersyreanhydrid. Natrium lös- tes i 10 gånger sin vikt genom destillation öfver samma me- tall torkad metylalkohol. Sedan tillsattes en mol. kamfersyre- anhydrid, och det hela uppvärmdes, tills innehållet visade sig fullkomligt vattenlösligt. Till reaktionsprodukten fogades nu 1 mol. propylbromid, hvarpå blandningen infördes i ett bombrör och upphettades till 1309 i 9 timmars tid. Den fit- rerades därpå från afskildt bromnatrium, afdunstades på vatten- bad för aflägsnande af oförändrad alkylhalogen och tvättades med sodalösning och vatten. Produkten utgjordes af en olja, som destillerade vid 1522—155? under 8? mm tryck. 0,2056 gr. substans gåfvo vid förbränning 0,4969 gr. CO, och 0,1716 gr. H.O. Beräknadt för La de Funnet. Cr 00:03 2/6: C=65,910 (0. = NB ER" 027 pa 0,2178 gr. gåfvo 0,5248 gr. CO, och 0,1809 gr. H3O. j Funnet. ÖESDUEANA FE RIN Den ifrågavarande substansen, som altså utgjordes af kam- fersyre-orto-metyl-allopropylester visade en optisk aktivitet 179—18? af storleken H = 42,8 (rörets längd = 1 dm, alkohol- D lösningens spec. vikt — 0,80698, koncentration = 2,6241 gr. PS substans i 40,2517 vätska, « = 6,5) resp. le] = 42,4 (rörets D längd 1 dm, koncentrationen = 1,1959 gr. substans i 39,9394 gr. lösning, tätheten = 0,80009, a« = 2,932.) 12 6 M. Bäckstöm. [XLVI Isomeren till densamma, nämligen ortopropylallometyl- estern, framställdes på ett liknande sätt medels natriumpro- pylat, metyljodid samt kamfersyreanhydrid. Tvänne förbränningar af denna förening gåfve följande resultat: . ; : ; 0,2024 gr. substans gåfvo 0,4901 CO3 och 0,1727 gr. H3O0. Teori. Funnet. ERS Ol==60103NG EL== SBU Er=="0O ASK 0,2202 gr. substans gåfvo 0,5303 gr. CO, och 0,1842 OTEL SV Funnet. UFE=650:6810 09 H= 9,29 9/4. Vridningsförmågan hos tvänne alkohollösningar af denna 182 ester var EH = 32,4 (o = 3,72”, tätheten = 0,80458, koncen- D 108 trationen = 0,8544 gr. i 17,2881 gr. lösning), resp. H == D SAT (0 = 2,15?, tätheten 0,79958, koncentrationen = 0,5541 gr. i 18,959 gr. lösning, rörets längd = 1 dm.) Propylestrarnas syntes företogs enligt Hallers metod ge- nom inverkan af torr saltsyregas på absolut propylalkohol och kamfersyra. OÖOrto-estern tedde sig, isolerad från blandningen, som en färglös, trögflytande olja, hvilken, analogt med kam- fersyreortoetylester, ej kunde erhållas i kristallisk form. Vid dess förbränning erhölls ständigt för litet kolsyra. Därför analyserades i stället silfversaltet. 0,2081 gr. substans gåfvo 0,3421 gr. CO, och 0,1156 OT ELO, | 3H7 Beräknadt för Rd — TT EUMnet (ON ANT (OESEUNEN =" 02N 0 H="00 7 0,2362 gr. substans gåfvo 0,3879 gr. CO, och 0,1339 H30. Funnet. C = 44,79 9/4. Jef = 6,30 Dios fär a DG SE Ve Lä NON ee rr VN NAS AV vh AE FASA SR FR NYSE Se : i N:o 12] Några derivat af d-kamfersyra. qv Esterns specifika vikt var 1.07314. Dess vridningsförmåga i 209 ; absolut alkohollösning utgjorde H == ola (0 2,43; FÖrets D längd = 1 dm, koncentrationen = 3,335 ?/,, spec. vikten 199 0,79754) resp. H = 31,65 (a = 3,75, koncentrationen ID = 0,7441 gr. ester 1 14,6116 gr. lösning, sp. v. —=0,80691, rörets längd = 1 dm.) Alla försök att framställa Akelballorna till denna ester- syra strandade på omöjligheten att bringa desamma till kri- stallisation. Bariumsaltet bereddes "genom titrering med Ba (OH); — lösning. . Det bestod af små, hvita kristallnålar med ungefär 1 mol. kristallvatten. 0,6097 gr. salt förlorade i vikt vid upphettning 0,0171 gr. Beräknadt för 1 mol; H,0. Funnet. 2.83 9, | 2,80 0/0, 0,2927 gr. salt förlorade 0,0079 or. vikt. Funnet. 2509-000 Bariumhalten bestämdes genom afrökning med svafvelsyra. 0,6097 gr. substans gåfvo 0,2232 gr. BaSO,. Teori. Funnet. ÅN 24 Bj ar Ba == 21552 20/05 Kalciumsaltet uppkom vid estersyrans kokning med vat- ten och kalciumkarbonat. Det var likaså kristalliseradt och af hvit färg samt inneslöt 1 mol. kristallvatten. 0,3131 gr. substans förlorade vid upphettning 0,0115 gr. 1 vikt. : Beräknadt för 1 mol. H,0. | Funnet. SÄSS SK ; 2300 0,3927 gr. substans förlorade 0,0131 gr. i vikt. Funnet. SAND: Kalcium bestämdes som kalciumsulfat. 8 soc > M. Bäckström. ”0,3927 gr. substans gålvo. 0,095 gr. Ca SO, Beräknadt. ; , Å Funnet. Ca TAM ÅN TOR SNI -0,3131 gr, substans Ne 0,0779 gr. Ca SO, Funnet. OR = TNE Dipropylestern bildade en gulaktig olja med tätheten Y 00263. Den destillerade vid 1652—1672 under 11 mm din | vid 1809—183? under 14 mm: tryck. | - Analyserna af densamma gåfvo följande fos :0,2689 gr. ester gåfvo: 0,6652 gr. CO. och 0,2377 gr. EL 0. Beräknadt för C;H,, (COO C3H.)a: Funnet. a OI==061L 0: : se 0 =, 47 00 ER ll == CM Vllar Å Reda NE 9,82 "0: 0,2328 Of substans 2 0,5732 gr. CO, och 0,2054 OTEL ÖN : SSR Funnet. | 2G SR 67,15 Yos FR== "TORSO Estern vred det polariserade ljuset med en styrka : el 28,9 (a = 3,34, lösningens sp. v. = 0,79879, koncen- fadon = 0,8275 gr. 1 16,5399 gr. lösning, rörets längd 2 Beban), resp. É L- 28,3 (a 1,3”, sp. v. 0,79485, koncentration — 0,444 gr. i 22,1672 gr. lösning, rörets längd = 1 dm.) RS Eb Är Dipropylestern förtvålades med 1 mol. kalihydrat i alko- holisk lösning. Resultatet var en olja, hvilken vid analys vi- sade en lägre kolhalt, än: hvad teorin för den väntade allo- propylestern fordrar. Den erhölls i en för vidare rening otill- räcklig mängd. Br LS SRA PID fl JINSTS VA ENE Lö Vd Ar VN v PL NY Sr (0 BYE FOTA NAT SVG RANE 1) vad « Vd SEN « VETR NAR Yle k Å Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLVI. 1903—1904.: N:o 13. Drei a neue Arten der Gabting Tachinus Grav. aus Ost-Sibirien beschrieben von B. Poppius. Tachinus tundrae n. sp. Gestreckt, fasst parallelseitig, tief schwarz, etwas matt, die Seiten des Halsschildes breit, die Spitze der Flägeldecken sehr schmal gelbbraun gesäumt, zuweilen auch die Basis des Halsschildes schmal höll Beine und RER ganz gelbroth, die Palpen etwas dunkler gefärbt. Kopf und Halsschild sehr undeutlich punktiert, matt, fein. nadelrissig. Die Fähler ziemlich lang, den Hinderrand des Halsschildes bedeutend iäberragend. 3:tes Glied um Gerin- ges länger als das 2:te, 4:tes etwas käörzer und unbedeutend schmäler als das 5:te, die vorletzten Glieder schwach quer. Halsschild schwach gewölbt, an den BSeiten ziemlich stark gerundet, bedeutend, ungefär doppelt so breit als lang, nach vorne etwas stärker verengt als nach hinten, bedeutend breiter als die Flögeldecken, sehr fein und äusserst sparsam TRE, fein chagriniert, matt. Flägeldecken schmäler, EEE AG als der Thulssckid, deutlich breiter als lang. Die Punktierung ist fein und spar- sam, unregelmässig, stellenweise, besonders nach hinten, in eimmigen unregelmässigen Reihen vortretend. Dieselben sind matt durch die feine Chagrinierung. : Abdomen nach hinten schwach verengt, tast parallelseitig mit einmal zwei Seitenborsten, etwas mehr glänzend als der Halsschild' und die Fligeltéoken, unbedeutend schwächer cha- 2 Ng B. Poppius. SN (XOVE griniert, sehr sparsam und fein punktiert. Drittes und viertes Segment ohne matte Schrägstriche. Die Farbe ist einfarbig schwarz. | SF. Mittelstäöck des achten Räöckenringes seicht und ziem- lich schmal dreiecktig ausgeschnitten, mit zwei kurzen, breiten, ; zugespitzten Zähnchen. Die Seitenstäcke kurz und breit, nach hinten schwach zahnförmig ragend. Fiönfter Bauchring schwach eingedräckt, am Hinterrande breit ausgerandet mit einem schma- len, halbkreisförmigen, in der Mitte nicht eingeengten Körner- bogen. Dritter und vierter Bauchring in der Mitte nicht nieder- gedräckt. Die drei ersten Glieder der Vorderfässe erweitert. 2. Mittelstäck des achten Räckenringes kurz, vom Grunde an ziemlich breit winkelig zugespitzt, vor der Spitze kurz parallelseitig, in derselben sehr seicht winkelig eingeschnitten, die kleinen Zähnchen an der Spitze mit emem kurzer, hellen Börstchen. Die Seitenstäcke schmal, etwas einwärts gerichtet, ein wenig länger als das Mittelstöck, an der Spitze mit einer langen, dunklen Borste. Die Seitenspalte ist ziemlich Ng und breit. — Long. 4,5 mm. ; Die Art ist nahe verwandt mit IT. brevipennmis J. Sahlb., unterscheidet sich aber leicht von dieser Art durch eine ganz andere Farbenzeichnung. Der Körper ist sehmäler, die Flägel- decken etwas kärzer, schmäler als der Halsschild. Ebeso hat das Mittelstäck des achten Dorsalsegmentes eine andere Form, schwach getheilt an der Spitze, kärzer und breiter, nach der Spitze zu schwächer verjängt. Von dieser kleinen Art habe ich im Jahre 1901 vier Exemplare in Nordost-Sibirien erbeutet. Lena-Thal: Kumak- sur, ein 2 am 7 September, Bulkur, 5 September, zwei &, Tit-ary, 4 september, ein I, alle unter Moos auf der Tundra der Lena-Mändung (ca 722 40' n. Br.) — Mus. Helsingfors coll. mea. ; Tachinus jacuticus n. sp. Ziemlich flach, wenig glänzend, gestreckt eiförmig. FErstes Fihlerglied, selten auch das zweite, und Beine gelbroth, Tas- ter dunkler, braunschwarz. MHalsschild an den BSeiten ziem- lich, breit, am Vorder- und Hinterrande sehr schmal braungelb V FRUSEN I EE EL MANA IRA Pr IG ka AR N:o 13] Drei neue Arten der Gattung Tachinus Grav. aus Ost-Sibirien. 3 gesäumt ; die helle Färbung nicht scharf abgesetzt. Die Fliö- geldecken bräunlich, an der Naht und an den Seiten mehr oder weniger schwarzbraun gefärbt. Die Hinterränder der Flägeldecken und der Dorsalsegmente des Hinterkörpers bräun- lich gelb. Zweites Fählerglied etwas kärzer als das dritte, das vierte bedeutend schmäler und kärzer als das fönfte, die vorletzten Glieder schwach quer. Kopf und Halsschild etwas glänzend, sehr fein nadel- rissig, fein und sehr zerstreut punktiert. Halsschild an den Seiten schwach gerundet, nach vorne stärker als nach hinten verengt, mehr als doppelt so breit wie lang, nicht breiter als die Flägeldecken. Die Fläögeldecken ungefähr 1!/; mal so lang als der Halsschild, etwas dichter nadelrissig, matter, ebeso fein und zerstreut punktiert wie dieser. Abdomen schwach konisch, mit einmahl zwei BSeitenborsten, drittes und viertes Segment ohne matte Schrägstriche, das vierte und fänfte an dem Basaltheile mit schrägen, erhabenen Linien. Die Nadel- rissung ist bedeutend zerstreuter als auf dem Kopfe und Hals- schilde, wodurch auch der Abdomen mehr glänzender erscheint. Die Punktierung ist bedeutend stärker und dichter, an den vorderen Segmenten dichter und etwas feiner als auf den letz- teren. S. Die drei ersten Glieder der Vorderfässe ziemlich stark erweitert. Das Mittelstäck des achten Räckenringes ziemlich seicht. und schmal ausgeschnitten, mit zwei kurzen, etwas zuge- spitzten Zähnchen, die an der Spitze mit einer hellen Borste - bewehrt sind. Die Seitenstäcke wieder zeigen sich als kleine, winkelige Vorspränge, an der Spitze mit einer längeren, dun- klen Borste bewehrt. Drittes und viertes Ventralsegment flach niedergedräckt, das fänfte tiet und stark niedergedräöckt, am Hinterrande breit ausgerandet. Die Ausrandung von einem schmalen Körnerbogen begleitet. Der Körnerbogen in der Mitte etwas verbreitert. Die Lappen des: sechsten Bauchrin- ges ziemlich kurz und breit, am Aussenrande mit einem Zähn- chen, am Innenrande nicht einen Lanzen umschliessend. 2. Das Mittelstäöck des achten Rickenringes an der Basis ziemlich breit, in einer ziemlich langen, schmalen, gleich- breiten Spitze ausgezogen. An der Spitze ist das Mittelstöck 4 B. Poppius. | — [XLVI kurz aber schmal ausgeschnitten mit sehr feinen und spitzen Gabelstäcken, die an der Spitze mit einer kurzen, hellen Borste bewehrt sind. Die BSeitenstäcke ebenso lang wie das Mittel- stuck, von demselben durch einem tiefen Spalt getrennt, schmal und zugespitzt, an der Spitze mit einer langen, dunklen Borste bewehrt. Am sechsten Bauchringe zwischen den hell bebor- steten Mittellappen ein sehr kleines, etwas zugespitates Läpp- chen, hinter demselben ist das Segment vertieft. — Long. 5 —6 mm. Diese Art ist sehr nahe verwandt mit T. bicuspidatus J. Sahlb. (absconditus TLuze) und T. elegans Epph. Von der erstgenannten Art unterscheidet sich 7. jacuticeus durch dunk- lere Fähler und Palpen. Die Fähler sind etwas käörzer und - nach der Spitze zu weniger verdickt. Die Flägeldecken sind etwas länger, diese und der Halsschild bedeutend feiner punk- tiert aber dichter nadelrissig und dadurch weniger glänzend. Der Abdomen ist dichter und gröber punktiert. Auf dem achten Räckenringe sind die Zähne des Mittelstäckes beim Männchen bedeutend schärfer zugespitzt und schmäler. Beim Weibchen ist das Mittelstäck des achten Räckenringes feiner, schmäler ausgezogen, und an der Spitze etwas tiefer einge- schnitten mit sehr schmalen, spitzen Zähnchen. Die Seiten- stäcke schmäler. — Von FT. elegans unterscheidet sich diese Art durch dunklere Färbung und schmäleren Halsschild. Die Punktierung der Fläögeldecken ist feiner, die Nadelrissung auf dem Halssehilde und auf den Flägeldecken ist gröber und bedeutend dichter. Die Punktierung des Abdomens ist etwas gröber und dichter. Beim Männchen ist das Mittelstäck des ach- ten Röäöckenringes bedeutend tiefer ausgeschnitten, die Zähn- chen bedeutend schmäler und schärfer zugespitzt, das corres- pondierende Mittelstäck beim Weibehen nach der Spitze zu viel stärker verschmälert, der Ausschnitt bedeutend kärzer, wodurch die Zähnchen viel kärzer sind. Die BSeitenstäcke hinter der Borste stärker verschmälert und mehr parallelseitig. Von - dieser art habe ich Ende Juni 1901 42 und 45 unter . Rindermist auf steppenartigen Wiesen in der Umge- bung der Stadt Jakutsk in Ost-Sibirien erbeutet. In den Sammlungen der hiesigen Universität befindet sich ein & aus Kamtschatka. | RSK SEO EE: VISE EAT IR NERO RA fö bal ANN BRY / j i jd . N:o 13] — Drei neue Arten der Gattung Tachinus Grav. aus Ost-Sibirien. 5 Tachinus ochoticus n. sp. Lang elliptisch, ziemlich flach, schwarz, die Seiten des . 'Halsschildes ziemlich breit, Vorderrand und Hinterrand schmal gelb gerandet. Die .Flägeldecken einfarbig braungelb, die Hinterränder der Abdominalsegmente, Beine, Palpen und die fänf ersten Finlerglieder gelb. Kopf sehr fein punktiert und fein nadelrissig. Der Halsschild kurz, viel breiter als lang, nach vorne bedeutend stärker verengt als nach hinten fein und ziemlich dicht punktiert, sehr fein nadelrissig, nicht brei- ter als die Flägeldecken. Die Flägeldecken etwas mehr als 11/; mal länger als der Halsschild, nach hinten etwas kräf- tiger punktiert als vorne, die Punktierung bedeutend stär- ker wie auf dem Halsschilde, die Nadelrissung fein wie "auf dem Halsschilde, nicht dichter. Der Hinterkörper auf der Oberseite viel spärlicher und deutlich feimer punktiert wie die Flägeldecken, die Punktierung etwas kräftiger auf den hinteren Segmenten. Die Nadelrissing fein und ziemlich dicht. Auf der Unterseite ist die Punktierung bedeutend kräf- tiger als auf der Oberseite. Drittes und viertes Dorsalseg- ment ohne matte Schrägstriche, Abdomen an den Seiten mit einmal zwei Borsten. Die Fähler ziemlich kurz, den Hinterrand des Halsschil- des ein wenig Uberragend. Das zweite Fählerglied etwas breiter und unbedeutend kärzer als das dritte; viertes Glied viel schmäler und kärzer als das fönfte, von fänften Glied an werden die Fähler zur Spitze schwach verbreitert, 5—7 Glieder schwach quer, die drei vorletzten etwas breiter als lang. gZ. Unbekannt. d. Das achte Dorsalsegment dreitheilig. Mittelstäck ziem- lich breit, nach der Spitze zu wenig verengt, ziemlich tief und schmal eingesnitten mit mässig langen, scharf zugespitz- ten Zähnen. (Die Borste weggefellen?). Die Seitenstäcke am Grunde ziemlich breit, von der bor- stentragenden Stelle an verschmälert und zugespitzt, an der Spitze mit einer längeren dunklen Borste bewehrt, unbedeu- tend kärzer als das Mittelstäöck. Die Spalte zwischen den Mittel- und Seitenstäcke doppelt so tief als der Gabelspalt. 6 B. Poppius. [XLYI Zwischen den hell bedornten Misctellappen des letzten Bauchringes ein kleines, nicht besonders kräftig hervortreten- des Läppchen, hinter demselben hat das Segment eine rinnen- förmige Vertiefung. — Long. 5 mm. Diese Art steht dem T. Bernhaueri Luze sehr nahe. Der Kopf ist etvas kleiner und stärker glänzend, der Halsschild ein wenig kärzer, an den Seiten bedeutend stärker gerundet. Die Flägeldecken sind eimfarbig röthlich braun, diese und die Oberseite des Hinterkörpers bedeutend feiner punktiert. Die Zähne des Mittelstäckes beim 2 sind breiter, von der Basis bis zu der Spitze gleichmässig verengt. Die Seitenstäcke sind bedeutend breiter, an der borstentragenden Stelle nicht verengt, sondern von hier und bis zu der Spitze gleichförmig verengt. Palpen, Fäöhler und Beine heller gefärbt. Von T. pallipes Grav. unterscheidet sich diese Art durch viel feinere und spähr- lichere Nadelrissung auf dem Kopfe, Halsschild bedeutend fei- ner nadelrissig, die Flägeldecken sind kräftiger punktiert, aber viel feiner mnadelrissig; die Zähne des Mittelstäöckes auf dem achten Dorsalsegmente beim SS sind käörzer und breiter, die Seitenstäcke breiter. Die Fähler sind nach der Spitze zu dunkler gefärbt mit stärker queren vorletzten Gliedern; der Körper ist schlanker und weniger stark gewölbt. ; Fundort: Port Ajan am Ochotischen Meere, ein 2 (Col- lan!). — Mus. Helsingfors. ; BES DNA Fr ERA SN SAR RN Är ART FER Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar, XLVI. 1903—1904. N:o 14. Capsidae palaeareticae novae et minus cognitae descriptae ab O. M. REUTER. 1. Lopus bimaculatus Jak. Rev. mens. d'Ent. I, 122, 4 (verisim.). Inferne cum antennis pedibusque nigricans, epipleuris pronoti, . mesopleuris, lateribus ventris femoribusque posticis vel posterioribus basin versus rufo-ochraceis, antennis articulo primo dimidiogue basali secundi pilis nigris admodum longis pilosis, tibiis nigro-pubescentibus, sat longe tenuiter spinulosis, pilis longis exsertis destitutis; superne rufo-ochraceus, pallido- vel in certa directione fusco-pilosus, capite nigro, margine ver- ticis, marginibus orbitalibus vittaque media frontis, nec non parte apicali, clypeo excepto, lateribusque rufescenti-ochraceis; pronoto callis nigris, vittis duabus latis discoidalibus ab is usque in marginem basalem ductis obscure fuscis, strictura api- cali lateribus fuscescente; scutello basi lateribus, clavo interne, corio macula parva apicali extra venam cubitalem membrana- que nigricantibus, clavo externe, vena excepta, limboque late- rali corii pallidioribus, nonnihil albicantibus; capite basi pro- noti circiter ?/; angustiore, genis oculis paullulum altioribus (2); antennis ad apicem oculorum interne insertis; pronoto margine basali medio sinuato, lateribus rotundato, disco inae- quali; hemielytris feminae explicatis. Long. 2 7!/; mm. Persia (Ordubat), D. Christoph; Asia minor (Erdschias!), D. Penther (Mus. Hung). 2 a | 0. M. Reuter. SNR Ba a L. infuscato Brullé var. rufipenni m. similis, colore pal- lidiore, magis in ochraceum vel aurantiacum vergente, clavo externe limboque exteriore corii fere albicantibus, nec non scu- tello angulis basalibus exceptis rubro divergens. Caput lati- tudine cum oculis fere aeque longum, vertice oculo 2!/, latiore (£), fronte convexa, clypeo basi a fronte impressione nitida disereto, angulo faciali recto, gula brevi. Rostrum nigrum, apicem coxarum posticarum attingens.. Antennae articulo primo capite circiter ?/; breviore, secundo primo vix 2!/; longiore et margini basali pronoti aeque longo, tertio secundo circiter ?/; breviore, quarto tertio 1/3; breviore. Pronotum basi longitu- dine media fere duplo latius, disco versus callos sat fortiter convexo-declivi, lateribus antice acutis et crasse marginatis; strictura apicali articulo primo antennarum aeque crassa. He- mielytra utriusque sexus abdomen sat longe superantia. Pedes ut superne describuntur, tarsisinferne dens e griseo-pubescenti- bus, articulo primo secundo crassiore et longiore, tertio primo. paullulum 1ORSTO re 2. Calocoris fdöraas (Gmel). Vag bisignata n.: Ut var. coccinea Duf., sed scutello fere toto nigro, corio macula Dag apicali Hertanig: Creta. | "Var vittata n.: Ut var. confluens Reut., sed macula corii vittaeformi, usque ad medium suturae clavi prolongata ibique cum macula clavi saepe conjuncta, apice clavi margineque in- teriore corii sangvineis; colore signaturisque Dioncooone cruen- tato Brullé nonnihil similis. ; | Creta, D. Holtz (Mus. Vindob.). 3. Calocoris sexguttatus (F.). Var. reducta n.: Superne flava, loris, clypeo, macula magna discoidali frontis, margine postico verticis, pronoto callis, ma- cula posteriore utringue pone callum marginem basalem attin- gente, margine angulorum posticorum, basi scutelli, margine N:o 14] Capsidae palaearcticae novae et minus cognitae. 3 scutellari, commissura vittaque discoidali ante medium clavi, plaga elongato- -triangulari pone medium coriil apiceque cunei nigro-fuscis vel nigris; inferne sordide flavens, pectore lateri- bus måculis nigricantibus, ventre utrinque serie punctorum ni- gricantium. £L. Austria (Box!), D. Handlirsch (Mus. Vindob.). 4, Actinonotus pulcher (H. S;)- Var. y bivittata n.: Capite, pronoto scutelloque sordide virentibus, fronte macula media, pronoto marginibus laterali- bus, vittis duabus disci iis parallelis (intermediis obsoletis) margineque basali versus angulos, scutello basi nigris; cetero ut typus. £. A d. Prof. Mayr lecta (Mus. Vind. ut Capsus tunicatus). Var. d reducta n.: Capite, pronoto scutelloque sordide flavo-virentibus, solum marginibus pronoti antice et postice ba- sique scutelli nigris. 29. Ut praecedens. Var. e rubra (Reut.): Superne rubra, capite apice, lineolis tribus clypei gulaque (2) vel clypeo toto maculaque magna frontis postice in verticem producta (5), pronoto macula me- dia mox pone stricturam apicalem saepeque etiam (3)-angulis anticis et posticis, scutello macula basali nigris, interdum (>) scutello apice excepto nigricante; hemielytris totis rubris (2) vel macula anguli interioris apicalis margineque laterali corii nec non apice cunei nigricantibus (3); membrana sat leviter fumata, venis rubris; pedibus sordide flavescenti-rubris, coxis nigris, femoribus seriatim nigropunctatis, tibiis apicem Versus latius (5) vel apice (9) tarsisque nigris; pectore abdomineque nigricantibus, epipleuris pronoti, mesopleuris marginibusque acetobulorum posticorum sordide flaventibus, epipleuris pro- noti maris superne rubris, ventre lateribus et apice, feminae etiam medio rubro. I 9. Actinonotus ruber Reut., Wien. Ent. Zeit. VII (1897) SSU Thueringia (Schneekopf, 3000" Smb. TD, Schmiede- knecht; etiam in Mus. Vind. ut Capsus sexguttatus. 4 O. M. Reuter. nd 3, Camponotidea Saundersi (Put. Forma macroptera: Eronte inter oculos oculo parum ma- gis quam duplo latiore; pronoto paullo pone medium fortiter constricto, sulco transversali latera superante instructo, parte antica subhorizontali, apice ac basi fere aeque lata, lateribus leviter rotundata, strictura apicali solum lateribus nonnihil di- stinguenda, medio obsoleta; parte postica metonotum, scutello excepto, obtegente, versus basin sensim dilatata, basi capitis aeque lata, superne a basi versus sulcum : sat fortiter declivi, transversim subtiliter strigosa; scutello basi detecto; hemiely- tris apicem segmenti tertii vel quinti dorsalis attingentibus, elavo, corio, embolio, cuneo membranaque discretis, cuneo margine exteriore corio circiter triplo breviore; membrana mar- gine exteriore cuneo paullo breviore, areolis duabus instructo, minore angusta. Var. typica: Nigra, hemielytris fusco-nigris, corio mox ante medium fascia angusta valde obliqua, oblique extrorsum et antrorsum vergente, marginem exteriorem haud attingente, cu- neoque fascia angusta externe latiore et marginem attingente albis, membrana nigra, margine apicali segmenti primi ventra- lis extrorsum albido; pedibus fusco-ferrugineis. 2. Asia minor (Gjölbanhi!, mus. Vindob.). Var. Putoni n.: Nigra, parte antica pronoti fusca, lateri- bus postice ferruginea; hemielytris fuscis, basin versus ferru- gineis, fasciis ut in praecedente ornatis, colore autem sulphu- reo-albidis; pectore ferrugineo, metastethio fusco; abdomine nigro-fusco, margine apicali segmenti primi ventralis extror- sum albido; pedibus ferrugineis. Rn noRe AA Saundersi Put. forma macropt. Put., Rev. d Ent: (XI 1892, 28; 8 Syria (Akbes!), communic. D. Dr Puton. Hoc genus cuneo disereto membranaque biaerolata in- structum a vicinitate generis Myrmecoris Gorski removendum, verisimiliter in divisione Capsaria locandum: arolia ungvico- lorum sat magna, apice divaricata. SEI TLA Tv ER NRP SOU FU KÖRAS BI ARS PRE Vie ET NR 4 A NR N:o 14] Capsidae palaearcticae novae et minus cognitae. 5 6. Deraeocoris rutilus (H. S.) Var. fasciata n.: hemielytris coccineis, elavo extremo apice nigro, corio macula majore ad angulum interiorem subtrian- gulari aliaque minore exteriore paullo supra apicem oblique posita subquadrata, his maculis confluentibus et fasciam ante- apicalem leviter obliquam dentatam formantibus, nec non ?/; apicalibus cunei nigris. 2. Cyprus (Larnaca'!), D. E. Deschamps (Mus. Bruxzxell.). Haec varietas transitum format inter varietates typicam et bellicosam Horv. 7. Deraeocoris scutellaris (F.). Var. ventralis n.: Superne cum scutello nigra, inferne ni- gra, orificiis metastethii albis, ventre lateribus late rubris; pe- dibus rubris, coxis anticis nigro-maculatis, coxis posticis, basi femorum, apice tibiarum tarsisque nigris. 2. Croatia! (Mus. Vindob.). 8. Anapus flavicornis Jak. n. sp. in litt. Niger, opacus, pilis albis faciliter divellendis vestitus; antennis articulo primo valde incrassato, obceonico, sat dense spinoso, latitudine interoculari verticis fere 1/, (9) breviore, secundo primo saltem duplo longiore et latitudine capitis cum oculis sublongiore, toto flavo-ferrugineo; apice extremo femo- rum anticorum tibiisque anticis basin versus flavo-ferrugineis, tibiis posterioribus, margine inferiore apiceque exceptis, favo ferrugineis, spinulis nigris e punctis nigris nascentibus; ver- tice plano, oculo quadruplo latiore, marginibus orbitalibus an- guste testaceis; dorso abdominis utringque vitta angusta intra- laterali fiavo-ferruginea; oculis sessilibus; pronoto postice di- stincte transversim rugoso; hemielytris formae brachypterae apice fere recte truncatis, margine apicali utriusque commis- sura paullo magis qvam !/, breviore; femoribus posticis valde 6 O. M. Reuter. incrassatis, tibiis anterioribus fortiter compressis et apicem ver- sus dilatatis. Long. 2 32/3 mm. Borjom (Mus. Petrop.). Desc.: A. longicorni Jak. simillimus, statura majore et paullo convexiore, antennis longioribus, praecipue articulo se- cundo (£) latitudine tota capitis, oculis additis, fere longiore, pronoto postice fortius rugoso dorsogue abdominis utringue vitta intralaterali flavo-ferruginea instructo divergens; ab ÅA. rugicolli Reut., cui etiam valde affinis magnitudineque sub- aequalis, antennis paullo brevioribus et gracilioribus, vertice nonnihil angustiore, pronoto minus transverso dorsoque abdo- minis utringque flavo-vittato distinguendus. OCaput f. brachypt. basi pronoti aeque latum, ab antico visum latitudine cum ocu- lis aeque longum, vertice plano, punctis duobus discoidalibus impressis inter se latius qvam ab oculis distantibus; fronte perpendiculari, convexa; clypeo ne minime quidem prominente, perpendiculari. Oculi a latere visi circiter quartam basalem partem altitudinis capitis occupantes. Antennae articulo primo apicem capitis attingente, setis spiniformibus crassitiei articuli aeque longis; articulo tertio secundo duplo breviore, obscure ferrugineo, basi et apice fusco. Pronotum f. brachypt. basi longitudine vix duplo latius, apice quam basi paullulum angustius, disco antice foveis duabus late distantibus notato. j Scutellum f. brach. planum. Hemielytra f. brach. segmentum tertium dorsale attingentia, tota coriacea. Femora postica (2) longitudine tarsorum posticorum fere nonnihil crassiora. ). Orthotylus antennalis n. sp. Ochraceus, opacus, superne flavo-pilosus, pilis hemielytro- rum ”retrorsum. vergentibus; oculis fuscis, minus fortiter pro- minentibus; vertice maris oculo saltem 2?/; latiore, margine ca- rinato; antennis (J) ochraceis, articulo primo fuscescente, se- cundo longissimo duobus ultimis simul sumtis fere duplo lon- giore; membrana dilute fumata, venis ochraceis, areolis flave- scentibus; tibiis spinulis concoloribus; segmento maris genitali sex praecedentibus breviore et illis haud latiore. Long. I 41/, mm. | TR PIA Da a PR dnr ARR DR MINER LPA JRGD AULA TN JE TR IN IE) SE 20 ROR TT RE VIA TTR PN SRA AA N:o 14] Capsidae palaearcticae novae et minus cogmnitae. 7 Insula Teneriffa (Orotava!), D. Becker (Mus. Hung.). Colore structuraque antennarum O. tenello Fall. nonnihil similis, corpore opaco, oculis minoribus, vertice latiore, arti- culo secundo antennarum adhuc longiore etc. distincetus. Ca- put basi pronoti paullo minus gvam duplo angustius et apice pronoti paullo latius, a latere visum altitudine multo brevius, fronte sat convexa, clypeo deorsum vergente (in capite tamen perpendiculariter posito), basi in linea inter bases antennarum ducenda posita, gula haud distinguenda, genis maris humilli- mis. Oculi sublaeves, maris in genas longe extensi, orbita in- teriore in vertice subparalleli. Rostrum apicem coxarum po- sticarum attingens, apice nigro. Antennae maris ad medium partis inferioris orbitae oculorum interioris insertae, articulo primo capite ab antico viso fere duplo breviore, secundo primo saltem sextuplo longiore et margine basali pronoti circiter 1/3 longiore, tertio secundo circiter !/3, quarto tertio parum magis qvarn !/, breviore. Pronotum trapeziforme, latitudine basali magis gvam duplo brevius, lateribus rectis. Scutellum pronoto vix longius. Pedes colore corporis, spinulis tibiarum crassitiei tibiae aeque longis, tarsis apice articuli ultimi cum ungviculis fusco. 10. Orthotylus pallidulus n. sp. Cum antennis et pedibus pallidissime favens, opaculus, superne subtiliter pallido-pubescens, pilis nigris destitutus, ocu- lis nigro-fuscis, articulo ultimo antennarum 'apicem versus fu- scescente, extremo apice rostri articulique ultimi tarsorum cum ungviculis nigro; tibiis tenuiter pallido-spinulosis; vertice (2) obtuse marginato; rostro apicem coxarum intermediarum vix attingente; antennis articulo secundo duobus ultimis simul sumtis distincte paullo breviore, pronoto fortiter transverso; tarsis posticis articulo ultimo duobus primis simul sumtis lon- gitudine aequali. Long. 2 3!/; mm. Austria (in nemore Prater'dicto ad Vindobonam d. 24 maji 1899!), D. Horvåth (Mus. Hungar.). Colore O. tenello Fall. sat similis, sed statura multo mi- nore, feminae oblongo-ovali, corpore opaculo, vertice obtusius marginato, antennis et pronoto longe aliter constructis, etc. 13 7 Lå kaj ON OKI MAY ORT RUNNING IN 3) FRASEN EM X 8 0. M. Reuter. [XLVI 2 Caput (2) basi pronoti vix !/, angustius, ab antico visum la- titudini verticis. oculique unici aeque longum, a latere visum altitudini basali longitudine aequali, elypeo usque a basi for- titer prominente, verticali et parallelo, basi a fronte impres- sione discreta in linea media capitis posita, genis sat angustis, gula haud distinguenda; vertice oculo duplo latiore. Oculi subtiliter granulati, orbita interiore apicem versus late sinuatl. Rostrum sat robustum, articulo primo nonnihil dilatato, caput paullo superante. Antennae (2) ad apicem oculorum interne insertae, articulo primo capite ab antico viso magis qvam duplo breviore, apicem clypei paullo superante, secundo primo circi- ter qvadruplo longiore et margine basali pronoti aeque longo, tertio secundo paullo minus qvam 2/3; breviore, quarto tertio fere duplo breviore, Pronotum (2) fortiter transversum, ca- pite a supero viso brevius, basi longitudine magis qvam duplo latiore, lateribus rectis, apice longitudine circiter ?/3 latiore, disco horizontali, callis valde transversis, bene diseretis, medio confluentibus, postice linea impressa medio obtuse sinuata de- terminatis. Hemielytra abdomen sat longe superantia, mem- brana hyalina, venis pallidissime faventibus. Xyphus pro- sterni lateribus acute marginatus. Mesosternum apice obtuse rotundatum. Coxae anticae medium mesosterni paullulum su- perantes. Femora postica parum incrassata, subelongata. 'Ti- biae spinulis tenuibus crassitie tibiae brevioribus, posticae tar- sis vix triplo longiores. Ungviculi leviter curvati, aroliis sub- parallelis. Terebra feminae medium ventris vix attingens. 11. Alloeonycha n. gen. Corpus oblongo-ovatum, opaculum, hemielytris mnitidulis; capite basi pronoti duplo angustiore, sat fortiter nutante, ab antico viso infra oculos sat longe producto, latitudine cum oculis tamen distincte breviore, a latere viso altitudinem ba- salem latitudine clypei superante, clypeo basi cum fronte con- fluente, prominente, a latere Vviso apicem versus latiore, sensim declivi, ipsa basi in linea intermedia oculorum sat longe supra lineam inter bases antennarum ducendam posita, angulo fa- ciali acuto, gula sat brevi, leviter obliqua; oculis in lateribus RA aAENEN r äl 4 p SRK TRE VRENA SS Er ff STR JE EN RRD SPA AL VN el ALS rp h h Ra sä N:o 14] Capsidae palaearcticae novae et minus cognitae. 9 capitis leviter oblique positis, maris totam capitis altitudinem occupantibus, granulatis, orbita interiore versus apicem paullo divergentibus et ante apicem leviter sinuatis; rostro apicem coxarum posticarum attingente, articulo primo medium xyphi prosterni subattingente; antennis fere ad quartam apicalem par- tem oculorum interne insertis, articulo primo apicem clypei paullo superante, secundo latitudine capitis multo longiore; pronoto trapeziformi, sat leviter transverso, apice late sinuato, lateribus rectis, immarginatis, callis parum distinctis; scutello basi detecto; areola alarum hamo a vena sustensa emisso, a vena decurrente paullo remoto; xypho prosterni triangulari, disco subplano, lateribus sat alte marginatis; mesosterno api- cem versus parum altiore, apice medio truncato, disco canali- cula longitudinali instructo; coxis anticis medium mesosterni vix attingentibus; tarsis posticis articulo tertio secundo aeque longo, ungviculis mediocribus, sensim leviter curvatis, aroliis usque a basi liberis, elongatis, ungviculis paullo brevioribus, inter se valde divergentibus et ungviculis appropinguatis, in- terdum ut videtur cum iis conjunctis sed semper apicem ver- sus ab iis divaricatis. Generi Acrotelus Reut. affinis videtur, ab eo autem ca- pite a latere viso altitudine longiore, clypeo basi a fronte haud disereto, a latere viso nutante, apicem versus latiore, angulo faciali acuto, pronoto levius transverso, aroliis ungviculorum usque a basi liberis divergens. Alloeonycha Mayri n. sp. Virescenti-flavens, hemielytris pilis faciliter divellentibus nigris pubescentibus; membrana subhyalina, venis hyalino-albi- dis, areola majore apice et externe, minore tota limboque ex- teriore late fumatis, hoc macula triangulari inter cuneum et areolam minorem aliaque majore obliqva ab apicibus areola- rum versus medium limbi vergente hyalinis, puncto nigro infra apicem venae cubitalis; vtibiis nigro-spinulosis, tarsis nigro- HRSCIS.K HOTEN Oe NM. | Germania (Wiesbaden!), D. Prof. Mayr (Mus. Vindob. ut Capsus seladonicus). 10 O. M. Reuter. [XLVI Caput ab antico visum pronoto saltem !/, (5) vel !/; (2) brevius, vertice oculo fere 2/3; (5) vel fere duplo (£) latiore. Antennae articulo secundo margini basali pronoti aeque longo, tertio secundo parum magis qvam !/; breviore, quarto tertio paullo minus qvam 2/3; breviore. Pronotum latitudine basali paullo magis qvam 2/; brevius. Pedes nigro-pubescentes. 'Te- rebra feminae medium ventris paullo superans.. 12. Oncotylus fuscicornis n. sp. Pallide virescens, superne pilis nigris faciliter divellendis, hemielytrorum retrorsum divergentibus et e punctis minutissi- mis fuscescentibus nascentibus; antennis maris fuscis, articulo primo sordide virescente, nigro-pubescente, reliquis subtiliter pilosulis, secundo lineari, crassiusculo, margine basali pronoti circiter !/; longiore, tertio secundo paullo minus qvam duplo breviore; pedibus grisescentibus, nigro-pubescentibus, femori- bus innotatis, tibius punctis destitutis, subtiliter nigro-spinulo- sis, tarsis fuscis; hemielytris dilute cinerascentibus, pellucidis, innotatis, membrana hyalina, margine interiore limbogue api- cali leviter fumatis, vena brachiali fusca, connectente et cubi- tali pallide flaventibus, stria fusca juxta apicem venae bra-” chialis, macula hyalina inter cuneum et areolam minorem po- stice stria nigro-fusca terminata et pone hanc macula majore rotundata limbi exterioris ubique fusco-cincta, hoc limbo basim versus obscurius nigricante; capite maris fortiter transverso, oculis magnis, vertice oculo paullo latiore. Long. I 43/5 mm. Mongolia borealis (Mons Khingan, Louk-Soume), D. Po- tanin (coll. Semenov). | O. caspico Reut. affinis, differt statura majore, capite for- tius transverso, rostro breviore, pronoto magis transverso, la- teribus rectis, hemielytris unicoloribus, membrana aliter signata, Caput maris cum oculis basi pronoti paullo magis qvam !/, angustius, fortiter nutans, ab antico visum latitudine frontis oculique unici fere paullo brevius, a latere visum altitudini basali aeque longum, clypeo valde nutante, prominente sed a latere viso sat angusto, basi fere in linea intermedia oculorum posita, angulo faciali acutiusculo, gula brevi, subhorizontali. HAIR SERA ME REA NY BAN BYRD BAS FR 10 el KR SN ST RYP ?. e aj ller il 3 NV RS Uv ARR ) IT j öv ; i Få . N:o 14] Capsidae palaearcticae novae et minus cognitae. 180 Oculi maris magni, valde convexi, granulati, fere usque ad gu- lam extensi. Rostrum apicem mesosterni vix superans, nigro- piceum, basi articuli secundi articulogue primo virescentibus, hoc caput paullulum superante. Antennae paullo infra secun- dam trientem oculorum interne insertae, articulo primo apicem clypei superante, annulo angustissimo subbasali margineque apicali tenuissime fuscescentibus. Pronotum basi longitudini paullo magis qvam duplo latius, apice longitudine fere aeque lato, callis discretis. Hemielytra maris abdomen longe super- antia. Alae hamo areolae a vena sustensa emisso. Tarsi po- stici articulis duobus ultimis aeque longis, ungviculis arolis illis parum brevioribus, apicem versus distantibus. 13. Malthacosoma adspersum n. sp. Albidum, opacum, capite, pronoto scutellogqgue sat dense, hemielytris parcius albopubescentibus, pilis facile divellendis; hemielytris ubique punctis sat magnis fusco-virescentibus irre- gulariter minus dense adspersis, his punctis hic illic magis aggregatis areas innotatas saepe circulares inter se formanti- bus, membrana cum areolis albido-hyalina, venis pallide sul- phureis, limbo exteriore ab apice areolarum levissime infuscato, macula hyalina inter aream minorem et apicem cunei; abdo- mine virescente; femoribus tota longitudine punctis sat magnis virescenti-fuscis sat parce adspersis, anticis fere innotatis; ti- biis spinulis brevibus nigris, usque ad medium tibiarum posti- carum e punctis nigris nascentibus. Long. 2 3!/> mm. Transcaspia (Ashabad!), D. Ahnger (Mus. Helsingf.). A M. punctipenni RBeut. hemielytris irregulariter nec ae- qvaliter minus dense punctatis, punctis multo majoribus, etiam punctis femorum majoribus. Caput nutans, basi pronoti circi- ter !/, angustius, ab antico visum latitudine capitis cum oculis parum brevius (£), a latere visum altitudine paullulum longius, clypeo prominente, lato, gula horizontali, vertice (2) oculo cir- citer duplo latiore. Oculi (2) in capite oblique positi, in genas sat longe extensi. Rostrum basin terebrae feminae attingens, apice nigro. Antennae ad apicem antennarum interne insertae, articulo primo apicem clypei aubattingente, secundo margine 2 | 0. M. Reuter. | [XLVI basali pronoti circiter !/, breviore. Pronotum latitudine basali duplo vel fere paullo magis qvam duplo brevius, apice longi- tudine distincte latiore, lateribus rectis, disco interdum linea media longitudinali pallidiore. Tibiae spinulis crassitiei tibiae aeque longis, tarsis ipso apice articuli ultimi nigro, articulis duobus apicalibus tarsorum posticorum longitudine subaequa- libus. 14. Psallus proteus Put. Rev. d'Ent. VII (1889), p. 302. Colore variabilis, superne nitidus, scutello hemielytrisque pronoto saturatius et obscurius coloratis, membrana aequaliter magis minusve fumata, venis Aaventibus vel rufescentibus, ma- cula parva hyalina inter apicem cunei et apicem areolae mi- Noris, cuneo saepe margine interiore usque in apicem rubro; antennis pedibusque pallide flaventibus; illis articulo secundo margini basali pronoti longitudine subaequali (2) vel hoc paullo longiore (3); femoribus anticis solum puncto marginis antici ante apicem posito nigro, intermediis adhuc serie punetorum marginis posterioris, posticis puncto marginis antici anteapicali inferneque punctis paucis sed sat magnis nigro-fuscis notatis, tibiis spinulis longis et validis nigris e punctis sat magnis ge- minatim positis nigro-fuscis nascentibus; segmento maris ge- nitali inferne carina sat acuta longitudinali instructo. Long. SE Or fer NN SA RDI Var. a, infuscata n.: Capite, callis pronoti, scutello hemie- lytrisque fusco-fuliginosis vel nigricanti-fuscis, margine postico verticis, pronoto, callis exceptis, scutello utringue macula ba- sali rufo-testaeea, corio basin versus pallido, margine apicali corii anguste cuneoque, angulo interiore excepto, lividis; pec- tore rufo-testaceo, mesosterno nigro-fusco; ventre nigro-piceo, utringue striis transversalibus rufo-testaceis. &. Y Var. p, rubro-picta m.: Capite pronotoque flaventibus, scu- tello hemielytrisque fuscescenti-nigris, basi clavi, nec non basi apiceque corii anguste rubris, cuneo pallidissimo, apice nigri- cante. . (Sec. Puton, mihi ignota.) | N:o 14] Capsidae palaearcticae novae et minus cognitae. =: 103) Var. Y, reducta m.: Superne pallidissime livida, testacea, solum scutello medioque corii fuscescentibus, cuneo pallidis- simo, subalbido, solum extremo apice nonnihil obscuriore. (Sec. Puton, mihi ignota.) Var. d, rubicunda m.: Corpore inferne toto, capite prono- togque pallide lividis, scutello hemielytrisque pulchre roseis, illo linea obsoleta media longitudinali apiceque pallidissime lividis, his limbo exteriore corii cuneoque pallide lividis, margine in- teriore cunel usque in apicem rubro. 2. Insula Madera, D. Noualhier (coll. Puton). Ps. varianti (Mey. et H. Sch.) affinis et ut ille variabi- lis, sed minor et multo brevior, magis nitidus, oculis maris minoribus, utriusque sexus sublaevibus, vertice maris latiore cuneogue saltem interne usque in apicem colorato distinguen- dus. Ps. molli M. et R. statura magnitudineque similis, differt autem oculis multo subtilius granulatis, sublaevibus, femori- busque parcius punctatis. Caput basi pronoti ?/; (3) vel fere duplo (2) angustius, vertice oculo fere duplo (59) latiore, gula brevissima. Antennae articulis duobus ultimis fuscescen- tibus, articulo tertio secundo circiter duplo breviore (5). Pro- notum basi longitudine duplo latius. Hemielytra abdomen sat longe (S) vel brevius (2) superantia. Pedes ut superne de- seribitur colorati; tarsis posticis articulo tertio secundo longi- tudine aequali, aroliis medium ungviculorum attingentibus. 15, Psallus instabilis n. sp. Oblongus, olivaceo-nitidus (pilae detritae), colore varians nigricans vel cinerascens et saepe sangvineo-tinctus; antennis utriusque sexus totis nigris, articulo secundo margine basali pronoti parum longiore (3) vel circiter !/; breviore (£), duo- bus ultimis simul sumtis secundo distincte brevioribus (5); pe- dibus albidis, femoribus anticis versus apicem punctis praeci- pue marginalibus, intermediis densius nigro-punctatis, posticis superne punctis tribus magnis marginis anterioris duobusque posterioris nec non punctis 2—3 discoidalibus oblique positis, inferne punctis magnis nigris ad partem confluentibus notatis, 14 O. M. Reuter. | [XLVI maris versus basin mnigris, tibis spinulis sat brevibus nigris e punctis geminatim positis et saepe confiuentibus latitudinem tibiae totam occupantibus; cuneo basi haud vel obsoletissime dilutiore. Long. 5Q 32/,—3!/> mm. Var. a, typica m.: Totus nigricans vel fuscescenti-niger. I. Var. Bb, sangvineotincta m.: Olivaceo-cinerascens, capite ni- gricante, pronoto hemielytrisque maculis sangvineis sat dense irroratis, cuneo apice sat late nigro-piceo; scutello sangvineo; pectore ventregque glaucescentibus, dense sangvineo-conspur- GATISJN I: Var. Y, subochracea m.: Sordide olivaceo-testacea vel sub- ochracea, capite fusco, cuneo apicem versus fuscescente; pec- tore et ventre canescentibus, lateribus maåculis öchraceis varie- SAST EG Insula Teneriffa (Orotava!: « et £, Laguna!: y), D. Bec- ker (Mus. Hungar.). A. speciebus reliquis antennis totis nigris instructis sola pedum distinctissimus. Caput basi pronoti circiter ?/; — paullo minus gvam duplo angustius, ab antico visum latitudini fron- : tis oculique unici aeque vel fere aeque longum, valde nutans, clypeo compresso, basi sat longe supra lineam inter bases an- tennarum ducendam posita, genis humilibus, gula distinguenda; margine verticis interdum tenuissime pallidiore. Oculi fusci. Rostrum picescens vel testaceum, coxas posticas attingens. An- tennae maris quam feminae crassiores, hujus articulo secundo a basi gracili versus apicem sensim leviter incrassato. Prono- tum basi longitudine duplo (2) vel magis qvam duplo (5) la- tius. Hemielytra membrana cum areolis nigra vel nigricans, venis concoloribus vel vena cubitali et connectente pallidis vel sangvineis. Metasternum marginibus orificiorum concoloribus. Segmentum maris genitale inferne carina tenui longitudinali. 16. Psallus Beckeri n. sp. Rufo-ferrugineus, superne pilis sat longis subargenteis fa- ciliter divellendis pubescens, pronoto lateribus discoque postice nec non hemielytris ubiqgue atomis fusco-ferrugimeis dense con- spersis, basi cunei pallidiore, attamen atomis instructa; mem- MEG fa SA . N:o 14] | Capsidae palaearcticae novae et minus cognitae. 15 brana cum areolis obscure griseo-fumata, ubique dense hyalino- irrorata, venis albidis, macula inter apicem cunei et areolam mi- norem aliaque ante medium marginis exterioris hyalinis; an- tennis favo-testaceis, articulo primo annulo tenuissimo sub- basali fuscescente, ante apicem interne atomis duobus nigris pilam nigram ferentibus; pedibus albidis, femoribus apicem versus punctis nigris adspersis, posticis inferne sat dense nigro- punctatis, tibiis spinulis nigris e punctis sat magnis fusco-nigris nascentibus, tarsis extremo apice articuii tertil cum ungviculis fusco; capite ab antico viso latitudine cum oculis parum bre- viore, vertice oculo vix magis qvam 2/3; latiore; oculis sub-lae- vibus; rostro medium ventris attingente. Long. I 4 mm. Insula Tereriffa (Laguna!), D. Becker (Mus. Hung.). Ps. atomoso Reut. sat similis, sed major, vertice maris angustiore, rostro longiore, colore structuraque antennarum, ti- biis nigrospinulosis, etc. divergens. Caput basi pronoti fere duplo angustius, ab antico visum latitudine cum oculis parum brevius, infra oculos sat productum, a latere visum fortiter nutans, altitudine basali distincte brevius, fronte valde declivi, clypeo compresso, sat prominente, basi supra lineam inter ba- ses antennarum ducendam posita, genis (3) humillimis, gula perbrevi; flavo-testaceum, vertice ferrugineo. Oculi fusci, sub- laeves, maris in genas longissime extensi. Rostrum albido- flavens, apicem versus testaceum. Antennae maris pallide flavo- testaceae, in sinu oculorum fere ad quartam apicalem partem orbitae interioris insertae, articulo secundo toto lineari, cras- siusculo, primo parum graciliore, margine basali distincte paullo longiore, duobus ultimis simul sumtis secundo paullulum bre- vioribus. Pronotum latitudine basali' duplo brevius. Scutel- lum apicem versus pallide flavens. Hemielytra abdomen longe superantia. Tarsi postiei articulo tertio secundo breviore, un- gviculis sat leviter curvatis, aroliis angustis usque ad medium ungviculorum extensis. ; 17. Psallus longiceps n. sp. Albido-flavens, vertice vittulis duabus vittulaque utringue ad orbitam interiorem oculi, fronte utringue lineolis transver- z 16 0. M. Reuter. RN salibus, clypeo puncto medio basali lineolisque duabus, lineola scrobes antennarum interne terminante, pronoto striolis dua- bus apicalibus maculaque obsoletiore media marginem basalem attingente, scutello vittis duabus basalibus ante medium abbre- viatis atomisque nonnullis disci aurantiaco-rubris; pronoto la- teribus partegque postica nec non hemielytris punctis rufo-fer- rugineis vel aurantiaco-rubris inaequaliter adspersis, cuneo basi albido, innotato; extremo apice scutelli nigro; membrana al- bida, venis albidis, areola majore apice, minore tota limbisque exteriore et apicali nec non nebulis nonnullis discoidalibus fu- scis; antennis longis pallide flaventibus, articulo primo apice aurantiaco, ante apicem interne atomis duobus fuscis pilam ni- gram ferentibus; pedibus colore corporis, femoribus apicem versus punctis nigris sat parce adspersis, tibiis spinulis sat ro- bustis nigris e punctis sat magnis fusco-nigris nascentibus; tarsis extremo apice articuli tertii cum ungviculis fusco; capite latitudine cum oculis fere nonnihil longiore, infra oculos sat longe rostrato-producto, vertice (2) oculo circiter duplo latiore; oculis sublaevibus; rostro coxas posticas sat longe superante. Long. 2 fere 4 mm. Insula Teneriffa (Laguna!), D. Becker (Mus. Hung.). Caput basi pronoti duplo angustius, a latere visum alti- tudine basali brevius, fronte fortiter declivi, elypeo compresso, sat prominente, basi ejus paullo supra lineam inter bases an- tennarum ducendam posita, genis mediocribus, gula sat longa, obliqva. Oculi (2) in genas modice extensi. Rostrum pallide flavens, articulo primo coxas anticas attingente. Antennae (£) ad apicem oculorum interne insertae, articulo secundo margine basali pronoti distimete longiore, duobus ultimis simul sumtis secundo paullo brevioribus. Pronotum latitudine basali duplo brevius. BScutellum pronoto aeque longum. Hemielytra abdo- men modice superantia. Pectus et venter albido-flaventia, illud maculis utringuve 2—3 lateralibus, hic lateribus maculis sub- seriatis aurantiaco-rubris. Terebra feminae medium ventris su- perans. är FREE SN FAL JR MO Nr te” SÄJA SPN TR IG SE oo ST ÅR ONS FER RENNIE RN RS ENE VALS ll MA ES RAN AES N SAN r Fr RE VIEN j 1 GEA < e NN i ; N:o 14] Capsidae palaearcticae novae et minus cognitae. ad 18. Atractotomus brevicornis Reut. Öfvers. Finska Vet.-Soc. Förh. XLII (1899), p. 140, 9 Mas hactenus ignotus: Vertice oculo sat magno vix ma- gis qvam !/, latiore; antennis articulo secundo latitudine tota capitis haud longiore, sublineariter incrassato, basi primo ae- que crasso, dein nonnibil crassiore, apice parum graciliore, duo- bus ultimis simul sumtis secundo vix longioribus, utroque se- cundo fere duplo breviore. Long. 2!/; mm. Plurae specimina (39) verisimiliter in Pino haleppensi ad Ragusam Dalmatiae in initio juli legit Clariss. Handlirseh (Mus. Vindob. et Helsingf). 19. Plagiognathus cinerascens n. sp. Pallide cinereus, superne pilis nigris facile divellendis ad- pressis vestitus, nitidulus, vertice punctis obsoletis fuscis in arcum positis, fronte macula media rotundata picea, medio li- nea pallida divisa, clypeo lorisque nigro-piceis; antennis (2) articulo primo basi annulogqgue angusto anteapicali, secundo margini basali pronoti aeque longo, basi anguste nigro; corio vitta venam cubitalem interne terminante nigra; membrana sat obscure fumata, venis cinerascenti-albidis, extremo apice areo- lae majoris, areola minore punctoque infra apicem venae cu- bitalis nigris, vitta ab hoc ad marginem exteriorem ducta ni- gricante maculam hyalinam inter apicem cunei et areolam mi- norem positam terminante, pone hanc striam macula alia magna medium limbi exterioris superante hyalina; mesterno segmen- tisque ventralibus nigris, marginibus harum segmentisque fe- minae genitalibus virescenti-cinereis; femoribus inferne seriatim nigro-punctatis, tibiis sat longe nigro-spinulosis, punctis nigris instructis, anterioribus circiter dimidio apicali inpunctatis, basi nigra, tarsis nigris. Long. 2 32/3; mm. Mongolia boreali (Mons Khingan: Louk-Sume!), D. Pota- nin (coll. Semenov). Forsitan varietas insignis Pl. fulvipennis Kirschb. vel obscuricipitis Stål, ab ambobus colore cinereo, capite aliter SÖ ANSE 18 O. M. Reuter. [XLVI picto, ab illo adhuc corio nigro-vittato, ab hoc areola majore membranae solum extremo apice nigricante divergens; a Pl. lagiato R eut., cui colore similis, statura minore, colore anten- narum, areola majore membranae solum extremo apice nigri- cante tibiisque pallidioribus, distinctius nigro-punctatis longius- que spinulosis. Caput (£) basi pronoti circiter 3/, angustius, ab antico visum latitudine frontis oculique unici paullo bre- vius, vertice oculo saltem duplo latiore. Rostrum coxas po- sticas paullulum superans. Antennae articulo secundo duobus ultimis simul sumtis paullo breviore. Pronotum basi longitu- dine duplo latius, callis saepe postice fusco-marginatis, angulis posticis saepe fuscescentibus. Hemielytra feminae abdomen : breviter superantia. Femora marginibus concoloribus. 20. Campylognathus fulvus n. sp. Superne, capite excepto, fulvus, inferne cum capite niger, margine verticis fulvo, antice impressionibus duabus transversis sat distinctis determinato; membrana cum areolis nigro-fumata, macula parva inter apicem cunei et areolam minorem hyalina; antennis articulo primo nigro, secundo nigro-fusco, tertia ba- sali parte fulvo; pedibus fulvis; pronoto (3) apice longitudine paullulum latiore. Long. I 3!/,- mm. Insula Creta (Hag. Varvåra!), D. Holtz (Mus. Vindob.). Descr. Caput (5) basi pronoti vix !/; angustius, ab antico visum latitudine frontis oculique unici aeque longum, vertice oculo fere duplo latiore. Rostrum apicem coxarum interme- diarum attingens, piceum, articulo primo medium xyphi pro- sterni subsuperante. Antennae (3) articulo primo apicem cly- pel parum superante, secundo margine basali pronoti paullo longiore. Pronotum (FS) apice longitudine paullulum latiore, basi longitudine duplo latiore. Membrana venis fulvis. XNy- phus prosterni convexus. ÖCoxae anticae apicem mesosterni subattingentes. Tarsi articulo tertio secundo aeque longo, un- gviculis leviter curvatis, aroliis vix distinguendis. d . | | Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förbandlingar, XLVI. 1903—1904. N:o 15. Uebersieht der paläåarktisehen Nteno- dema-Årten von O. M. REUTER. Bei Untersuchung einiger Stenodemen aus dem asia- tischen Theile der paläarktischen Region hat es sich ergeben, dass sich hier einige noch unbeschriebene distinkte, obwohl den fräher bekannten nahe stehende Arten finden. Da ich diese hier unter beschreibe, habe ich es för zweckmässig ge- halten, eine Uebersicht der gesammten paläarktischen Arten, wie auch ausföährliche Diagnosen der fräher bekannten, zu geben, wodurch diese fester und sicherer als bisher begrentzt werden. Eine ausföhrliche Synonymie gebe ich dagegen nicht, da diese schon fär die meisten Arten in meiner Revisio synonymica Heteropt. palaearct. und auch in Dr Th. Hue- bers Synopsis der deutschen Blindwanzen, Heft 2 (1896), pu- blicirt ist. Den Namen Stenodema Lap. behalte ich för diese Gat- tung bei, obwohl Dr Puton in seinem Catalogue des Hé- mipt. de la faune paléarctique (1899), p. 56 noch den Namen Miris benutzt und Hueber 1. c. H. 8 (1903), p.- 455, in folge dessen ebenso kategorisch wie unkritisch erklärt: ,Die Gat- - tung Stenodema heisst nunmehr Miris Fabr.”. Wenn man aber die Priorität anerkennt, scheint es, wie ich schon in meiner oben genannten Revisio synon. erwiesen habe, klar zu sein, dass der Typus der Gattung Miris Fabr. keine andere Art als dolabratus sein kann und dass also Lep- ANN re År äng ft - å (lf NER t r (SS 1 2 0. M. Reuter. DV topterna Fieb. als nur synonym mit dieser Gattung zu unter- dräcken ist. Miris dolobratus ist nicht nur die erste, Art der Gattung Fabricius', was von geringerer Bedeutung ist, bei ihm (Ent. Syst. IV, p. 183) aber fögt der Autor auch die : ausföhrlicheren generischen Kennzeichen und nur solche hinzu, wie er es stets bei den Arten thut, die er als Typen der Gattungen betrachtet (und welche nicht stets die erste i Art einer Gattung sind), während er bei allen äbrigen aus- schlieslich specifische Charactere giebt. Dieser Um- stand ist äberhaupt von dem späteren Verfassern nicht ge- nöägend beachtet worden. Während also die Gattung Leptopterna Fieb. unzwei- felhaft, wie es mir scheint, den Namen Miris Fabr. tragen muss !), ist der von Laporte im Jahre 1832, Ess. class. syst. p. 40 (Typus: virens L.) aufgestellten Namen Stenodema fär die Gattung Miris Reut. olim, Put. zu acceptieren. Nach wie vor betrachte ich die Differenzen zwischen den Fieberschen Gattungen Brachytropis, Lobostethus und Miris als zu geringfögig, um gute Gattungen zu begräönden?). Nicht nur der allgemeine Habitus ist derselbe, die eigen- tämliche Art Farbenspielarten zu bilden ist auch ganz ähn- lich. Die Bewehrung der Schenkel, wie die Hervorragung der Scheitelspitze eimiger Arten, die mehr oder weniger ak- sentuirt zu sein scheint, sind meines Erachtens Charactere, die nur Untergattungen oder systematische HEinheiten von niederem Werth begränden können. | 2) Obwohbl Hueber 1. c. sagt: ,Die bisherige (!) Gattung Miris F., Reut. hat nun mehr Leptopterna Fieb. zu beissen". ?) Dasselbe ist dagegen nicht mit Notostira, Megaloceraea und Trigo- notylus der Fall, die alle generisch gut unterschieden sind. jga VV NTA a med RE KARA FIT SAT CE NOT AD NELA, IR AK Te Ab BENNO SR AR NER Vid re SMU ha KSM AR N GORT ATA V LAR AV | FJ RIDE 7 CK OT TA ; Synopsis specierum palaeareticarum generis Stenodema Lap., m. (Miris Fabr., Reut. olim, Brachytropis, Lobostethus et Miris E1ieb.). 1. Femora postica ante apicem inferne spinis instructa. Frons apice supra basin clypei ne minime quidem producta. Subg. Brachytropis Fieb. Antennae articulo primo dimidiogque basali secundi (an utriusque sexus?) longissime albo-pilosis. Tibiae longis- sime albo-pilosae. Nn 1. pilosum (J ak.) 2'. Antennae articulo primo adpressim sat breviter piloso, pilis crassitie articuli multo brevioribus, secundo bre- vissime pubescente (5) vel ultra medium subadpressim piloso (9), pilis crassitie articuli haud vel parum longio- ribus, Tibiae interne pilis crassitie tibiae vix vel paullo longioribus. Angustulus. Caput pronoto paullulum brevius. Pronotum basi longitudini vix vel fere aeque latum, disco fortius puncetatum, linea media longitudinali laevigata plerumque percurrente. Femora postica linearia, ante apicem spi- nis duabus, posteriore longa, leviter curvata, armata. & 2. calcaratum (F all). 3. Latiuseulus. Caput pronoto fere !/; brevius. Pronotum basi longitudine paullo latius, disco subtilius punctatum, linea media longitudinali laevigata plerumque postice Padgns I 6”. Die 0. M. Reuter. 4 EN obsoleta. Femora postica distincte inerassata, ante api- cem constrictum dente spinagque subrecta longiore et iterum fere in tertia apicali parte spina breviore recta armata. 3. trispinosum n. sp. Femora postica inermia. Subg. Stenodema Lap., Reut. Frons supra basin clypei in angulum breviter producta, apice subtruncato vel medio subemarginato. OClypeus basi a fronte inpressione acutangulata profunda discretus. Femora postica apice sat fortiter constricta. Tibiae pos- ticae basi distincete curvatae. | Antennae articulo primo breviore,'capiti inter margimnem posticum verticis et apicem frontis fere aeque longo, articulis duobus ultimis sinul sumtis secundo paullo bre- vioribus. Tibiae dense albo-pilosae, postieae pilis semi- adpressis crassitie tibiae fere brevioribus — parum lon- gioribus. Tarsi postici articulo primo duobus ultimis simul sumtis breviore, tertio primo parum vel paullulum breviore. 4. virens (L.).. Antennae articulo primo longiore, capiti a margine ver- ticis usque ad marginem anticum clypei aeque longo, duobus ultimis simul sumtis secundo circiter !/s brevio- ribus. Tibiae posticae praecipue interne pilis albis cras- - sitie tibiae longioribus sub angulo recto vel subrecto exertis sat dense pilosis. Tarsi postici ärticulo primo duobus ultimis simul sumtis fere aeque longo, tertio primo circiter !/3 breviore. D. buramnicum n. sp. Femora postica ante apicem haud vel levissime constricta. Tibiae posticae basi subrectae vel leviter curvatae. Amn- tennae articulis duobus wultimis simul sumtis secundo aeque longis vel paullo longioribus. Pronotum disco confertim punctato. Antennae corpore breviores, articulo primo tamen capiti usque ad marginem anticum clypei saltem aeque longo, [ud N:o 15] Uebersicht der paläarktischen Stenodema-Arten. dense sat longe pubescente, superne subglabro, secundo maris ut etiam feminae usque a basi aequaliter tenuis- sime et brevissime pubescente. Tibiae posticae basi le- viter curvatae, externe subglabrae, interne breviter parce pilosae. Tarsi postici articulo primo ducbus ultimis simul sumtis breviore, tertio primo vix !/; breviore. 6. lateralis (J. Sahlb.), Reut. 8. Antennae corpore parum breviores, articulo primo ca- pite a latere viso distincte (Q) vel saltem !/3; (5) longiore, ubique pilis nigris semiadpressis dense piloso, saepe pilis aliis pallidis exsertis adhuc longioribus minus dense im- mixtis, secundo quarta basali parte (5) vel ultra medium (9) sat longe (sensim brevius) nigro-piloso, saepe pilis pallidis adhuc longioribus exsertis minus dense immixtis. Tibiae posticae superne brevius, inferne longe pilosae, —— pilis adhuc longioribus immixtis. Tarsi postici articulo —— ”tertio primo circeiter !/3 breviore. 7.- alpestre n.: sp. 7. Pronotum disco remote punctato. Pars corii interior fusca opaca. Antennae corpori fere aeque longae, arti- culo primo capite inter marginem verticis et marginem anticum clypei paullulum (S) vel parum (92) longiore, ubique dense nigro-piloso, pilis subadpressis, pilis lon- gioribus exsertis destituto, secundo maris vix !/; basali breviter nigro-pilosulo, feminae usque ad medium sen- sim brevius mnigro-pilosulo. Tibiae posticae basi sub- rectae, superne breviter, inferne longius pilosae. Tarsi postici articulo tertio primo parum magis qvam !/, breviore. 8. elegans n. sp. 4'. Frons supra basin clypei ne minime quidem producta. Clypeus basi a fronte impressione obtusa parum pro- funda discretus. | 9. ÄAntennae articulo primo sat longe dense semi vel sub- adpressim piloso, duobus ultimis simul sumtis secundo aeque longis vel hoc longioribus. Hemielytra pronoti latitudine, limbo cori laterali angusto. i 14 10. TOR Eg 52: [24 117 Na 0. M. Reuter. = ; TIO Femora postica apice sat fortiter constricta. Tibia posticae infra basin distincetissime incurvatae, semiad pressim vel subadpressim pilosae, margine inferiore lon- - gius pilosae. Antennae corpori aeque longae, utriusque 3 sexus articulo primo capite longiore et margini laterali pronoti fere aeque longo, leviter incurvato, secundo ba- sin versus sensim longius semiadpressim piloso.. Tars - postici articulo tertio primo circiter !/; breviore. ; k dt laevigatum fr Femora postica apice haud constricta. Tibiae posticae EE basi subrectae. Tarsi postici articulo tertio primo CiT= citer !/,—2/; breviore. AN Statura angustior. Pronotum basi br fere acque é latum, disco dense punctato. å Corpus superne opaculum. Antennae articulo primo CQ | capite vix longiore. Prunotum paullo minus confertir et subtilius punctatum (92). : giore SK Pronotum disco görtetörel. onnctake 11. sericans vr ). Statura latior. Pronotum basi longitudine saltem. sl minus fortiter punctato. Antennae Arg primo (0 capite inter marginem verticis et marginem an clypei paullulum : longiore et pronoto circiter döv viore. Hemielytra subargenteo-pubescentia. 12: chinense MS sp. Antennae articulo primo dense sed brevissime pubes- cente, articulis duobus ultimis simul sumtis secundo distincte longioribus. Hemielytra usque a basi pronoto latiora, limbo cori laterali sat lato. Femora postica a haud constricta. Tibiae posticae rectae. : TR N:o 151 -" Uebersicht der paläarktischen Stenodema-Arten. -J 1. Stenodema pilosum (Jak). Unicolor, pallide rufo-testaceum, mesosterno testaceo; antennis articulo primo dimidiogue secundi nec non tibiis longissime albido-pilosis ; ; femoribus bispinosis. Long. T/ mm. (Sec. Jakovleff, species mihi ignota). Syn.: Brachytropis pilosa Jak., Horae Soc. Hr Ross. XIV (1890), p. 243, 6. Asia centralis: oasis Tschertschen. St. calearato simillimum, pronoto nonnihil breviore, late- ribus ejus magis rectis rostrogue breviore medium mesosterni paullo superante notisque supra datis divergens. 2. Stenodema calearatum (Fall). Angustulus, capite pronoto paullulum breviore, latitu- dine cum oculis paullo longiore, fronte supra basin clypei ne -minime quidem producta, apice ejus basi clypei parum al- tiore; antennis corpore, hemielytris exceptis, brevioribus (2). vel huic fere aeque longis (5), articulo primo dense adpressim vel (2) semiadpressim piloso, pilis crassitie articuli brevioribus, ca- pite a supero viso parum longiore, secundo primo raro (9) vix duplo, plerumque 2/3; vel fere 2?/; longiore, brevissime pube- -scente (FS) vel ultra medium subadpressim pilosulo, pilis crassitie articuli haud vel parum longioribus (2), articulis duobus ul- timis simul sumtis secundo paullo brevioribus vel fere aeque longis, qvarto tertio ?/;—3/, breviore; pronoto basi longitu- dini fere aeque lato, lateribus levissime sinuatis, apice dimi- dia basi distincte latiore, disco sat confertim punctato, linea media laevigata longitudinali distincta; femoribus posticis linearibus, apice constrictis, ante apicem inferne spinis dua- bus armatis, quarum posteriore longa curvata; tibiis posticis infra basin leviter curvatis, externe breviter pubescentibus, interne pilis albidis crassitie tibiae vix vel paullo longiori- bus; tarsis posticis articulo tertio primo vix magis quam !/, breviore. Long. 13/,—8 mm. Hueb., Synops. deutsch. Blindwanzen, II (1896), p. 36, 5 «> Var. virescens Fieb.: virescens, mesosterno nigricante, 2 8 i 0. M. Reuter. superne unicolor vel pronoto utringue vitta corioque vitta interiore juxta vVvenam cubitalem nigricantibus; antennis 206 cem versus, tibis apice tarsisque rufo-ferrugineis. ; Var. Pal m.: pallide straminea, mesosterno fusco pronoto utringue vitta Svägsta laterali ide corio vitta interiore juxta venam cubitalem fuscescente; ens pos- : ticis seriatim fusco-maculatis. . Var. grisescens Eieb.: Testacea vel fusco- tostsre ad meso- sterno nigro, capite utringue vitta ad oculum, Prona ubris que vitta laterali vittisque duabus angustioribus discoidal bus appropinquatis, linea media laevigata disjunctis, nec non vittis interioribus hemielytrorum mnigricantibus, corio extra venam cubitalem cuneogue innotatis, saepe pallidioribus; fer moribus ut in praecedente. | 3& Europa tota, parte maxime boreali excepta. Transcas lad et Afganistan (Mus. Helsingf.); Turkestania: Taschkent!, Sa- markand! (Mus. Mosc. et Helsingf.); Sibiria: Tobölarl Do Sundman (Mus. Helsingf.); Amuria! (Mus. See Fler 3. NStenodema trispinosum Ör ap Tatiusculus, capite pronoto fere 1/5 breviore, jäkitudine cum oculis panlto longiore, fronte supra bast olspe ne mi nime quidem prominente, apice ejus basi clypei paullo altiore, clypeo a fronte impressione obtusissima disereto; antennis c pore, hemielytris exceptis, brevioribus, articulo primo (9 dense subadpressim piloso, pilis crassitie articuli brevioribt capiti a supero viso vix aeque longo, secundo (2) primo duplo — 2!/; longiore, ultra medium adpressim pilosulo, pilis crassitiei articuli ad summum aeque longis, articulis duobi ultimis simul sumtis secundo longitudine aequalibus vel sub aequalibus, quarto tertio !/3 —?2/; breviore; pronoto basi lon tudine paullo latiore, lateribus subrectis, ' apice dimidia : N:o 15] Uebersicht der paläarktisehen Stenodema-Arten. 9 " breviore et ab ea sat longe distante instructis; tibiis posticis infra basin leviter curvatis, sat parce pilosis, pilis crassitie tibiae brevioribus vel ad summum huic aeque longis; tarsis posticis articulo tertio primo ad summum !/, breviore. Long. Q 6/,—71"/; mm. Var. virescens: Virescens, mesosterno nigro, capite pro- notoque plerumque unicoloribus, raro hoc utringue vitta late- rali nigricante; hemielytris steklar vel vitta corii inte- riore juxta venam cubitalen nigricantibus; antennis apicem versus rufo-ferrugineis. Var. fuscescens: fuscescenti-testacea, omnino ut vår. gri- sescens St. calcarati signata. Rossia borealis in insula Solovetsk! Maris filar: D. Le- vander (Mus. Helsingf.); Sibiria occidentalis: Son 155 Bergroth, Leusch!, D. Sundman (Mus. Helsingf.); Sibiria media meridionalis: Osnatjennaja!, D. Hammarström (Mus. Helsingf. 1); Sibiria orientali-borealis, territorium fluminis Le- nae mediae: Olekminsk!, Jakutsk!, Ytyk-haja!, Nikolskaja!, Ust-Aldan!, Batylym! D. Poppius (Mus. Helsingf.), Jar- monsk!, D. Tscherski (Mus. Petrop.); Dauria!, D. F. Sahl- berg (Mus. Helsingf.). | St. calearato (F all.) affinis et similis, statura distincte latiore, capite pronoto fere !/; breviore, basi pronoti longitu- dine ejus paullo latiore, disco pronoti subtilius punctato, linea laevigata longitudinali postice plerumque obsoleta, femoribus -posticis distincte crassioribus aliterque armatis certe distinc- tum. Colore varians, mesosterno nigro. Rostrum apicem coxarum intermediarum attingens, apice nigro. Pedes colore corporis, femoribus posticis seriebus duabus vel saltem serie posteriore punctorum nigricantium vel fuscorum ; tibiis apice cum tarsis sordide favo-virentibus, articulo ultimo tarsorum apice nigro-fusco. 4, Stenodema virens (Linn.). Capite aeque longo ac lato, fronte supra basin clypei in angulum breviter producta, apice subtruncato vel medio 1) In O. M. Reuter, Öfv. F. Vet. Soc. Förh. XXXIII (1891), p. 187 false ut Br. calcaratus enumeratum. 10 | 0. Reuter. subemarginato, clypeo basi a fronte impressione acutangu- ; lata profunda discreto; antennis corpore brevioribus, api- - cem versus saepe rufis, articulo primo dense sat longe sub- adpressim piloso, capiti inter marginem postieum verticis et apicem frontis fere aeque longo, secundo primo 22/, — vix triplo longiore et duobus ultimis simul sumtis paullo longiore, maris aequaliter brevissime tenuissimeque pubescente, feminae versus basin longius pubescente, apicem versus cum olmis brevissime pubescente; pronoto basi longitudini aeque lato vel parum angustiore, lateribus apicem versus leviter sinuatis, apice dimidiae basi aeque lato, disco linea media font lg nali laevigata tenui; femoribus posticis apice sat fortiter con- strictis, tibiis muticis, posticis infra basin distincte curvatis, dense albo-pilosis, pilis semiadpressis, crassitiei tibiarum sub- aequelongis vel hac brevioribus; tarsis posticis articulo primo duobus ultimis simul sumtis breviore, tertio primo parum vel paullulum breviore; segmento maris genitali margine sinistro aperturae supra forcipem in dentem retrorsum verepren d prominulo. Long. 3—8?/, mm. v Hueb., Syn. deutsch. Blindwanz. II (1896), p. 39, 6. Var. virescens EFieb.: virescens, mesösterno nigniga 5 capite superne viso utringue vitta marginali pronotogque ut- rinque vitta laterali nigricantibus; hemielytris interdum in- Å terne nigricanti-vittatis; antennis apicem versus, tibiis apice po tarsisque rufo-ferrugineis vel sangvineis. | Var. testacea Reut.: flavo-testacea vel straminea, ut : praecedens nigro-signata, vittis capitis et pronoti plerumque latioribus et obscurioribus. ; Var. fulva Fieb.: pulchre fulva vel rufo-ferruginea, UGN praecedentes nigro-signata, vittis pronoti saepe postice obso- - letioribus, interdum totis obsoletis. S Var. nigro-fusca Fokk.: ,Tota nigrofusca." Mihi ignota. Europa tota, parte maxime boreali excepta; Turkestania: Samarkand !; Sibiria!, Dauria!, Sitcha! (Mus. Hels.), Mongolia borealis: Tsagan Tscholotei! (Mus. Petrop.). Var. fulva in conitferis. a. nigro-fusca in Batavia (Fokker) et Belgio (Schouteden). All Ch SÅ N:o 15] Uebersicht der paläarktischen Stenodema-Arten. 13: . Stenodema turanicum n. sp. Capite aeque longo ac lato, fronte supra basin clypei breviter producta, apice subemarginato, clypeo basi a fronte impressione acutangulata profunda discreto; antennis cor- pori (hemielytris exeptis) aeque iongis, articulo primo ca- piti a margine verticis usque ad marginem anticum clypel aeque longo, dense subadpressim piloso, pilis crassitie arti- culi brevioribus, saepe aliis longioribus sub angulo recto ex- sertis immixtis, secundo primo circiter 22/3 (9) 23/, vel triplo (5) longiore, maris aequaliter brevissime pubescente, feminae circiter 1/, vel 2/; basalibus (versus medium sensim brevius) subadpressim pilosis, interdum pilis longioribus exsertis im- mixtis, duobus ultimis simul sumtis secundo circiter !/3 bre- vioribus; pronoto basi longitudini aeque lato, lateribus levi- ter sinuatis vel subrectis, apice dimidia basi parum — sat distincte latiore, disco linea longitudinali laevigata plerumque obsoleta; femoribus posticis apice distincte constrictis, tibiis posticis badi distincte curvatis, albopilosulis, superne margine externo apicem versus spinulis nonnullis instructis, praecipue interne pilis albis crassitie tibiae longioribus sub angulo recto exsertis sat dense immixtis; tarsis posticis articulo primo duo- bus ultimis simul sumtis fere aeque longo, tertio primo cir- citer !/, breviore; segmento maris genitali margine sinistro aperturae medio in processum recte retrorsum vergentem sat brevem producto. Long. I T/,—8, 9 I mm. Miris virens Reut., Peruenr. Ilytem. BB Typrecr. IL 3002. NE(T8SMEp-5- 2 partun: Var. viridula m.: virescens, antennis articulo secundo toto vel apicem versus ultimisque, tibiis apice tarsisque fer- rugineis vel tibiis tarsisque totis concoloribus; pronoto raro vitta utringue laterali plerumque postice abbreviata nigricante. Var. pallidula m.: Tota pallide virescenti-flavens. Transcaspia (Firiuza!, Kopet-dagh!, Geok-tepe!), D. Ahn- ger; Turkestania (Gulscha!, Schagimardan!, Pindschiksnt!, Tschiburgan!), D. Fedtsehenko (Mus. Mosc. et Helsingf.). A St. virente (L.), cui valde affine, statura majore et longiore, antennis pedibusque longioribus, tibiis posticis in- terne longius sub angulo recto pilosis externeque versus | i . Basar. SN SR fre SA he rdr NE VR Ar - Ne , Pl åle ( 0 LAST BEN DNS Lör SA SS FA 0. M. Reuter. apicem spinulis nonnullis instructis, tarsorum longiore divergens. 6. Stenodema laterale (J. Sahlb.) Reut. Capite aeque longo ac lato, fronte supra basin Se breviter prominente, apice leviter emarginata, clypeo basi a fronte impressione acutangulata profunda disereto; antennis corpore brevioribus, articulo primo capiti usque ad marginem anticum clypei salbern aeque longo, dense sat longe pube- scente, superne subglabro, reliquis subtilissime pubescentibus, versus apicem saepe rufescentibus, secundo duobus ara simul sumtis longitudine subaequali, etiam feminae usque a basi tenuissime et brevissime pubescente; pronoto basi Jons d . gitudine paullo latiore, lateribus rectis, apice dimidia basi 2 distinete latiore, disco OA Pinotaba linea media longi- tudinali laevigata distincta; hemielytris pronoto aeque latis, limbo laterali angusto; femoribus posticis ipso apice levis- sime angustatis; tibiis muticis, posticis basi leviter curvatis, externe subglabris, interne breviter parce pilosis; tarsis ar- ticulo primo duobus ultimis simul sumtis breviore, tertio primo vix !/, breviore; segmento maris genitali margine amn-- ; teriore sinistro late sinuato, processu retrorsum "ÄRR ; destituto. Long. I 9, 9 I, mm. ; Syn.: Miris virens var. lateralis J. Sahlb., Bidr. Ord Sib. Hem. 23, 89 (veris.). Stenodema enas Reut., SS Finska Vet. Soc. Förh. XXXTII, 187, 110! ; Sibiria: Abakansk! (Mus. Helsindby Sr A Sit. virente (L.), cui structura capitis affinis, anten- = nis distincte paullo longioribus, articulo primo Ära mMagIs adpressis, superne subglabro, secundo utriusque sexus us- que a basi brevissime et tenuissime, aeqvaliter pubescente, fe- - moribus posticis apice multo levius 3 brevius constrictis, tibiis posticis parcius et brevius pilosis structuraque segmenti ma- ris genitalis divergens. A St. holsato (F.), cui colore sat simi- lis, structura capitis, antennis crassioribus, hemielytris pro- noto aeque latis, limbo laterali angustiore mox distingvendum. Corpus inferne pallide stramineum, medio pectoris vittaque å lj > ES - N:o 15] Uebersicht der paläarktischen Stenodema-Arten. 13 utrinque laterali fuscis, superne obscure fuscum, tenuissime parcius pubescens, linea media longitudinali capitis vel solum signatura parva angulata verticis, linea media longitudinali pronoti et scutelli limbisque lateralibus totis pronoti et hemie- lytrorum, nec non plerumque etiam venis clavi et corii pal- lide stramineis. Rostrum apicem coxarum intermediarum sub- attingens, apice nigro. Antennae apicem versus plerumque rufescentes, articulo quarto tertio aeque longo. Femora punc- tis seriatis fuscis notata. . Tarsi articulo ultimo apice fusco. 7. Stenodema alpestre n. sp. Capite latitudine postica vix longiore, fronte supra ba- sin clypei breviter producta, apice leviter emarginata, clypeo basi a fronte impressione angulata profunda discreto; anten- nis (2) corpore (hemielytris exceptis) parum brevioribus, arti- culo primo capite a latere viso distincte (2) vel saltem !/3 (5) -longiore, ubique dense longe nigro-piloso, pilis semiadpressis crassitiei articuli longitudine subaequalibus, saepe (TA) pilis aliis pallidis longioribus exsertis minus dense intermixtis, ar- ticulo secundo primo circiter duplo longiore, quarta basali .parte (5) vel ultra medium (92) sat longe (sensim brevius) nigro-piloso, saepe (3 9) pilis pallidis adhuc longioribus (cras- sitie articuli fere duplo longioribus) exsertis minus dense im- mixtis, ultimis- simul sumtis secundo aeque longis vel paullo longioribus; pronoto basi longitudini aeque lato (9) vel hac fere angustiore (5), lateribus subsinuatis, apice dimidia basi vix vel paullulum latiore, disco sat confertim punctato, linea media longitudinali laevigata percurrente distincta; hemie- lytris parallelis, pronoto aeque latis, limbo laterali angusto,; femoribus posticis ante apicem vix constrictis, inferne longe pilosis, tibiis muticis, posticis superne brevius, inferne longe pilosis, pilis adhuc longioribus exsertis immixtis; tarsis posti- cis articulo primo duobus ultimis simul sumtis paullo breviore, tertio primo circiter !/; breviore; segmento maris genitali margine anteriore sinistro sinuato, mutico. Long 82/3—9!/, mm. China, Setschuan: Lunanfu Chodsigoi, 6000" s. m.!, D. Beresoffski (Mus. Petrop.), Mou-Pin!, D. David (Mus. Paris.). 14 0. M. Reuter. St. laterali (J. Sahlb.) Reut. similis et affinis, mox autem antennis adhuc longioribus, illis basin versus tibiis- que longius pilosis, saepe pilis adhuc longioribus exsertis immixtis instructis distinguendum. Caput superne fuscum vel lateribus nigro-fuscum, genis gulaque favo-testaceis vel - virescentibus. Rostrum flavo-testaceum vel virescens, apicem coxarum intermediarum subattingens, apice mnigro. Anten- nae fusco-testaceae vel testaceae, nigro-pilosae, articulis ulti- mis testaceis. Pronotum fuscum vel fusco-testaceum, linea media laevigata limbogue laterali testaceis vel virescentibus. Scutellum fuscum, linea media apiceque laevigatis, testaceis. Hemielytra cum membrana obscure fusca, limbo laterali extra venam cubitalem pallide testaceo-flavente vel virescente. Pectus et venter feminae pallide testaceo-flaventia vel vires- centia, mesosterno maris fuscescente. Pedes testaceo-flaven- tens vel virescentes, femoribus posticis seriatim fusco- -punc- 2 tatis, punctis nörd obsoletis. | 8. Stenodema elegans n. sp. Capite latitudine postica vix longiore, fronte supra ba- sin clypei breviter in angulum prominente, apice truncato vel subemarginato, elypeo basi a fronte impressione an gulata profunda discreto; antennis corpori, herielytris excep- tis, longitudine Siibabgnalbes, articulo primo capite inter marginem verticis et marginem anticum clypei paullulum (5) vel parum (92) longiore et pronoto superne viso circiter !'/, breviore, leviter excurvato, ubique dense nigro-piloso, pilis subadpressis crassitie articuli brevioribus, pilis longioribus exsertis destituto, articulo secundo primo circiter duplo — 22/3 longiore, maris vix sexta basali parte, feminae usque ad me- dium breviter nigro-pubescente, pilis crassitie articuli brevio- ribus, versus medium sensim adhuc brevioribus, articulis duo- bus ene simul sumtis secundo aeque longis sd (2) paullo i longioribus, gquarto tertio parum breviore; pronoto basi lon- gitudini aeque lato, lateribus leviter sinuatis (3) vel subrectis (2), apice dimidia basi paullulum latiore, disco remote punc- tato, linea media longitudinali laevigata percurrente distincta; N:o 151] Uebersicht der paläarktischen Stenodema-Arten. 15 hemielytris parallelis, pronoto aeque latis, limbo laterali an- gusto; femoribus posticis ante apicem haud constrictis, tibiis posticis basi subrectis, superne breviter, inferne longius pilo- sis, pilis crassitiei tibiae aeque longis aliisque paucis longioribus immixtis; tarsis posticis articulo primo duobus ultimis simul sumtis paullo breviore, tertio primo parum magis quam !/, breviore; segmento maris genitali margine sinistro anteriore processu destituto. Long. 8!/,—8?/; mm. China, Setschuan: Moupin!, D. David (Mus. Paris, et Helsingf.). St. laterali (J. Sahlb.) affine, pilositate antennarum et tibiarum, pronoto remotius punctato parteque interiore' fusca corii opaca divergens. A St. alpestri n. sp. differt statura paullo latiore, antennis brevioribus et crassioribus, articulis duobus primis pilis exsertis destitutis, pronoto remo- tius punctato pedibusque paullo gracilioribus. Caput superne fuscum vel nigro-fuscum, vertice, macula vel litura media marginali testacea; lateribus gulaque virescentibus (2) vel pallide favo-testaceis (ys). Rostrum apicem coxarum inter- mediarum attingens, virescens (9) vel testaceum (S), apice nigrum. Antennae fuscae vel nigro-fuscae, articulis duobus ultimis testaceis. Pronotum fuscum vel nigro-fuscum, linea media laevigata pallidiore, limbo laterali testaceo. Scutellum nigrofuscum, linea media laevigata testacea. Hemielytra bre- viter subaureo-pubescentia, obscure fusca, opaca, limbo corii extra venam cubitalem cuneoque viridibus, nitidulis, hoc in- terdum interne fuscescente, membrana fumata, venis rufe- scenti-fuscis, limbo infra cuneum pallescente. Pectus vire- scens (9) vel testaceum, mesosterno nigro (5). Venter vire- scens (9) vel testaceus, seriebus tribus macularum nigrarum notatus (FS). Pedes virescentes, tibiis apice tarsisque leviter fuscescentibus (2), vel testacei, femoribus posticis seriatim fusco-punctatis (5). 9. Stenodema laevigatum (Linn.). Capite latitudine cum oculis paullo longiore, fronte basi elypei paullulum altiore, apice truncato supra basin clypei PN (Oc M. Reuter, es SST ne minime quidem producta, clypeo basi a fronte impressione obtusa parum profunda disereto; antennis corpori (hemielytris exceptis) aeque longis, articulo primo capite longiore et mar- gini laterali pronoti fere aeque longo, dense molliter sat longe semi-vel subadpressim piloso, secundo primo duplo vel paullo magis quam duplo longiore et duobus ultimis simul sumtis aeque longo vel his fere breviore, basin versus sensim longius semiadpressim piloso, pilis basalibus crassitiei articuli longitudine subaequalibus, apicem versus sensim brevius pu- bescente; pronoto basi longitudine saltem !/; (9) angustiore, lateribus leviter sinuatis, apice dimidia basi distinete latiore, disco confertim PURCtnbo linea media longitudinali laevi an- tice tenui, postice sat obsoleta; scutello angulis imis basa- libus nigris; hemielytris TG aeque latis, area laterali angusta; femoribus posticis apice sat fortiter constrictis, tibiis är posticis infra basin distincetissime incurvatis, margine supe ; riore semi-adpressim vel subadpressim pilosis (pilis erassitie articuli brevioribus), apicem versus wutringue spinulis DÖVA nullis testaceis pilis vix longioribus instructo, margine infe- riore longius piloso; tarsis posticis articulo primo duobus ul- timis simul sumtis aegue HAnEO: tertio primo circiter a bre- Z viore. Long. 1—9?/; mm | Hue bi lTepa At SETS Var. virescens Fall.: Virescens, mesosterno nigricante; saepe capite et pronoto antice pallescentibus; corio en É commissura favicante; antennis apicem versus, tibiis apice tarsisque rufoferrugineis vel fere sanguineis. i : Var. pallescens F all.: Straminea, mesosterno nigricante, ventre utrinque vitta laterali sanguinea; capite superne vitta marginali pronotogue utringue vitta saepe postice obsoletiore vel tota deficiente fuscis vel nigricantibus; hemielytris inter- 2 dum vittis juxta venas fuscis. ; Var. grisesens Fall.: Testacea vel fuscescenti-testacea. capite et pronoto ut in praecedente, hemielytris externe pal- : lidis, interne vittis fuscis; mesosterno nigro, ventre NEAR så vikta nigro-punctata, interdum deficiente. RR Var. melas m.: capite, pronoto, scutello, hemielytris, Ke cuneo excepto, articulis antennarum duobus primis femori- N:o 15] Uebersicht der paläarktisehen Stenodema-Arten. 17 busque nigris, cuneo articulisque duobus ultimis antennarum fuscescentibus; membrana fusco-fumata. : Europa usque in Svecia media et Ingria circa Petro- polim. Var. melas in Anglia, D. Jennings. 9. Stenodema plebejum n. sp. Superne opaculum, capite latitudine cum oculis parum longiore, apice frontis basi clypei paullulum vel parum al- tiore, truncato et supra basin clypei ne minime quidem pro- ducto,; clypeo basi a fronte impressione obtusissima discreto; antennis corpore paullo brevioribus, articulo primo capite vix longiore, dense molliter subadpressim piloso, secundo (2) primo circiter 2!1/; longiore, breviter et subtiliter, solum ex- trema basi paullulum longius pilosello, apicem versus sub- — glabro, duobus ultimis secundo longioribus, tertio secundo ceirciter 3/,—2/; breviore, quarto tertio breviore; pronoto basi longitudini fere aeque lato, lateribus late leviter sinuatis, apice dimidio basali vix vel paullo latiore, disco postico mo- diee convexo, dense sat subtiliter punctato, punctis fundo nigricantibus, linea media longitudinali laevigata postice ob- soleta vel raro fere usque ad basin producta; hemielytris. pro- noto aeque latis, area laterali lineari; femoribus posticis usque in apicem aequelatis, tibiis posticis basi subrectis, margine exteriore pilis brevibus sub-adpressis, inferiore pilis exsertis crassitie tibiae paullo longioribus pilosis, margine interiore apicem versus spinulis nonnullis pilis haud longioribus in- structis; tarsis posticis articulo tertio primo circiter !/3 bre- viore. Long. 9 8—9 mm. China, Setschuan: Tatzinlu, d. 22 maji 1893, ad fumen Schubagu d. 8 aug. 1893, D. Potanin (Mus: Petr.) St. laevigato (L.) affinis, antennis brevioribus, praeci- pue articulo eorum primo distincte breviore, capite paullo breviore, pronoto latitudine basali vix longiore, disco ejus postico paullo subtilius punctato, femoribus posticis apice haud constrictis, tibiis posticis basi subrectis distinetum, a St. sericante (Fieb.) corpore superne opaculo, articulo primo tanennarum (2) fere breviore, pronoto paullo minus confertim STR är SAN AR 18 : 0. M. Reuter. et subtilius punctato coloreque divergens. Caput superne sordide > virescens vel fuscescenti-virens, saepe utringue fus- cum, lateribus inferneque sordide SER vel flavo-virescens; varbios (2) oculo paullo magis gvam duplo latiore. Anten- nae sordide virescenti-flaventes, apicem versus flavo- testaceae. Rostrum apicem Coxarum posticarum attingens, apicem versus piceum, apice nigro. Pronotum virescens, apicem versus pal- lescens, callis fuscis vel nigro-fuscis, linea media longitudi- nali laevigata pone callos vix extensa. Scutellum sordide | ochraceo-virens. Hemielytra virescentia vel in pallide ochrar.— 4 ceum vergentia, unicolora. Pectus et venter virescenti-fla- s ventia, mesosterno medio nigro-fusco. Pedes colore corporis, femoribus unicoloribus vel punctis fuscis seriatis signatis. : | 10. Stenodema sericans (Fieb.). Superne sat nitidum, capite latitudine cum RE paullo longiore, apice NES basi clypei paullo altiore, truncat 0; a ped basi a fronte impressione transversali o discreto; antennis articulo primo SR leviter excurv piloso, secundo primo fere duplo (2) vel circiter FSI (3 longiore, breviter subadpressim pilosulo, !/,—!/3 (9) vel 1/,— !/; basali (5) paullulumi longius pilosulo vel fere toto sub- glabro (35), duobus ultimis simul sumtis secundo longio | ribus; pronoto basi longitudini fere aeque lato, lateribus le viter sinuatis, apice dimidia basi paullulum latiore, disco con pilosis, en his Näe interioris densis Le recto Vv 2 breviore. Long. 3—8!/; mm. Miris sericans Eieb., Eur. Hem. 240, 2. Stönodenra id Hueb., Syn. deutsch. Blindw. p. 45. : N:o 15] Uebersicht der paläarktischen Stenodema-Arten. 19 Locis graminosis (Frey-Gessner), in Erica carnea (Schleicher), praecipue in Comniferis (Gredler): Helvetia! usque in 3—5000' s. m., Frey-Gessner; Tirolia supra 6000 s. m.,, D. Gredler; Austria inferior: Gresten!, D. Schlei- ceher;, IHllyria: Gorice! D.; Hensch: A St. laevigato (L.) articulo antennarum primo graci- liore nonnihil curvato, brevius piloso, femoribus posticis apice haud constrictis, tibiis posticis basi vix curvatis, interne longe pilosis, a St. holsato (Fabr.) structura pilositateque antennarum mox distinguendum; a St. plebejo n. sp. corpore nitido, articulo primo antennarum paullo longiore, pronoto densius punctato coloreque divergens. Corpus superne ob- scure fuscum, tenuiter cinereo-pubescens. Caput superne linea media longitudinali maculaque angulata verticis pallide flavo- testaceis vel stramineis. Antennae flavo-testaceae, articulo primo pallidiore, ultimis fuscis. Pronotum linea vel vitta media longitudinali lateribusque stramineis. Scutellum linea media longitudinali straminea. Hemielytra dimidio exteriore corii cuneoque stramineis, membrana nigricante, venis fuscis. Pectus stramineum, utrinque vitta laterali fusca, mesosterno nigro. Venter stramineus, utringue vitta laterali nigro-fusca. Pedes straminei, femoribus praecipue posticis punctis seriatis - fuscis notatis, articulo tarsorum ultimo apice nigro-fusco. [3 1. Stenodema chinense n. sp. Capite latitudine cum oculis distincte longiore, apice frontis clypeo paullulum altiore, supra basin clypei ne mi- nime quidem producto, clypeo basi a fronte impressione ob- tusissime discereto ; antennis corpori (hemielytris exceptis) aeque longis,- articulo primo (2) capite inter marginem verticis et marginem anticum clypei paullulum longiore et pronoto cir- citer !/; breviore, dense molliter subadpressim mnigropiloso, pilis crassitie articuli brevioribus, articulo secundo primo vix 21/, longiore, breviter (basi paullo longius) pilosulo, duobus ulti- mis simul sumtis secundo fere nonnihil longioribus; pronoto basi longitudine saltem !/; latiore, lateribus sinuatis, apice dimidiae basi aeque lato, disco postico sat fortiter convexo, praecipue SA vallide Pilosk, praecipue interne pilis Crase HA tibie paullo longioribus sub angulo subrecto exsertis; tarsis pos Leg articulo tertio primo circiter ?/; breviore. Lon o 9 mn. China, Setschuan: Schubog!, D. Potanin (Mus. Potrop St. sericamnti Fieb. affinis, statura distinete latiore articulo antennarum primo crassiore et breviore, etiam cundo breviore, pronoto basi fortius ampliato, dis post Oo altius convexo, minus dense punctato certe distinctum. C p superne tip fo fsEU, vertice litura media angulata testacea lateribus inferneque pallide flavens; vertice oculo 21/3 latior (9). Antennae fHavo-testaceae, articulo secundo apice ul misque nigrofuscis, tertio basi flavo-testaceo. Pronotum la teribus late testaceo- vel virescenti-limbatum, parte antica nigro-fusca, linea media longitudinali testacea, parte postica testacea, lässkbar intra limbum pallidum nigricante, saepe medio vitta pallida notata. Scutellum fuscum, linea media laevigata, apice lateribusque testaceis. Hemielytra previter sat dense EL obscure fusca, corio re ribus punctis nigrofuscis, praecipue posticarum magnis, S series positis, tarsis fuscis. S No 15] Uebersicht der paläarktisehen Stenodema-Arten. 21 sumtis distincte breviore; pronoto basi longitudini saltem aeque longo, apice dimidia basi sat multo (forma brachyptera) vel parum (f. macropt.) latiore, disco dense sat subtiliter punctato, linea media longitudinali magis minusque distincta; hemielytris usque a basi pronoto latioribus, abdomen sat longe superantibus, membrana margine exteriore cuneo aeque longo (f£. macropt.) vel abbreviatis, abdomen paullo (5) vel haud (9) superantibus, membrana brevi (f. brachypt.); femoribus posticis apice haud vel omnium levissime constrictis, tibiis posticis subrectis, breviter subadpressim pilosulis, pilis exser- tis destitutis; tarsis posticis articulo tertio primo ad summum 1/, breviore. Long. forma brach. 5—06, f. macr. 7—7?/3 mm. Tlutelbi liner på 40,8: Var. viridi-limbata: superne fusco-testacea vel fusce- scens, pronoto utringque vitta magis minusque distincta fusca, lateribus pallide flavo-testaceis, linea media longitudinali